-den psykedeliska upplevelsen-

[Loke]

Efter den lilla urladdningen (i alla fall för mig) med fokus på psykedelia i samhällsperspektiv följer jag nu hovnarrs förfrågan och startar upp en tråd för diskussion i individperspektiv. Som bekant smälter dessa båda infallsvinklar samman och gör de det även i den här tråden så har jag ingenting imot det.

Kanske kunde vi börja med att ta utgångspunkt i de olika ord som finns för att beskriva dessa substansers inverkan på människans upplevelse? Jag är ganska långt ifrån en expert, men har stött på förklaringarna i ett par olika sammanhang. Samtidigt är minnet ganska kort så jag tänkte börja med en ofullständig lista som jag heller inte kan varje ords precisa mening i. Fyll gärna i listan och kompletera med era egna betraktelser för de olika orden. Vilket/vilka ord använder ni själva helst och varför?

Jag har ju redan börjat med ordet psykedelia. Betydelsen av det ordet är 'det som manifesterar psyket' eller kanske 'sinnes-manifesterande'.

Övriga som jag kommer på låter jag för säkerhets skull vara odefinierade:

-narkotika
-drog
-psykoaktiv substans
-hallucinogen
-psykomemetika (?)
-entheogen (och i sammanhanget intressanta empatogen)
-växtlärare
-plantmedicin
(-soma )

[db]

Lägg in en tripprapport som relaterar till ditt yogabudskap!

[Loke]

Ok, jag gör det, men det är gränsfall till att det känns för privat för mig. Den länk jag ger är ett år gammal och det har hänt en del sedan dess, men jag tar det på största allvar fortfarande. Dock har jag inte ansträngt mig specielt mycket för att göra upplevelserna rättvisa, på något ställe har jag utelämnat vesentligheter.

Ät den här!

[db]

Uj, så ... psykotomimetiskt. Intressant det där med religionerna.

Hur vågar du dig ut på stan i sådant tillstånd?

Yogan är alltså bara en uppsättning tekniker och redskap och inte en religion? Vad får yogaövningarna för effeker utan droger?

[Loke]

Håller med om att religionerna är intressanta. Jag var inte det minsta rädd för att ge mig ut på stan i det tillståndet. Jag hade mött djävulen och djävulen var fortfarande i min närhet, i de visioner jag såg, vad ute på stan hade jag då att vara rädd för? Var jag befann mig rent fysiskt spelade ingen roll, det var min kommunikation med upplevelserna som var det avgörande.

Djävulen/djävulsbegreppet är intimt kopplat till växtlärarnas historia. Det har tryckts på växtlärarna från de stora Abrahamitiska religionerna (i alla fall kristendomen) och därmed möjliggjort deras växt. Eftersom det vore löjligt att Jesus nästan jämbördige motståndare skulle finnas i en svamp eller annan växt har ämnet nödvändigtvis tabubelagts.

Den stora tantriska kriya yogan är en uppsättning tekniker, ingenting annat. Det finns nog möjlighet att vissa infallsvinklar till yogan kan beskrivas som religion, men särskilt vad gäller den tantriska yogan handlar det först och främst om rena tekniker och ritualer (tex tantrasexritualen/meditationen som traditionelt ofta praktiserats i cannabisrus).

Satyanandas version av kriya yoga ('Meditations from the tantras' och 'Kundalini tantra' på satyananda.net) är något av det mest imponerande jag känner till i mänsklig skapelseväg. Jag känner mig dock inte bekväm med att börja filosofera kring deras effekter i privata termer. Det är en tradition av hemlighetsmakeri kring dem som Satyananda brutit med sina böcker. De finns beskrivna där för den som är intresserad. Satyananda lever vad jag vet fortfarande, men efter han slutade som guru för en 20 år sedan gick han ut i indiens högsommarhetta, tände fyra stora eldar runt om sig och praktiserade eldsmeditationer från soluppgång till solnedgång i en period. Efter det påstår hans sig inte veta någonting om yoga längre. Satyananda har för övrigt givetvis också använt sig av diverse visionsbringande växter.

Bättre svar får du inte, men jag kan lära dig kriya yogan om du vill

[hovnarr]

Intressant rapport.

Jag var inte det minsta rädd för att ge mig ut på stan i det tillståndet. Jag hade mött djävulen och djävulen var fortfarande i min närhet, i de visioner jag såg, vad ute på stan hade jag då att vara rädd för?

Många människor är känsliga för om folk beter sig det minsta avvikande. Det är ju möjligt att du inte gjorde det trots påhälsningen från avgrunden, men för att vara på den säkra sidan skulle jag alltid stanna i hemmets lugna vrå. Jag tror nämligen att massans krav på strängare lagar för idag kanske lagliga hallucinogener ökar om fler och fler bevittnar effekterna på allmän plats. Man får roa sig i smyg.

§

[Loke]

Ni får starta en avdelning för psykedeliska fallbeskrivningar . Min tanke var inte att starta en tråd som bara skulle kretsa kring mina upplevelser. Jag hoppas fortfarande på en mer allmän diskussion.

Man får roa sig i smyg.

Det var ett misstag att experimentera med så extrem setting utan att ha någon stödperson i min närhet. Jag hoppas att jag inte är dum nog att göra om det misstaget någon mer gång. När det väl var igång hade jag så mycket energi att jag inte kunde vara kvar i rummet, felet var gjort tidigare.

[hovnarr]

Min tanke var inte att starta en tråd som bara skulle kretsa kring mina upplevelser. Jag hoppas fortfarande på en mer allmän diskussion.

Tro mig, jag jobbar på det! Jag vill bara ha en levande salvia-planta. Jag förstår inte att det ska vara så svårt att få tag i. PM:a mig om ni har, eller känner någon som har, sticklingar. Under tiden går min jakt vidare på tillförlitliga leverantörer.

Tills vidare hoppas jag att andra med liknande erfarenheter tar tillfället i akt och hörsammar Lokes inbjudan.

§

[db]

Bättre svar får du inte, men jag kan lära dig kriya yogan om du vill

Det vet jag inte om jag vill eftersom jag ju inte vet vad det är. Men jag får väl ta och läsa något av Satyananda någon gång när jag får inspiration.

Tills vidare hoppas jag att andra med liknande erfarenheter tar tillfället i akt och hörsammar Lokes inbjudan.

Jag kan berätta om en sak jag fått ut av det psykedeliska. Ökad medvetenhet om hur fel jag kan ha. Jag har förstås alltid vetat att jag både kan ha och har haft fel, men inte fått det uppmålat så tydligt eller sett hur många och hur grundläggande saker jag kan ha fel om.

Under psykedelisk påverkan har jag upplevt aldrig tidigare skådat tvivel. Till stora delar tyvärr ganska ångestfyllt. Jobbiga perioder av förvirring där jag inte bara inser att jag inte kan veta någonting utan just då inte heller vet någonting och inte kan lita på någonting. Eller gör/kan jag det? Jag vet inte. Hjälp, vad ska jag göra? Jag kan inte veta någonting. Och så vidare.

Jag har tvivlat på min identitet och trott att jag var någon annan (t.ex. Brian på korset ). Jag har undrat om det är jag som inbillar mig att jag är en annan person eller om jag är den andra personen som inbillar sig att han är jag. Mina barndomsminnen har verkat helt overkliga och det har varit absurt att tänka sig att de beskriver händelser som verkligen har inträffat.

Normalt anser jag lidande vara självklart ont och lycka självklart gott och kunde inte föreställa mig hur det skulle kunna vara annorlunda. Men så hamnade jag i tillstånd där jag trots att jag försökte inte kunde avgöra om jag led, var lycklig, både och eller ingetdera. Jag visste inte vad värdeupplevelser var. Vissa gånger ledde det vidare till att jag i snabb följd fick blixtrande "insikter" om att "Lycka och lidande finns inte", "Jag är bortom lycka och lidande", "Lycka och lidande är samma sak", "Allting är samma sak", "Allt är ett!".

Vilket leder in till nästa fenomen. Jag har sett Sanningen. Den ultimata, otvivelaktiga Sanningen om kosmos natur. Jag har sett den flera gånger. Synd bara att den var olika varje gång...

Närhelst jag tror jag vet något är det bara en innehållslös känsla av övertygelse i ett enda medvetandeögonblick. Tidigare har jag trott att vissa logiska sanningar bara måste vara korrekta. Med det perspektivet är det inga problem att tvivla även på dem. Under mina sanningstrippar har jag haft sådana övertygelsekänslor som jag trott vara inkompatibla med mina normala uppfattningar och mina andra sanningstrippar. I mitt normala tillstånd, min nuvarande sanningstripp, har jag övertygelsekänslor bl.a. om ovanstående...

[Loke]

Men jag får väl ta och läsa något av Satyananda någon gång när jag får inspiration.

Förbered dig på en del konstigheter. Han har inte skrivit böckerna själv, alla hans böcker är ljudupptagningar från sådant han har sagt och det gör böckerna extra märkliga. Gurupositionen stimulerar också honom till att uttala sig till synes tvärsäkert om saker han inte riktigt känner till. Men kriya yoga instruktionerna finns där och man får garanterat mest ut av det om man tar det lungt och börjar i rätt ände, det kommer inte bli så bra av att börja med dem direkt.

Jag kan berätta om en sak jag fått ut av det psykedeliska. Ökad medvetenhet om hur fel jag kan ha. Jag har förstås alltid vetat att jag både kan ha och har haft fel, men inte fått det uppmålat så tydligt eller sett hur många och hur grundläggande saker jag kan ha fel om.

Det verkar vara allmänt förekommande

Detsamma var vad som skedde när jag utmanade ondskan med att skratta åt den och i sann ickedualistisk anda se den som något inte helt verkligt. Jag har fortfarande svårt att se det som att en entitet kan vara evigt ond, det tror jag inte riktigt på.

Men det som skedde var verkligt märkligt. Jag tror fortfarande att det jag hörde den killen säga var vad han sa också och att det var en direkt feedback till vad jag gjort tidigare under trippen. Jag tvivlar inte heller på att feedbacken skulle kunna getts än tydligare om det behövts för att få mig övertygad.

Man får verkligen vara beredd på att få överraskningar.

[Loke]

Angående Satyanandas utgåva av kriya yogan så fick jag nyss inspiration till att skriva ett par rader om vad den handlar om.

Den är hämtad från den tantriska traditionen. Tantra kom på cirka 500-talet som ett gräsrotsuppgör mot Brahmanerna som tantrikerna tyckte gick för långt i att förkasta kroppen och istället började luska i hur man kunde använda den som ett hjälpmedel.

De Buddhistiska rakt på sak instruktionerna till meditation är så klart väldigt insiktsfullt formulerade.

Kriya yogan går inte lika rakt på sak. Den variant som beskrivs i de nämnda böckerna består av 21 mycket varierande tekniker som successivt blir finare och finare in mot meditation. De använder sig av flera olika kroppställningar i kombination med en varierande fokus på olika områden i kroppen (det tantriska chakrasystemet), samtidigt med en kontrollerad andning, ibland långa pauser i andningen (ingen ide att börja med kriya yogan förrän man är bekväm med det), ett viskande ljud i svalget med andningen (ujjayi pranayama) och diverse olika mudras och bandhas.

Exempel på mudra: Khetchari mudra - tungan böjd bakåt så att tungspetsen vidrör den mjuka delen av gommen.

Shambhavi mudra - fixering av ögonen riktade mot ögonbrynscentret

Vajroli mudra - kontraktion av muskeln som styr penis/klitoris

Ashwini mudra - kontraktion av ändtarmsmuskeln

Uddiyana bandha - 'maglås', efter fullständig utandning, hållande av andan, avslappning av bukmusklerna och utvidgelse av bröstkorgen

mfl och olika kombinationer av dessa alla tekniker som tillsammans ger en mycket fokuserande effekt vilken man använder in i meditationen där man till slut lämnas ensam. Där har dock Patanjali ett och annat att säga som kan vara värt att tänka över.

[Loke]

Tråden känns lite tung.

Bot: *ljudupptagning från -en annan psykedelisk upplevelse-*

[db]

Vilken bra låt! Santo Daime verkar då vara bra mycket roligare än Svenska kyrkan.

[Loke]

Ja, för mig var det mycket spännande och lärorikt att komma i kontakt med dem. Har skrivit lite om två Santa Maria-ritualer (Cannabis) som jag var med på i början av februari här: http://uryoga.com/forum/viewtopic.php?t=8. Efter det har jag kunnat andas tydligt långsammare och hålla andan längre utan ansträngning i min yogapraxis.

Av de daimistas som jag pratade med var det flera som aldrig hade kunnat tänka sig att de skulle vara med i en kyrka innan de kom i kontakt med Santo Daime. Ett par av dem sa specifikt att det hade varit som att komma hem för dem när de kom till Santo Daime. En annan som jag snackade med hade inte den erfarenheten efter hans enda santo daime ritual (ayahuasca). Han hade blivit mer provocerad av de strikta reglerna, men tyckte ändå han lärt mycket nyttigt just i förhållande till starka regler.

För mig väckte inte den strikta styrningen några direkta reaktioner. Det var dock mycket mäktigt med den hängivna atmosfären. I santa maria ritualerna väckte denna atmosfär kraftiga slumrande energier. Det blev som en återkontakt för mig med mitt kristna förflutna. Jag var också med i en santo daime ritual. I den väcktes dock lite mer reaktioner skapade av trosskilnaderna mellan mig och gruppen, eller den mest dedikerade kärntruppen i gruppen ska jag säga. Det var ju flera som deltog som mer bara följde med.

Det kanske allra skönaste var att få delta just i denna religiösa setting, med människor som inte gjorde det här som något experimenterande utan som verkligt religiös handling. Att det var så mycket kvinnor med gjorde heller inte saken sämre.

[hovnarr]

Det kanske allra skönaste var att få delta just i denna religiösa setting, med människor som inte gjorde det här som något experimenterande utan som verkligt religiös handling.

Vad är det som du tycker är det önskvärda med en religiös miljö/handling?

Min fråga kanske är fel ställd, borde fråga: Vad menar du med "en verkligt religiös handling"?

§