Inläggav Erkki » 30 nov 2008 06:58
Oförtröttligt undviker människan att granska sina förehavanden och dess konsekvenser med logiken som redskap! I alla övriga sammanhang utom dom sociala granskas förutsättningarna för allehanda verksamheter logiskt. Helt uteslutet att människans skulle ha lyckats göra månfärder å dylikt om inte slutledning grundad på logik hade gällt.
Människan gagnar sig av diverse begrepp som inte entydigt har definierats. Frihet, sanning och kunskap hör till dessa odefinierade begrepp. Det talas om kunskapssamhällen utan att någon större ansträngning görs för att precisera i vilket syfte denna påstådda kunskap finns, är den tillgänglig för alla eller vissa individer eller vissa grupper av individer. Granskar man lite närmare företeelsen kunskap framstår klart och tydligt att kunskapen är inte tillgänglig för alla, samt att kunskapen till största delen kommer till användning i jakten efter personlig lycka.
Ställer man en enkel fråga som t. ex. när är kunskapen störst, blir det självklara svaret; när ingen döljer något.
Hur är det i verkligheten? Jo, kunskapen är utomordentligt väl förborgad; tillgänglig för vissa, liksom den är oåtkomlig för andra. Dom som kunskapen är tillgänglig för använder den till stor del med personlig vinning i sikte. Kunskapen borde vara tillgänglig för alla. Först när det sker kan man tala om kunskapssamhällen.
Frihet är ett begrepp som brukas ohämmat i mycket skiftande sammanhang. Ibland framgår begreppets innebörd, många gånger inte. Speciellt gäller det i det sociala verksamhetsområdet. Där tycks varje enskild individs definition gälla beroende på vederbörandes intentioner och sociala verklighet.
Skulle frihetsbegreppet definieras som oberoende av andras åsikter och värderingar skulle detta medföra en ordentligt steg i människans mentala utveckling, som tycks ha stagnerat i stenåldern. Fast det är ingen stenklubba denne har som redskap i sin verksamhet utan fasansväckande värre.
Alla levande organismer utvecklar den centrala primära enheten först innan den utvecklar dom sekundära enheterna, extremiteterna. det moderna samhället däremot har utvecklat extremiteterna och det verkar vara uteslutet att den centrala, styrande enheten nånsin kommer ikapp.
Sannig är nånting som inte låter sig avslöjas under en fortgående process! Vi vet varken hur och när jordens färd genom universum började eller när den färden tar slut, än mindre vet vi om syftet med denna färd. Samtliga är vi tillfälliga passagerare på denna himlakropp och borde, förstås min åsikt, sträva efter välstånd för flertalet. Det är väl utom all tvivel trevligare med fest än med slagsmål, även om inte ledaren för det största imperiet på jorden anser det utan startar hellre ett nytt krig än avslutar ett som pågår.
Är det inte anmärkningsvärt att vissa under denna hisnande färd tillåter sig att roffa åt sig gränslöst. Det finns inget tak för hur girig man får vara.
Kanhända att det jag satt på pränt är just det slags logisk deduktion i etiska sammanhang som andersholmstrom fasar för, men jag vill att människan ska inse att det inte låter sig köpas fri från ansvar för det som sker på vår planet oavsett vederbörandes position i den fiktiva sociala hierarkin genom att hävda; skyll inte på mig, jag gör bara mitt jobb. Det anser jag vara bekvämt likgiltigt.
En polsk anarkist som Stalins hejdukar nackade sa en gång:
Du ska inte vara rädd för dina vänner, ty det värsta dom kan göra dig är att förråda dig.
"Du ska inte vara rädd för dina fiender, ty det värsta dom kan göra dig är att döda dig.
Men räds den likgiltige, ty det är med den likgiltiges tysta medtycke som förräderi och mord fortgår."
Och så en gammal, mycket gammal kines kloka ord: "Livet är ingen plikt utan en möjlighet."
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!