matahari skrev:Det handlar inte om enskilda lagar, ej ens om en samling lagar utan
dysfunktionaliteten inom rättsapparaten. Du kan plocka bort hur många
lagar som helst så länge rättshaveristerna finns kvar så består problemet.
Rättshaverister skapas ju av systemet hur lätt som helst, ger ett påhittat exempel som skulle kunna vara verklighet.
Anders och Ture är två bittra grannar som hatar varandra, orsaken är gammal och glömd, men en dag spelar Anders in Ture med dold video, då han hotar Anders. På Inspelningen hörs Ture säga att han en dag skall anmäla honom falskt, så att han får pröjsa rejält i skadestånd.
Dagen kommer, Anders blir anmäld för att ha ofredat Tures fru.
I rättegången får Anders avslag på sin begäran att använda videoinspelningen för att visa att detta handlar om falsk angivelse och att det finns ett motiv bakom, motiveringen till avslaget är följande; Det är inte Ture som är svarande, därför är inspelningen orelevant. Ord står mot ord, men då även Ture vittnar mot Anders, så blir det två parter mot en ensam Anders.
( Skulle Tures fru även ha ett målsägandebiträde, så blir det 3 mot 1).
Deras samstämmighet blir det som fäller rättens utslag till deras fördel och Anders förlorar målet, ( att han fick ett raseriutbrott under pågående rättegång var inte särskilt bra, det visade ju på en labil person som nämndemännen kunde tänka sig vad som helst dåligt om). Förutom ett fängelstraff skall han betala ett skadestånd till Tures fru.
Anders blir nu en rättshaverist,stämplad av polisen som en dogmatisk person. Hans motanmälningar läggs ned utan utredning direkt av åklagaren som till slut motiverar sitt sista avslag med följande;
Oavsett vilka bevis du åberopar kan det ej styrkas att Ture gjort sig skyldig till brott.
Anders vänder sig till JK, han får ett kort brev tillbaka med följande stereotypiska svar; Vi kan inte finna att något fel har begåtts i rättsprocessen, därmed avslages din begäran om...bla bla...
Detta beslut kan ej överklagas...m.m...
Här har jag nu på ett par rader skapat en rättshaverist, men verkligheten ser även ut så här. När Anders åtalades lades ärendet på en åklagare inom det distrikt Anders tillhör. När Anders gör sina motanmälningar är det samma åklagare som har åtalet mot Anders som lägger ned hans anmälningar. Anders kan inte byta åklagare, ej heller till en annan åklagarkammare än den som han tillhör. Att överklaga en åklagare till utvecklingscentrum är ett lönlöst företag, då de håller varandra hårt om ryggen, här saknar jag statistik på om någon åklagare ens fått en reprimand, men i vilket fall som helst så lär det inte påverka ett redan givet utslag i en tidigare rättsprocess.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Åklagarmyndigheten
Om vi utgår från att sanningen är denna, att Anders är helt oskyldig till att ha ofredat Tures fru, då har vi ändå ett begånget brott och ett brottsoffer, i detta fallet är den falska angivelsen brottet och Ture och hans fru brottslingarna, vilket ger att Anders är det verkliga brottsoffret. Att i ett sådant läge bli fälld är för de flesta oacceptabelt.
Här kräver samhället i och med den fällande domen att Anders skall vika sig och acceptera sitt öde och bära hundhuvudet.
Faktum är att han uppmanas att ta på sig skulden. Men så här kan det väl ändå inte vara, det är ju sjukt borde varje normal människa tänka om han befann sig i Anders situation. Lika lite som en annars oskyldig person kan ta detta som en man, lika lite kan rättshaveristen göra det. Men nu förenklar jag lite, i Sverige har vi ett trestegssystem, tingsrätt, hovrätt och högsta domstolen, visst har han fler chanser att få sin sak prövad? Nej. Tingsrätten är vägledande och det krävs oerhört mycket för att hans videoband eller eventuella andra bevis skall få tas med i en ny prövning och svårare har detta blivit sedan den 1 november i år då hårdare regler för ny bevisning infördes. Hovrätten är oftast endast en upprepning av tingsrätten, plus att den tidigare fällande domen läses upp som ett statement, ett konstaterande som i själva verket utgör ett slags bevis på den mot Anders redan avkunnade skulden i sakfrågan. Högsta domstolen tar kanske upp ett mål av 4000, vilket innebär ett nära på garanterat avslag i den instansen. Så därför är Anders en rättshaverist, men utan åklagarens beslut, att ignorera Anders bevis, ( förmodligen har åklagaren inte ens sett och granskat bevisen ), så skulle detta inte ha skett lika enkelt. Polisen är ju tvingade att ta emot anmälan oavsett vem den kommer ifrån, men utredningen stoppas ju av åklagaren i detta fallet, polisen kan helt enkelt inte gå vidare med uppgifterna. Här kan det handla om åklagarens prestige, vilket väldigt få vill tappa.
Kravet för att gå till åtal, är att målet skall leda till fällande dom, inget annat. Tror inte åklagaren på det så läggs åtalet ned, har en rättsprocess påbörjats, så gör alltså åklagarna ofta allt för att vinna målet, vilket i praktiken innebär att de inte drar sig för att bryta mot lagen genom att stoppa bevis i den så kallade "slasken" om dessa bevis är graverande för målsägandena.
Men, vi får inte glömma bort att inte alla "rättshaverister" är oskyldiga, det finns dem som helt enkelt inte kan acceptera en roll som skyldig och gör allt för att motsätta sig detta genom rent absurda överklaganden så länge det går. Rättshaveristen kan förvisso även vara målsägare, men jag delar inte uppfattningen att rättshaveristen kan vara någon anställd inom rättsväsendet, de är orsaken bakom "sjukdomen", inte det beskrivna "symtomet", de är upphovet till dysfunktionaliteten inom rättsapparaten.
