Silence! I kill you!

[Avantgardet]

Men hur ska mobilisering gå till? Jag kan bara tipsa om Paulo Freire, han har det mesta klart för sig i det avseendet som jag ser det.

[J R Auk]

Tja jag funderar på det. Lite gamla hederliga plakat och en röst räcker nog långt. Skall undersöka vad det kostar att trycka upp stora plakat med bilder som visar på vad krigens fasor gör i dagsläget. Vidare så kan man, om man organiserar sig lite, göra visningar av många av de pedagogiska filmer som idag cirkulerar på nätet. Det fina är ju att man inte ens behöver ha pengarna för det utan kan ta det på avbetalning, och låta fällan de lagt missgynna dem.

En storbildstv kopplat till ett tystgående aggregat på rätt plats kan nog göra underverk. Och jag tror inte att det blir något problem med upphovsrätt heller. Idag är ju faktiskt tekniken så att man kan bära med sig dylika apparater, även om en bil nog är att föredra.

Det bästa vore att börja samla en databas av bevis, samt att få alla skolungdomar att bojkotta skolan och själva bilda sig uppfattningar. Skolan är den absolut största faktorn till att vi pacificerats som vi har.



Själv har jag anlagt den metod jag brukar. Jag tar initialt mig an ytan av informationen, därefter gör jag en slags förutsägelse, en hypotes för att testa min förståelse. Vad för slags förutsägelse man gör beror ju på omständigheten, är det ett verk jag skall läsa så handlar det mest om att bruka termerna och föreställa sig vad som kommer bli sagt på basis av vad som redan är sagt. Är det en historisk händelse, så kan man stipulera reaktioner eller effekter, också tidigare historias aktörer. Finns det namn som borde gå igen, alltså, som borde förekomma vid tidigare tidpunkter osv.

Oftast gäller det att fundera kring vem som har vinst av en viss händelse, eller ett visst ideologiskt uttryck.
(Och jag tycker inte att man skall låta sig förföras av idéer som att "allt existerar för världen är stor" för vore det fallet så skulle vi se mycket mera av allt och mycket mindre av den exakt samma zombieattityd som råder. Saker har orsaker, även om det är rent individuellt personliga för den som skapat något. Och just de kan avslöja mycket kring ett större sammanhang också, eftersom nästan ingen verkar helt i och av sig självt.)

Sedan är det bara att kontrollera om ens förutsägelser stämmer. Om de stämmer så kan man fråga sig om man gissade rätt, eller om det att man kunde göra en förutsägelse beror på att det finns en mänsklig vilja, som empatin inför mänsklig vilja i gemen kan avslöja.

Det är alltså den metod jag uppmuntrar alla som vill nå en övertygelse, en fast punkt, att anta.

I dagsläget så ligger det desinformation över allt och man vet aldrig vilket läger eller vem som lagt dit den. Det finns i princip inte någon heder över sannskyldighet någon stans och det gör att man lätt blir uppgiven i sitt sökande. Därav behöver man ställa upp resonemang, och försöka göra det på ett sådant sätt att man inte bara bekräftar det givna, utan når något som man inte ännu har tagit del av.

[J R Auk]

Sen finns det något ytterligare att tänka på.

Skippa den revolutionära attityden. Att inta den är att vara kontrollerad.

Vi kan tänka oss analogt att vi flyr från en fara som hotar att kontrollera dig, genom att fängsla eller döda. Så länge som du flyr så är du kontrollerad av faran du flyr från. Det är enbart en gradskillnad och inte en artskillnad på vad de två.

För att bli kvitt hotet måste du stanna upp och möta det.

Samma sak här. Det går inte att revolutionera, eftersom man då har fastlagt att man står mot något. Det man behöver göra är att bygga från grunden. Skapa själv. Och det inte någon antites, något negativt. Positivt måste bygget vara.

[J R Auk]

In the words of South Africa's first black president, Nelson Mandela: "I was brought up in a British school, and at the time Britain was the home of everything that was best in the world. I have not discarded the influence which Britain and British history
and culture exercised on us." Cultural superiority, successfully asserted and quietly conceded, had the effect of reducing the need to rely on large military forces to maintain the power of the imperial center. By 1914, only a few thousand British military personnel and civil servants controlled about 11 million square miles and almost 400 million non-British peoples (see map on page 20).

[Avantgardet]

Tycker du glömmer en viktig komponent. Det är inte frågan om information utan hur den tolkas och återkopplas till verkligheten. Kunskap är mer än information. Det räcker inte att stanna upp och möta hotet, man måste resa sig över det, och det görs genom att vi fokuserar på vår verkliga vardag (inte alla dessa utflykter i media) och ser hur vi är fängslade där och slår oss fria. Det görs tillsammans. Det finns inte en som kan tala om för de andra att "så här gör ni!", utan var och en har något att bidra med men ingen har allt.

Hur bygger man något på samma plats där nåt annat står om inte genom att först riva?

Sen förstår jag inte det här med att den revolutionära attityden skulle vara problematisk, att intala sig att man sysslar med en revolutionär icke-revolution verkar för mig djävligt förvirrat, och varför skulle den attityden vara mer frigjord? Det är klart också du måste definiera fienden.

[J R Auk]

Sen förstår jag inte det här med att den revolutionära attityden skulle vara problematisk, att intala sig att man sysslar med en revolutionär icke-revolution verkar för mig djävligt förvirrat, och varför skulle den attityden vara mer frigjord? Det är klart också du måste definiera fienden.

Du kan inte verka utan din motpart. Du är enbart en skugga av den parten.

Dags att riva något sa du?

Vad är fiender för något? Enbart ett retoriskt grepp för att få andra att jobba för en. Det är just "fienden" som är de viktigaste att rädda, att ge styrka. För det är deras brist på styrka, deras rädsla, som gör att de beter sig som något slags traumatiserade djur.

[J R Auk]

Utan propagandan följer resten av sig självt. Strukturer är ofrånkomliga, men det är skillnad på de som syftar till att lyfta individen och de som syftar till att hålla denne nere.

Den ena patroniserar och den andra detroniserar (sig självt).

[Avantgardet]

Tycker du är lite naiv Auk. Finns inget självbefriande, emancipationen är en social verksamhet. Utan propagandan följer inte alls särskilt mycket, du glömmer vad den ideologiska apparaten väsentligen består i. Du tar ytfenomenen för dess väsen, vilket var varför jag pekade på inte vad man skrattar åt utan det faktum att man faktiskt skrattar åt det. Ideologin är djupverkande, den strukturerar en hel världsbild. Informationen är inte det viktiga utan kunskapen.

Sen var det inte godtyckligt Marx valde att se det hela genom klassbegreppen. Och hur skulle du vilja rädda fienden? Jag skulle snarare säga att de stärks i processen men det får aldrig vara vad vi lägger vår energi på. Verkligheten är den bästa lärarinnan. Våra insatser måste istället riktas in på att främja klassmedvetandet, det är där kampen står. Vi behöver våra vapen, och vi behöver mobilisera oss. Men det görs inte med indoktrinering, medvetande växer i situationen - det är inte information som en korv skall stoppas med. Det är därför vi måste jobba i situationen, och inte formellt politiskt mot en fiende. Vi måste medvetandegöra våra bojor, och lösgöra oss från dem, men det är som sagt en social process. Kritik är a och o här. Men det är lika viktigt att se till vem kritiken riktar sig till som vem den riktar sig mot.

[Minded]

Det görs tillsammans. Det finns inte en som kan tala om för de andra att "så här gör ni!", utan var och en har något att bidra med men ingen har allt.

Det här kursiverade har jag alltid tolkat som en klyscha. Men det är värt att förtydligas varför det faktiskt stämmer, och inte bara är en jävla grej att säga utan att förstå dess innebörd. Var och en har något att bidra med, eftersom att det behöver göras tillsammans. Vilket Auk också är inne på någonstans i inläggen - ca fight fire with fire, fight enemies with love. Om inte var och en har något att bidra med, så är det inte längre tillsammans, då skapas grupperingar, som i sin förlängning leder till ex klassamhällen.

Ungefär. Det är mer än en klyscha i alla fall. Det står för något reellt. Sen huruvida det egentligen bör tillämpas vete fan.

Hur bygger man något på samma plats där nåt annat står om inte genom att först riva?

Menar du här att rivning måste till?

[Minded]

Det ligger också något i talesättet om att svårt att få en gammal hund att sitta. Förvisso har det inte med fysisk ålder att göra, utan mer om upplevelsen av vana och hur hårt den upplevelsen blivit intryckt. Någon som är yngre i sättet är den som har mindre stöd/spänningar i kroppen och huvudet. Dvs ungefär har mindre antal och kvalitativa illusioner om verkligheten som den hänger fast vid. Den åldriga är motsatsen, dvs hänger upp sig vid och tänker efter på allting den gör, varför den kan upplevas som ca 'gammal', även om fysiskt ung. Ju mer man relaterar strikt till, ungefär ju fler värderingar och sanningar som kontrollerar en, desto mer energi måste man lägga på att styra sitt beteende, samt desto mindre spektrum av beteende tillåter man sig själv. Gammal, i upplevelsen. Träig, stel, snarare än ungdomlig och mjuk, flödande/fri.

...Vilket också implicerar att man faktiskt ska börja när man är ung. Fånga de unga, de som inte ännu har definierats mha av omvärlden.

[J R Auk]

Jag upplever att det viktiga ligger i att göra någonting. Det behövs inte någon stor mästerplan, det behövs inte någon "kampanj" osv.

Det är vad jag menar med att bristen på propaganda löser det hela. Sanningen är lättare att se än lögnerna. Därför behöver lögnerna större apparatur, bredare exponering.

Egentligen handlar det om att inte stå tillbaks för sina övertygelser, att inte låta andras kollektiva sanning hindra en från att yttra sin personliga.

Annars blir det bara snack. Bara att gå ut och göra istället. Minded har en bra poäng där "Om inte var och en har något att bidra med, så är det inte längre tillsammans, då skapas grupperingar, som i sin förlängning leder till ex klassamhällen."

Vi behöver inte ordna det, behöver inte definiera fiende hit eller dit, gör vi alla vad vi sanninsenligt anser är rätt så kommer ordningen komma. Och det underifrån och inte ovanifrån.

[Avantgardet]

Ni missar poängen. Att det måste ske tillsammans beror helt enkelt på det faktum att man själv inte kan se på alla sätt man själv är fjättrad.

Du glömmer att du som student har en privilegierad position Auk.

[Minded]

Hmm. Intressant.

Men det får mig att undra; Du sa i diskussionen om mensa, att organisationer var av ondo?

[Avantgardet]

Ja, och det vidhåller jag, med en liten snygg och viktig distinktion mellan organisation och samarbete.

Förstår inte den här informationsstriden som Auk snackar om, även om jag själv är mitt uppe i den, min revolution består i såna saker som att försova sig så ofta att det blir norm.

[Minded]

Så vilken är skillnaden mellan organisation och samarbete? Hur är de distinkt inte varandra?