Moral - etik - juridik

[Algotezza]

Några problem med utilitarismen jag kan se just nu

Hur definiera lycka/njutning/lust/behag? Går det göra universellt, allmänt, så att alla är överens?

Approximativt går det, sen lämnar dagens teknologi en del att önska. Men vi kan göra det tillräckligt väl för de stora besluten som samhället tar.

Approximativt, hur? Tillräckligt väl  - enligt vilka kriterier?

Hur veta att vi alltid i alla sammanhang strävar efter att maximera dessa?

Det går inte, men det betyder mest att induktion inte är deduktion. Vi kan däremot rendera hypotesen extremt osannolik då de flesta idag inte lever efter utilitaristiska principer.

Om inte alla överallt och alltid strävar efter lycka/behag/ njutning hur kan detta tala för utilitarismen?

Hur mäta lycka/njutning/lust/behag för att kunna jämföra alternativ?

Psykologin använder mycket självrapport, inom sjukvårder använder man bland annat maskiner som läser av hjärnan och drar slutsatser från det. Finns lite olika metoder, inga perfekta men de fungerar hyffsat.

Det kan man göra här och nu...

Men... Hur gör man detta på den lycka/lust/behag resp. lidande som ännu inte förverkligats utan som tillhör framtiden?

Hur långt måste vi tänka oss framåt i tiden i de tänkta konsekvenserna för att kunna jämföra  alternativen här och nu om vi nu kan lära oss mäta lycka/njutning/lust/behag? Hur mäter vi framtida lycka/njutning/lust/behag, sådant som ännu inte förverkligats och som vi inte säkert vet kommer att göra det?

Man gör förutsägelser utifrån den information man har. Vetenskapen är vår stora vän i det sammanhanget.

Och om framtiden vet vi att vi ingenting vet men vi kan tro, hålla för sannolikt. På vilket sätt gör möjlighet till dessa osäkra approximationer av framtida konsekvenser utilitarismen till ett bättre verktyg för våra moraliska/ etiska val än  vilken annan modell som helst?

Du svarade för övrigt inte på frågan hur långt vi måste försöka se framåt...

Hur väger vi den enes framtida förmodade lycka mot den andres framtida förmodade lidande?

Är det t.ex. en godtagbar och rimlig konsekvens av utilitarismen att den stora massans lycka/njutning/lust/behag när en enskild individ lider in absurdum rättfärdigar att låta individen lida outsägligt därför att massan njuter så av det? Är det t.ex. OK att mörda någon för att ta hans organ så att fem sex personer kan överleva via transplantation? Man kan ju avliva honom utan att han lider. Om Hitler njöt outsägligt orgiastiskt av förintelsen, kan den då uppväga de förintades lidande? Rättfärdigar dessa  fullt möjliga konsekvenser av utlitarismen denna som moralprincip?

I princip är det möjligt, men det är enormt svårt att konstruera sådana scenarios som är praktiskt trovärdiga.

Gud verkar vara utilitarist. Han tyckte det var OK att Jesus led för att skapa möjligheten till evig lycka för dem som tror på Jesu offerdöd. I så fall kan man säga att du är i gott sällskap som utilitarist, Krenek!  :lol:

Visst, om Hitler var någon form av gud som fick dubbel lycka för allt lidande han orsakade, då skulle det vara en god handling av honom att genomdriva världskrig och förintelse. Men hur rimligt är det att han faktiskt var en sådan gud?

Hur mäter vi i efterhand Hitlers lycko- eller behagskänslor?

Men om vi tar dagsläget. Hur avgöra man med hjälp av utilitarism om irakkriget är rätt eller ej? Vems lidande och lycka/behag är det som räknas och som vi skall utgå från? Kommer alla utilitarister fram till samma svar?

Ett problem till: olika utilitarister kommer förmodligen fram till olika svar i de flesta moralfrågor. Vilket gäller oavsett vilken mdoell man väljer. Därför föredrar jag situationsetik i kombination med intelligent reflektion och analys och att lyssna till det egna samvetet. I denna analys kan förstås överväganden av utilitaristisk karaktär bli aktuella men dessa kan inte ge hela bilden ocha kan inte ensamma fälla avgörandet. Vi kan aldrig bortse från konsekvenserna av våra handlingar, om vi vållar andra lidande eller ej, om andra mår bra eller dåligt, lider, av vad vi har för oss. Plus att jag har ett antal etiska regler att gå efter i normalfallet. Och tycker det är viktigt med ett humant och kärleksfullt sinnelag som grund. Vad jag inte förstår är att man måste  renodla sina etiska modeller, detta trista föga konstruktiva antingen-eller-tänkande som förekommer på etikens område. Varför? Tillvaron är inte antingen-eller i de flesta fall, inte svart-vit utan en regnbåge av färger!

Det var sannolikt massans lycka/njutning/lust/behag av häxbränningarna som bl.a. förverkligade dessa. Ergo, var de rätt att utföra.

Lidande var enormt mycket större, vi vet inte ens säkert att det överhuvudtaget gav något positivt, snarare massrädsla bland befolkningen där ingen kunde veta vem som skulle åka dig nästa gång.

Någon njöt, varför skulled de annars genomförts? Om alla inblandade parter led av det, varför genomfördes de i så fall?

Utilitarismens grundtanke är god och konstruktiv, menar jag - men det räcker inte med utilitarism, menar jag, för att etiken, min etik,  skall fungera. Inte för mig. Jag behöver lite mer för egen del.



Med vänlig hälsning Algotezza

[Krenek]

Approximativt, hur? Tillräckligt väl  - enligt vilka kriterier?

Vi tror oss idag kunna uppskatta ungefär hur folk mår genom olika test inom medicin och psykologi. Det baserat på observationer och interaktion med tusentals människor under många år, det bygger även på våra studier av hjärnan m.m. Om du är skeptiker kan du fundera på vart detta leder dig och med lite tur får du även insikten att du inte själv tror på din egen kritik.

Om inte alla överallt och alltid strävar efter lycka/behag/ njutning hur kan detta tala för utilitarismen?

Det är extremt vanligt, det enda jag gör är att inte påstå saker som inte går att styrka ens om man kunde observera alla människor samtidigt.

Det kan man göra här och nu...

Men... Hur gör man detta på den lycka/lust/behag resp. lidande som ännu inte förverkligats utan som tillhör framtiden?

Ponera att vi funderar på hur vi skall göra med djurindustrin. Kan vi förutsäga lidande om 10 år om vi väljer att inte göra något åt den? Ja, det kan vi. Vi kan ha fel, jorden kan gå under imorgon o.s.v, men återigen, den typen av skepticism tror ingen på ändå varav vi enkelt kan avfärda den. Vi handlar efter din information som finns tillgänglig, det är allt vi kan göra och det system som inte klarar av detta kommer att lida för det. Utilitarismen är det system som klarar det och får därför enorma fördelar jämfört med sina konkurrenter som inte klarar av att anpassa sig till den information vi har.

Och om framtiden vet vi att vi ingenting vet men vi kan tro, hålla för sannolikt. På vilket sätt gör möjlighet till dessa osäkra approximationer av framtida konsekvenser utilitarismen till ett bättre verktyg för våra moraliska/ etiska val än  vilken annan modell som helst?

Att inte kunna använda informationen alls är enormt mycket sämre. Därför segrar utilitarismen i alla tester.

Du svarade för övrigt inte på frågan hur långt vi måste försöka se framåt...

Det beror på vilket fråga du försöker analysera.

Hur väger vi den enes framtida förmodade lycka mot den andres framtida förmodade lidande?

Alla individers lycka/lidande räknas likadant.

Hur mäter vi i efterhand Hitlers lycko- eller behagskänslor?

Inte så lätt, däremot kan vi konstatera att allt talar för att han var en tämligen normal människa som inte kunde känna en lycka som är drygt 20 miljoner gånger större än andra människor.

Men om vi tar dagsläget. Hur avgöra man med hjälp av utilitarism om irakkriget är rätt eller ej? Vems lidande och lycka/behag är det som räknas och som vi skall utgå från? Kommer alla utilitarister fram till samma svar?

Jag är inte insatt i den sakfrågan så jag kan inte svara på det. Principerna är dock alltid de samma.

Ett problem till: olika utilitarister kommer förmodligen fram till olika svar i de flesta moralfrågor. Vilket gäller oavsett vilken mdoell man väljer. Därför föredrar jag situationsetik i kombination med intelligent reflektion och analys och att lyssna till det egna samvetet. I denna analys kan förstås överväganden av utilitaristisk karaktär bli aktuella men dessa kan inte ge hela bilden ocha kan inte ensamma fälla avgörandet. Vi kan aldrig bortse från konsekvenserna av våra handlingar, om vi vållar andra lidande eller ej, om andra mår bra eller dåligt, lider, av vad vi har för oss. Plus att jag har ett antal etiska regler att gå efter i normalfallet. Och tycker det är viktigt med ett humant och kärleksfullt sinnelag som grund. Vad jag inte förstår är att man måste  renodla sina etiska modeller, detta trista föga konstruktiva antingen-eller-tänkande som förekommer på etikens område. Varför? Tillvaron är inte antingen-eller i de flesta fall, inte svart-vit utan en regnbåge av färger!

Problemet du stöter på är att du har ett system som inte ger dig något att säga till om gällande andra människor med samma system. Om en annan som följer samma principer vill knacka-bög för att hans intuition säger honom att det är bra, då kan du inte göra speciellt mycket åt det. Ingen rationell analys kan övertyga honom trots att han följer samma system.

Inom utilitarismen blir sådana frågor möjliga att utsätta för rationell analys.

Någon njöt, varför skulled de annars genomförts? Om alla inblandade parter led av det, varför genomfördes de i så fall?

Spelar ingen större roll eftersom du måste väga lycka mot lidande, lidande var här enormt mycket större och det är allt vi behöver veta för att fördöma det.

Utilitarismens grundtanke är god och konstruktiv, menar jag - men det räcker inte med utilitarism, menar jag, för att etiken, min etik,  skall fungera. Inte för mig. Jag behöver lite mer för egen del.

Du behöver snarare mindre, utilitarismen är ett system som omfattar mycket och du vill förenkla och leva efter hur du blivit skapad i den kultur du befinner dig i. Ett sätt att tänka på saken är att alla kulturer i historien har haft väldigt knäppa ideer, du har säkerligen sådana också. Med utilitarismen får du tillgång till det sunda förnuftet men utan dess defekter. Det hjälper oss att tänka rätt där vi ofta är förblindade av vår kultur.

[J R Auk]

Nej den är i precis samma sits som de andra teorierna. Det är bara en skillnad hos de som tillskriver sig en tillhörighet till de olika teorierna.

Eller menar du dig ha bevisat vilka invändningar mot moralteorier som vi skall värdera högst? Hur gör du det som inte ens vill börja diskutera vad ett värde kan tänkas innebära.

Vi vet ju vad som hände när du frågade om det fanns några problem med utilitarism, en uppsjö av problem fick du, och då retirerade du till att säga att andra hade liknande problem, att inget alltså var bättre.

Så nu erbjuder jag dig samma argument, alla andra teorier är bättre än utilitarismen för att ingen moralteori är utan problem.

(Byter du "utilitarism" mot "alla andra teorier" så har vi samma form på vår argumentation )

Utilitarismen är som en boxare vars motståndare aldrig dyker upp. Han vinner på default.

Nej du är som den boxaren som tror att han vann en match för att han dök upp på fel arena och inte fick möta sin motståndare.

(och uppmärksamma här "han dök upp på fel arena" alltså vem som jag tillskriver själva uppdykandet)

[J R Auk]

Du menar den intuitionsbetingade situationsetik Algotezza talar om?

Antar att man måste ha den rätta intuitionen för att se hur den fördömer häxbränneri och bögknackning. Men det kan tänkas att den som företräder en sån etik menar att skälet till att det skett har varit att intuitionen har motarbetats. Alltså att moralteorin inte har fått gälla.

Ungefär som utilitarismen visar sig tandlös om folk de facto inte agerar för att maximera lyckan utan principen är tomma ord. Men det är väl självklart?


Jag vill se hur du visar att dessa fördöms enligt utilitarism, och då absolut eftersom det verkar vara i de termerna du talar här, inte är det väl en specifik häxbränning som skall motsättas av moralteorin, utan du menar väl häxbränningar generellt?

Jag är ganska övertygad om att det skulle vara ett tillåtet utilitaristiskt helgnöje givet att tillräckligt många gillade det. Inte bara ett tillåtet, utan föredraget helgnöje.

Kryp ner under den sten du bor Kranek, och visa dig inte förrän du förstått det du propagerar för ur ett större sammanhang.

Det fördöms eftersom det leder till mer lidande än lycka.

Givet den kunskap vi har idag är sådana scenarios orealistiska. Du tog dig aldrig tid att sätta din in i utilitarismen varav du återigen stöter huvudet i väggen, gång på gång.

Du veknar sakna det där läsorganet som du tror att jag saknar. Jag frågar hur du fördömer det generellt och du uttalar dig partikulärt. Eller menar du att du har goda skäl att säga att i inga tider kommer det att bränna en häxa leda till mer lycka?

Jag kan till och med tänka mig att det ledde till mer lycka, folk kände trygghet, engagemang, utveckling osv osv. Allt det kan sägas vara grunden för lycka.

Jag satte mig in i din förklaring av utilitarism, tog upp dina referat med en doktorand i matematik och förhörde mig om han åsikter till grunden, medan du prompt förkastade mina anmärkningar i samtliga fall, förmodligen för att du aldrig lyckades ta dig runt förståelsen för att se dess relevans.

Förövrigt så tycker jag det är lustigt att herr predikant Kranek klagar på de religiösa, är det månne konkurrensen som du ogillar

[Algotezza]

Utilitarismens grundtanke är god och konstruktiv, menar jag - men det räcker inte med utilitarism, menar jag, för att etiken, min etik,  skall fungera. Inte för mig. Jag behöver lite mer för egen del.

Du behöver snarare mindre, utilitarismen är ett system som omfattar mycket och du vill förenkla och leva efter hur du blivit skapad i den kultur du befinner dig i. Ett sätt att tänka på saken är att alla kulturer i historien har haft väldigt knäppa ideer, du har säkerligen sådana också. Med utilitarismen får du tillgång till det sunda förnuftet men utan dess defekter. Det hjälper oss att tänka rätt där vi ofta är förblindade av vår kultur.

Jag tar det jag menar mig ha nytta av.

Att jag bör fördjupa mig i utilitarismen för att verklgien förstå den och ha nytta av den, är en analog uppmaning jag ibland fått av kristna när jag menat att Bibeln kan vara intressant att ta del av på områden där den tilltalar en och de menar att jag måste fördjupa mig i Bibeln och kristendomen för att verklgien förstå och ha nytta av Bibeln. Ofta finns ett motstånd hos purister av olika slag mot bricolage/ eklekticism/ synkretism. Man skall bara vara utilitaris, bara vara kristen, bara vara det eller det. En svartvitt antingen-eller-syn på tillvaron och livsåsåkådningarna jag inte delar. Så här tänker jag: Mixa, blanda! Ta vad du vill, så djupt du vill, ta det som tilltalar dig! Det passar mig. Förmodligen bara ytligt och fel och kanske farligt ... ur puristen-fundamentalistens synvinkel... Men man mixar och lånar som man vill inom t.ex. musiken, varför inte också på filosofins områden?

På vilket sätt står utilitarismen fri från den kultur den  de facto är en produkt av?

Huruvida den utilitaristiska analysen blir behäftad med förnuftsmässiga defekter eller ej beror väl på det subjekt som utför densamma. Eller menar du att blotta nyttjandet av utilitarismen som modell är en garant för en icke-defekt sunt förnuftsmässig, icke kulturellt betingad moralanalys?

Med vänlig hälsning Algotezza

[Avantgardet]

Nej, hur menar du att den skulle tillåta "alla historiens värsta galenskaper"? Du tar alldeles för stora, och omotiverade, kliv här.

Däremot så är ju utilitarismen känd för att leda till rena absurditeter, man kan i själva verket argumentera för precis vad som helt med utilitarismen som grund. Hitler är ett strålande exempel på en utilitarist. I hans framtidsvision existerade uteslutande superlyckliga arier.

Och, säg hur er princip fördömer häxbränneri och bögknackning så får vi se.

Hitler bygger på Hegel och Hegel var knappast utilitarist.

I vilken mening bygger Hitler på Hegel? Har inte funnit en enda gemensam tanke hos dem. Du kanske vet bättre?

"German philosophy of the nineteenth century was dominated by Hegel, who identified freedom as the subservience of the state [...] Hegel's arguments were presumably based in some conception of nature and natural law, yet their practical consequence was the Germany of Hitler."

Snacka om spekulativt! På samma sätt kan man säga att allting, oavsett vad, som fanns i Tyskland innan Hitler låg till grund för nazismen. Vid tiden för Hitler dominerade dessutom helt andra strömningar. Den logiska positivismen inte minst. Därför torde dessa ha betydligt bättre fäste i det allmänna medvetandet vid tillfället, inte sant? Vill du då anklaga dem för att vara nazistisk dogm? Tillåt mig tvivla. Lite mer förväntar jag mig av dig.

Jag har svårt att se hur jag skulle kunna annat än fördöma häxbränneri och bögknackning, vilket är åtminstone ett induktivt bevis på att principen inte tillåter sånt. Frågan är om du har något bevis överhuvudtaget på motsatsen. Jag tror inte det.

DU skulle fördöma det ja, men inte behöver andra nödvändigtvis göra det om följer din filosofi. Problemet är systemet tillåter båda positionerna och att det inte finns något sätt att avgöra vem som har rätt. Utilitarismen ger IDAG (den klarade sig iofs väldigt bra även på Mill och Benthams tid också) ett tydligt svar eftersom den är informationsberoende, medan din ideologi inte har samma förmåga att använda ny information.

Ett situationsbaserat etiskt tänkande är ju just att inte följa min moral, utan snarare sin egen. Det vill säga individens eget samvete. Samvete brukar i regel vara en käpp i hjulet om man vill utföra dumma saker. Att reifiera människor, som objekt eller siffror, i en kalkyl har dock visat sig vara en utmärkt metod om man vill massavrätta oliktänkare m.m.  Tvärtom är det ju så att min metod hela tiden tillämpar sig efter den partikulära situationen och just därför är ständigt öppen för ny information. Så där felbedömer du.

[Avantgardet]

Du åker med andra ord inte flygplan och dylikt?

Vad fan skulle flygplan ha med utilitarism att göra? Det var ju inte förutsägelser av naturvetenskapligt slag det handlade om, utan om förutsägelser av värden. Något helt annat. Du verkar tro att "lycka" är ett ting, vilket som helst, när det (som jag visat för dig) är en relation. Lycka är hur vi förhåller oss till något, inte detta något självt. Detta är egentligen självklart, emedan lycka annars hade haft en gemensam definition över hela planeten.

[Krenek]

Snacka om spekulativt! På samma sätt kan man säga att allting, oavsett vad, som fanns i Tyskland innan Hitler låg till grund för nazismen. Vid tiden för Hitler dominerade dessutom helt andra strömningar. Den logiska positivismen inte minst. Därför torde dessa ha betydligt bättre fäste i det allmänna medvetandet vid tillfället, inte sant? Vill du då anklaga dem för att vara nazistisk dogm? Tillåt mig tvivla. Lite mer förväntar jag mig av dig.

Positivisterna fick fly landet varav vi kan anta att Hitler inte var speciellt road av dem. Du kan gilla läget eller syssla med historieförfalskning, det är fritt.

Ett situationsbaserat etiskt tänkande är ju just att inte följa min moral, utan snarare sin egen. Det vill säga individens eget samvete. Samvete brukar i regel vara en käpp i hjulet om man vill utföra dumma saker. Att reifiera människor, som objekt eller siffror, i en kalkyl har dock visat sig vara en utmärkt metod om man vill massavrätta oliktänkare m.m.  Tvärtom är det ju så att min metod hela tiden tillämpar sig efter den partikulära situationen och just därför är ständigt öppen för ny information. Så där felbedömer du.

Problemet blir att med din ideologi blir det helt ok för personer som: http://en.wikipedia.org/wiki/Richard_Kuklinski att göra vad de känner för. Jag har svårt att acceptera det, men kanske är jag bara trångsynt?

[Algotezza]

Du åker med andra ord inte flygplan och dylikt?

Vad fan skulle flygplan ha med utilitarism att göra? Det var ju inte förutsägelser av naturvetenskapligt slag det handlade om, utan om förutsägelser av värden. Något helt annat. Du verkar tro att "lycka" är ett ting, vilket som helst, när det (som jag visat för dig) är en relation. Lycka är hur vi förhåller oss till något, inte detta något självt. Detta är egentligen självklart, emedan lycka annars hade haft en gemensam definition över hela planeten.

Precis, lycka handlar om vi hur vi som levande, kännande och tänkande varelser relaterar oss till omvärlden och dess detaljer och är ingen enskild detalj där eller i oss. Endorfinnivån kan mätas men är hög endorfinnivå detsamma som lycka? Jag har alltid känt en paradoxal stilla lycka under mina sjukdomsperioder. Ofta känt angstglück då jag djupupplevt livet och relaterat mig till omvärlden på mycket speciella sätt.

Svaret på många filosofiska frågor ligger i att skärskåda RELATIONER mellan olika faktorer och företeelser i livet, ej hos dessa isolerat. Realtioner är immateriella och kvalitativa. Kan beskrivas och värderas men ej mätas.

Det var en insikt jag fick hösten 1971. Jag har förmodligen ännu inte insett det fulla djupet eller potentialen i den. Relation som tillvarons grundbegrepp... Relationen mellan jag och det, den andre...Begreppet materia som en funktion av immateriella relationer, relationer mellan relationer...

Med vänlig hälsning Algotezza

[Krenek]

Du åker med andra ord inte flygplan och dylikt?

Vad fan skulle flygplan ha med utilitarism att göra? Det var ju inte förutsägelser av naturvetenskapligt slag det handlade om, utan om förutsägelser av värden. Något helt annat. Du verkar tro att "lycka" är ett ting, vilket som helst, när det (som jag visat för dig) är en relation. Lycka är hur vi förhåller oss till något, inte detta något självt. Detta är egentligen självklart, emedan lycka annars hade haft en gemensam definition över hela planeten.

Du förutsäger det själv i en eller annan form, du får väldigt svårt att interagera med andra människor annars. Du beter dig på vissa sätt av hänsyn till deras känslor. Har jag fel`?

[Krenek]

Jag tar det jag menar mig ha nytta av.

Att jag bör fördjupa mig i utilitarismen för att verklgien förstå den och ha nytta av den, är en analog uppmaning jag ibland fått av kristna när jag menat att Bibeln kan vara intressant att ta del av på områden där den tilltalar en och de menar att jag måste fördjupa mig i Bibeln och kristendomen för att verklgien förstå och ha nytta av Bibeln. Ofta finns ett motstånd hos purister av olika slag mot bricolage/ eklekticism/ synkretism. Man skall bara vara utilitaris, bara vara kristen, bara vara det eller det. En svartvitt antingen-eller-syn på tillvaron och livsåsåkådningarna jag inte delar. Så här tänker jag: Mixa, blanda! Ta vad du vill, så djupt du vill, ta det som tilltalar dig! Det passar mig. Förmodligen bara ytligt och fel och kanske farligt ... ur puristen-fundamentalistens synvinkel... Men man mixar och lånar som man vill inom t.ex. musiken, varför inte också på filosofins områden?

Du är mer inne på för-filosofi i ditt resonemang, att testa runt lite och känna på olika saker. Det som hänt de senaste 300 åren är att man tittat på sådana resonemang och funnit genomgående mönster som man sedan först analyserat kvalitativt och funnit olika samband och senare lyckades man även bevisa att det finns en unik kvantitativ lösning. Det är alltså enorma mängder arbete och prövning som ligger bakom. Man kan givetvis flumma runt, men det är också synd att ignorera de enorma framsteg som gjorts.

På vilket sätt står utilitarismen fri från den kultur den  de facto är en produkt av?

Helt fri blir man aldrig, men den skalar bort alla falska kriterier som man ofta använder annars.

Huruvida den utilitaristiska analysen blir behäftad med förnuftsmässiga defekter eller ej beror väl på det subjekt som utför densamma. Eller menar du att blotta nyttjandet av utilitarismen som modell är en garant för en icke-defekt sunt förnuftsmässig, icke kulturellt betingad moralanalys?

Med vänlig hälsning Algotezza

Den används med fördel i kombination med sannolikhetsaxiomen, varav de plockar bort många förnuftsmässiga defekter.

[Krenek]

Precis, lycka handlar om vi hur vi som levande, kännande och tänkande varelser relaterar oss till omvärlden och dess detaljer och är ingen enskild detalj där eller i oss. Endorfinnivån kan mätas men är hög endorfinnivå detsamma som lycka? Jag har alltid känt en paradoxal stilla lycka under mina sjukdomsperioder. Ofta känt angstglück då jag djupupplevt livet och relaterat mig till omvärlden på mycket speciella sätt.

Svaret på många filosofiska frågor ligger i att skärskåda RELATIONER mellan olika faktorer och företeelser i livet, ej hos dessa isolerat. Realtioner är immateriella och kvalitativa. Kan beskrivas och värderas men ej mätas.

Det var en insikt jag fick hösten 1971. Jag har förmodligen ännu inte insett det fulla djupet eller potentialen i den. Relation som tillvarons grundbegrepp... Relationen mellan jag och det, den andre...Begreppet materia som en funktion av immateriella relationer, relationer mellan relationer...

Med vänlig hälsning Algotezza

Å andra sidan kan man gissa att du på ofta daglig basis gör bedömningar kring människors känslor.

[Krenek]

Du veknar sakna det där läsorganet som du tror att jag saknar. Jag frågar hur du fördömer det generellt och du uttalar dig partikulärt. Eller menar du att du har goda skäl att säga att i inga tider kommer det att bränna en häxa leda till mer lycka?

Jag kan till och med tänka mig att det ledde till mer lycka, folk kände trygghet, engagemang, utveckling osv osv. Allt det kan sägas vara grunden för lycka.

Jag satte mig in i din förklaring av utilitarism, tog upp dina referat med en doktorand i matematik och förhörde mig om han åsikter till grunden, medan du prompt förkastade mina anmärkningar i samtliga fall, förmodligen för att du aldrig lyckades ta dig runt förståelsen för att se dess relevans.

Förövrigt så tycker jag det är lustigt att herr predikant Kranek klagar på de religiösa, är det månne konkurrensen som du ogillar

Har redan svarat på detta i en annan tråd. Utilitarismen är som den alltid är, vi kan fördöma häxbränning i alla scenarios som vi kan anse vara realistiska idag, sedan kan du alltid konstruera artificiella scenarios där det är ok, exempelvis som vi gjorde med Adolf Hitler och att det kunde vara ok om Adolf var en gud osv. Hänger du med?

Vad sade doktoranden då? Fick du lära dig något nyttigt?

[Avantgardet]

Snacka om spekulativt! På samma sätt kan man säga att allting, oavsett vad, som fanns i Tyskland innan Hitler låg till grund för nazismen. Vid tiden för Hitler dominerade dessutom helt andra strömningar. Den logiska positivismen inte minst. Därför torde dessa ha betydligt bättre fäste i det allmänna medvetandet vid tillfället, inte sant? Vill du då anklaga dem för att vara nazistisk dogm? Tillåt mig tvivla. Lite mer förväntar jag mig av dig.

Positivisterna fick fly landet varav vi kan anta att Hitler inte var speciellt road av dem. Du kan gilla läget eller syssla med historieförfalskning, det är fritt.

Ett situationsbaserat etiskt tänkande är ju just att inte följa min moral, utan snarare sin egen. Det vill säga individens eget samvete. Samvete brukar i regel vara en käpp i hjulet om man vill utföra dumma saker. Att reifiera människor, som objekt eller siffror, i en kalkyl har dock visat sig vara en utmärkt metod om man vill massavrätta oliktänkare m.m.  Tvärtom är det ju så att min metod hela tiden tillämpar sig efter den partikulära situationen och just därför är ständigt öppen för ny information. Så där felbedömer du.

Problemet blir att med din ideologi blir det helt ok för personer som: http://en.wikipedia.org/wiki/Richard_Kuklinski att göra vad de känner för. Jag har svårt att acceptera det, men kanske är jag bara trångsynt?

Är det den här nivån du diskuterar på?

[Avantgardet]

Du åker med andra ord inte flygplan och dylikt?

Vad fan skulle flygplan ha med utilitarism att göra? Det var ju inte förutsägelser av naturvetenskapligt slag det handlade om, utan om förutsägelser av värden. Något helt annat. Du verkar tro att "lycka" är ett ting, vilket som helst, när det (som jag visat för dig) är en relation. Lycka är hur vi förhåller oss till något, inte detta något självt. Detta är egentligen självklart, emedan lycka annars hade haft en gemensam definition över hela planeten.

Du förutsäger det själv i en eller annan form, du får väldigt svårt att interagera med andra människor annars. Du beter dig på vissa sätt av hänsyn till deras känslor. Har jag fel`?

Och det har med saken att göra hur?