Genier, upplysta, och profeter!

[Algotezza]

En sak är hur man här vill beskriva sig själv, vilken självbild man vill förmedla tillandra på ett forum som detta, en annan den simpla verkligheten IRL. Mycket som sker här ser jag som rollspel. Men jag kanske har fel. Många här  kanske har en storslagen megalomanisk självbild. Hoppas den leder till lika storslagen praktik för mänsklighetens bästa också. Det var ett tag sedan jag för egen del trodde jag hade Jesus-medvetande och var telepatisk.

Kanske är jag allt för godtrogen. Har aldrig tänkt mig det här stället som rollspel. Inte van att folk hycklar. Har själv inget att dölja, aldrig tyckt om att ljuga.

Ja, jag hoppas att det inte är för mycket rollspel och hyckleri här... I regel är det lätt att genomskåda... Sprickor i muren som ej går att dölja...

Farsgubben ville ofta att jag skulle ljuga åt honom i telefon när han låg bakfull eller på lyset i soffan hemmavid, som barn var det ett moraliskt dilemma som satte spår av djup avsmak i mig för all framtid. Jag hade också mina psykotiska episoder där jag också inbillade mig vara frälsaren, kanske därför jag ser på dessa fenomen ("genier", "upplysta" osv.) med den distanserade syn som jag ser på dem med. Suckar högljutt för mig själv varje gång jag ser nån tro sig vara en frälsare, ser samma misstag som jag själv begick, och det är plågsamt på ett pinsamt sätt.

Precis... den eviga upprepningen... men har man gått igenom det en gång själv, denna "frälsar"-banas uppgång och platta fall, gör man inte om den. Riktigt immun blir man väl först när man konrket gått genom den, inte via andras "varnande ord"...

MVH

Algotezza

[Algotezza]

Och vad tror du alla sysslar med då?

Själv jobbar jag som gymnasielärare bl.a. i filosofi, så jag, om någon, är väl onödig, nationalekonomiskt sett. Sedan skriver jag aforismer för Sydsvenskan - också något mänskligheten kan undvara. Jag är gift och är far till tre barn och anhörig (som det numera heter) till en katt.

I det stora hela är jag alltså onödig och utbytbar, dock inte, hoppas jag men jag vet inte, för mina närmaste i "den lilla världen".

I min mening är du mer nyttig än en meditationsinstruktör åtminstone. Sen är det ju det där med att avgränsa filosofin - det låter sig inte göra. Och att påvisa nån enkel kausalitet inom det sociala är omöjligt. Att hjälpa människor att utveckla ett kritiskt tänkande, för att på så sätt frigöra dem, det är aldrig onödigt.

Skolsituation 1

- Idag skall vi starta en kurs i kritiskt tänkande!
- Varför det, det vill inte jag!
- Så kan du väl inte säga! Det står ju i kursplanen! Spelar ingen roll vad du vill då!

Skämt åsido: hur går man till väga? Kan man undervisa i det på något slags tekniskt sätt? Eller bara förevisa exempel på  det eller provocera till det?

Samma sak med "kurser i kreativitet". Man lär sig utantill några "trick" och ytliga metoder - är det kreativitet? Går det att lära ut som något slags teknik?

Det är lustigt det där med "kritiskt tänkande" idag. Många gånger är formen densamma som "korvstoppningsmodellen". Kritiskt tänkande motsvarar i praktiken, tydligen, bara att ha anammant, och blint tro på, vissa idéer. Inte att vara kritisk i praxis. Om man byter ut kritiskt tänkande mot dess ekvivalent - ifrågasättande attiryt - så tycker inte pedagogerna om det lika mycket. Honnörsordet är då inte längre en tom klyscha utan något besvärligt som faktiskt påverkar själva undervisningen och dess form...

Skolsituation 2

- Kom gärna med kritik - men den skall vara konstruktiv! Och det är jag som avgör om den är det!

Har du läst Paulo Freire förresten? Om inte så tipsar jag varmt om honom. Har ju ett slags intresse för pedagogiken själv. Tänkte komma till Ivan Illich så småningom också. En annan radikal tänkare med vettiga idéer.

Läste om de flesta pedagogik-nissar under min lärarutbildning 81 - 82 som var poppis då. Var det något med "befrielsens pedagogik" när det gäller Freire? Eller var det Frenet som hade det mottot?

MVH

Algotezza

[Anders]

Jag är glad att jag lever fast jag är över 45 och med god hälsa dessutom. Och båda mina föräldrar lever i god hälsa. Då min farmor var 15 år gammal hade båda hennes föräldrar dött i TBC. De som med sina jobb donat till det under 1800 och 1900 tal så att jag har det bra nu känner jag mig djupt tacksam inför. Om det sen är filosofer, uppfinnare, tyranner eller städare vet jag inte. Eller allihop. Trots krig, miljöförstöring och allt vad det nu är. Jag lever och mår bra(peppar peppar..). Det är viktigt för mej.....

......Den ansiktslösa massan som burit oss dit vi är idag, de är värda all heder. Men inte är det dem som man skriver historia om. Till skillnad mot Hegel som pekade på de "stora karaktärerna" i historien (Alexander den store, Napoleon osv.) så uppmärksammade faktiskt Marx dessa. På senare tid har man också inom historieforskningen börjat skriva mer om "den lille människan", och det är ett steg framåt som jag ser det. På tal om ingenting alltså...

Det här intresserar mig. Kan du utveckla lite, hur har det gått till då den ansiktslösa massan, den lille människan har burit oss hit?

[Avantgardet]

Skolsituation 1

- Idag skall vi starta en kurs i kritiskt tänkande!
- Varför det, det vill inte jag!
- Så kan du väl inte säga! Det står ju i kursplanen! Spelar ingen roll vad du vill då!

Skämt åsido: hur går man till väga? Kan man undervisa i det på något slags tekniskt sätt? Eller bara förevisa exempel på  det eller provocera till det?

Samma sak med "kurser i kreativitet". Man lär sig utantill några "trick" och ytliga metoder - är det kreativitet? Går det att lära ut som något slags teknik?

Fast går det inte lära ut principerna för kritiskt tänkande? Det som förenar allt kritiskt tänkande, det man känner igen det på. Eller det kanske man redan kan i och med att man de facto känner igen det, men utan att per automatik kunna gagna sig av det?

Skolsituation 2

- Kom gärna med kritik - men den skall vara konstruktiv! Och det är jag som avgör om den är det!

Läste om de flesta pedagogik-nissar under min lärarutbildning 81 - 82 som var poppis då. Var det något med "befrielsens pedagogik" när det gäller Freire? Eller var det Frenet som hade det mottot?

Jäss, det är Freire det. Man törs nog säga att han utgår, nästan rakt av, från Hegels fenomenologi. Både vad gäller tänkandet/kunskapandet, och herre-slav-dialektiken. I skolsituationen ser Freire förtryckandets strukturer. Han ser herre-slav, lärare-elev. Läraren står där med informationen som eleverna skall stoppas med, och eleverna kan, i sak, ingenting. Den förtryckta är ett kluvet väsen. Detta eftersom de två (herre-slav) är konstituerande för varandra, ömsesidigt, och alltså direkt beroende av varandra. Slaven inkorporerar herren i sig själv. Genom slaven agerar herren. Det hjälper heller inte att de förtryckta övertar makten, därmed är i egentlig mening inget vunnet emedan den förtryckta då bara övertagit förtryckarens strukturer. Freire ser pedagogikens raison d'être i befriandet, och i kampen mot avhumaniserandet. Både slaven och herren är avhumaniserade, det är dödsdriften som gör sig gällande i förtrycket, inte någon kärlek till livet. Han säger på ett ställe att kärlek (som är a och o för revolution och dialog, enligt Freire) baserar sig på mod och är därför för andra, och inte rädsla som är för en själv. Förtryckaren är bara i det att han äger (att ha), medan den fullvärdiga människan är i sig själv (att vara), såsom Erich Fromm tidigare talat om saken.

Han föreslår en pedagogik som är ett medlärande, dialog. Inte en kommuniké uppifrån, utan en kommunikation på gräsrotsnivå. Läraren är lika mycket elev, och eleven lika mycket lärare. En revolution för folket är ingen revolution alls, utan en kupp, det måste vara en revolution med folket. Ingen människa kan befria en annan, och lika lite kan en människa befria sig själv. Endast människor kan tillsammans befria varandra. Lärandet skall utgå från den situation i vilken personerna befinner sig. Det är medvetenheten i denna situation som skall medvetandegöras genom dialektiken, så att individerna blir medvetna om sig själva i den situation de befinner sig. Medvetenhet gör det ju, som vi vet, möjligt att ta kontroll över en situation. Han betonar praxis, såsom både agerande och reflektion. Ungefär så, i korta drag, hemskt läsvärd, och hemskt sympatisk.

[Avantgardet]

Jag är glad att jag lever fast jag är över 45 och med god hälsa dessutom. Och båda mina föräldrar lever i god hälsa. Då min farmor var 15 år gammal hade båda hennes föräldrar dött i TBC. De som med sina jobb donat till det under 1800 och 1900 tal så att jag har det bra nu känner jag mig djupt tacksam inför. Om det sen är filosofer, uppfinnare, tyranner eller städare vet jag inte. Eller allihop. Trots krig, miljöförstöring och allt vad det nu är. Jag lever och mår bra(peppar peppar..). Det är viktigt för mej.....

......Den ansiktslösa massan som burit oss dit vi är idag, de är värda all heder. Men inte är det dem som man skriver historia om. Till skillnad mot Hegel som pekade på de "stora karaktärerna" i historien (Alexander den store, Napoleon osv.) så uppmärksammade faktiskt Marx dessa. På senare tid har man också inom historieforskningen börjat skriva mer om "den lille människan", och det är ett steg framåt som jag ser det. På tal om ingenting alltså...

Det här intresserar mig. Kan du utveckla lite, hur har det gått till då den ansiktslösa massan, den lille människan har burit oss hit?

Överlämnar gärna ordet till Euskefeurat, och låten de "Namnlösas här". De har funnits överallt, i alla tider, och burit upp samhället. Utgjort dess substans i egentlig mening, medan ledarna mest varit fernissa.

[Anders]

När Fleming upptäcker och andra forskare utvecklar penicillinet, tillhör de då gruppen "den ansiktslösa massan"?

[Algotezza]

När Fleming upptäcker och andra forskare utvecklar penicillinet, tillhör de då gruppen "den ansiktslösa massan"?

De var väl knappast politiska ledare...

Vissa ansikten kan väl stundtals framträda ur massan... 15 minutes of fame ... sometimes more...

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

Ja, precis. Den här Fleming har ju ett namn, men alla de andra som jobbat i det dolda och på vilket hans upptäckt bygger tillhör väl denna ansiktslösa massa.

Det är nån som ska städa upp efter OS också, tänk er det. Hur blir det med uppskattningen där...

[Anders]

Ja, precis. Den här Fleming har ju ett namn, men alla de andra som jobbat i det dolda och på vilket hans upptäckt bygger tillhör väl denna ansiktslösa massa.

Det är nån som ska städa upp efter OS också, tänk er det. Hur blir det med uppskattningen där...

Ja, skall en städa upp efter OS, då lär han/hon få tänka till på hur man skall ro iland det.

Det är liksom två bitar i det här.
1. Få uppskattning, vara onamnlös osv...
2. Är jobb verkligen lika mycket värda...

Jag tycker inte att allt jag gör är lika mycket värt. Det jag gör som lämnar ett bidrag både nu och kommande generationer (och det är mycket det, skall ni veta) är viktigare än det jag gör för att hantera nuet.

Men det är nu-hantering som går hem i stugorna och som ger uppskattning och flis.

[Plepple]

Forumet fullkomligt dignar av dessa särdeles gynnade begåvningar. I själva verket, inser jag lite motvilligt, är jag själv, i egenskap av en "vanlig lallare och lekman", en tämligen perifer företeelse, ett försvinnande, försumbart, fenomen. Samtidigt undrar jag lite försynt (obegåvad som jag är): om nu detta är så, hur kommer det sig att jag inte förmår upptäcka all denna begåvning? Varför röjer den sig inte för mig?

Nu kan man givetvis avfärda mig med - det uppenbara - att jag helt enkelt är för obegåvad för att överhuvudtaget äga förmåga att urskilja dessa, men låt oss inte göra det enkelt för oss. Nej, låt oss förutsätta att jag faktiskt begriper det jag läser på detta stället, men att jag ändå inte kan upptäcka dessa spår av genialitet och upplysning m.m.

I mina ögon förefaller det här forumet - trots att det består av övervägande delen genier - vara ett relativt ordinärt "tvärsnitt" av samhället - förutom det faktum att jag, som socialklass III, är kraftigt underrepresenterad. Jo, en till skillnad finns det. Denna skillnad är att de som bevistar detta forum tycks ha en förkärlek för att titulera sig själva som något extraordinärt, något bättre, något finare osv. Är jag ute och cyklar nu, eller har jag slagit huvudet på spiken?

Precis som trenden, att anse att smalare kvinnor är "bättre" än fetare sådana förfaller i dagens samhälle. Notera att det behövs smala kvinnor, för att feta skall finnas, långa behöver existera som en kontrast till korta individer.

Därför finns det "bättre", och "sämre" människor. Då vissa titulerar sig själva som "bättre än de flesta", så har de modet att besöka en sådan här hemsida, och skriva sina tankar i förhoppningar att få en acceptans och uppmuntran från andra medlemmar.

Detta är hjärnans sätt att få oss att må bättre. Då hur andra definierar oss, kan starkt påverka hur vi själva definierar oss... :3

[Plepple]

Forumet fullkomligt dignar av dessa särdeles gynnade begåvningar. I själva verket, inser jag lite motvilligt, är jag själv, i egenskap av en "vanlig lallare och lekman", en tämligen perifer företeelse, ett försvinnande, försumbart, fenomen. Samtidigt undrar jag lite försynt (obegåvad som jag är): om nu detta är så, hur kommer det sig att jag inte förmår upptäcka all denna begåvning? Varför röjer den sig inte för mig?

Nu kan man givetvis avfärda mig med - det uppenbara - att jag helt enkelt är för obegåvad för att överhuvudtaget äga förmåga att urskilja dessa, men låt oss inte göra det enkelt för oss. Nej, låt oss förutsätta att jag faktiskt begriper det jag läser på detta stället, men att jag ändå inte kan upptäcka dessa spår av genialitet och upplysning m.m.

I mina ögon förefaller det här forumet - trots att det består av övervägande delen genier - vara ett relativt ordinärt "tvärsnitt" av samhället - förutom det faktum att jag, som socialklass III, är kraftigt underrepresenterad. Jo, en till skillnad finns det. Denna skillnad är att de som bevistar detta forum tycks ha en förkärlek för att titulera sig själva som något extraordinärt, något bättre, något finare osv. Är jag ute och cyklar nu, eller har jag slagit huvudet på spiken?

Precis som trenden, att anse att smalare kvinnor är "bättre" än fetare sådana förfaller i dagens samhälle. Notera att det behövs smala kvinnor, för att feta skall finnas, långa behöver existera som en kontrast till korta individer.

Därför finns det "bättre", och "sämre" människor. Då vissa titulerar sig själva som "bättre än de flesta", så har de modet att besöka en sådan här hemsida, och skriva sina tankar i förhoppningar att få en acceptans och uppmuntran från andra medlemmar.

Detta är hjärnans sätt att få oss att må bättre. Då hur andra definierar oss, kan starkt påverka hur vi själva definierar oss...

Notera också, att det inte finns en statisk "bättre" eller "smartare", universellt. Man anser sig vara "bättre"/"smartare" än t ex stenar, då om man skulle anse sig vara sämre, så kommer man sedan att definiera sig själv som "icke-användbar", och därför kan gå över till att vara självdestruktiv.

Därför vill hjärnan att man känner sig överlägsen, "bättre" än de flesta andra. Därför uppstår det stora konflikter baserade på 'stolthet', som en defensiv stans, börjar man bli aggressiv, för att slippa en direkt konfrontation med att man kanske inte är så "smart" eller "bra" som man trodde... :3