Marx Kapitalet på en dag!

[J R Auk]

Avant

Fäktar och fäktar, jag vill bara ge min åsikt om hur pass dålig och farlig kommunismen (och vänstern) faktiskt är eftersom det är så pass många, särskilt ungdomar som lätt glider in på den. Den är attraktiv för ungdomar särskilt ur det hänseendet att det harmoniserar med deras pubertala önskningar om att få slippa bli vuxen och ta moget ansvar och istället ha en evig förälder som kan komma med veckopeng när man ätit godis för alla pengarna.

Rika människor har i allmänhet en högre moral. De är bättre på att hålla i pengarna. Det är ingen slump att vissa människor är fattiga. Man gör dagligen otaliga experiment för att se ifall fattiga människor kan komma in på banan och hålla sig kvar och varje dag visar det sig att det kan dom inte. Hur många miljoner har man inte lagt på att köpa mat åt de svältande barnen i Afrika? Vad är det som hindrar dom från att skaffa den maten själva? Är dom lama? Är dom utvecklingsstörda? Nej, dom har bara fått lära sig att dom är offren i situationen och behöver därför inte anstränga sig. Därför så behöver dom en moralisk upprustning mer än dom behöver vår mat, skolor och sjukhus.

På nåt TV program så gjorde dom det officiellt. Dom la ut en stor summa pengar i en soptunna och en uteliggare hittade dom. Vad gjorde han med pengarna? Investerade dom? Nej, han köpte bilar åt sina kompisar, söp och knarkade upp vartenda öre och efter ett par veckor så var han tillbaka på gatan. Moralen i denna historia är att bara för att du är fattig eller kommer från ett "underklasshem" behöver inte betyda att du är orättvist fattig. Kanske du är fattig av väldigt goda anledningar. Kanske du rent av förtjänar din plats i rännstenen? För så länge som du resonerar att det är samhället som måste ändra på sig så att du blir mindre fattig, då avslöjar du din avgrundsdjupa oförmåga att själv kunna organisera dig och ditt liv. Med andra ord, klipp dig och skaffa dig ett jobb.

Fast samtidigt säger du att man är den man är på grund av vad man tidigare levt, och det beror på med vilka man lever.

Så om nu det är så att rika har högre moral, och att detta beror på sociala faktorer samt miljöfaktorer, vad borde vi göra?

Är alla jobb av godo?

De jobb jag har haft där jag tjänar bra med pengar är de jobb som inte önskar en moral hos sina anställda. Och så ser det ut hela vägen upp vad det synes från min position.

Man har inte lagt många miljoner på att köpa mat åt fattiga i Afrika däremot har man lagt många på att förstöra deras inhemska produktion genom att ge överflöd av subventionerade varor. Ett annat sätt man förstör i Afrika är att man säljer vapen till thugsen så att de blir diktatorer allt för att trygga sitt eget lands företagsamhet, eller vi kan kalla det trygga sitt land kort och gott.


Så håll käft och putsa glasögonen.

Girighet styr världen, och det genom att påtvinga behov, alltså rycka undan försörjning, för befolkningen.

Tror du jordreformerna enbart handlade om "effektivitet" i jordbruket (för att exemplifiera)?

Det stavas MAKT! Selektiv MAKT. Har mycket lite med moral att göra, om man nu inte antar Nietzsches terminologi, och genealogi. Vilket du i och för sig verkar ha gjort.

[Sceptisk]

Tja alltså det finns ett uttryck: "när den fattige blir rik så blir han fan lik".

För jag tror det ligger mycket i detta påstående. En människa som spenderat bort alla sina pengar eller inte kan hålla kvar dom är en människa som inte känner något ansvar eller har någon förmåga till självuppoffran.

Det kanske låter kallt och cyniskt men egentligen så är det faktiskt inte det. Jag ska ge en förklaring lite längre ned i inlägget, för förstå mig rätt, jag tycker inte alls om att se människor svälta eller ha det svårt, det jag kritiserar är varken fattigdom eller fattiga människor. Det jag kritiserar är ett attitydproblem som man skulle kunna kalla för "bristande moral" men som istället har kommit att bli något accepterat.

Det är fel att utmåla människor som offer, oavsett hur jävlig situationen än är. Människan är inte ett offer, hon är dock en sårbar varelse men med en fantastisk potential och det spelar ingen roll om man har fötts in i ett priviligerat samhälle eller familj. Det enda som skiljer är att dom som växer upp i svåra förhållanden har en längre sträcka att gå, men just för att det är så så har de också en större möjlighet att kunna utvecklas. Livet innebär lidande och många lider, om man vill sluta lida så måste man göra något och återkräva de andliga rättigheter man har som människa. Brottet som begås är att lära människor som befinner sig i en svår situation att de är offer.

Det man istället kan göra är att lyfta fram det positiva hos personen, inte bara de redan existerande förmågorna och talangerna men potentialen. Livet innebär ett lidande, det är verkligen ingen semester att finnas till som människa. Men det finns mycket onödigt lidande som faktiskt går att göra något åt. Men det krävs att man stöttar varandra, vi behöver uppmuntran, kärlek och ibland en spark där bak för att kunna återkräva vår egen högst personliga potential. Därför är det fel väg att gå att försöka att ändra på eller förstärka yttre kontrollerande strukturer och intala folk att det är dessa strukturer som gör hela skillnaden.

Gör ett litet experiment i fantasin, ta bort alla institutioner, titlar, byråkratier, tillgångar, regeringar och så vidare då har vi kvar det som räknas och det enda som egentligen är viktigt, nämligen människor som är beroende av varandra. Det är den verkligheten som jag tycker ska lyftas fram, istället för att förstärka den yttre, pseudoverkligheten av tillfälliga maktordningar. Därför så är kapitalismen bättre än socialism/kommunism eftersom i handel så har alla en möjlighet att kunna bli betraktade som en person som kan prestera något och göra vinst på det denne presterar. Då får man uppskattning och kärlek för den man är och kan bli och det är i slutändan det enda vi kan få från den här världen som är av något värde.

Förtydligande: Ordet "potential" missbrukas jämt och ständigt av diverse "hjälp dig själv" profeter som skriver böcker om mental masturbation om vad fantastisk man är. Men innebörden är ju den att bara för att du har potential så betyder det inte att du redan är i mål och har presterat något. Potentialen är latent liggande och måste aktiveras. Man måste inse sin fullständiga deprivation och förstå hur illa ute man är för att kunna aktivera sin potential. Ta alkoholisten som exempel, han super bort sina skuldkänslor för att han inte presterar tillräckligt, istället så måste han inse hur illa ställt det är med hans liv. Vem var det som skrev att "nycklarna till paradiset hänger i helvetet" ?

[J R Auk]

Det du skriver nu kan jag hålla med om fullständigt. Men du måste se dig omkring i världen.

Det är inte så att Afrika saknar moraliska människor, snarare tror jag nog att de har fler moraliska människor än vi har, även med den standard för moral som du presenterar.

Men eftersom Afrika till mycket fortfarande har svårt att organisera sig efter det koloniala väldet så existerar inte naturliga grupperingar, utan snarare motsatsen, när ett tidigare territorium nu är splittrat i två. Detta utnyttjas för att upprätthålla de ägandeförhållanden som förelåg under kolonialväldet.

För exempel som ligger närmast och tydligast i tiden kan vi titta på Sydafrika, vilket i och för sig inte var en koloni men det fungerar nog bra ändå. Styret har förbytts men alla ägandeförhållanden kvarstår. De rikedomar som skulle kunna bygga upp landet slussas nog snarare där ifrån av de intressens om fått se sin dröm om apartheid slås i spillror.

Det finns idag strukturer som är extremt ondskefulla för majoriteten av världen, men självklart goda för några.

De lägger sig i alla sorters arbeten som människor, individer, företar sig för att realisera sig själva, just för att det missgynnar dem. Reklam är bara förnamnet på denna verksamhet.

Och för att återknyta det här till "kommunismen". Det var en rörelse som hade insett dessa strukturer, så som världen i sin helhet gjorde innan den franska revolutionen, och de händelser som följde med Napoleon, instiftandet av de fascistiska polisväsenden som nu ses i Europa. Vidare så förbyttes strategin hos dessa grupper som utgör strukturen då de lärde sig att uppskatta fördelen med att jobba incognito.

Vi ser det i alla adelstitlar som strök sitt von, af, osv. Vi ser det i de inrikessäkerhetsapparater som staten kom att rymma efter dessa tider.

Så jag kan hålla med dig om det ovanstående, men du måste inse att det finns saker inom kommunismen som kapitalismen aldrig har formulerat, vilket gör kapitalism till en stympad, krympling, till ideologi.

Att tala om kapitalism som ett alternativ till kommunism, jag förespråkar ingen av dem, är att blunda med ena ögat och säga att det man ser med det ena gör att den ena bilden framträder skönare än den andra.

[Sceptisk]

Visst är jag medveten om dessa saker, men jag ser dom inte som problem. Istället tror jag att det är bara nyttigt att livet inte är rättvist eller ständigt njutningsfullt och detta har att göra med min tro. Denna världen är bara en reflektion av den verkliga världen och ifall vi tror alltför hårdnackat på att den här världen, eller den sk "yttre" världen är det enda som finns och det enda som kan göra oss lyckliga så tappar vi förankringen till oss själva och till vår skapare och blir maktgalna. Detta är något som också händer alltför ofta i kommunistiska regimer för att man ska kunna ignorera det. Kommunisterna vill bygga paradiset på jorden och det är detta som är problemet, paradiset finns inte på jorden. Livet på jorden är samlandet av fragment som blåser bort i vinden. Det vi njuter av i den här världen är inget annat än reflektioner av det verkliga goda i den andra världen, den sanna världen. Den materiella världen existerar förmodligen, men den har ingen verklighet. Implikationerna av kommunismen och dess ateism är att människor blir lurade till att tro att det är tillgångar som är det enda viktiga i livet. Istället menar kommunisterna att det är religionen som är ett "opium" som håller folk passiva, men så är det ju inte. Allting inom kommunismen handlar om den stora konspirationen och alla vänsterfolk är mer eller mindre betagna av konspirationsteorier och en konsumtion de inte riktigt får njuta av eftersom det samtidigt rimligen borde ge dem samvetskval över att "dom har, men andra lider".

Därför är det så viktigt att förstå att alla dessa maktordningar är egentligen bara luft, byggda av människors förväntningar och önskningar. Kommunisten beundrar sin ledare för att han tros kunna frälsa denne från slaveriet i fabriken, så på det sättet så har ju även kommunisten en positiv kraft. Jag vill inte mena egentligen att kommunisten är ondskefull, men han är alltför betagen av de yttre tingen. Det finns inte en ledare eller samhällsstruktur i världen som kan frälsa någon från deras privata helveten. Dock så kanske stamsamhället är den samhällsform som kan ge människor förmågan att se igenom alla dessa sociala spel vi för med varandra. I de kommunistiska samhällena så tappar människor förmågan att se igenom illusionen om den här världens timlighet och falskhet.

Du såg ju filmklippet om "Death of the father of the great socialist homeland". Dessa människor var verkligen i djupet av sina hjärtan bedrövade. Jag tror inte att deras beteende handlade om att de försökte vara likadana som alla andra, men ämnet för deras beundran var så pass gemensam att de alla kände det som att hjärtat slitits ur deras bröst. Det är sorligt, men det visar att denna världen inte är hållbar och ska inte användas som målsättning för att bli lycklig.

I Svd idag kan man läsa om den Afrikanske ex-diktatorn Idi Amin som man nog kan säga hamnade i nästan fullständig maktgalenskap och människor omkring honom bibehåll honom i det tillståndet för att dom själva antagligen tjänade på det. Antigen genom att inte vilja bli dödade men också för att de funnit ett objekt att beundra.

Ibland kan det faktiskt vara positivt att vara fattig och ignorerad, så man inte faller in i illusioner om sin egen förträfflighet. Eller bedrar andra till att tro att man faktiskt är så fantastisk som dom vill att man ska vara. Idi Amin hade inte en chans och han som levt för allt värdsligt dog som avsatt i exil. Hur mådde han tro?

Det viktiga är dock inte att man ska lida sig genom livet, men att inse att alla njutningar är övergående. Varje mänsklig impuls mot att finna njutning av världen börjar med entusiasm och slutar i ånger och plågsamma minnen. Sådana är vi, därför är det bästa och smartaste vi kan göra att komma ihåg att rikta vår blick mot Gud och se de tillfälliga njutningarna och plågorna i livet med lite moget överseende, de är sköna eller hemska, men de är inte eviga.

[Avantgardet]

Om det materiella inte är verkligt så ge då fan bort vad du äger, Sceptisk! Du skulle få mer tyngd bakom dina ord om du inte hycklade hela tiden. Och vad blev det av din skildring av överklassens lidanden?

[Sceptisk]

Jag sa aldrig att jag lider av mina tillgångar, som faktiskt är betydligt mindre än vad du tycks tro. Jag är inte överklass, jag är en vanlig anställd "arbetare" med en förhållandevis låg lön dessutom. Du vill nog inte förstå det jag säger, men för att andra inte ska förledas av din antagonism gentemot mig så vill jag bara förtydliga att jag inte anser att man måste göra sig av med det man har. För det är ju faktiskt så att tillgångar är nödvändiga och kan vara nyttiga och njutningsfulla. Men om man förlorar det man har eller om man får en stor vinst eller något annat, så bör man komma ihåg de materiella tingens ändliga natur. Det är klokare att ha överseende med den här världens berg och dalar än att tro att detta är det enda som existerar. Att ha en sådan attityd till livet gör att man kan vara mer avspänd, oavsett om man är rik eller fattig. Den rike behöver inte vara dagligen ihjälskrämd att han ska förlora sina tillgångar och den fattige behöver inte känna det att han är en dålig människa för att han inte har lika mycket som alla andra. Med en sådan attityd i allmänhet tror jag också att det skulle vara betydligt behagligare samhällsklimat också.

[J R Auk]

Jag kan instämma i det du skriver här också, med modifikation då vill säga då jag inte riktigt övertygat mig om någon annan verklighet, men kan kalla det som blir meningsgivande för "det verkliga". Vi behöver så att säga inte ifrågasätta våra olika syn på metafysiken i världen då vi kan diskutera fruktbart ändå.

Visst är det så att det finns så mycket mer än det "materiella" att vårda, och värna, och att livet utan detta "mera" blir tomt. Men om vi kan göra något åt detta livets plågor så bör vi göra det.

Den här problematiken med att kommunism leder till en idoldyrkan är anledningen till att jag ytterst är anarkist. Jag tror att anarki, vilket inte skall förstås som utan ordning, utan förstås som utan övergripande ordning, skapar emancipation och uppfyller den utveckling som vi kan kalla andlig. Alltså, gör människan till vad hennes potential rymmer.

Men vad händer om vi tillåter en struktur att lägga sig över mänskligheten som inte bara avser att kontrollera det fysiska i vår vardag utan även syftar till att kontrollera det andliga? Och gör dig inga illusioner, detta är exakt det som många krafter idag syftar till? Vi kommer då omöjliggöra för den breda massan någon som helst utveckling i den "verkliga" världen. För ytterst är vi biologiska system och som sådana kan den som känner logos i detta system kontrollera oss, eller åtminstone mana oss i olika riktningar.

Så jag ser inte hur ditt perspektiv slipper från de här problemen med struktur jag talar om. Det är inte så att det intet gör för att andligheten inte behöver den här världen. Det är inte bara den här världen som söks kontrolleras det är precis allt som vi kan förställa oss, förställningen i sig självt, som söks kontrolleras.

Och så har varit fallet i en himla många år. Man kan gå tillbaks årtusenden i tiden och se hur den här manipulationen varit närvarande.

Den som uttrycker en ilska ges en kniv, den som saknar mod till att agera ges en sup, den som saknar riktning i livet ges en mening. Biologins logos utnyttjas. Ersätts med något nytt, för att tjäna specifika syften.

Människor görs till medel utan mål i sig själva.

Hur kan du ställa dig passiv till något sådant?

[Avantgardet]

Jag sa aldrig att jag lider av mina tillgångar, som faktiskt är betydligt mindre än vad du tycks tro. Jag är inte överklass, jag är en vanlig anställd "arbetare" med en förhållandevis låg lön dessutom. Du vill nog inte förstå det jag säger, men för att andra inte ska förledas av din antagonism gentemot mig så vill jag bara förtydliga att jag inte anser att man måste göra sig av med det man har. För det är ju faktiskt så att tillgångar är nödvändiga och kan vara nyttiga och njutningsfulla. Men om man förlorar det man har eller om man får en stor vinst eller något annat, så bör man komma ihåg de materiella tingens ändliga natur. Det är klokare att ha överseende med den här världens berg och dalar än att tro att detta är det enda som existerar. Att ha en sådan attityd till livet gör att man kan vara mer avspänd, oavsett om man är rik eller fattig. Den rike behöver inte vara dagligen ihjälskrämd att han ska förlora sina tillgångar och den fattige behöver inte känna det att han är en dålig människa för att han inte har lika mycket som alla andra. Med en sådan attityd i allmänhet tror jag också att det skulle vara betydligt behagligare samhällsklimat också.

Men för fan Sceptisk! Hur lyckas du inbilla dig att fattigdom är ett attitydproblem? Svält handlar inte om inställning! Han tror inte att han är en dålig människa för att han är fattig, han oroar sig för att få det att gå runt.

Vilka är det som saknar insikten om att det materiella är flyktigt? Knappast de fattiga, de vet detta bättre än några andra. Så dina predikningar är överflödiga. Nej, det är de rika som sitter och trycker på sina tillgångar som saknar denna insikt.

Det finns mer än nog för att alla på planeten skall ha tillräckligt, varför motsätter du dig en sådan fördelning?

Och vad hände med dessa överklassens vedermödor som du menade var mer omfattande än de fattigas? Var det bara tomt snack som du inte har minsta belägg för?

[Sceptisk]

J R Auk

Jag ställer mig passiv till det eftersom det inte är sant. Faktum är att det vi kallar för biologiska system och så vidare, alla de saker vi kan se omkring oss faktiskt tillhör en värld vi aldrig kan komma in i eller förstå hur den "egentligen" är. Vi kan bara beskåda den och jag betraktar den som det okända eftersom den yttre världen bara är en reflektion. Vad är det materiella? Hur kan vi förstå vad materia är? Det enda vi kan förstå är det vi lever i och som jag ser det så lever vi i Gud. Det är den värld som de flesta är mest bekanta med, den yttre "faktiska" materiella naturen som är den främmande och ständigt obekanta världen. Den förändras hela tiden och vi kan aldrig riktigt få något grepp om den. Det är det jag menar med att det är klokt att ha överseende med världens plågor och njutningar eftersom de ändå hela tiden går över i något annat. Vi tror att vi känner den yttre världen, men det vi känner härrör egentligen från den sanna världen.

Njutningarna i världen kan ses som reflektioner av det som vi älskar och beundrar mest av allt, som ju är Gud. Medan det onda i världen är reflektioner av det vi hatar mest av allt, som är det mörka och ondskefulla eller "djävulen". Världen i sig reflekterar dock bara dessa saker. Genom att man luras till att tro att världen har en verklighet i sig så hamnar man i en limbo som krossar ens drömmar och får en att tappa den där känslan av magi man hade som barn.

Med andra ord, genom att tro att det är den yttre världen av skeenden som är verklig och god så blir vi allt tommare och livet blir allt tommare. Men om man å andra sidan förstår att det egentliga föremålet för sin dyrkan och beundran är inte av denna världen så fylls ens liv också. Jesus sa att himlens rike är nära. Det är faktiskt så nära att vi inte ens har lämnat det.

[Avantgardet]

Hur skulle man kunna vara tommare än dväljas i det som endast är form?  :roll:

[Sceptisk]

Form enligt Platon eller form i betydelsen av materiell form? För som du förstår så är materiell form en reflektion och är helt obeständig. Den har ingen egentlig form utan bara en övergående form. "Världen flyter" som du vet. Vi konstnärer vi formar och skapar saker av lera, färg och noter men då vi lämnar dom så börjar de direkt vittra sönder. De har ingen egen förmåga att för alltid kunna hålla kvar den skönhet och mening som vi kunde ge dom för en tid. Vi människor har denna förmåga att kunna förstå och hålla kvar vid saker som mening och skönhet och det är detta som är en stor anledning till att se att vi inte är av "denna" materiella världen.

[LuDDish]

För ca 2 år sedan nu åt jag lunch med en indisk filosof som var och föreläste i Göteborg. Vi kom att diskutera bl.a. marxismens intellektuella värde. Vi diskuterade marxism ur realpolitiskt perspektiv, likaså den mer populära akademiska marxismen. Han sammanfattade sin ståndpunkt mycket enkelt:

"When you see a climb of gold in dirty water, you don't mind that the water is dirty. You still pick up the gold"

Med detta sagt, i synnerhet riktat till Sceptisk, rekommenderar jag alla att ta en titt i Kapitalet, för det har uppenbarligen inte många av er gjort.

Jag skulle själv beskriva mig som antikommunist, däremot beundrar jag skarpt Marx, om man belyser hans idéer rent intellektuellt. Kapitalet är måhända en av de skarpaste analyserna av kapitalismen i samtiden, skrivna av en intelligent vetenskapsman, inte en revolutionär. Nu kan jag inte hitta någon länk, men detta styrks av många framgångsrika män på wall street!

[J R Auk]

Så då är du av inställningen att predestinationsläran stämmer? Eller att allt är gott på grund av att gud skapat allt? Finns det alltså ingen annan moral än den mot en själv?

Det börjar bli tomt då tycker jag? Den här världen är bara ett skådespel som man skall se till att gilla, eller snarare kanske acceptera. För vi vet ändå inte vad skådespelet verkligen är, vem som har vilka roller osv?

[Sceptisk]

J R Auk

Svar nej, jag tror inte på predestinationsläran. Denna världen är falsk, men den är ändå nödvändig. Tror du att Adam och Eva föll från paradiset bara för att misslyckas?

Luddish

Alla upptäckter är fragment av förlorad visdom.

[LuDDish]

Alla upptäckter är fragment av förlorad visdom.

Jag förstår inte relevansen...