Kära kritikerkår!

[Avantgardet]

Hahaha, så vad du säger är att jag helt enkelt borde höra upp med att vara mig själv? Kanske bli nån annan? Eller kanske bara låtsas vara någon annan än jag är. Jo, jag tackar jag. Spännande reaktion minst sagt.

[Minded]

Kul att se ett ansikte bakom nicket.

Båda låtarna var intressanta, faktiskt riktigt sköna melodier. 2ans ton vibrerade djupare i mig än nummer 1

[Ling]

Gillade Hemresa, glädjespridare tror jag bestämt  :D , åtminstonde i tonerna.
Middagsbjudning fick mig att tänka i banor av fantasyberättelse, lustig och med en liten tjock farbror som inte riktigt har koll på läget, eller nåt i den stilen.

Lite annat än det du gjort tidigare.

[Avantgardet]

Slängde upp en bonus som jag kallar "backstage" också, blev helt plötsligt sugen på att köra lite traditionell country, med livegitarrer och på den vägen är det. Har inte tid med mer än en vers, måste göra mina läxor (ligger efter som faaaaan), så det får va liksom en påbörjad skiss som jag aldrig kommer slutföra. Mest för att spegla en mer rättvisande bild av mig själv... om ni inte har viktigare saker för er.

[Avantgardet]

Men vad fan menar du Ling med att "den tjocka gubben" inte skulle ha koll på läget?  :lol:

Tycker inte om att upprepa mig, har aldrig tyckt om det. Har ett slags maniskt tvång att ständigt göra något "annat" och "nytt". Finns det en riktning jag inte gått i tidigare så känner jag mig tvungen att utforska terrängen tills jag kan den som min egen innerficka, och sen direkt vidare till nästa. Vet inte riktigt varför...

[Avantgardet]

Kul att se ett ansikte bakom nicket.

Båda låtarna var intressanta, faktiskt riktigt sköna melodier. 2ans ton vibrerade djupare i mig än nummer 1

Det lite tråkiga är att mitt röstomfång inte svarar mot mina egna krav som "kompositör". Hamnar för långt ned med melodin (för att ha en rimlig chans att rösten skall hålla), och då tvingas jag backa upp mig själv med stämmor för att leadsången inte ligger ovanpå och tränger genom tillräckligt, men då får jag problem med grötighet istället. Har aldrig varit någon sångare, men vad fan gör man i avsaknad av sångare?

[Minded]

Heh, ja den sista var i kontrast till de förra. Skön, mer laid back. De andra var mycket mer distinkta.

[Minded]

Det här är det du kallade skrivkramp, de är bara olika verktyg som passar en själv olika bra. Men konst är fortfarande konst.

På tal om sång så sjöng jag själv gospel i ett års tid, riktigt jäkla kul. Och väldigt häftigt att arbeta med rösten, hänger samman med annat jag gör. Jag slutade sjunga eftersom brist på tid, men jag kommer definitivt ta upp det igen.

[Loke]

Tycker väl egentligen att alla människor borde vara precis exakt som mig.  Å vilken ljuv och perfekt värld det vore  :wink:

[Avantgardet]

Minded, exakt, finns olika skrivverktyg/"språk" för alla olika sinnesstämningar, så någon skrivkramp finns inte i egentlig mening. Man måste bara känna av vilken "våglängd" som man så att säga "vibrerar på" för tillfället.

Jag låter i regel långt mer i stil med den sista än de föregående (därav "backstage", som pekar på nåt slags autenticitet). Men de andra är långt mer originella. Kanske skulle jag säga att de två första i så måtto är mer utav "konstverk" än den sista.


Loke, jag vägrar i sten att vara du, det får du lov att vara själv. Hade dock varit hemskt intressant att höra hur Loke skulle te sig i toner.

[Ling]

Men vad fan menar du Ling med att "den tjocka gubben" inte skulle ha koll på läget?  :lol:

Tycker inte om att upprepa mig, har aldrig tyckt om det. Har ett slags maniskt tvång att ständigt göra något "annat" och "nytt". Finns det en riktning jag inte gått i tidigare så känner jag mig tvungen att utforska terrängen tills jag kan den som min egen innerficka, och sen direkt vidare till nästa. Vet inte riktigt varför...

Det vara bara en högst personlig känsla Avant.
Jag håller med om att när man är bekväm som i sin egen ficka är det dags att utforska nya områden. Själv har jag nu gått ifrån drakarna ett tag och gett mig på att fånga verkligheten som jag ser den. Träd är riktigt spännande, så mångfasetterade och varierande i oändlighet. Tålamod är det som krävs nu.

[Midgårdsormen]

Du har många strängar på din banjo, Avantgardet.
Skönjer ett genomgående drag av sammanbitet vemod i dina melodier, som kontrasteras av de ganska lekfulla texterna. Drog på smilbanden för attityden: "...skall bara snacka bort landet med min dialektik" ("Familjeterapi"); för att inte tala om formuleringen "Ser smurfar små i det blå/som smurfar smurfar dem på" ("Middagsbjudning"). Ett i mitt tycke poetiskt guldkorn från samma låt är annars "...och brygger öl på rågen i ryggen".
Måste säga att jag blir lite förvånad att du ovan i tråden talar om hur du anser att "mitt röstomfång inte svarar mot mina egna krav" och antyder att du skulle vilja ha en sångare som framförde dina låtar. Vet förstås inte vad du eftersträvar för ideal i ditt låtskrivande, men måste säga att jag tycker en stor del av charmen - "själen" om du så vill - med melodierna ligger just i att din röst låter lite grov och rå; tycker detta färgsätter tonernas svårmod väldigt väl.

Tycker inte om att upprepa mig, har aldrig tyckt om det. Har ett slags maniskt tvång att ständigt göra något "annat" och "nytt". Finns det en riktning jag inte gått i tidigare så känner jag mig tvungen att utforska terrängen tills jag kan den som min egen innerficka, och sen direkt vidare till nästa. Vet inte riktigt varför...

Kanske musikaliteten i dig som gör det? Att höra samma toner om och om igen blir ju plågosamt tjatigt, varför man söker lite variation i det man lyssnar på. Är väl ett tecken på att man vill bli stimulerad och inte fastna i en oinspirerande zombieslentrian.
Känner igen principen från min syn på mitt egna språkbruk: jag kan bli så förbannat trött på att höra mig själv frekvent återupprepa ett specifikt ord eller repetera en mening. Det klingar liksom så illa, är disharmoniskt på något sätt och ger mig nästan huvudvärk.

[Avantgardet]

Skriver överhuvudtaget inte låtar, avskyr döden i inspelningen, det uppstyckade och stympade. Brukar bara slänga ihop nåt när jag känner ett sånt krav på mig. Älskar dock att jamma. Kan till och med haspla ur mig nån improviserad vers här och var när jag är på humör.

("Familjeterapi" är ett julkort till min mamma, var aldrig tänkt att nån annan skulle begripa, "Middagsbjudning" vet jag inte riktigt vad det är, men det luktar som vore det en betraktelse av min vardag)

Problemet är att min fantasi kan skena och jag kan ha knyplat ihop nån grej som inte ligger i mitt eget omfång. Har alltid velat skriva för en stråkkvartett. Hehehe. Det är ett långfinger jag vill hinna ge världen.

[Midgårdsormen]

Skriver överhuvudtaget inte låtar, avskyr döden i inspelningen, det uppstyckade och stympade. Brukar bara slänga ihop nåt när jag känner ett sånt krav på mig.

Säker på att det inte är blygsamhet? Jaja, jag får välan ta dig på allvar här. Är sedan inte helt på det klara vad du menar med det "uppstyckade och stympade", men "döden i inspelningen" förstår jag, även fast jag inte tar någon notis därom (största delen av världens musikskatt får man ju lyssna till inspelad så jag har vant mig).

Har alltid velat skriva för en stråkkvartett. Hehehe. Det är ett långfinger jag vill hinna ge världen.

Där ser man. Det är verkligen ett finger jag hade velat höra på...

[Logos]

Det där var ju riktigt bra ju. Rätt proggigt, vissa delar påminner om Rasta hunden eller de bättre delarna av svensk hiphop (men även dessa ha i mitt tycke en hel del som påminner om proggen). Men överlag intressant och originell musik.