Hål i atmosfären = ljusstarka stjärnor?

[Oblivion]

kanske inte ett hål i atmosfären, men nästan...
snubblade över uttrycket extinktion, som kan förklara fenomenet -
stormar det på hög höjd kanske det kan blir lite tunnare atmostfär fläckvis.

extinktion, utsläckande. 1. Atmosfärisk extinktion innebär absorption och spridning av ljus i jordatmosfären. Effekten på det mottagna ljuset är en försvagning, som är beroende av våglängd och som ökar från zenit mot horisonten, där ljuset går längsta vägen genom luften. Kortvågigt ljus drabbas kraftigast av atmosfärisk extinktion varför objektet ser rödare ut ju närmare horisonten det observeras. 2. interstellär extinktion (interstellär absorption) är absorption och spridning av stjärnljus vid passage genom gas och stoft i den interstellära rymden.

Ja, något sånt här måste det nästan ha varit. Jag kan inte riktigt tro att vi såg något så ovanligt som ett ljusfenomen pga. ett svart hål eller en passerande himlakropp, en effekt som inte ens verkar vara känd och beskriven.

[Oblivion]

Till att börja med så är jag säker på att det var två stjärnor som lyste upp eller att något förstärkte ljuset av stjärnorna. När ljuset avtog så såg vi tydligt att det var två ljussvaga stjärnor med ungefär samma styrka som de omgivande stjärnorna, och vi stannade kvar minst 15-20 minuter och såg att de stannade kvar. Någon halvtimme senare kunde jag se dem från min balkong också.

Hur kan du vara så säker på att det var två stjärnor som lyste upp? Du säger att ljuset var så starkt att omkringliggande stjärnor bländades bort. Du säger också att de här två stjärnorna var så svaga att ni gång på gång tappade bort dem. Det låter inte osannolikt att en sammanblandning kan ha skett så att det rör sig om olika objekt. Jag är nämligen rätt säker på att det starka ljuset ni såg inte kom från stjärnor. Frågan är bara vad det var istället.

(Du glömde svara på hur långt från horisonten objekten var.)

Det som gör mig säker på att det var stjärnor var för att vi stannade kvar en stund för att försäkra oss om att det verkligen var stjärnor det handlade om och de betedde sig precis som stjärnor efter att de återgått till sin normala ljusstyrka. De såg helt enkelt ut som stjärnor och det ska till mycket för att jag ska missta två stjärnor för något annat.

Jag minns inte exakt men stjärnorna befann sig ungefär 45 grader från horisonten, alltså halvvägs ner från zenit, om man nu kan säga så.

[J R Auk]

Kan du inte berätta varför du då tolkar det som att det inte är stjärnor det är fråga om?

Någon har sett två ljuskällor på himlen som inte alls beter sig som stjärnor. Ett rimligt antagande är då att det rör sig om något annat än stjärnor.

Vad menar du då är rimligt att anta dem vara? För om någon har sett dem, och det med någon som bekräftar fenomenet närvarande, så är det något och vi bör inte avfärda det mest uppenbara alternativet förr än vi har ett alternativ att ens anta.

Jag tycker det låter som att det är rimligt att anta att det är stjärnor. Varför skulle det inte vara det menar du?

Hur beter sig stjärnor? Så som solen eller så som de små fluktuerande prickar av ljus som vi ser?

Vad menar du ens med att ljuskällorna "inte alls beter sig som stjärnor"?

[Jörgen]

Under skoltiden så besökte en cirkus staden, och man hade låtit hästarna gå runt i en cirkel i ängen så att det lämnades ett cirkelformad spår.

Klassens Ufolog kände igen direkt de typiska spåren från en ufolandning, och blev besviken när jag förklarade för honom alternativet.

Men för att utveckla ufoteorin... inför avfärden från jorden så tändes först de två reamotorerna litegrann bara, för att värma upp motorerna, sen brasade man på för fullt, därför blev ljuskenet mindre sedan.

I ett universum med miljarder planeter finns de många civilisationer, och somliga kan korsa mellan stjärnorna.

Syften kan bland annat vara:
tankegången -

Om vi kan, så kan andra

...och om andra kan, och om dessa bara är en bråkdel så onda som vi har varit i våran historia, så måste vi hålla ett öga på de

...och om de utvecklar teknologin att överbrygga distansen mellan stjärnorna, så är det nog säkrast att vi på ett eller annat sätt ser till att de inte behåller kunskapen om teknologin

Tyvärr, rymden är upptagen, vi får nog vänta några miljoner år.
Kanske på grottmänniskostadiet...

[Dura M]

Det som gör mig säker på att det var stjärnor var för att vi stannade kvar en stund för att försäkra oss om att det verkligen var stjärnor det handlade om och de betedde sig precis som stjärnor efter att de återgått till sin normala ljusstyrka. De såg helt enkelt ut som stjärnor och det ska till mycket för att jag ska missta två stjärnor för något annat.

Jag ifrågasätter alltså inte att de ljussvaga objekten var stjärnor.

[Dura M]

Vad menar du då är rimligt att anta dem vara?

Jag har ingen bestämd uppfattning om det än. Det är därför jag ställer frågor om det inträffade. För att nå fram till en slutsats måste man ju man överväga olika tänkbara alternativ och utesluta dem som inte håller. Kvar blir i bästa fall en förklaring som håller hela vägen. Eller så hittar man ingen förklaring som håller hela vägen. Då får man acceptera det, tills vidare. (Att hålla fast vid en dålig förklaring bara för att man saknar alternativ låter som en märklig inställning.)

Jag tycker det låter som att det är rimligt att anta att det är stjärnor.

Då har du säkert en fysikaliskt plausibel förklaring till hur två ljussvaga stjärnor - synkront med varandra - plötsligt kan lysa upp flera gånger starkare än de ljusstarkaste objekten på natthimlen, för att ett par minuter senare återgå till sin ursprungliga styrka igen. Jag ändrar givetvis uppfattning i frågan om sådan förklaring ges.

[J R Auk]

Vad menar du då är rimligt att anta dem vara?

Jag har ingen bestämd uppfattning om det än. Det är därför jag ställer frågor om det inträffade. För att nå fram till en slutsats måste man ju man överväga olika tänkbara alternativ och utesluta dem som inte håller. Kvar blir i bästa fall en förklaring som håller hela vägen. Eller så hittar man ingen förklaring som håller hela vägen. Då får man acceptera det, tills vidare. (Att hålla fast vid en dålig förklaring bara för att man saknar alternativ låter som en märklig inställning.)

Jag tycker det låter som att det är rimligt att anta att det är stjärnor.

Då har du säkert en fysikaliskt plausibel förklaring till hur två ljussvaga stjärnor - synkront med varandra - plötsligt kan lysa upp flera gånger starkare än de ljusstarkaste objekten på natthimlen, för att ett par minuter senare återgå till sin ursprungliga styrka igen. Jag ändrar givetvis uppfattning i frågan om sådan förklaring ges.

Nja inte direkt.

Jag behandlar observationer av världen snarare likt detta mönster.

Om jag ser en fågel som hackar i träd så identifierar jag den som en hackspett efter beskrivningar av vad en "hackspett" gör. Om jag sedan ser något som liknar (för jag är ju aldrig säker på att det är samma, vare sig individuell fågel, eller art av fågel) den fågeln hacka på en lyktstolpe så tänker jag inte att det är en annan typ av fågel.

Då tänker jag bara att aha, hackspettar hackar inte bara i träd utan även i lyktstolpar.

Samma med stjärnor. Om de i vanliga fall bara fluktuerar smått i sitt ljussken så tror jag inte att jag ser något annat om något som ser ut som en stjärna fluktuerar mycket. Då tänker jag bara att stjärnor även beter sig så.

Är den vita korpen en ny sorts korp? Eller är korpar inte alltid svarta?

Förstår faktiskt inte hur det med din syn skulle gå att registrera beteendet hos fenomen som inte är särskilt välkända. Skulle inte det resultera i att varje nytt beteende leder till ett nytt fenomenellt objekt? (Fast du kanske vet, med goda skäl, hur stjärnor beter sig, och borde bete sig? Eller kanske låter du bara det som redan förklarat sig för dig utgöra ett fenomen hos ett igenkännbart fenomenellt objekt? Det första kan jag respektera om du ger skäl för, det andra tycker jag är så verklighetsfrånvänt som det något kan bli.)

[J R Auk]

För övrigt gör hackspettar så, eller de som liknar hackspettar gör så. Hade en som inte lät mig sova utanför mitt fönster i några månader. Antar att han inte fick något bo och blev den sista av sin sort. (men hackspettar gör så för det)

[J R Auk]

Fick just höra om något som kunde vara en förklaring. Tydligen är det så att kosmologer talar om fenomen där gasmoln som skymmer stjärnor upphettas och vid en kritisk gräns avger detta i en synlig strålning. Kanske något sådant. Vet dock inte om det då är korta perioder av intensivt ljus eller hur fenomenet synligt ger sig till känna.

Vidare så finns det stjärnor som kallas Cephider som kan förklara fenomenet du såg.

http://www.kosmologika.net/Stars/Variabla_stjarnor.html

[Zokrates]

Ok vad var det för fel på min förklaring? inte ens ett eko, men så lär det ju inte heller göra det i rymden...

[J R Auk]

Ok vad var det för fel på min förklaring? inte ens ett eko, men så lär det ju inte heller göra det i rymden...

Vadå fel? Det är väl upp till observatören att avgöra vad som verkar stämma bäst in på observationen, här framläggs väl bara olika möjliga uppslag?

[Zokrates]

Ok vad var det för fel på min förklaring? inte ens ett eko, men så lär det ju inte heller göra det i rymden...

Vadå fel? Det är väl upp till observatören att avgöra vad som verkar stämma bäst in på observationen, här framläggs väl bara olika möjliga uppslag?

Ok, så om en afrikan som aldrig tidigare sett en älg, får syn på en i skogen, beskriver så gott han kan vad han såg, typ att det var ett stort djur, större än en häst, brun med lite gråa inslag, med två enorma horn i pannan, som liknade grenar, så är det ändå ok att låta afrikanen vidhålla att det var en slags missbildad ko, eftersom kossor vet han vad det är, då definitionen älg är okänd för honom.

Om det okända kan det tydligas diskuteras i oändlighet.

[scirocco]

Jag är nog inte riktigt så säker. Alla fall , upplyst kan man vara när man har varit nära döden.

[Zokrates]

Jag är nog inte riktigt så säker. Alla fall , upplyst kan man vara när man har varit nära döden.

Ok, om det är enda kriteriet, ja då är ju jag upplyst då, eftersom jag varit nära döden, vilket dock endast får mig att påminnas om alla andras tolkningsföreträdesrätt då det gäller min upplevelse av det hela, vilket än en gång får mig att tänka att den som gör en iakttagelse alltid kan ifrågasättas.

[J R Auk]

Ok vad var det för fel på min förklaring? inte ens ett eko, men så lär det ju inte heller göra det i rymden...

Vadå fel? Det är väl upp till observatören att avgöra vad som verkar stämma bäst in på observationen, här framläggs väl bara olika möjliga uppslag?

Ok, så om en afrikan som aldrig tidigare sett en älg, får syn på en i skogen, beskriver så gott han kan vad han såg, typ att det var ett stort djur, större än en häst, brun med lite gråa inslag, med två enorma horn i pannan, som liknade grenar, så är det ändå ok att låta afrikanen vidhålla att det var en slags missbildad ko, eftersom kossor vet han vad det är, då definitionen älg är okänd för honom.

Om det okända kan det tydligas diskuteras i oändlighet.

Du är alltså så säker på att du träffar rätt som du vore om du gav "älg" som beskrivning till en afrikan som sett "ett stort djur, större än en häst, brun med lite gråa inslag, med två enorma horn i pannan, som liknade grenar"?

Eller vad menar du?