Världsbilder

[CAUSTIX]

Hur kapitulerar vi för den rådande metafysiken och dekonstuerar den menar du?

Genom att sluta fokusera på världs-bildningar och i stället se på vilka metaforer som används inom den egna traditionen.

[J R Auk]

Hur kapitulerar vi för den rådande metafysiken och dekonstuerar den menar du?

Genom att sluta fokusera på världs-bildningar och i stället se på vilka metaforer som används inom den egna traditionen.

Fast förutsätter inte det att vi ser det som metaforerna svarar mot? Alltså om metaforen är allt vi har ser vi den väl inte metaforiskt. Jag tänker mig alltså att man redan måste ana att det inte är en representation, utan just en bild.

Jag är dock lite osäker på i vilken kontext du menar det ovanstående här.

Är det min personliga världs-bildning som behöver dekonstrueras, eller är det de som mitt sociala sammanhang ger mig?

[CAUSTIX]

Hur kapitulerar vi för den rådande metafysiken och dekonstuerar den menar du?

Genom att sluta fokusera på världs-bildningar och i stället se på vilka metaforer som används inom den egna traditionen.

Fast förutsätter inte det att vi ser det som metaforerna svarar mot? Alltså om metaforen är allt vi har ser vi den väl inte metaforiskt. Jag tänker mig alltså att man redan måste ana att det inte är en representation, utan just en bild.

Vi har redan blicken genom traditionen, metaforerna finns där, döda eller levande. Representation som företrädare eller föreställning?

Jag är dock lite osäker på i vilken kontext du menar det ovanstående här.

Tillvaron som sådan.

Är det min personliga världs-bildning som behöver dekonstrueras, eller är det de som mitt sociala sammanhang ger mig?

Världsbildningar som sådana är bara ytterligare förskjutningar i och med att de bara bygger vidare på en tidigare förskjutning. Det är själva bildandet som bör upphävas och blicken riktas i mot traditionen. Vad är inte personligt? Das man?

[Algotezza]

Vad gör att man väljer en viss värdsbild framför en annan?

Intellektuellt-rationellt-kognitiva överväganden?

Emotionella överväganden?

En kombination av båda?

Kan ens världsbild anses vara felaktig om den är en funktion av egna gjorda erfarenheter?

På vilka opartiksa grunder kan vi utdöma någons världsbild som felaktig/ osann?

Kan vi bedöma varandras världsbilder opartiskt utifrån ett övergripande perspektiv eller gör vi det alltid partiskt utifrån den egna världsbildens  och erfarenhetens perspektiv?

undrar Algotezza

Själva metaforiken i ordet visar att den aldrig kan vara korrekt i och med att det handlar om att förhålla sig till en "välds-bild" och inte världen som sådan. Vi är alltid redan fångade i traditionens metafysik vilken alltid är bakrund till våran förståelse överhud. Så även när vi går i mot den traditionella synen (lägg märke till metaforiken) så gör vi det med en grundförståelse ur den egna metafysiska traditionen. "Man" kan alltid Bilda sig Bilder av världen och låta sig bildas av dessa världs-Bildningar. Dessa "bildningar" ger upphov till bilder som i lager på lager bildar ett täcke av avbildningar som i sig är den världs-bild-ning vars ursprung i sig är en skenbild. Medecinen är att kapitulera för den rådande metafysiken och dekonstruera den.

Är det möjligt att dekonstruera världsbilden - med ännu fler ord? Använder du ord är du inne i tanketraditioner och metaforik. Dekonstruktionen har också sina tanketraditioner och metaforik.

Även om du säger "världen-bortom-världsbilden" är detta ändå en bild av världen ty bortom orden finns den tankebild  du uttrycker med orden  - kan det vara på annat sätt när du använder ord?

Enda sättet att dekonstruera är att handla. Inte snacka. Möjligtvis. Men handlingar är ofta symboliska... Handlingens metaforik.

Vad vi kan göra är att försöka återskapa vår spontana primära förnimmelse av världen, före tolkning, före kontext där förnimmelsen sätts in. Går det?

Med vänlig hälsning Algotezza

[CAUSTIX]

Vad gör att man väljer en viss värdsbild framför en annan?

Intellektuellt-rationellt-kognitiva överväganden?

Emotionella överväganden?

En kombination av båda?

Kan ens världsbild anses vara felaktig om den är en funktion av egna gjorda erfarenheter?

På vilka opartiksa grunder kan vi utdöma någons världsbild som felaktig/ osann?

Kan vi bedöma varandras världsbilder opartiskt utifrån ett övergripande perspektiv eller gör vi det alltid partiskt utifrån den egna världsbildens  och erfarenhetens perspektiv?

undrar Algotezza

Själva metaforiken i ordet visar att den aldrig kan vara korrekt i och med att det handlar om att förhålla sig till en "välds-bild" och inte världen som sådan. Vi är alltid redan fångade i traditionens metafysik vilken alltid är bakrund till våran förståelse överhud. Så även när vi går i mot den traditionella synen (lägg märke till metaforiken) så gör vi det med en grundförståelse ur den egna metafysiska traditionen. "Man" kan alltid Bilda sig Bilder av världen och låta sig bildas av dessa världs-Bildningar. Dessa "bildningar" ger upphov till bilder som i lager på lager bildar ett täcke av avbildningar som i sig är den världs-bild-ning vars ursprung i sig är en skenbild. Medecinen är att kapitulera för den rådande metafysiken och dekonstruera den.

Är det möjligt att dekonstruera världsbilden - med ännu fler ord? Använder du ord är du inne i tanketraditioner och metaforik. Dekonstruktionen har också sina tanketraditioner och metaforik.

Jag vet inte om det är möjligt att dekonstruera världsbilden, det var u som sa det. Vi befinner oss alltid inom tanketraditionen, det finns inget annat.

Även om du säger "världen-bortom-världsbilden" är detta ändå en bild av världen ty bortom orden finns den tankebild  du uttrycker med orden  - kan det vara på annat sätt när du använder ord?

Har aldrig sagt "världen-bortom-världsbilden". Det tycks som du inte fått syn på förskjutningen; om nu någon sådan finns.

Enda sättet att dekonstruera är att handla. Inte snacka. Möjligtvis. Men handlingar är ofta symboliska... Handlingens metaforik.

Ok? Handlingarna som metaforer skiljer sig väl inte från annan metforik. Dekonstruktionen grundar sig i en självupphävande rörelse som redan ligger inneboende i den metafysiska traditionen.

Vad vi kan göra är att försöka återskapa vår spontana primära förnimmelse av världen, före tolkning, före kontext där förnimmelsen sätts in. Går det?

Då vore dekonstruktionen om den fanns överflödig; men den finns ju inte.

Med vänlig hälsning Algotezza

[Algotezza]

Vad gör att man väljer en viss värdsbild framför en annan?

Intellektuellt-rationellt-kognitiva överväganden?

Emotionella överväganden?

En kombination av båda?

Kan ens världsbild anses vara felaktig om den är en funktion av egna gjorda erfarenheter?

På vilka opartiksa grunder kan vi utdöma någons världsbild som felaktig/ osann?

Kan vi bedöma varandras världsbilder opartiskt utifrån ett övergripande perspektiv eller gör vi det alltid partiskt utifrån den egna världsbildens  och erfarenhetens perspektiv?

undrar Algotezza

Själva metaforiken i ordet visar att den aldrig kan vara korrekt i och med att det handlar om att förhålla sig till en "välds-bild" och inte världen som sådan. Vi är alltid redan fångade i traditionens metafysik vilken alltid är bakrund till våran förståelse överhud. Så även när vi går i mot den traditionella synen (lägg märke till metaforiken) så gör vi det med en grundförståelse ur den egna metafysiska traditionen. "Man" kan alltid Bilda sig Bilder av världen och låta sig bildas av dessa världs-Bildningar. Dessa "bildningar" ger upphov till bilder som i lager på lager bildar ett täcke av avbildningar som i sig är den världs-bild-ning vars ursprung i sig är en skenbild. Medecinen är att kapitulera för den rådande metafysiken och dekonstruera den.

Är det möjligt att dekonstruera världsbilden - med ännu fler ord? Använder du ord är du inne i tanketraditioner och metaforik. Dekonstruktionen har också sina tanketraditioner och metaforik.

Jag vet inte om det är möjligt att dekonstruera världsbilden, det var u som sa det. Vi befinner oss alltid inom tanketraditionen, det finns inget annat.

Även om du säger "världen-bortom-världsbilden" är detta ändå en bild av världen ty bortom orden finns den tankebild  du uttrycker med orden  - kan det vara på annat sätt när du använder ord?

Har aldrig sagt "världen-bortom-världsbilden". Det tycks som du inte fått syn på förskjutningen; om nu någon sådan finns.

Enda sättet att dekonstruera är att handla. Inte snacka. Möjligtvis. Men handlingar är ofta symboliska... Handlingens metaforik.

Ok? Handlingarna som metaforer skiljer sig väl inte från annan metforik. Dekonstruktionen grundar sig i en självupphävande rörelse som redan ligger inneboende i den metafysiska traditionen.

Vad vi kan göra är att försöka återskapa vår spontana primära förnimmelse av världen, före tolkning, före kontext där förnimmelsen sätts in. Går det?

Då vore dekonstruktionen om den fanns överflödig; men den finns ju inte.

Med vänlig hälsning Algotezza

Inte blev jag klokare av detta - men nådde kanske en högre nivå av förvirring...

Med vänlig hälsning Algotezza

[CAUSTIX]

Inte blev jag klokare av detta - men nådde kanske en högre nivå av förvirring...

Att inse sin förvirring är bra. När du vet något säkert, kan du vara säker på att du är ute och cycklar. Kanske handlar det just om att nå högre nivåer av förvirring.

Med vänlig hälsning Algotezza

Är det ett påstående?

[Algotezza]

Inte blev jag klokare av detta - men nådde kanske en högre nivå av förvirring...

Att inse sin förvirring är bra. När du vet något säkert, kan du vara säker på att du är ute och cycklar. Kanske handlar det just om att nå högre nivåer av förvirring.

Med vänlig hälsning Algotezza

Är det ett påstående?

Det är i normalfallet en ganska neutral avslutande hälsningsfras i viss positiv anda  som innehåller det värderande och mångtydiga uttrycket "vänlig".

Skriver man ett elakt och sarkastiskt inlägg får den dock en viss ironisk klang. Avsedd ibland, icke avsedd ibland.


Med vänlig hälsning Algotezza

[CAUSTIX]

Inte blev jag klokare av detta - men nådde kanske en högre nivå av förvirring...

Att inse sin förvirring är bra. När du vet något säkert, kan du vara säker på att du är ute och cycklar. Kanske handlar det just om att nå högre nivåer av förvirring.

Med vänlig hälsning Algotezza

Är det ett påstående?

Det är i normalfallet en ganska neutral avslutande hälsningsfras i viss positiv anda  som innehåller det värderande och mångtydiga uttrycket "vänlig".

Skriver man ett elakt och sarkastiskt inlägg får den dock en viss ironisk klang. Avsedd ibland, icke avsedd ibland.


Med vänlig hälsning Algotezza

Jag bara skojade lite med dig

[Avantgardet]

Jag ser ingen möjlighet, ens i handling, att kliva bortom traditionen. Transcendens överhuvudtaget är döfött. Vi har blott traditionerna att tillgå, vilket dock inte är detsamma som att säga att vi inte kan göra saker "bättre". Tycker nog det finns plats för värderingar, och att dryfta dessa.

[CAUSTIX]

Jag ser ingen möjlighet, ens i handling, att kliva bortom traditionen. Transcendens överhuvudtaget är döfött. Vi har blott traditionerna att tillgå, vilket dock inte är detsamma som att säga att vi inte kan göra saker "bättre". Tycker nog det finns plats för värderingar, och att dryfta dessa.

Jag är med dig

[Algotezza]

Inte blev jag klokare av detta - men nådde kanske en högre nivå av förvirring...

Att inse sin förvirring är bra. När du vet något säkert, kan du vara säker på att du är ute och cycklar. Kanske handlar det just om att nå högre nivåer av förvirring.

Med vänlig hälsning Algotezza

Är det ett påstående?

Det är i normalfallet en ganska neutral avslutande hälsningsfras i viss positiv anda  som innehåller det värderande och mångtydiga uttrycket "vänlig".

Skriver man ett elakt och sarkastiskt inlägg får den dock en viss ironisk klang. Avsedd ibland, icke avsedd ibland.


Med vänlig hälsning Algotezza

Jag bara skojade lite med dig

Yeah, I know - ibland när någon skojar med mig brukar jag "skoja" tillbaka genom att ta ironier, skämt, å blodigt verbalt allvar, då nästan allt "skojande" enligt min åsikt ofta har en seriös grund som man kanske inte alllid vill erkänna...

Med vänlig häslning Algotezza