NilsV skrev:Människan borde ju med ganska stor säkerhet ha en "sann natur". Kolla bara på världen idag. En människa som bor på ena sidan jordklotet har rätt mycket gemensamt med de som bor på den andra sidan. Vi har liknande behov så som mat, sömn, ömhet mm. Sedan reagerar vi liknande i situationer när något händer oss. Känslor som avundsjuka, ilska och glädje är så gott som identiska.
Samtidigt är det där bara grunderna. Ta två olika kulturer från förr i tiden. Jämför tex romarna med aztekerna (eller några helt andra kulturer) så ser man väldigt mycket likheter. Och för att komma till min poäng så anser jag att dessa likheter som man kan hitta beror på människans "sanna natur". Vi behöver inte ha kommit kontakt med någon, eller ens blivit uppvuxen på liknande sätt för att reagera, tänka eller känna som den.
Eller så ser vi likheter just därför att vi är sådana själva, medan olikheterna går oss förbi. Historien skapas utifrån samtidens attraktion. Vi ser likheter bland "molnen".
Men visst; människors fysiologiska funktioner bäddar för liknande beteenden, och det "sanna" går att spåra till de fysiologiska autonoma funktionerna. Och på sätt och vis blir detta den enda objektivistiska domare vi har att ty oss till i våra liv. Det får en särställning som suveränt incitament till vårt agerande, och vi har att underkasta oss dessa "sanningar". Jag kan inte välja att äta och sedan känna mig totalt fri i detta val; då det är en grundförutsättning för själva min existens, och förekommer allt annat ställningstagande gällande livet.
Vi kan välja att banalisera dessa funktioner; ge dem så lite eftertanke som möjligt, och sedan agera så fritt vi bara kan föreställa oss (var nu den fria inspirationen skulle komma ifrån). Eller så kan vi underkasta oss och förädla dessa första impulser.
/Johan