Progressivt tänkande är ett omyndigförklarande

[Algotezza]

J R Auk

Det är som vanligt, liberalerna KAN inte förstå de konservativa. Det verkar helt enkelt vara omöjligt. För direkt kommer Suchanother och börjar förespråka anarki som om det skulle ge någon förbättring av tillvaron.

Du tar min kritik mot liberalerna som ett personangrepp och kan inte ens ge mig ett vettigt svar. Försök att inse vad jag säger till dig istället. Försök att inse att det inte är så farligt att ha en auktoritet. Faktum är att vi kan inte göra någonting om det var så att det inte fanns auktoriteter. Vi använder ett språk som är helt och hållet byggt på auktoritet, föräldrarnas och samfundets auktoritet. Grunden till allting i tillvaron är baserat på fördomar. INTE någon allmän rationalitet. Alltså glöm bort sunt förnuft. Glöm bort allt du lärt dig och lär om.

Kan någon förstå någonting - utan hjälp av en auktoritet (av något slag)?

Med vänlig hälsning

Algotezza

[J R Auk]

J R Auk

Det är som vanligt, liberalerna KAN inte förstå de konservativa. Det verkar helt enkelt vara omöjligt. För direkt kommer Suchanother och börjar förespråka anarki som om det skulle ge någon förbättring av tillvaron.

Du tar min kritik mot liberalerna som ett personangrepp och kan inte ens ge mig ett vettigt svar. Försök att inse vad jag säger till dig istället. Försök att inse att det inte är så farligt att ha en auktoritet. Faktum är att vi kan inte göra någonting om det var så att det inte fanns auktoriteter. Vi använder ett språk som är helt och hållet byggt på auktoritet, föräldrarnas och samfundets auktoritet. Grunden till allting i tillvaron är baserat på fördomar. INTE någon allmän rationalitet. Alltså glöm bort sunt förnuft. Glöm bort allt du lärt dig och lär om.

Med tanke på vad jag brukar skriva här så borde du veta att jag inte har något emot auktoritet när den upprätthålls i sig självt. Det jag inte tolerar däremot är den typ av auktoritet som måste tillföras något för att upprätthållas. Den är inte motiverande i sig självt så att säga.

Jag tog inte din kritik som ett personangrepp, men jag ville påpeka för dig att du skriver det som ett. Du far ut och tillskriver mig saker som saknar grund, definitivt om du ser till vad jag skrivit i denna tråd, och sannolikt om man ser till större helheten av vad jag skriver.

Jag identifierar mig inte som vänster eller liberal. Jag är inte revolutionär, vilket också borde framgått av det jag skrivit under den relativt långa tid som jag författat inlagor här. Så jag har svårt att ta till mig av din "kritik", men bara för att jag inte tar till mig så betyder det inte att jag blundar för hur du behandlar mig när du författar en text som den jag svarade på.

Jag tror nog främst att det vi sett här är din oförmåga att hantera ifrågasättanden som går dig emot, eller din mening emot. Varför inte se det som att mina ord också kan hålla mening och svara mig. Varför inte bemöta mig istället för att tillskriva mig det ena och det anda, och avfärda allt jag säger som om jag inte har förstått. Vad har jag inte förstått? Inte ens det framgår ju av vad du uttrycker. Försök inte vända det här nu. Inte är det jag som skall svara dig, det är ju du som skall svara mig, som jag påpekade i mitt förra inlägg. Jag kom med konkreta frågor och påståenden, det är väldigt lätt att relatera till det i sak.

Just det där med att glömma vad jag lärt mig för att lära om är vad jag sysselsätter mig med, och då tänker jag inte förstöra allt genom att ta dina ogenomtänkta inlägg på orden.

Jag sympatiserar med det religiösa idealet på många sätt. Därav mitt tal om institutionen. Jag ansträngde mig för att inte hamna i denna konflikt, men du kastar oss rätt in i den. Varför?

Du verkar för övrigt inte ha förstått det rationella idealet, upplysningen vill säga.

Det handlade om att ersätta fördomarna, så som vi känner ordet i dag i dess negativa bemärkelse, med förnuftiga fördomar. Alltså bedöma med förnuftet, eller förståndet, det som avväger det ena mot det andra, det som bestämmer vad som kan utsägas, och vad som bör lämnas till tron.

Vill du diskutera kan vi göra det. Men om din inställning är att du skall predika och jag lyssna så får det vara. Tillbaks till sak?

[Zokrates]

J R Auk

Det är som vanligt, liberalerna KAN inte förstå de konservativa. Det verkar helt enkelt vara omöjligt. För direkt kommer Suchanother och börjar förespråka anarki som om det skulle ge någon förbättring av tillvaron.

Du tar min kritik mot liberalerna som ett personangrepp och kan inte ens ge mig ett vettigt svar. Försök att inse vad jag säger till dig istället. Försök att inse att det inte är så farligt att ha en auktoritet. Faktum är att vi kan inte göra någonting om det var så att det inte fanns auktoriteter. Vi använder ett språk som är helt och hållet byggt på auktoritet, föräldrarnas och samfundets auktoritet. Grunden till allting i tillvaron är baserat på fördomar. INTE någon allmän rationalitet. Alltså glöm bort sunt förnuft. Glöm bort allt du lärt dig och lär om.

Kan någon förstå någonting - utan hjälp av en auktoritet (av något slag)?

Med vänlig hälsning

Algotezza

Språket kan jämföras med ett dataprogram som matas input och ger ut output i mycket bestämda former, vars struktur förhindrar att regelbrott förekommer annat än som medvetna skämt.
Det är möjligt att hela meningar behandlas styckvis och att det även levereras kompletta meningar med för samtalets gång endast viktiga nyckelord.

En helautomatiserad process vars innehåll bestäms av den tidigare bildningen personen åtnjutit.
Vilket kommer först, tanken eller talet i en dialog?
Svaret på frågan beror lite på vad som avses produceras och till vem det förmedlas. Men ändå kvarstår det något obesvarat i frågeställningen hos mig, vad i huvudet är det som sker i realtid, särskilt tydligt upplevs detta när jag för monologer med mig själv?

Om talakten utgör handlingen, semantiken är sammanställningen av meningarna som består av enskilda ord som bestäms av syntaxen, som i sin tur är underställd semiotik och en diskurs, ett ämne som bestämmer riktningen, så borde detta innebära att vi först tänker och därefter talar, men istället uppfattar jag det alltså oftast som tvärtom, särskilt under intensiva samtal då jag talar först och tänker efteråt.

Under samtalets gång försiggår det ju både ett hörande och ett talande, medan jag hör meningarna komma, omvandlas dessa i sin tur omgående till en struktur som jag använder när jag svarar. Det pågår två processer simultant i hjärnan i två riktningar plus alla de kemiska processer som kroppen i sig är upphov till...
Det är endast när ett nyckelord saknas samtalet stannar upp, då för att söka efter detta ord i minnet, eventuellt dölja detta med ett litet stön, och låta samtalet gå vidare.
En person med ett stort förråd av färdiga meningar, där enstaka nyckelord snabbt kan sättas in betraktas som en god talare och den med färre som en dummare person vars svar dröjer eller måste lockas fram genom fraser vilket innebär ett parafraserande av varandra. Alternativt tänker den långsammare igenom de olika svarsalternativen noggrannare, men om det innebär en kvalitetshöjning låter jag vara osagt.

Det är här bildningen uppstår i form av en spegling av varandra. Den som utbildar är den som vet mer än den som lär sig. Bildningens strävan är att de skall bli varandras tvillingar i kunskap, men varje mänsklig sfär har sin begränsning i vad som skall läras ut beroende på den enskildes position och roll i samhället.

Bildningen utgör då det "dataprogram" som begränsar kollektivt istället för att frigöra individen till att spränga nya gränser. Därmed förutsätter all bildning en tradition av kunskapsförmedling och det blir uteslutet att någon utan bildning från andra kan etablera en helt egen diskurs, däremot kan de med hög bildning i sin roll som utbildare åstadkomma en avvikelse som ett uttryck för ett paradigmskifte gentemot de traditionella utbildarna. Inom varje mänsklig sfär finns det en hård lagbundenhet som därmed aldrig kan frigöra individen helt från utbildarna, de som styr kunskapsförmedlingen, utan att bli idiotförklarade.
Märk väl, alla grupperingar har utbildare.

Därmed är ingen av oss helt fria i samtalet med andra,vi är som robotar som upprepar det vi har lärt oss likt papegojor, vad vi skall tycka tänka och tro samt hur vi skall agera.
Allt bara flyter på inom varje sfär. Du är fängslad av bildningens osynliga bojor som hindrar dig från verklig frigörelse, att tänka helt fritt.
Därmed kan ingen tänka fritt, rälsen är redan lagd.

[J R Auk]

Nu berör du en av huvudanledningarna till att jag förespråkar anarkism Zokrates. Detta ordnande, när det sker uppifrån, förutsätter den förestående idéen. Men hur kan det som är förestående vara aktuellt, anpassat efter detta nu, acceptant för möjligheten?
För mig representerar det bara den där flykten, drömmen om att kunna äga det som komma skall, fruktans illusoriska upplösande.


Angående detta att vi är "fångade" inom vår horisont.
Kanske är rälsen lagd, men det viktiga är väl inte vart man reser, utan hur? För själva resandet, det att färdas till det nya, är väl intet värt om inte det nya, mera och ytterligare till våra erfarenheters förråd, tillåts träda in i den boning av föreställningar vi byggt för oss själva?

Jag upplever till exempel brist på kommunikativa medel i form av ord som något mera lättöverstigligt än bristen på viljan till att kommunicera.

Strukturen för språket, och vår möjlighet till kommunikation, är mindre relevant än viljan.

Vi avgör, allt annat är självbedrägeri.

[Sceptisk]

"Jag är inte revolutionär, vilket också borde framgått av det jag skrivit under den relativt långa tid som jag författat inlagor här."

"Nu berör du en av huvudanledningarna till att jag förespråkar anarkism Zokrates."

....

"Jag tror nog främst att det vi sett här är din oförmåga att hantera ifrågasättanden som går dig emot, eller din mening emot."

"Varför inte bemöta mig istället för att tillskriva mig det ena och det anda, och avfärda allt jag säger som om jag inte har förstått. Vad har jag inte förstått?"

....

Är det bara jag...? eller är det bara du...

[Algotezza]

"Jag är inte revolutionär, vilket också borde framgått av det jag skrivit under den relativt långa tid som jag författat inlagor här."

"Nu berör du en av huvudanledningarna till att jag förespråkar anarkism Zokrates."

....

"Jag tror nog främst att det vi sett här är din oförmåga att hantera ifrågasättanden som går dig emot, eller din mening emot."

"Varför inte bemöta mig istället för att tillskriva mig det ena och det anda, och avfärda allt jag säger som om jag inte har förstått. Vad har jag inte förstått?"

....

Är det bara jag...? eller är det bara du...

Skön läsning med ömsesidiga analoga beskyllningar...

Med inkrökta hälsningar

Algotezza

[J R Auk]

"Jag är inte revolutionär, vilket också borde framgått av det jag skrivit under den relativt långa tid som jag författat inlagor här."

"Nu berör du en av huvudanledningarna till att jag förespråkar anarkism Zokrates."

....

"Jag tror nog främst att det vi sett här är din oförmåga att hantera ifrågasättanden som går dig emot, eller din mening emot."

"Varför inte bemöta mig istället för att tillskriva mig det ena och det anda, och avfärda allt jag säger som om jag inte har förstått. Vad har jag inte förstått?"

....

Är det bara jag...? eller är det bara du...

Jag förstår inte riktigt vad som avses här? Menar du att man inte kan förespråka reformert anarkism? Centret för omvälvningen behöver inte vara förestående när väl förändringen har skett. Om man vill nå från A till B behövs en metod, ett medel, och denna brukar grovt generaliseras som revolution eller reformation.

Tycker du att jag tillskriver dig saker som du inte vill kännas vid?

Jag har sett dig göra den här vändningen förut, därför röt jag till lite. Det är som om du tror att du skall få sitta och propagera för något utan att tåla någon kritik i frågan. Klart att det du påstår blir ifrågasatt, skulle du verkligen vilja ha det på något annat sätt?

Om det nu är så att du inte känner igen det som jag säger, och du borde rimligtvis ha mera material att tillgå, eller basera dig på, så är det väl lätt att diskutera detta, att avfärda frågan i sak. Istället för att säga att jag inte förstår i princip någon ting, och sedan lämna saken där.

Betänk vart det började, i onda handlingar födda i Södertälje. Och ett påstående från din sida om varför det har blivit så här. Samt då mina påståenden att jag inte håller med, att jag inte tror det. Och detta exemplifierade jag med att man har sett samma saker, enligt mitt påstående, som du beskyller upplysning och liberalism för, ske tidigare i historien men då med den kyrkliga institutionen, och ofta i samarbete med styrande kungar, eller annan aristokrati.

Märk alltså att jag säger inte, du fattar ingenting om dessa två du gör beskyllningar mot, utan jag försöker argumentera för din felaktiva slutsats genom att visa att det du säger hör X till jag även har sett höra Y till.

Jag uppfattar institutionen kristendom, som en som förtagit ansvaret, säkert emot trosfundamentens uppmaningar, från individen, och låter normen inträda istället.

Kanske bör jag förtydliga för dig vad du ger uttryck för, och varför jag kände mig tvungen att ryta lite.

Du säger att jag inte förstår vad konservativ innebär, inte heller förstår jag vänsterideologier, inte kristendomen, inte upplysningen. Du har helt enkelt fråntagit allt jag kan uttrycka i frågan värde då jag egentligen inte förstår någonting av det som diskuteras.

Vilket är synd, eftersom annars så skulle vi kunna dela meningar, och kanske berika oss, då vissa håller vi samma (varför revolution inte är något att ha), medan vi har olika uppfattningar i andra frågor. (Vad gör ledningen, huruvida den är liberal eller konservativ, för något när styrmedlen, pengarna, hålls av någon som kan ha vilken ideologi som helst? Alltså, hur kan du vara säker på att ingen struktur existerar, för om det gör så kan det vara så att relationerna är underkastade strukturen, vilket skulle missleda oss något fasansfullt.)

[Sceptisk]

J R Auk

Åter till sakfrågan, ja Södertäljes kommun, bland många andra, har misslyckats med integreringen av invandrare och med att få till det enda som kan hindra kriminalitet=goda relationer mellan människor och den naturliga respekten för auktoritet som det innebär.

Exemplet i artikeln visar mer än väl hur anarki fungerar i praktiken. En grym mobb av självälskande hatiska typer som får njutning i att klå upp en försvarslös tjej. Här har vi invertering av allting som hindrar kriminalitet, ett förakt för auktoritet, förakt för att forma goda relationer och inte minst förakt för den ensamma människan. Ett förakt för allting som Sverige och Södertälje kommun har försökt att göra; hjälpa invandrare.

Är det då konstigt att jag råkar uppmärksamma att den Svenska politiken har blivit besmittad av auktoritetsförakt sedan mycket länge tillbaka, där liberalerna låtsas vara högerkonservativa och allmänt hatobjekt medan sossarna driver igenom sina sociala välfärdsprogram som har allting utan just det som skulle behövas, ett varmt hjärta och en stark ledande hand.

Invandrarna själva ber om det. De skriker efter någon Svensk som någon gång kan ta och vakna upp ur sitt välfärdsmässiga strukturtänkande och bli en person som man kan respektera och följa och ta som exempel.

Att vi skulle ha en högerregering idag är bara bluff. Vi har fortfarande en vänsterregering, bara det att nu har vi den liberala sidan av vänsterideologin som koncentrerar sig ensidigt på finanser och lagväsende, istället för den kollektivistiska sidan som ensidigt koncentrerar sig på att bygga upp välfärdsprogram och byråkratier som ska ge alla lika mycket pengar.

Oavsett vilken sida av Svensk politik man än väljer så är ändå det viktigaste inte ens med på menyn, nämligen medkänsla, respekt för traditioner, respekt för människan, respekt för auktoritet och bättre vetande.

Barn kan inte uppfostra sig själva och främlingar kan inte välkomna sig själva. I Sverige har den progressiva politiken ödelaggt nästan alla våra gamla traditioner och skapat ett klimat som gör det näst intill omöjligt att diskutera någonting seriöst. Vi har ett klimat där man måste be om ursäkt ifall man har en åsikt, för till och med det är att på något sätt vara auktoritär. Och det är helt riktigt. Att ha en åsikt är att vara auktoritär. Att vara en människa är att vara politisk. I en absolut demokrati då finns det ingen respekt för auktoritet alls och därmed finns heller ingen respekt för din åsikt. Och det är precis vad som hänt här. Vänsterpolitiken har ingjutit ett starkt auktoritetsförakt hos folk och det är precis detta förakt som hindrar folk från att själv tala ut och ta ställning. Du måste ta ställning, det är din plikt som medborgare, det är din natur som människa. Att inte ta en position är att avsäga sig sin mänsklighet.

[Byz]

Vänsterpolitiken har ingjutit ett starkt auktoritetsförakt hos folk och det är precis detta förakt som hindrar folk från att själv tala ut och ta ställning. Du måste ta ställning, det är din plikt som medborgare, det är din natur som människa. Att inte ta en position är att avsäga sig sin mänsklighet.

Jag skulle vilja säga att detta är vad det demokratiska systemet (inte nödvändigtvis "vänsterpolitik") i längden resulterar i.

Precis vad Platon menar i Staten.

[suchanother]

Sceptisk, vete fan hur man ska tolka dej. Å ena sidan beskyller du ”vänstern” för respektlöshet mot auktoriteter när de tar ställning och kritiserar, å andra sidan kritiserar du de som inte tar ställning.
Menar du att vi ska ha en hierarki där ”auktoriteten” står högst onåbar för kritik och all diskussion skall vara inom ramen för detta?

[Sceptisk]

suchanother

Det är en viss skillnad mellan att tolka och att försöka förstå. Här har du stirrat in dig på ett ord och ett begrepp som jag använder för att kommunicera en andemening. Jag är inte intresserad av att ha någon som "tolkar" det jag säger. Om vederbörande inte vill göra sig ansträngningen att förstå så finns det ingen grund för kommunikation till att börja med. Det är typiskt vänstern att göra på det sättet, ställa sig på håll och tolka, istället för att engagera sig och försöka att förstå.

Hur som helst, andemeningen var den att om alla individer i samhället ogillar auktoriteter så kommer ingen att få vara en auktoritet. Därmed så faller själva tanken med demokratin - att alla ska få ha en röst. Mot denna ideologiska tanke ställer jag istället upp en självklarhet, nämligen det att vara en människa är att vara politisk. Det enda som krävs för att ha en röst är att vara människa. Att påstå att man skulle behöva ett avancerat byråkratiskt system för att ge människan en röst är barbariskt och befängt, det är cyniskt. Det tar för givet att den som skriker högst får mest och bygger sitt system på detta. Istället för att försöka fostra nån slags moral, respekt och karaktär hos dom som skriker.

Demokratins sanna natur, dess imperativa andemening att människan, alltså du, är svag och oduglig, därför måste staten bygga upp sitt välde för att kunna ge dig en röst. Med andra ord, du ska tacka staten för att du får uttala dig.

Är det mer begripligt nu?

Vänsterns ideologi är fylld med paradoxer av liknande slag. De följer inte sina ideologiska tankegångar till dess ultimata slutgiltighet. De önskar en slags "balansgång" mellan de extremer som ideologin själv implicerar istället för att försöka hitta något som funkar till att börja med och bygga vidare på det. De progressiva har alltid haft sin ideologi som får ersätta verkligheten. Jag tycker det är betydligt vettigare att titta på vad världen och verkligheten har att erbjuda först, för kanske finns det något där som går att använda, saker och ting som vi bara kan lära oss något om ifall vi är villiga att tro och förstå på dom. Lärande till exempel. De progressivas skolor är högst artificiella institutioner som förutsätter att lärande är något tråkigt, varför skolorna måste ha sin rigida struktur. De missar att barn älskar att lära sig, det är bara när de kommer till de progressiva skolorna som de börjar hata lärande och lärare.

Din andra fråga, vad är en auktoritet? Är en auktoritet "högst onåbar för kritik"? Så länge man inte är specifik i vad man menar med vad en auktoritet är så är auktoriteten den som man tror på och lyssnar till. Oavsett hur det ligger till med sanningshalten i vad auktoriteten säger. Men det är ändå bättre att ha en auktoritet än att inte ha någon auktoritet alls. Därför att allting går att förbättra. Vänstern tror bara att saker kan bli bättre genom revolutioner. Fast förresten, saker blir inte bättre genom revolutioner, de blir 'perfekta'. Efter revolutionen så måste samhället vara perfekt med en gång.

Men de konservativa har alltid utgått ifrån att saker blir bättre om man kontinuerligt arbetar på att förbättra dom stegvis. De förutsätter ingen ondska i samhället, så som vänstern gör. Vänstern är en splittrande kraft, den är konspiratorisk och menar att det finns onda krafter i samhället som vill tysta ner och förslava dig. Detta ger dom bränsle för att kunna argumentera för sin sk rättvisa.

Men så har de konservativa aldrig trott och kommer heller aldrig tro. Visst finns det skillnader och motsättningar i samhället, det har ingen någonsin betvivlat. Men det är helt och hållet konspiratoriskt och paranoia att tro att det finns en fiende i samhället som måste tas bort. Faktiskt så har vänstern blivit precis den fiende de själva tror på. De har blivit en fiende mot traditionerna, mot auktoriteter och mot religionen. Själva stommen i varje samhälle och som kan hjälpa människor att göra sin tillvaro något så när begriplig. Det är vänsterns eget fel och deras egna illusioner. Det är som Don Quijotte och hans väpnare i kampen mot jättar. När den nuvarande sk "högerregeringen" röstade igenom FRA lagen så tror vänsterfolket att detta var något klassiskt högermässigt, medan de själva tror sig stå för frihet. Men sanningen är ju att en sådan sak som en FRA lag kan bara rättfärdigas i ett vänstersamhälle där man misstänker att det finns onda krafter som vill och kan rasera välfärden och demokratin. (Som sagt, man förutsätter att folk är odugliga så om terrorister förstör staten då är människor hjälplösa, jmfr mot 'att vara människa är att vara politisk'.)

I sin vanliga endimensionalitet så har vänstern reducerat samhället till ett gäng principer, där auktoritet likställs med diktator och därefter gör man bara en ideologisk kalkyl och kommer fram till att auktoritet därför måste vara något dåligt. Men auktoritet i obestämd mening, är något vi alla respekterar och följer och vill efterlikna. Om man ska vara specifik så är vårat språk en auktoritet. Det är en auktoritet som vi tar för given och som är väldigt hjälpsam för att vi ska kunna prata med varandra. Och det är här som det intressanta med auktoritet är. Även om man har en dålig auktoritet, så spelar det inte så stor roll. För huvudsaken är att det finns en auktoritet till att börja med. Vi måste ha ett språk. Även om språket är uppbyggt på en mängd fördomar om vår tillvaro, många på ytan helt felaktiga, så kan ändå en skicklig kommunikatör använda sig av språker på ett sådant sätt att något mer än bara orden framträder.

Eller ta ett instrument som en trumma. Ett till utseendet väldigt primitivt instrument. Men i händerna på en mästare så kan det vara en enorm upplevelse att lyssna på ett trumsolo.

Vilket leder till ännu en fråga; vem eller vad är det som utser att någon är en mästare på något? Hur kommer det sig att vissa har en enorm talang på att spela instrument medan andra inte har minsta talang alls för just det? Kan man lära sig spela eller är man född till att spela? Jag tror att det inte finns något definitivt svar på den frågan, för vem vet egentligen begränsningarna för vad människan kan lära sig? Men vissa människor verkar helt enkelt födda för att spela musik, eller kanske de är födda med en stark hunger till att vilja lära sig spela ett instrument. Vissa är goda ledare, andra inte. Folk känner igen sådana saker. Hur kommer det sig? Hur kan vi känna igen något? Hur kan vi förstå saker och ting? Detta är en jättestor fråga, men det börjar alltid med tro.

[suchanother]

Icke så nicke, du har aldrig förstått statens roll. Staten är ingen räddande ängel utan en följd av motstridiga intressen i samhället. Staten existerar enbart som nödvändighet att jämka olika intressen. Staten är ett resultat av klasskonflikter. Hela samhället bygger på en skitkompromiss. ”Hästhandlarna” har fritt utrymme.

[Sceptisk]

Jag förstår inte riktigt vad du försöker säga. Försöker du argumentera emot mig eller försöker du upplysa mig om något som jag "inte redan visste"?

[suchanother]

Endast upplysning då du saknar de elementära begreppen.
Skillnaden mellan mej och dej är att jag vill bygga ett samhälle på basis av rättvisa och du vill bevara alla de gamla orättvisor med hänvisning till ”traditionen”. Köper fan inte din agenda.

[Sceptisk]

Ok, om du är vänster, vilket du troligen är, så har du en jävligt skev idé om vad rättvisa är för något. Lika för alla principen är en typisk vänsterskruv av "rättvisa" som faktiskt inte är någon rättvisa alls. Vänstern utgår alltid ifrån att dom är så förtryckta och att ingen ser dom och att ingen hör dom. Men dom har alltid varit planetens avskum. Dom tror att dom utför en rättvis gärning i sin schizofrena värld av konspirationer. I sin egen myt och ideologi är dom hjältarna som kommer för att befria folket från slavdrivarna. Men reslutatet har alltid blivit än ännu grymmare ordning än förut. För de flesta kanske det är obegripligt att vänsteranhängare aldrig förstår all ondska de ställer till med, men om man tänker på vad deras idé om rättvisa går ut på så blir det plötsligt tydligt. De har valt en ideologi som håller med dom själva i alla lägen. Som en räddande ängel som alltid är på deras sida. Dom tror alla att dom är utvalda och rättvisans profeter. Men det är arrogansen och svartsjukan som är det sanna drivmedlet bland vänsterfolk.

Nu till principfrågan. Vänsterns tanke om rättvisa är lika fördelning.
Högerns tanke om rättvisa handlar om rättvis återbetalning.

Alltså ett skiljetecken mellan vänstern och högern är att i högern betraktas man som en person som kan förtjäna något. Medan i vänstern är man en burkyckling som ska matas.

Och tala inte till mig om att du kan köpa något, om du är vänster så ska du bara snällt vänta på nästa utbetalning.