Vad är meningen med livet?

[Avantgardet]

Är inte mening detsamma som att se mönster? Eller: att det skänker mening att se mönster i tillvaron. Mönster som skapar djup så att livet blir mer än kvantitativ, siffernissig yta. Livets kvalitet.

MVH

Algotezza

Så kan det nog vara. Men blir inte din omformulering (den första är jag helt med på) något meningslös. Eller det är den inte, men den tar ut sig själv, genom överlagringen av mening. Att se mening i att se mening. Det är vad du skriver. Frågan som jag tycker man ska ställa sig är om det överhuvudtaget är möjligt att inte se mening? Om det inte är det så är det inte ens meningsfullt att se mening i att se mening, i en annan mening.

[Fication]

Absolut! Så ser jag också på det. Att hitta ledtrådar till den stora berättelsen. Samtidigt finns det en motsatt drivkraft också - att bryta mönster och plocka isär - dekonstruera berättelsen/berättelser.

Jag håller med om att omformuleringen ändå landar i en upplevelse av meningsfullhet - alltså meningslöshet. Sammanhanget/meningen måste överskrida upplevelsen.

[Algotezza]

Det som ger livet mening är att försöka ge det en mening.

Försök att låta bli att se mönster/mening i ditt liv/ livet!

Människan - det meningsskapande djuret. Peter Gärdenfors

MVH

Algotezza

[Fication]

Det som ger livet mening är att försöka ge det en mening.

Nej, cirkelresonemang! Jag kan inte skapa meningen och har inte heller makt över den. Den är större än mig och ligger utanför mig. Det enda jag kan göra, om jag väljer, är att försöka upptäcka den.

Försök att låta bli att se mönster/mening i ditt liv/ livet!

Det är inte det jag försöker göra här. Jag försöker definiera vad mening är i det här sammanhanget. Sedan om du är övertygad om att det är hopplöst är en annan fråga.

Människan - det meningsskapande djuret. Peter Gärdenfors

MVH

Algotezza

Jag har ytlig koll på den, men jag ska kolla närmare.

[Algotezza]

Det som ger livet mening är att försöka ge det en mening.

Nej, cirkelresonemang! Jag kan inte skapa meningen och har inte heller makt över den. Den är större än mig och ligger utanför mig. Det enda jag kan göra, om jag väljer, är att försöka upptäcka den.

Livet i sig är bortom både meningsfullhet och meningslöshet. Det bara är (något som är). Det är vi själva som ger det en mening eller forskar efter en sådan, en mening som är mindre, lika stor eller större än oss själva. Livet i sig bara är.

Försök att låta bli att se mönster/mening i ditt liv/ livet!

Det är inte det jag försöker göra här. Jag försöker definiera vad mening är i det här sammanhanget. Sedan om du är övertygad om att det är hopplöst är en annan fråga.

Livet är större och mer komplext än att vi kan snäva in det i våra enkelspåriga, linjära fållor av meningslöshet och meningsfullhet.


MVH

Algotezza

[Fication]

Vad menar du när du säger 'livet'? Begränsar du dig till det manifesta kosmos eller menar du Gud bortom manifestation?

Väl medveten om att Gud bortom manifestation även är bortom begrepp som mening...

Edit: Och jag måste också fråga hur du definierar "jag" och "mig själv".

[Algotezza]

Vad menar du när du säger 'livet'? Begränsar du dig till det manifesta kosmos eller menar du Gud bortom manifestation?

Väl medveten om att Gud bortom manifestation även är bortom begrepp som mening...

T.ex.

Livet - att existera, skapa och uppleva, att vara, göra och erfara. Något som utföres av "de levande", oavsett om vi här talar bara om människorna/djuren eller även om Gud. Det "något" som befinner sig bortom manifestationen - kan vi inte uppleva direkt, förutom via det manifesterade. Denna faktor, om vi menar att den finns, äi så fall grunden för livet, livets källa, men "finns (orumsligt/ otidsligt) själv därbortom, utan att vara död. På samma vis som livet är bortom mening och meningslöst, kan livets källa tänkas befinna sig bortom dikotomin död - liv, icke-existens- existens, vara - icke-vara (genom att rymma möjligheten till båda "inom sig").

Edit: Och jag måste också fråga hur du definierar "jag" och "mig själv".

T.ex.

Vardagligt: den (i mitt upplevande alltid närvarande)  "någon" som jag i min dialog och mina relationer med omvärlden, de många "den andre", uppfattar  som och kallar för "jag"/ "mig själv", utan att närmare gå in på om denna "jag" har någon "egen-existens" bortom dessa intersubjektiva relationssystem och -mönster.

MVH

Algotezza

[Fication]

I mitt försök till definition så är livet mitt finita liv som individ i den manifesta världen. Alltså det vi i vardagligt tal kallar 'liv' respektive 'jag'.

Alltså; Meningen med livet = Sammanhang (i vilket individen är en underordnad del) och telos för en individ i den manifesta världen.

[Algotezza]

I mitt försök till definition så är livet mitt finita liv som individ i den manifesta världen. Alltså det vi i vardagligt tal kallar 'liv' respektive 'jag'.

Alltså; Meningen med livet = Sammanhang (i vilket individen är en underordnad del) och telos för en individ i den manifesta världen.

Kommer inte detta att finna mönster in någonstans?

Bara individuell kontext och dito teleologi?

MVH

Algotezza

[Fication]

Kan du förtydliga? Jag förstod inte riktigt.

[Algotezza]

Kan du förtydliga? Jag förstod inte riktigt.

Så här skrev du:

Alltså; Meningen med livet = Sammanhang (i vilket individen är en underordnad del) och telos för en individ i den manifesta världen.

Individens sammanhang = individuell ("psykosocial" kan tilläggas) kontext

telos (ändamål, avsikt) handlar väl om individens teleologi... Eller?

Var kommer detta att finna mönster i tillvaron in? För mig är mönster = mening. Dvs. att samma mönster kan ta sig olika uttryck men att samma mönster ändå kan finnas bakom/under. Då upplever man en djupare mening när samma mönster manifesteras via olika yttre fomer. Via arketyper etc.

MVH

Algotezza

[Fication]

Alltså; Meningen med livet = Sammanhang (i vilket individen är en underordnad del) och telos för en individ i den manifesta världen.

Individens sammanhang = individuell ("psykosocial" kan tilläggas) kontext

Inte nödvändigtvis psykosocial kontext och i regel inte. Det ligger utanför.

telos (ändamål, avsikt) handlar väl om individens teleologi... Eller?

Var kommer detta att finna mönster i tillvaron in? För mig är mönster = mening. Dvs. att samma mönster kan ta sig olika uttryck men att samma mönster ändå kan finnas bakom/under. Då upplever man en djupare mening när samma mönster manifesteras via olika yttre fomer. Via arketyper etc.

MVH

Algotezza

Mönstret är berättelsen som avslöjar individens telos. Därför, på ett plan, skulle man kunna se jakten på mönster som en del av individens telos.

[Vind]

Lite tidigare i den här diskussionen påpekade någon att det bara är människorna som söker en mening med livet. Det tycker jag är lite intressant.

Jag tror att djur har någonting som vi människor har förlorat. De vet saker som vi har glömt bort för att kunna anpassa oss till den överenskomna verkligheten. Det finns nog en mening med livet, som inte går att förklara med ord. Man kan inte minnas...på något sätt... Man kan bara känna igen när man känner det. Skulle man ändå försöka att klämma in det i ord, så kommer jag närmast om jag säger: Vi lever/finns för att vi vill leva/finnas. Därför är meningen med livet att leva.

Någon som har en kommentar ?

[Algotezza]

Lite tidigare i den här diskussionen påpekade någon att det bara är människorna som söker en mening med livet. Det tycker jag är lite intressant.

Jag tror att djur har någonting som vi människor har förlorat. De vet saker som vi har glömt bort för att kunna anpassa oss till den överenskomna verkligheten. Det finns nog en mening med livet, som inte går att förklara med ord. Man kan inte minnas...på något sätt... Man kan bara känna igen när man känner det. Skulle man ändå försöka att klämma in det i ord, så kommer jag närmast om jag säger: Vi lever/finns för att vi vill leva/finnas. Därför är meningen med livet att leva.

Någon som har en kommentar ?

Kristna menar att människan gått igenom syndafallet. Det är väl att förlora sin djuriska oskuld.

Ändå... Vad är det som säger att djur inte lever i sin instinktbaserade konsensusverklighet, byggd påd eras sätt att kommunicera och förnimma?

Visst, vi lever därför att vi vill leva. Är det också liveys mening?

MVH

Algotezza

[Fication]

Dags att damma av tråden.

Det som ger livet mening är att försöka ge det en mening.

Försök att låta bli att se mönster/mening i ditt liv/ livet!

Människan - det meningsskapande djuret. Peter Gärdenfors

Har nu läst Gärdenfors, mycket bra bok!

Han kommer på slutet in på Aristoteles "eftersträva din högsta potential", men sen förkastar han det för att han tycker det verkar tråkigt och jobbigt, typ.

En sak slår mig här. Folk verkar ofta tro att de är olyckliga för att deras liv saknar mening. Sedan söker de efter mening för att bli lyckliga! Det är ju helt galet. Man är på jakt efter en högre mening med livet, och sedan underordnar man detta yttre sin egen lycka.

Hela grejen med meningen med livet är att man ska åsidosätta sin egen lycka för detta högre. Man måste alltså välja bort sin egen lycka till förmån för mening. Man offrar sig alltså för denna högre mening, vilket är själva innebörden med att vara en del av något där helheten är större och viktigare än de enstaka ingående individerna.

Eller också lever man ett meningslöst liv, och då är fördelen att man är fri och inte behöver offra sig för eller underordna sig något eller någon.

Denna stora paradox kan man också stava kasam- känsla av sammanhang - där en hög grad av känsla av sammanhang och mening ger god hälsa och därmed välmående.