Först lite relevant utbildning:
http://www.youtube.com/watch?v=eaE98w1K ... re=related
Här har ni ett litet urklipp av sann socialistisk anda (den fascistiska sidan av liberalismen):
http://www.youtube.com/watch?v=NrvIM1ENcbA
Läs även 'more info'.
Se även:
http://www.youtube.com/watch?v=lUbrAM8JtHU
http://www.youtube.com/watch?v=w-tDsbFTcsY
http://www.youtube.com/watch?v=_V5PmXxawqU
(Böcker nämnda i den första filmen:
The Closing of the American Mind av Alan Bloom,
All I really need to know I learned in kindergarden
The road to serfdom (Vägen till träldom) av Hayek)
Liberalismens ondska
Moderator: Moderatorgruppen
Vad skall vi utbilda oss med? Att en person tycker att Mikael Moore är propagandistiskt emot krig, att han tror att frånvaron av krig är bra?
Eller att fångvaktares missbruk av sin tilldelade makt, deras perversa sadistiska beteende inte är förstanyheter?
Det verkar som om propagandastationen är öppen.
Eller att fångvaktares missbruk av sin tilldelade makt, deras perversa sadistiska beteende inte är förstanyheter?
Det verkar som om propagandastationen är öppen.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_1792001.svd
Ett citat från artikeln som låtsas handla om fakta:
Wikipedias artikel om Aftonbladet:
Om expressen:
Om DN:
Om SvD:
Om begreppet moderat:
Alltså, den enda tidningen som befinner sig närmast de ursprungligt konservativa är SvD, en tidning man märker att även om den är liberal har åtminstone lite av de konservativa värderingarna kvar. Men detta sagt så måste det understrykas att SvD INTE är en konservativ tidning bara för att den är vänligare inställd gentemot konservatismen.
Vilka tidningar är det som baseras på skandaljournalistik om inte just Aftonbladet och Expressen?
Här har vi alltså bara ännu ett i raden av exempel på hur vänsterfolk tänker. De tror att högern är ondskan i alla lägen, fast att det i själva verket handlar om deras egna.
Ett citat från artikeln som låtsas handla om fakta:
- För att komma ut i dagens medielandskap som är så borgerligt dominerat och bygger på skandaljournalistik så tvingas vi också att använda oss av sådana knep för att komma ut. Och det tycker vi är dåligt.
Wikipedias artikel om Aftonbladet:
Under 1810- och 1820-talen växte oppositionen mot kungamakten och riksdagen 1828-1830 präglades av den liberala oppositionen, en utveckling som även förekom i andra länder i Europa och hade sin grund i att det ökande välståndet gjorde medelklassen alltmer inflytelserik. Kung Karl XIV Johan stödde under sin regeringstid ekonomiskt de tidningar som stödde kungamakten. 1830 startade tidningen Fäderneslandet med Magnus Jacob Crusenstolpe som redaktör och Svenska Minerva med Johan Christoffer Askelöf som redaktör, båda betalda av kungen för att försvara kungamakten. Andra kungatrogna tidningar under 1820-talet var Journalen, Granskaren, Stockholms Tidning, Stockholms Dagblad samt Post- och Inrikes Tidningar. På den liberala sidan fanns Argus och Medborgaren.
Lars Johan Hierta arbetade i Riddarhusets kansli under rikdagen 1823 och kom då i kontakt med den liberala oppositionen. Han skrev i tidningarna Argus och Stockholms-Posten innan han tillsammans med Crusenstolpe startade Riksdagstidningen 1828 som skrev om riksdagen 1828-1830. Hierta lyckades få Riksdagstidningen att gå med vinst och beslöt att starta en egen tidning, Aftonbladet, vars första nummer kom ut i december 1830.
Om expressen:
Expressen, svensk kvällstidning, med beteckningen "liberal" grundad 16 november 1944 av Albert Bonnier jr, Ivar Harrie och Carl-Adam Nycop.
Om DN:
Dagens Nyheter (DN) är Sveriges största morgontidning. Tidningen grundades 1864 och utges i hela landet men med fokus på Stockholm. DN betecknade sig tidigare (från 1973) som "oberoende" men har sedan 1998 övergått till beteckningen "oberoende liberal". DN ingår i Bonnierkoncernen.
Om SvD:
Svenska Dagbladet, SvD, eller "Svenskan", är Sveriges tredje största abonnerade morgontidning, baserad i Stockholm, grundad 1884, som numera ägs av den norska förlagskoncernen Schibsted. Tidningen delas ut med bud i större delen av landet. Politiskt betecknar sig tidningens ledarsida som "obunden moderat".
Om begreppet moderat:
I svenska politiska sammanhang avses med moderat en person som företräder eller röstar på Moderata Samlingspartiet. Ordet började användas i politiska sammanhang i Sverige på 1800-talet, och avsåg från början de liberala som stod konservatismen närmast, medan betydelsen senare försköts och snarare stod för de konservativa som stod liberalismen närmast, det vill säga den nya högern som var måttfullt konservativa.
Alltså, den enda tidningen som befinner sig närmast de ursprungligt konservativa är SvD, en tidning man märker att även om den är liberal har åtminstone lite av de konservativa värderingarna kvar. Men detta sagt så måste det understrykas att SvD INTE är en konservativ tidning bara för att den är vänligare inställd gentemot konservatismen.
Vilka tidningar är det som baseras på skandaljournalistik om inte just Aftonbladet och Expressen?
Här har vi alltså bara ännu ett i raden av exempel på hur vänsterfolk tänker. De tror att högern är ondskan i alla lägen, fast att det i själva verket handlar om deras egna.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Borgare är kända för sin oförmåga att få rätsida på verkligheten. De står liksom uppochned, med huvudet som strutsen och fötterna bland molnen. Verkligheten är inte detsamma som ideal, Sceptisk, verkligheten handlar om fakta. Det är inte vilken "tro" man "bekänner sig till", utan vems "ärenden man i verkligheten springer" som räknas. Ingen utav de tidningar du räknar upp lever på något annat sätt än att konkurrera på marknaden, och således är de alla tvingade till anpassning för sin överlevnad, och därför är de i praktiken, samtliga, borgerliga tidningar. En socialistisk tidning är en som inte behöver tillfredsställa pengabegäret hos aktieägarna, en som inte anpassar sitt innehåll för att få sålt så många ex som möjligt. Som sagt, det har ingenting med ideal att göra. Och förresten, vad fan menar du att liberalerna skulle ha med mig att göra? De är ju dina vapendragare, inte mina. Kan du inte sluta projicera fiender överallt. Om du likväl skall hålla fast vid det, och det nu är så (som du menar) att de sant konservativa är i sån fruktansvärd minoritet, kanske det har en alldeles förnuftig förklaring? Kanske är det så att man förkastat det som ren idioti? Allt som är gammalt är inte bra, det tycks de konservativa i det här landet ha förstått. Du har fortfarande inte beskrivit feodalismens förtjänster för mig. Eller varför kvinnor inte ska beblanda sig i politiken, eller varför de rika ska få ha livegna. Se så, så sätt igång! Jag lyssnar.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Apropå vad som fungerar så intar jag positionen att det finns ett flertal anledningar att välja den traditionella konservatismen. Det är en livsföring som försöker att hålla och fungera så långt det är möjligt. Man samlar därför på sig kunskaper om hur man ska leva och strävar också efter att alla ska trivas. Monarki är det ursprungliga och äldsta samhällsskicket i hela världen. Man har en kung och man har undersåtar. Det är en ordning som går tillbaka ända till stamsamhällena och försöker att bibehålla den organiska samhällstanken som baserar sig på värden och dygder, lojalitet och respekt för de äldre och klokare.
Jag skulle vilja påpeka att den civilisation som vi har idag är i grunden baserad på en revolt mot denna ursprungliga ordning, men det har varit en förhållandevis långsam revolution. Det är först på senare tid som denna revolution fullständigt exploderat. De som varit ivrigast att heja på denna revolution är de liberala som argumenterat emot auktoritet genom att föreslå nya ekonomiska teorier. Men också handgripligen genom direkt våld fört gamla ledare till galgen.
Man ser att de mest extrema formerna av auktoritetsförakt finns hos dessa människor/grupperingar. Idag tycker jag det verkar som att nästan varenda en går omkring med en slags konspirationsteori om "makten" som kommer som om under natten för att förslava folk. Detta är deras rättfärdighetsdoktrin som hjärntvättar massorna genom att anspela på massornas största svagheter; deras beroendeskap och deras begränsade utrymme för inflytande. Eftersom man vet att den högsta principen för ordning och godhet i ett samhälle är rättvisa så är det helt naturligt att man söker sig till en doktrin som kan ge det man gör ett rättfärdigt utseende, något att vara stolt över.
Det var vad som hände i Hitlertyskland också. Hitler skyllde på Judarna och sa att dom hade förslavat Tyskarna. På så vis kunde Hitler framstå som en profet för rättvisan och få hela folket, varav många led, på sin sida emot "förtryckarna".
Ordet revolution sammankopplas oftast med något positivt idag, så om man säger "revolutionär" så menar man oftast någon som gjort något bra. För i den situation vi befinner oss i så tror man att bara en revolution kan hjälpa oss. Vilket ju är märkligt med tanke på att det är revolutioner som satt oss i den nuvarande situationen. Ändå så slutar vänstern aldrig tro på revolutionen som princip för att med maktmedel, tvinga fram en ny ordning.
Men som konservativ menar jag att vi är inte förtryckta av någonting annat än vår egen oförmåga eller rädsla att uppfylla de etiska dygderna. Alltså dygderna är det enda som kan rädda oss från att sjunka ner i paranoians och de meningslösa konflikternas träsk.
Vad är det för rädslor som hindrar oss från att tala sanning? Vad är det för rädslor eller hinder som är ivägen från att vi ska kunna se det goda i varandra, istället för enbart det dåliga? Vilka rädslorna är spelar mindre roll dock, det som är viktigast är att man övervinner dom. Bara då kan man bli sant fri. Man kan inte bli fri av en samhällsordning som vänstern tror. Man kan bara vara sant fri i sitt hjärta, därför så ska man se till att ens eget hjärta är rent. Då finns det ingen anledning att frukta någon eller något och ingen kommer att kunna förtrycka en heller.
Människor som har en god karaktär, som strävar efter att göra gott, utan att behöva söka några syndabockar, är de högsta och de klokaste och naturligtvis hamnar dessa människor också i ledarpositioner. För folk trivs med det och tycker att det är rättvist. En klok och god människa ska inte behöva lida folkets förakt utan snarare vara en förgrundsgestalt som kan genom sina goda exempel leda de som hamnat på glid rätt igen.
Jag argumenterar därför emot liberalernas doktrin eftersom den missleder folk till att tro att de är obetydliga och svaga och för alltid fångade i en förtryckares händer varefter de behöver en frälsare med en ny samhällsordning för att kunna bli fria. När jag hör på hur vänsterfolk resonerar så är det alltid med utgångspunkt, eller som slutpoäng i deras pläderingar att någon är på något osynligt sätt en förtryckare i deras liv. Ska man tolka detta enbart som en mental sjukdom eller är det en mental sjukdom som har utvecklats, just för att vänsterfolk sällan eller aldrig fått lära sig att ta personligt ansvar för sina handlingar? Som sagt så tror jag att det egentligen inte är mental sjukdom, utan brist på moralisk karaktär. Detta tror jag ändå leder till mental sjukdom. Man ser ju hur det gick för Lancelot då han bedrog Kung Arthur.
Om man betänker detta och sätter det i sammanhanget av en socialistisk statsmakt, byggd i cement med en stenhård hackordning, som berättar för folk att dom en gång var i händerna på en tyrann, medan den ledare man nu har framför sig är en frälsare som lett dom ut ur förtrycket, så ser man ju den skriande och hemska ironin i vad som händer när människan försöker att själv diktera villkoren för sin existens.
De konservativa värderingarna skiljer sig åt från de oppositionellas. Särskilt socialisterna har ju sin egalitarianism som grundläggande rättviseprincip. Lika åt alla, helt enkelt. Alla ska ha lika mycket. De vi idag kallar för de liberala menar att man ska respektera den individuella friheten.
Som konservativ har jag den åsikten och tron att rättvisa baserar sig på en mängd olika saker men framförallt kvalitéer. Jag tror inte att människan själv är kapabel att kunna skipa sann rättvisa därför att sann rättvisa är Gudomlig rättvisa och kan enbart skipas av Gud. Anledningen är ganska enkel. Bara Gud känner våra hjärtan. Gud vet om vi ljuger eller inte och bara Gud vet de exakta förhållandena vid händelsen av ett brott. Vi själva är också alla klandervärda och kanske försöker att mildra eller vrida på sanningen för att inte gå emot våra egna missgärningar och synder.
Därför så det enda vi människor kan göra är det näst bästa och det näst, näst bästa. Vi kan försöka att komma överens sk retributiv rättvisa. Detta händer dock sällan i grövre brott. Vid grövre brott krävs något mer än enbart någon form av materiell kompensation, man kräver en mer personlig uppoffring från brottslingen. En person som vet att han begått ett brott och tar det är såklart bättre och en mer idealisk situation än en person som vet att han begått ett brott men vägrar att ta straffet. Så vad kan man göra? Olika kulturer har utvecklat olika sätt att ta itu med brott i sina samhällen. Stamsamhällen gör i regel det näst bästa. De har dock i regel verkat vara befriade från brott inom sina egna och det är för att de baserar sin livsföring på lojalitetsband mellan varandra och strävar efter att upprätthålla sin egen men också andras heder.
Vad vi kan göra i våra halvkommunistiska samhällen där folk inte känner varandra är att göra det näst, näst bästa. Nämligen att straffa personen i fråga för att återkräva hans lojalitet och visa vad samhället står för. Att samhället faktiskt strävar efter det goda och inte det onda. Men den idealiska situationen är ju att man själv, med hjälp från Gud krossar sin egen tyrann. Då är man aldrig mer hindrad av att träda fram i ljuset. Tyrannen lever på moralisk korruption och på att sanningen aldrig ska kunna komma fram. Objektivitet är bland annat ett hot mot tyrannen och tyranniska samhällen sluter sig och bygger upp murar till andra. Allt för att sanningen inte ska få komma fram eller in i samhället. Därför ska man alltid sträva efter sanningen.
Eftersom detta är traditionell konservatism så är det kanske inte så svårt att räkna ut att jag är i minoritet. Min observation är att de flesta har sina begär att fylla, alla har sina konspirationstankar och lever på sätt som de skäms över. Människornas överhängande känsla av skuld och förfall hindrar det goda samhället från att komma fram. Människor är rädda för att söka sig till religion och skyller på att religionen är en "förtryckare". Men om folket skulle kunna resa sig över sin personliga heder och sträva efter att vara sanningsenlig så skulle allt förtryck vara över på en vecka. För det finns ingen anledning att förtrycka varandra. Det finns verkligen ingen anledning att vara elaka mot varandra ens.
Jag skulle vilja påpeka att den civilisation som vi har idag är i grunden baserad på en revolt mot denna ursprungliga ordning, men det har varit en förhållandevis långsam revolution. Det är först på senare tid som denna revolution fullständigt exploderat. De som varit ivrigast att heja på denna revolution är de liberala som argumenterat emot auktoritet genom att föreslå nya ekonomiska teorier. Men också handgripligen genom direkt våld fört gamla ledare till galgen.
Man ser att de mest extrema formerna av auktoritetsförakt finns hos dessa människor/grupperingar. Idag tycker jag det verkar som att nästan varenda en går omkring med en slags konspirationsteori om "makten" som kommer som om under natten för att förslava folk. Detta är deras rättfärdighetsdoktrin som hjärntvättar massorna genom att anspela på massornas största svagheter; deras beroendeskap och deras begränsade utrymme för inflytande. Eftersom man vet att den högsta principen för ordning och godhet i ett samhälle är rättvisa så är det helt naturligt att man söker sig till en doktrin som kan ge det man gör ett rättfärdigt utseende, något att vara stolt över.
Det var vad som hände i Hitlertyskland också. Hitler skyllde på Judarna och sa att dom hade förslavat Tyskarna. På så vis kunde Hitler framstå som en profet för rättvisan och få hela folket, varav många led, på sin sida emot "förtryckarna".
Ordet revolution sammankopplas oftast med något positivt idag, så om man säger "revolutionär" så menar man oftast någon som gjort något bra. För i den situation vi befinner oss i så tror man att bara en revolution kan hjälpa oss. Vilket ju är märkligt med tanke på att det är revolutioner som satt oss i den nuvarande situationen. Ändå så slutar vänstern aldrig tro på revolutionen som princip för att med maktmedel, tvinga fram en ny ordning.
Men som konservativ menar jag att vi är inte förtryckta av någonting annat än vår egen oförmåga eller rädsla att uppfylla de etiska dygderna. Alltså dygderna är det enda som kan rädda oss från att sjunka ner i paranoians och de meningslösa konflikternas träsk.
Vad är det för rädslor som hindrar oss från att tala sanning? Vad är det för rädslor eller hinder som är ivägen från att vi ska kunna se det goda i varandra, istället för enbart det dåliga? Vilka rädslorna är spelar mindre roll dock, det som är viktigast är att man övervinner dom. Bara då kan man bli sant fri. Man kan inte bli fri av en samhällsordning som vänstern tror. Man kan bara vara sant fri i sitt hjärta, därför så ska man se till att ens eget hjärta är rent. Då finns det ingen anledning att frukta någon eller något och ingen kommer att kunna förtrycka en heller.
Människor som har en god karaktär, som strävar efter att göra gott, utan att behöva söka några syndabockar, är de högsta och de klokaste och naturligtvis hamnar dessa människor också i ledarpositioner. För folk trivs med det och tycker att det är rättvist. En klok och god människa ska inte behöva lida folkets förakt utan snarare vara en förgrundsgestalt som kan genom sina goda exempel leda de som hamnat på glid rätt igen.
Jag argumenterar därför emot liberalernas doktrin eftersom den missleder folk till att tro att de är obetydliga och svaga och för alltid fångade i en förtryckares händer varefter de behöver en frälsare med en ny samhällsordning för att kunna bli fria. När jag hör på hur vänsterfolk resonerar så är det alltid med utgångspunkt, eller som slutpoäng i deras pläderingar att någon är på något osynligt sätt en förtryckare i deras liv. Ska man tolka detta enbart som en mental sjukdom eller är det en mental sjukdom som har utvecklats, just för att vänsterfolk sällan eller aldrig fått lära sig att ta personligt ansvar för sina handlingar? Som sagt så tror jag att det egentligen inte är mental sjukdom, utan brist på moralisk karaktär. Detta tror jag ändå leder till mental sjukdom. Man ser ju hur det gick för Lancelot då han bedrog Kung Arthur.
Om man betänker detta och sätter det i sammanhanget av en socialistisk statsmakt, byggd i cement med en stenhård hackordning, som berättar för folk att dom en gång var i händerna på en tyrann, medan den ledare man nu har framför sig är en frälsare som lett dom ut ur förtrycket, så ser man ju den skriande och hemska ironin i vad som händer när människan försöker att själv diktera villkoren för sin existens.
De konservativa värderingarna skiljer sig åt från de oppositionellas. Särskilt socialisterna har ju sin egalitarianism som grundläggande rättviseprincip. Lika åt alla, helt enkelt. Alla ska ha lika mycket. De vi idag kallar för de liberala menar att man ska respektera den individuella friheten.
Som konservativ har jag den åsikten och tron att rättvisa baserar sig på en mängd olika saker men framförallt kvalitéer. Jag tror inte att människan själv är kapabel att kunna skipa sann rättvisa därför att sann rättvisa är Gudomlig rättvisa och kan enbart skipas av Gud. Anledningen är ganska enkel. Bara Gud känner våra hjärtan. Gud vet om vi ljuger eller inte och bara Gud vet de exakta förhållandena vid händelsen av ett brott. Vi själva är också alla klandervärda och kanske försöker att mildra eller vrida på sanningen för att inte gå emot våra egna missgärningar och synder.
Därför så det enda vi människor kan göra är det näst bästa och det näst, näst bästa. Vi kan försöka att komma överens sk retributiv rättvisa. Detta händer dock sällan i grövre brott. Vid grövre brott krävs något mer än enbart någon form av materiell kompensation, man kräver en mer personlig uppoffring från brottslingen. En person som vet att han begått ett brott och tar det är såklart bättre och en mer idealisk situation än en person som vet att han begått ett brott men vägrar att ta straffet. Så vad kan man göra? Olika kulturer har utvecklat olika sätt att ta itu med brott i sina samhällen. Stamsamhällen gör i regel det näst bästa. De har dock i regel verkat vara befriade från brott inom sina egna och det är för att de baserar sin livsföring på lojalitetsband mellan varandra och strävar efter att upprätthålla sin egen men också andras heder.
Vad vi kan göra i våra halvkommunistiska samhällen där folk inte känner varandra är att göra det näst, näst bästa. Nämligen att straffa personen i fråga för att återkräva hans lojalitet och visa vad samhället står för. Att samhället faktiskt strävar efter det goda och inte det onda. Men den idealiska situationen är ju att man själv, med hjälp från Gud krossar sin egen tyrann. Då är man aldrig mer hindrad av att träda fram i ljuset. Tyrannen lever på moralisk korruption och på att sanningen aldrig ska kunna komma fram. Objektivitet är bland annat ett hot mot tyrannen och tyranniska samhällen sluter sig och bygger upp murar till andra. Allt för att sanningen inte ska få komma fram eller in i samhället. Därför ska man alltid sträva efter sanningen.
Eftersom detta är traditionell konservatism så är det kanske inte så svårt att räkna ut att jag är i minoritet. Min observation är att de flesta har sina begär att fylla, alla har sina konspirationstankar och lever på sätt som de skäms över. Människornas överhängande känsla av skuld och förfall hindrar det goda samhället från att komma fram. Människor är rädda för att söka sig till religion och skyller på att religionen är en "förtryckare". Men om folket skulle kunna resa sig över sin personliga heder och sträva efter att vara sanningsenlig så skulle allt förtryck vara över på en vecka. För det finns ingen anledning att förtrycka varandra. Det finns verkligen ingen anledning att vara elaka mot varandra ens.
Den sanningen som finns är ju att livet på jorden är ytterst beroende av solens energibestrålning och att livet på jorden är inlemmat i näringskedjor, producenter, konsumenter varav människan är en toppkonsument högst upp bland förbrukarna, en mångfald av liv med växter och djur som en följd av att syreproducerande bakterier i världshaven först uppstått.
Varför inte tillbe blå gröna alger då som urskapare, eller solen som ger oss energi som alltings urföda eller jorden som vår livmoder?
Varför krångla till det hela i onödan, gå ned på kvantnivå och tillbe elementarpartiklarna direkt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Elementarpartikel
Varför inte tillbe blå gröna alger då som urskapare, eller solen som ger oss energi som alltings urföda eller jorden som vår livmoder?
Varför krångla till det hela i onödan, gå ned på kvantnivå och tillbe elementarpartiklarna direkt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Elementarpartikel
Om man är en ateist, vilket du verkar vara, så kan man bara göra det näst bästa och det är att lyssna på sitt eget samvete. Att bli medveten om sina egna tankar och känslor istället för att som den korrupte, ständigt försöka att dölja sina tankar och känslor inför sig själv.
Att se på världen och hur den är beskaffad är alltid begränsad i hur mycket man kan se av sanningen. Eftersom vi är begränsade i vad vi vet och förstår så kan vi aldrig beskåda den verkliga, egentliga, sanningen när vi tittar på naturen. Man kommer också att förstå mer av världen om man strävar efter sanningen, istället för att sträva efter bevis. Bevisen säger i sig egentligen ingenting. Det blir bara ett konstaterande. Ja det verkar finnas något vi kallar elementarpartiklar. Men det säger ingenting om sanningen. För att förstå sanningen måste man först sträva efter den. Om man inte tror att det finns någon sanning överhuvudtaget så kan man heller aldrig göra sin tillvaro begriplig. För sanningen är ju själva meningen med tillvaron. Att söka sanningen är ofrånkomligen att också söka efter meningen.
Den mening som ateister begränsat sig själva till att tro på är att det inte finns någon sanning. Därför finns det heller ingen mening. Och att tro på att det skulle kunna finnas ses som antingen hopplöst eller korkat. Men man måste tänka på att ateister har bestämt sig för att vägra tillåta en möjlighet och de är därför mer begränsade i sitt tänkande än en person som tror på sanningen, som inte behöver vara begränsad på något sätt.
Det materialistiska synsättet som du tar upp bygger på en protest mot sanningen. Det gör även Darwinismen. Det enda man kan göra utifrån en sådan protest är att formulera en teori, en modell, som kan förklara ett särskilt skeende. Vad som händer då är att man får en enorm omfattning av modeller kring verkligheten, var och en som specialiserat sig på att förklara sin del. Vissa försöker att bli tvärvetenskapliga och bygga upp en hel världsbild på de bevis som vetenskapen lägger fram. Så även om man kan bygga upp en åskådning på bevis inom denna proteströrelse, så är har man ändå begränsat sig från att kunna hitta någon genomgripande sanning som kan förklara allting.
Det är ett ganska opraktiskt förhållningssätt och det leder inte till något av värde för man studerar inte saker och ting utifrån att det skulle kunna finnas värden, utan man studerar det helt och håller från utgångspunkten att det INTE finns några som helst värden. Hjärnan fungerar också så att saker man upprepar för sig själv tillräckligt många gånger kan lätt få en att tro att det är vad som är verkligheten. Med andra ord, man måste faktiskt hjärntvätta sig själv för att kunna tro på den nihilism som den moderna vetenskapen står på.
Att se på världen och hur den är beskaffad är alltid begränsad i hur mycket man kan se av sanningen. Eftersom vi är begränsade i vad vi vet och förstår så kan vi aldrig beskåda den verkliga, egentliga, sanningen när vi tittar på naturen. Man kommer också att förstå mer av världen om man strävar efter sanningen, istället för att sträva efter bevis. Bevisen säger i sig egentligen ingenting. Det blir bara ett konstaterande. Ja det verkar finnas något vi kallar elementarpartiklar. Men det säger ingenting om sanningen. För att förstå sanningen måste man först sträva efter den. Om man inte tror att det finns någon sanning överhuvudtaget så kan man heller aldrig göra sin tillvaro begriplig. För sanningen är ju själva meningen med tillvaron. Att söka sanningen är ofrånkomligen att också söka efter meningen.
Den mening som ateister begränsat sig själva till att tro på är att det inte finns någon sanning. Därför finns det heller ingen mening. Och att tro på att det skulle kunna finnas ses som antingen hopplöst eller korkat. Men man måste tänka på att ateister har bestämt sig för att vägra tillåta en möjlighet och de är därför mer begränsade i sitt tänkande än en person som tror på sanningen, som inte behöver vara begränsad på något sätt.
Det materialistiska synsättet som du tar upp bygger på en protest mot sanningen. Det gör även Darwinismen. Det enda man kan göra utifrån en sådan protest är att formulera en teori, en modell, som kan förklara ett särskilt skeende. Vad som händer då är att man får en enorm omfattning av modeller kring verkligheten, var och en som specialiserat sig på att förklara sin del. Vissa försöker att bli tvärvetenskapliga och bygga upp en hel världsbild på de bevis som vetenskapen lägger fram. Så även om man kan bygga upp en åskådning på bevis inom denna proteströrelse, så är har man ändå begränsat sig från att kunna hitta någon genomgripande sanning som kan förklara allting.
Det är ett ganska opraktiskt förhållningssätt och det leder inte till något av värde för man studerar inte saker och ting utifrån att det skulle kunna finnas värden, utan man studerar det helt och håller från utgångspunkten att det INTE finns några som helst värden. Hjärnan fungerar också så att saker man upprepar för sig själv tillräckligt många gånger kan lätt få en att tro att det är vad som är verkligheten. Med andra ord, man måste faktiskt hjärntvätta sig själv för att kunna tro på den nihilism som den moderna vetenskapen står på.
Krenek
Bara ett sådant påstående som att "ännu har något sådant ännu inte skådats" handlar om att man ska ignorera sin historia och alla de tänkare, poeter, teologer och känsliga människor som någonsin funnits, bara för att en handfull moderna tänkare med en ofta materialistisk/naturalistisk grundinställning till tillvaron, samlat ihop observationer som enbart handlar om den materialistiska värld som de själva bestämt sig för att försöka förstå. Det jag menar är att de trodde på något och de har kommit väldigt långt i att förstå världen under de villkor de bestämt sig för att agera. Men de har begränsat sig till att se på tillvaron enbart utifrån en materialistisk doktrin. Tänk då på vad som skulle kunna upptäckas ifall fler ansträngde sig för att försöka förstå sin tillvaro på ett djupare plan än vad denna doktrin ens klarar av att tillåta.
Bara ett sådant påstående som att "ännu har något sådant ännu inte skådats" handlar om att man ska ignorera sin historia och alla de tänkare, poeter, teologer och känsliga människor som någonsin funnits, bara för att en handfull moderna tänkare med en ofta materialistisk/naturalistisk grundinställning till tillvaron, samlat ihop observationer som enbart handlar om den materialistiska värld som de själva bestämt sig för att försöka förstå. Det jag menar är att de trodde på något och de har kommit väldigt långt i att förstå världen under de villkor de bestämt sig för att agera. Men de har begränsat sig till att se på tillvaron enbart utifrån en materialistisk doktrin. Tänk då på vad som skulle kunna upptäckas ifall fler ansträngde sig för att försöka förstå sin tillvaro på ett djupare plan än vad denna doktrin ens klarar av att tillåta.
Sceptisk skrev:Krenek
Bara ett sådant påstående som att "ännu har något sådant ännu inte skådats" handlar om att man ska ignorera sin historia och alla de tänkare, poeter, teologer och känsliga människor som någonsin funnits, bara för att en handfull moderna tänkare med en ofta materialistisk/naturalistisk grundinställning till tillvaron, samlat ihop observationer som enbart handlar om den materialistiska värld som de själva bestämt sig för att försöka förstå. Det jag menar är att de trodde på något och de har kommit väldigt långt i att förstå världen under de villkor de bestämt sig för att agera. Men de har begränsat sig till att se på tillvaron enbart utifrån en materialistisk doktrin. Tänk då på vad som skulle kunna upptäckas ifall fler ansträngde sig för att försöka förstå sin tillvaro på ett djupare plan än vad denna doktrin ens klarar av att tillåta.
För all del, visa dina bästa exempel på framgångar bland personer som följt ditt synsätt. Om du har rätt bör vi givetvis bredda vår syn på tillvaron.
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.
Först och främst är jag inte en ren ateist, jag tror att evolutionen har gått så långt att "livet" fortsätter i en annan form efter kroppens fysiska död.
Det är bara att konstatera att alla ideologier endast kan kämpa om detta, vilka människor som skall ha rätt till jordens matresurser och naturtillgångar, arbetskraft och rätt till sex.
Finns det något annat än ren fördelningspolitik bakom någon ideologi så upplys mig gärna?
Religion så som den är, oavsett religion, är även de fokuserade på samma fördelningsområden, eller?
Det är bara att konstatera att alla ideologier endast kan kämpa om detta, vilka människor som skall ha rätt till jordens matresurser och naturtillgångar, arbetskraft och rätt till sex.
Finns det något annat än ren fördelningspolitik bakom någon ideologi så upplys mig gärna?
Religion så som den är, oavsett religion, är även de fokuserade på samma fördelningsområden, eller?
Sceptisk skrev:Judarna, de Kristna, USA, stamfolken, Sverige under stormaktstiden, riddarordnarna. bl.a. I allmänhet har alla framgångsrika människor en djupare syn på tillvaron.
Tja, de som grävde djupast var personer som David Hume jag gissar att du inte är hans största anhängare... Jag ser helt enkelt inte vad dessa skulle tillföra som skulle leda till förbättringar inom vetenskapen. Sedan är det givetvis så att vetenskapen inte är allt, konst och dyligt har givetvis även en roll i det hela.
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster