Stefan skrev:Om ingen betalade för musik skulle ingen, eller i varje fall mycket sämre musik göras.
Det tror inte jag. Vad är förresten "mycket sämre musik"? Det finns massor av oväsen som spelas på radio och som marknadsförs tungt - som är gillat därför att folk uppmärksammas på dess existens hela tiden. Om det ekonomiska underlaget för sådan musik försvann, skulle det bli lättare för de utan samma kommersiella uppbackning att slå igenom. Plocka bort kryckorna, så får vi se vilken musik som är "bra" sedan.
Jag tror dock att följden skulle bli som Johan skriver:
Johan Ågren skrev:Man kan då inte längre se musiker som en yrkesgrupp som det är idag.
Om de inte kunde försörja sig genom live-framträdanden så skulle de få ha musiken som hobby helt enkelt. Det finns en massa saker som görs idag, och som görs bra, som det ändå är omöjligt eller mycket svårt att försörja sig på. Det finns också mycket uppskattad konst som är skapad helt utan vinstintresse och som tillhandahålls gratis på nätet.
Loke skrev:Om vi på så vis kan vända bort våra blickar från idolerna på scenen så skulle både vi och artisterna istället kunna använda våra energier till att vara kreativa tillsammans i goda vänners lag.
Jag tycker faktiskt det låter riktigt sunt.
Johan Ågren skrev:Frågan är om upphovsmän ska ha full bestämmanderätt över innovationer även om detta förfarande skulle innebära att dessa innovationer inte kommer alla människor till godo där det kan utgöra en livsförbättrare. Om jag kommer på en teknisk lösning huruvida ett fusionskraftverk enkelt kan produceras, och sedan väljer att inte använda denna teknik, eller om jag uppfinner ett effektivt botemedel för AIDS?
Låt oss skilja på upphovsrätt och patenträtt. Än så länge har frågan gällt upphovsrätt, men för att mycket kort bemöta problemen i detta stycke.
*Patentskydd uppstår vid beviljande, inte i skapelseögonblicket (som u-rätt). Vem som helst får plagiera den innovation för vilken ett patent inte beviljats.
*Ett beviljat patent varar högst 20 år (i praktiken ofta kortare, jfr u-rätt 70 år efter u-mannens död!)
*Ett patent kostar enorma summor pengar att få beviljat och vidmakthålla (u-rätt är gratis). Normalt får man igen dessa pengar genom just att marknadsföra och tillhandahålla tekniken.
*Skulle tekniken ändå inte användas i tillräcklig grad finns det lagstöd för tvångslicenser som gör att andra får utöva uppfinningen kommersiellt mot skälig ersättning till patenthavaren.
*Skulle tekniken vara av särskilt allmännyttigt intresse (t.ex. AIDS-medicin) finns också lagstöd som ger möjlighet till ett ökad utnyttjande av uppfinningen.
JR Auk skrev:Det blir larvigt att hävda patenträtt när företag hindrar utvecklingen för ekonomisk vinning. AIDS mediciner är ett utmärkt exempel på snedvriden produktvärdering och resultaten av dagens patentlagar.
Anledningen till att vi inte har kommit ännu längre på vissa sjukdomsområden såsom AIDS och malaria är inte patenträtten. Det beror på att dessa sjukdomar inte drabbar tillräckligt många rika människor. Läkemedel mot fetma, diabetes, magsår samt hjärt- och kärlsjukdomar är därför mycket mer lukrativt. Utan patenträtt, allt annat lika, skulle den tekniska utvecklingen med största sannolikhet varit sämre - framförallt på läkemedelssidan.
Johan Ågren skrev:Skulle vi genom att släppa upphovsrätten och patenträtt hämma innovativ utveckling. Här kommer vi till mänsklig psykologi och vad som driver oss. Det är kanske så att genom för många sekundära åtgärder tappat fokuset från våra primära drivkrafter. Om musik är en primär drivkraft som egentligen inte tjänar syftet att livnära musiker ekonomiskt så finns hopp om dess utveckling även utan ekonomisk motivation.
Immaterialrättsligt skydd har olika stor betydelse för olika branscher. Inom en typisk högteknologisk elektronikbransch (mobiltel, mp3 osv.) skulle uppskattningsvis 90% av innovationerna kommit till stånd utan patentskydd. Motsvarande siffra för läkemedelsbranschen är kanske 30% eller lägre.
Mängden innovationer, i synnerhet inom vissa branscher, skulle minska om vi slopade patentskyddet. Skulle mängden musik som producerades minska? Den absoluta mängden, kanhända, men den mängd som faktiskt kommer en brukare till del skulle snarare öka. All musik är gratis och det är upp till mig vad jag vill ladda ner. Fokuset på framgångsrika, hårt marknadsförda artister minskar och diversiteten på utbudet skulle säkert öka. Själva begreppet "populärmusik" skulle få en rakare innebörd och helt enkelt vara det - av allt som finns - som många lyssnar på, snarare än hårt marknadsförd musik.
Johan Ågren skrev:En god solidarisk idé är att alltid ge något i gengäld för det man får, på så vis kan man samarbeta i ett samhälle.
Jag erbjuder mitt gillande. Kan själv tänka mig att göra egna konstnärliga produktioner och lägga upp för allmän beskådan med den enda förhoppningen att någon ska finna dem intressanta eller ointressanta.
Loke skrev:Hur var det med den undersökningen som säger att vi på femtio år har gått ner från att skratta i snitt 18 minuter per dag till 6 minuter nu?
Ja, hur var det med den? Framförallt: Hur kom de fram till dessa siffror?
"Ursäkta mig bäste herre, vill ni vara vänlig att uppskatta hur många minuter ni skrattar varje dag, sådär på en höft?"
Det låter som en skröna.
Loke skrev:Säkert har i så fall artistbyggandet en stor del av det stulna skrattet.
En sak är i alla fall säkert: Vi skrattade inte gott allesammans när Idol 2004 skulle koras. Idiotiskt program. Där har i alla fall jag en syndabock om självmordsfrekvensen drastiskt skulle gått upp.
§