Musiksmak

[Jörgen]

Gillar Enya - förstår mig inte alls på folk som tycker hon är jobbig eller tråkig, vad är det för fel på dem?

Gillar förmodligen även Angelina, om jag fick lyssna, hon säger ju att hon är förträfflig, eller nåt sånt, kan tänka mig att hon låter som Enya, fast ännu bättre.

[Angelina]

Jörgen, din enfald.
Enya är vad gamla människor hör i sina öron varje dag på ålderdomshemmet när de äter sin vaniljpudding och drömmer om skepp som möts i natten.
Jag är SÅ förolämpad.

[Algotezza]

Jörgen, din enfald.
Enya är vad gamla människor hör i sina öron varje dag på ålderdomshemmet när de äter sin vaniljpudding och drömmer om skepp som möts i natten.
Jag är SÅ förolämpad.

Och vad är det för fel att bo på ålderdomshem äta vaniljpudding och drömma om båtar? För att t.ex. glömma att man skiter ochm pissar på sig? Jag gillar både vaniljpudding och Enya men bor ännu inte på ålderdomshem.

För övrigt är det väl Svensktoppen och dansbandsmusik och dragspel man lyssnar på bland de äldre. Inget fel i det heller.

Smaken är ju ibland som baken, mest skit.


A

[Jörgen]

Mmm! Vaniljpudding! Det var länge sen.
Jag ser riktigt fram emot ålderdomen.
Va vis jag kommer att bli.
Åsså vaniljpudding varje dag...

[Algotezza]

Mmm! Vaniljpudding! Det var länge sen.
Jag ser riktigt fram emot ålderdomen.
Va vis jag kommer att bli.
Åsså vaniljpudding varje dag...

Ja, vaniljpudding och Enya är en på sikt vinnande kombination!

Bättre än blodkorv och Jularbo!

A

[Angelina]

Ni är så oblidade i mordernkulturella referenser. Ni måste se mer på South Park.

[Anders]

Anders musiksmak :

Godis för själen. Inte nåt annat, inte visa attityd, tillhörighet eller nåt sånt. Det är musiken för värdefull för. Den är en huvudsak, inte ett medel.
Förmedla budskap kan man göra på andra sätt.

Vad är godis - Ska, gärna third wave, men också 80 och 60 talare. Punk. Boogie woogie. Swing, typ Fats Waller. Visor av Taube eller Bellman. Riktigt romantiska grejer, som Grieg eller Dvorak. Green Day, framförallt de äldre av deras grejer.

Vad är INTE godis - Country, Dansband, Pink Floyd, Oasis, Genesis, Be-bop, hårdrock, Lundell, progg.

Visst är en bra text viktig, eller vad man nu skall säga. Men det skall fortfarande vara en ingrediens, inte en huvudsak. Ta en kille som Di Leva, som har fantastiska texter, men till mej förmedlar han ändå mest musik, inte budskap.

Sen finns det tusen undantag. Bland annat är det en AC/DC-låt som jag genom åren lyssnat mest på.

[Johan Ågren]

Mina ingredienser:

Shpongle, Juno Reactor, Riverside, Porcupine Tree, Pink Floyd, King Crimson, Mahawishnu Orchestra, Slipknot, Liquid Tension Experiment, Brian Eno, John Coltrane, Laurie Anderson och diverse 70-tals folkflum.

Gillar inte 80tals hårdrock, radioskval, dansband, country, "pop".

Kan lyssna på klassisk musik, och ibland gillar jag det. Men blir oftast uttråkad om det inte innehåller modernare inslag; typ kroumata, John Cage, Olivier Messianen.

I min ungdom gick jag från synthare till punk, och sedan Einsturzende Neubauten. Sedan blev jag lite allätare, och kom in på proggressiv rock/jazzfusion. Pink Floyd har iofs alltid funnits med på sidan sedan barnsben.

/Johan

[MissKafka]

Är en sucker for patetiska punkrock-band för deras melankoliska och melodramatiska "touch". Kan lyssna i timtal på Bad Religion, Offspring, Green Day, Foo Fighters m.fl.
Är även en sucker for Tori Amos, Joe Satriani, Eric Johnson m.fl.
Uppskattar även filmmusik och klassiskt.

Efter några öl åker vinylskivorna fram och då spisas gärna hårdrock såsom Iron Maiden, Mötley Crue, Metallica m.fl

Så var det med det.

[Avantgardet]

Minns min ungdom. De alster jag spelat av andra går att räkna på ett par händer, inte riktigt min grej, jag är ett ögonblick som flyter förbi istället. Men Joe Satriani hade en liten tapping-pryl som heter "Day at the beach - new rays from an ancient sun" (tror jag), som jag envisade med att lära mig en gång i tiden. Likaså hade Eric Johnson några alster som var milstolpar i min gitarrutveckling. Händer än idag att jag parafraserar "Song for George" (detta western mästerstycke) eller kastar in nån tokig pentafras från "Cliffs of Dover" eller varför inte de där pseudojazziga grejerna i "Manhattan". Dessa "gitarrhjältar", var är de nu? Har ersatts av en djävla massa böcker med skäggiga gamla gubbar på omslagen - tragiskt.

Nu är det mest Oscar Petersons platta "Jazz 'round midnight" från 1992 som går här. Långsamma timmar sjöng Pugh och jag är benägen hålla med, det är nåt knas med mitt sinnelag.

[Ling]

Fick för ungefär ett år sedan nys på gruppen Within Temptation, genom en online vän från Holland. Fastnade som en fisk i ett nät, det här var vad jag hade längtat efter men inte hittat.
Hade lyssnat en del på Evanesence innan, men saknade den kraften som Within Temptation har. Blir överfylld med energi när jag lyssnar på dem, allra helst i mp3, så inga andra ljud stör.

[Algotezza]

Ni är så oblidade i mordernkulturella referenser. Ni måste se mer på South Park.

Ja, avancerad animation. Järnhård ironi.

MVH

Algotezza

[My Captain]

Jag tänkte att vi skulle dela med oss. Musiksmak, era favoriter och era hatobjekt. Jag känner att min kunskap kring musik är väldigt smal, därför behöver jag lite tips, vilket jag misstänker många av er också behöver. Så börja. Mitt tips är Immortal Technique, en djup kille från Harlem, som berättar om allt möjligt i sitt liv. Lyssna framförallt på låten: Dance with the devil.

Ja, The-Esstential-For-Every-Västerlänning är ju för mig mina tre favoriter: Frank Zappa (inget speciellt album), årets polarpristagare Pink Floyd och deras komersiella dunder-hit-platta "Dark Side of The Moon" och slutligen Leonard Cohen med en samling underbara låttexter (hans tre första album)

Jag fortsätter också förspråka den ständigt mer bortglömda Nick Drake.