Epitet - en iakttagelse

[Avantgardet]

Epiteten slängs lite kors och tvärs, och vanligtvis är det ingen som tar nämnvärt hårt på det (många gånger är de direkt nödvändiga för att strukturera ett specifikt stoff). Dock så uppstår ramaskri när vissa betingelser föreligger, vilka är följande: epitetet syftar på högersympatier och den som behäftas med det är semi-buddhist

Nu är frågan: finns det någon specifik inherent logik i denna reaktion? Det skulle vara en smal sak att påvisa alla direkta paralleller mellan en borgerlig ideologi och buddhismen, så vadan detta högröstade motstånd?

Allvarligt intresserad vad det hela bottnar i. Skulle vara hemskt spännande att kunna blottlägga denna mekanismen.

[Johan Ågren]

Du formulerar din frågeställning lite kryptiskt:

Det skulle vara en smal sak att påvisa alla direkta paralleller mellan en borgerlig ideologi och buddhismen, så vadan detta högröstade motstånd?

Men jag försöker:

Jag ser ofta att du drar paralleller mellan borgerlighet och andlighet i huvudtaget. Men det verkar enbart vara på grunden att de har resurser över. Tror många som ser sig själv som andligt rika, vill framstå som materiellt fattiga. Det är ingen konst att lyckas med både det ena eller andra om man har det förspänt. Jag har t.ex aldrig varit så "artistisk" som när jag gick på soc i min ungdom.

paralleller mellan en borgerlig ideologi och buddhismen

Ideologiska paralleller är lite vanskligt att dra. Fokuset på individen är naturligtvis högervridet, MEN upplösandet av egots begär är samtidigt motsatsen. Meditationen innebär inte att man drar några strån till stacken, men samtidigt så minskar man den belastning man kanske annars skulle utgöra, och möjliggör en ev bodhisattva.

/Johan

[Avantgardet]

Visst, men där finns också denna tanke på att "allt redan är perfekt", som genomströmmar hela världsbilden. En annan föreställning i direkt anslutning till denna är att helheten klarar sig själv medan man är försänkt i att lösa sina egna problem. Upplösningen av egot är lustigt nog, i denna bemärkelse (som fokusering på just egot), den mest egoistiska syssla man kan företa sig. Nu må detta bara vara en annan vinkling av det du redan tagit upp, men för mig så beskriver detta den cirkulära inhägnad som gör buddhismen i synnerhet, och andligheten i allmänhet, till borgerlig ideologi.

En annan föreställning, som visserligen inte har med detta att göra, men som är farlig i sig är denna idé om "transcendensen", vilken endast tjänar till att skapa en teoretisk hierarki där man tillåts se ned på andra, och strukturera sina relationer till andra.

[Åkes granne]

Visst, men där finns också denna tanke på att "allt redan är perfekt", som genomströmmar hela världsbilden. En annan föreställning i direkt anslutning till denna är att helheten klarar sig själv medan man är försänkt i att lösa sina egna problem. Upplösningen av egot är lustigt nog, i denna bemärkelse (som fokusering på just egot), den mest egoistiska syssla man kan företa sig. Nu må detta bara vara en annan vinkling av det du redan tagit upp, men för mig så beskriver detta den cirkulära inhägnad som gör buddhismen i synnerhet, och andligheten i allmänhet, till borgerlig ideologi.

Så rätt så rätt -men samtidigt så fel så fel. Vattnet förstår mer av din natur än tvärtom.

En annan föreställning, som visserligen inte har med detta att göra, men som är farlig i sig är denna idé om "transcendensen", vilken endast tjänar till att skapa en teoretisk hierarki där man tillåts se ned på andra, och strukturera sina relationer till andra.

Tänkte alltid såhär förut, och det var en känsloholism som väcktes i musiken. Jag lever för isolerat -och medicinen försöker "balansera" mig till jordnivåns dagliga nuvarande HELVETE: alltså brist på ljus och sann kärlek: för att jag ska identifiera invididen; som alltid är unik.


Avantgardet: förstår/vet du att jag inte är "dum i huvudet" -utan samma potential-person, hela tiden? Om du förstår vad jag menar -jag ligger bara långt från narcisisstisk intellektuell snobbism -än vad som kan förefalla normalt. Ses ofta som tvärtiom -även om jag skulle kunna ge mig och dö på fläcken, om jag skulle se något värdefullt i nivåerna.

[Algotezza]

Visst, men där finns också denna tanke på att "allt redan är perfekt", som genomströmmar hela världsbilden. En annan föreställning i direkt anslutning till denna är att helheten klarar sig själv medan man är försänkt i att lösa sina egna problem. Upplösningen av egot är lustigt nog, i denna bemärkelse (som fokusering på just egot), den mest egoistiska syssla man kan företa sig. .

En intressant och roande paradox: att försöka lösa upp egot som en de mest egocentriska och egoistiska processer man kan ägna sig åt!

MVH

Algotezza

[Fication]

Vad lägger du i begreppet borgerlighet? Kapitalism/objektivism?

I vilket fall ser jag i båda fallen att egot/individualiteten ska underordnas något och detta något kan användas som maktmedel. Men man måste inte låsa sig vid det perspektivet.

I buddhismen ska egot underordnas (och till och med slängas helt) 'det egolösa' och i objektivismen/kapitalismen ska egot underordnas 'verkligheten', prestationen eller resultatet.

Vad menar du med transcendens? Någon slags vertikalitet med olika stadier man kan transcendera? För mig är steget från en modernistisk världsbild (paradigm) med dess sanningar till en postmodernistisk världsbild, där man inser otillräckligheten i den förra ett bra exempel på transcendens.

En modernist kan inte se begränsningarna i sin egen världsbild som postmodernisten kan. Samtidigt är den modernistiska världsbilden ett stort steg fram från den som dikterades av kyrkan.

[Krilles]

Visst, men där finns också denna tanke på att "allt redan är perfekt", som genomströmmar hela världsbilden. En annan föreställning i direkt anslutning till denna är att helheten klarar sig själv medan man är försänkt i att lösa sina egna problem. Upplösningen av egot är lustigt nog, i denna bemärkelse (som fokusering på just egot), den mest egoistiska syssla man kan företa sig. Nu må detta bara vara en annan vinkling av det du redan tagit upp, men för mig så beskriver detta den cirkulära inhägnad som gör buddhismen i synnerhet, och andligheten i allmänhet, till borgerlig ideologi.

En annan föreställning, som visserligen inte har med detta att göra, men som är farlig i sig är denna idé om "transcendensen", vilken endast tjänar till att skapa en teoretisk hierarki där man tillåts se ned på andra, och strukturera sina relationer till andra.

man kan tro det

som en Buddha känner jag mig skyldig att agera när jorden lider, när mina nära lider eller när någon helt obekant lider. De o upplysta människorna handlar i någon form av blind likgiltighet och brist på framförallt känslomässiga band till varandra och sin omvärld. Vi är separerade är väl illusionen.. Vanliga människor undrar ofta varför jag bryr mig så mycket, jag själv tycker det skrämmande att förstå hur lite de bryr sig.

sen att upplösa sitt ego och därmed handla mer ansvarsfullt mot sig själv, sina anhörig och den miljön vi lever i är i sig inte särskilt egoistiskt tycker jag. Eller är det ego i sig att sträva mot det goda för alla. Är det egentligen ego att inte förstöra sig själv, sin omgivning och miljön? Det är nog frågan du ställer.  :?:

[miles davis]

... och somliga skulle behöva lösa upp sina egon lite mer än andra...

[Åkes granne]

Skulle verkligen vilja ta del av en dialog här -men jag går på tunga vidriga mediciner, så jag har ingen kapacitet att tänka mig in i frågan, tyvärr. (Svårt för -själen, att acceptera.) Mycket intressant iaktagelse.

Dessutom saknar jag det fulla språkets verktyg, eftersom jag alltid varit lite "utstött" s.a.s.


Ps. Jag har aldrig sett mig som fattig, men ständigt varit tömd i det som är båten som flyter på vattnet. Ds.

[Algotezza]

som en Buddha känner jag mig skyldig att agera när jorden lider, när mina nära lider eller när någon helt obekant lider. De o upplysta människorna handlar i någon form av blind likgiltighet och brist på framförallt känslomässiga band till varandra och sin omvärld. Vi är separerade är väl illusionen.. Vanliga människor undrar ofta varför jag bryr mig så mycket, jag själv tycker det skrämmande att förstå hur lite de bryr sig.

Menar du att du är en buddha? Menar du det PÅ ALLVAR? Jag hoppas du skämtar....

Vilket är ditt budskap till en lidande mänsklighet och värld? Du skriver ju mest en massa till intet förpliktigande flum!

Ditt ego verkar minst av allt upplöst.

Men jag är ju å andra sidan bara en oupplyst tönt som inte förstår djupet i dina ord.

MVH

Algotezza

[Fication]

Lite definitioner jag brukar använda mig av:

Ego = självbild, självuppfattning, bilden av sig själv som en individ, det man fyller i efter "Jag är sådan som ..." eller "Jag är inte sådan som ..." (Användbart i andliga diskussioner.)

Att vara självuppoffrande eller osjälvisk är inte samma sak som att vara utan ego (eller upplyst). Och framför allt är man inte upplyst om man refererar till andra människor som vanliga människor ...eller över huvud taget.

Egoist = att endast tänka och agera i egenintresse, typ. (Användbart tex i politiska eller moralfilosofiska diskussioner.)

Eller är det ego i sig att sträva mot det goda för alla.

Inte egoistiskt, men altruistiskt. Däremot inte nödvändigtvis upplyst. En som strävar mot det goda för alla kan mycket väl ha ett enormt ego.

[Avantgardet]

Vad lägger du i begreppet borgerlighet? Kapitalism/objektivism?

I vilket fall ser jag i båda fallen att egot/individualiteten ska underordnas något och detta något kan användas som maktmedel. Men man måste inte låsa sig vid det perspektivet.

I buddhismen ska egot underordnas (och till och med slängas helt) 'det egolösa' och i objektivismen/kapitalismen ska egot underordnas 'verkligheten', prestationen eller resultatet.

Vad menar du med transcendens? Någon slags vertikalitet med olika stadier man kan transcendera? För mig är steget från en modernistisk världsbild (paradigm) med dess sanningar till en postmodernistisk världsbild, där man inser otillräckligheten i den förra ett bra exempel på transcendens.

En modernist kan inte se begränsningarna i sin egen världsbild som postmodernisten kan. Samtidigt är den modernistiska världsbilden ett stort steg fram från den som dikterades av kyrkan.

Transcendens är föreställningen om att kunna ställa sig ovanför och bortom kontexten som man befinner sig i. Att tala om världen på ett sätt som förutsätter att man själv inte är del av den. Att man står utanför och tittar in. I Johan Ågrens fall gäller detta hans föreställningar om att meditationen på något sätt bryter det deterministiska i tillvaron, befriar en från historiens tvång. Modernismen är transcendental i egentligen samma mening, men det uttrycks i det fallet bättre såsom strävan att komma bortom. Postmodernismen har ingen sån, så jag menar att du har fel på den punkten, även om du på sätt och vis också måste erkännas ha rätt - men endast på sätt och vis. Borgerlig ideologi tänker jag mig i Marx mening, som alla föreställningar som emanerar ur den borgerliga socio-ekonomiska-situationen och vars syfte är att rättfärdiga densamma. Ungefär så.

[Avantgardet]

Visst, men där finns också denna tanke på att "allt redan är perfekt", som genomströmmar hela världsbilden. En annan föreställning i direkt anslutning till denna är att helheten klarar sig själv medan man är försänkt i att lösa sina egna problem. Upplösningen av egot är lustigt nog, i denna bemärkelse (som fokusering på just egot), den mest egoistiska syssla man kan företa sig. Nu må detta bara vara en annan vinkling av det du redan tagit upp, men för mig så beskriver detta den cirkulära inhägnad som gör buddhismen i synnerhet, och andligheten i allmänhet, till borgerlig ideologi.

Så rätt så rätt -men samtidigt så fel så fel. Vattnet förstår mer av din natur än tvärtom.

En annan föreställning, som visserligen inte har med detta att göra, men som är farlig i sig är denna idé om "transcendensen", vilken endast tjänar till att skapa en teoretisk hierarki där man tillåts se ned på andra, och strukturera sina relationer till andra.

Tänkte alltid såhär förut, och det var en känsloholism som väcktes i musiken. Jag lever för isolerat -och medicinen försöker "balansera" mig till jordnivåns dagliga nuvarande HELVETE: alltså brist på ljus och sann kärlek: för att jag ska identifiera invididen; som alltid är unik.


Avantgardet: förstår/vet du att jag inte är "dum i huvudet" -utan samma potential-person, hela tiden? Om du förstår vad jag menar -jag ligger bara långt från narcisisstisk intellektuell snobbism -än vad som kan förefalla normalt. Ses ofta som tvärtiom -även om jag skulle kunna ge mig och dö på fläcken, om jag skulle se något värdefullt i nivåerna.

Varför samtidigt så fel? Och vadå "vattnet förstår mer av din natur än tvärtom"?

Vad betyder "känsloholism som väcktes i musiken"? Är sann kärlek, kärlek till de abstrakta formerna? Kärleken till alla människor (som Starets Zosima vet att upplysa oss om i Bröderna Karamazov), och därför till ingen särskild (alltså ingen alls), eller kärleken till innehållet, de små enskildheterna, det individuella hos var och en? Jag får intrycket att du påstår det förra, och då säger jag att du har helt och hållet fel, och att du gör bättre i att vara på jorden, här i jämmerdalen, eller HELVETET (om du vill kalla det så). Det är inte så djävligt när man väl vant sig vid det. Ett norrlänskt ordspråk hävdar: "även den som är född vid djävulens port längtar hem till sin födelseort".

Klart du inte är "dum i huvudet", men att du skulle vara samma "person-potential" hela tiden går jag inte alls med på. Du är samma namn (eller numerisk identitet som vi kan kalla det) hela tiden, men aldrig samma person. "Man stiger och stiger inte ned i samma flod två gånger", som Herakleitos på sin tid formulerade det i en skenbar paradox. Personbegreppet i sig är en abstraktion. Det är en typ, som vi applicerar på den ständigt omvandlande materiella världen, en figur för tanken, inget annat. Givetvis hänger det tätt samman med föreställningen om en själ, som vi fått nedärvt genom kristendom och platonism, och det är precis lika fånigt och felaktigt också det. Som jag sa till dig för mycket länge sen, när vi båda två var nya på forumet, så är också icke-narcissismen en form av narcissism, vilket också tangerar det påstående jag gjorde om buddhisternas ego-upplösning. En egentligen nietascheansk tankegång.

[Avantgardet]

Visst, men där finns också denna tanke på att "allt redan är perfekt", som genomströmmar hela världsbilden. En annan föreställning i direkt anslutning till denna är att helheten klarar sig själv medan man är försänkt i att lösa sina egna problem. Upplösningen av egot är lustigt nog, i denna bemärkelse (som fokusering på just egot), den mest egoistiska syssla man kan företa sig. Nu må detta bara vara en annan vinkling av det du redan tagit upp, men för mig så beskriver detta den cirkulära inhägnad som gör buddhismen i synnerhet, och andligheten i allmänhet, till borgerlig ideologi.

En annan föreställning, som visserligen inte har med detta att göra, men som är farlig i sig är denna idé om "transcendensen", vilken endast tjänar till att skapa en teoretisk hierarki där man tillåts se ned på andra, och strukturera sina relationer till andra.

man kan tro det

som en Buddha känner jag mig skyldig att agera när jorden lider, när mina nära lider eller när någon helt obekant lider. De o upplysta människorna handlar i någon form av blind likgiltighet och brist på framförallt känslomässiga band till varandra och sin omvärld. Vi är separerade är väl illusionen.. Vanliga människor undrar ofta varför jag bryr mig så mycket, jag själv tycker det skrämmande att förstå hur lite de bryr sig.

sen att upplösa sitt ego och därmed handla mer ansvarsfullt mot sig själv, sina anhörig och den miljön vi lever i är i sig inte särskilt egoistiskt tycker jag. Eller är det ego i sig att sträva mot det goda för alla. Är det egentligen ego att inte förstöra sig själv, sin omgivning och miljön? Det är nog frågan du ställer.  :?:

Instämmer med andra talare i tråden, men jag går nog längre än så. Det enda jag utläser ur din "upplysthet" är ett slags nedlåtande syn på dina medmänniskor. Kan man sträva mot det goda för alla i sig? Är man inte altruistisk för att tillfredställa sina egna högt ställda krav på hur man ska vara? Därför egoistisk. Psykologisk egoism är ett faktum, men etisk egoism inte lika självklart. Så det första är man alltid, också när man gör någor för andra. Att "inte förstöra sig själv, sin omgivning och miljön" är likväl inte att aktivt göra något för sin omgivning och miljön, inte sant?

[Avantgardet]

Men jag är ju å andra sidan bara en oupplyst tönt som inte förstår djupet i dina ord.

Då är vi två...