quantum physics - matter is conscioussness?

[Avantgardet]

För att det är ju inte lönt, du svarar ju aldrig på den fråga jag ställer dig, bara glider undan. Den frågan är den som jag riktade till dig i en annan tråd, om ditt underliggande telos. Varför vägrar du svara på den? Vad är det Nietzsche säger i "The Geneaology Of Morals"? Han säger: "From the minute that the belief in the God of the ascetic ideal is repudiated, there exists a new problem: the problem of the value of truth." Jag har flera gånger formulerat det som nödvändigheten av att motivera den begreppsapparat man väljer. Det här är den problematik vi står inför. Detta är situationen idag, som du tydligen vägrar medge. Eller så anser du mig inte värdig ett svar?

Det handlar ju exakt om att gå från det ontiska till det ontologiska, och det är ju just av det skälet (som t.ex. framgår i det där längre citatet du klippt in) det är så oerhört viktigt att hålla isär dem. Du måste tänka arkitektoniskt, det är det som är grejen. Kvantfysiken har sitt område, men det kan inte göra anspråk på ontologin just emedan det är en ontisk syssla. Är du med? När den gör anspråk på det ontologiska så är det frågan om ett ontologiskt felslut.

Sen håller jag ju alls inte med det första stycket du citerar (den korta texten), det faktum att vi har den här relationen till oss själva, att den är konstituerande för vår uppfattning av varat, innebär inte någon svårighet för realismen. Om det är en svårighet för "realismen" så vet jag inte vad denna realism skulle vara för något. Det är t.ex. ingen svårighet för Marx, utan tvärtom en förutsättning för honom (fast inte på samma sätt som hos Heidegger, givetvis, utan hos Marx handlar det, som hos Hegel, om självobjektifieringen). Tycker att artikelförfattaren i det där citatet forcerar sin tolkning. Och du än mer, genom din retoriska användning av det. Det innehåller inget som ger oss klarhet i något resonemang, inga avslöjande detaljer eller information, blott ett retoriskt påstående som aldrig riktigt styrks. Det andra citatet (det kortaste) visar på att kunskapandet äger rum i språket, och det håller jag helt med om, men det visar också på den fundamentala skillnad som föreligger mellan ontiskt och ontologiskt. Du citerar: "Language, Heidegger states, is ontologically founded upon "discourse" or "telling", alltså språket är en verksamhet, det är så vi ska förstå det primärt. Berättande är ontologiskt, och det berättade är ontiskt. Förstår du denna skillnad? Förstår du då varför kvantfysiken aldrig kan tala om något ontologiskt, och varför det är ett ontologiskt felslut att från kvantfysiken söka finna varats grund?


Dock är det så att jag har djävligt ont om tid, det är inte snack utan faktum.

[LJUSUPPLEVELSE]

Berättande är ontologiskt, och det berättade är ontiskt. Förstår du denna skillnad? Förstår du då varför kvantfysiken aldrig kan tala om något ontologiskt, och varför det är ett ontologiskt felslut att från kvantfysiken söka finna varats grund?

Jo...ON...grekiskt ord för "det levande" ...det finns synonymer...
Ontologisk enl wikipedia ...Ontologi (av grekiskans on, genitiv ontos "varande" och logia "lära", av logos "ord") är inom filosofin, och även inom antropologin och inom andra besläktade vetenskaper, namnet på läran om det varande gällande hur världen eller tingen är beskaffade, vilka deras väsensbetingade drag är.

Ontisk var lite svårare...Johan har en as good as any förklaring för mig
i en annan tråd ...http://www.filosofiforum.com/forum/viewtopic.php?t=145&sid=c5dafa6b51ff7a67b4b1e6a0c5264c8c

Ett ontiskt vara kan sägas vara det som gestaltas och som vi rent fenomenologiskt erfar, medan den ontologiska aspekten är att jaga efter dess tillblivelse; dess grund. Vi erfar ett objekt ontiskt; det är dess framställning för subjektet, men när vi söker den upplevda världens väsen och tillblivelse är det en ontologisk frågeställning (metafysisk).

Om jag godtar ditt resonemang måste jag förkasta alla vetenskaper/studier  som någonsin har gjorts och alla resultat som någonsin påvisats eftersom de har varit partiska och nedsmutsade av partiska levande väsen...
Och varför ska just kvantfysiken vara extra beroende än andra vetenskaper av o-ontiska observationer ....
Upplys mig om du vill ...
Jag tror att du försöker säga någonting iaf , men att du måste försöka reda ut begreppen själv litet innan de blir begripliga både för dig själv och för andra...

ps ontologisk...enligt vem....?...

mvh

[Avantgardet]

Nu håller jag ju inte med om Johans definition, och vad han menar med "söker efter den upplevda världens väsen och tillblivelse" vet jag inte riktigt. Det är alldeles för oklart uttryckt. Riktigt är det om vi med detta menar upplevandets absolut nödvändiga förutsättningar. Men nu är det så att det skiljer sig mellan olika tänkare och traditioner vad som avses med begreppen, som med allting annat. Johans definition går i ett viktigt avseende rakt emot Heideggers definition, emedan det direkt upplevda är just ontologiskt hos Heidegger medan varat i reflexionen istället är ontisk. Tycker förövrigt det är en klumpig definition som Johan har.

Vetenskaper är inte o-ontiska (vad skulle det betyda?), utan tvärtom just ontiska. Vetenskaper är dock till sin verksamhet ontologiska (vetenskapande diskurser, berättande) men just som innehåll ontiska (teorierna, det berättade). Eller med andra ord, de är fiktioner (i ontologisk bemärkelse).

[Avantgardet]

Alltså, är ni många som har problem med det där?

Betänk följande. På vilket sätt existerar världen när du är inbegripen i den, i handling? Jo, just som ett närvarande. Och på vilket sätt existerar världen när du talar om den? Jo, som frånvaro. Den finns ju inte i språket, utan alltid utanför språket. Språket ersätter världen. Utträdet i språket tar i ett slag död på världen. Det är demarkationslinjen för Heidegger (ni borde också härigenom ledas i er tolkning att göra vissa associationer - dekonstruktionens begreppsapparat osv.). Nu måste man ju komma ihåg att detta "vurmande" för det egentliga (autentiska) är en ganska modern (till skillnad från post-modern) företeelse, och att Heidegger (i sitt senare författarskap) själv fjärmar sig från detta.

[J R Auk]

För att det är ju inte lönt, du svarar ju aldrig på den fråga jag ställer dig, bara glider undan. Den frågan är den som jag riktade till dig i en annan tråd, om ditt underliggande telos. Varför vägrar du svara på den? Vad är det Nietzsche säger i "The Geneaology Of Morals"? Han säger: "From the minute that the belief in the God of the ascetic ideal is repudiated, there exists a new problem: the problem of the value of truth." Jag har flera gånger formulerat det som nödvändigheten av att motivera den begreppsapparat man väljer. Det här är den problematik vi står inför. Detta är situationen idag, som du tydligen vägrar medge. Eller så anser du mig inte värdig ett svar?

Jag gav dig svar på din fråga, men uppenbarligen så var det inte rätt svar. Och här framställer du det som jag inte svarar på dina frågor, vilket enbart är lögn, jag har motiverat bruket av termer flera gånger, men inte av "begreppsapparat" för jag vet inte vad det skulle vara i relation till det jag säger, jag talar inte om en fråga, eller ens en frågesfär. Jag talar om allt som kommer mig för, jag söker samtal och inte predikan, och därför måste jag låta begreppen flyta, då vi inte delar meningen av de begrepp vi brukar. Skall jag komma här och definiera något för dig för att sedan i nästa fråga definiera om alla delar ingående i mitt system av symbolik?  Jag kan inte förväntas att definiera och motivera bruket av alla termer och traditioner jag bygger på. Du gör det inte själv. Även om du har valt en lättare väg, att peka på Heidegger och Marx. Men någon förklaring, något telos, står inte att finna hos dig själv (annat än för dig då, det är väl uppenbart, men tanke tänk är inte tanke uttryckt).

[Avantgardet]

Jaha, Auk, ber då att få citera mig själv:

För att det är ju inte lönt, du svarar ju aldrig på den fråga jag ställer dig, bara glider undan. Den frågan är den som jag riktade till dig i en annan tråd, om ditt underliggande telos. Varför vägrar du svara på den? Vad är det Nietzsche säger i "The Geneaology Of Morals"? Han säger: "From the minute that the belief in the God of the ascetic ideal is repudiated, there exists a new problem: the problem of the value of truth." Jag har flera gånger formulerat det som nödvändigheten av att motivera den begreppsapparat man väljer. Det här är den problematik vi står inför. Detta är situationen idag, som du tydligen vägrar medge. Eller så anser du mig inte värdig ett svar?

Jag har ju flera gånger, ingående, berättat om valet av specifik begreppsapparat som en strategisk essentialism, och enligt vilka kriterier dessa val göres. Klasskampen står givetvis i första rummet.

Om man så gör Bibeln profan så predikar man likförbannat när man läser ur den. Språket, och menandet, är inte personligt

[J R Auk]

Kvantfysiker uttrycker ofta just det faktum att de söker representera det som inte kan ses, och vara av "världen", med sina modeller för att knyta samman, göra intelligibla, de fenomen som kan ses i "världen".

Så din kritik är skitsnack, du kritiserar inte dem, du kritiserar inte en teori, du gör en kulturkritik du också, och det är en kritik av de många växlar som många drar från de utsagor, om modeller, som kvantfysiker gör.

Kolla på;

Schrödingers katt är ett tankeexperiment framlagt 1935 av Erwin Schrödinger för att visa på brister i teorin om kvantmekaniken vid tillämpning på makroskopiskt plan, men det har populärt kommit att misstolkas som ett exempel på problemet med osäkerhet i observationer som uppkommer av att någon faktiskt observerar

http://sv.wikipedia.org/wiki/Schr%C3%B6dingers_katt

Hade en filosofilärare som framlade Schrödingers katt exemplet som ett påstående som skulle visa på hur kvantmekanik var, varpå han menade att det var uppenbart att dessa fysiker var ute och cyklade eftersom logiken visar annorlunda. Det han inte insåg och vilket du inte inser, om även parallellt, var att exemplet lyfter fram just den kritik han ville göra gällande i opposition till exemplet.

Sen uppmanar jag dig att ta dig tid att läsa artikeln jag citerade från, den är bara nio sidor så dina fakta kan nog tillåta dig att du gör lite utsvävningar.

[J R Auk]

Jaha, Auk, ber då att få citera mig själv:

För att det är ju inte lönt, du svarar ju aldrig på den fråga jag ställer dig, bara glider undan. Den frågan är den som jag riktade till dig i en annan tråd, om ditt underliggande telos. Varför vägrar du svara på den? Vad är det Nietzsche säger i "The Geneaology Of Morals"? Han säger: "From the minute that the belief in the God of the ascetic ideal is repudiated, there exists a new problem: the problem of the value of truth." Jag har flera gånger formulerat det som nödvändigheten av att motivera den begreppsapparat man väljer. Det här är den problematik vi står inför. Detta är situationen idag, som du tydligen vägrar medge. Eller så anser du mig inte värdig ett svar?

Jag har ju flera gånger, ingående, berättat om valet av specifik begreppsapparat som en strategisk essentialism, och enligt vilka kriterier dessa val göres. Klasskampen står givetvis i första rummet.

Om man så gör Bibeln profan så predikar man likförbannat när man läser ur den. Språket, och menandet, är inte personligt

Klasser? Spöken?

Varför lägga som mål att förändra det som inte finns?

Du har inte alls ingående berättat om valet av en specifik begreppsapparat, du använder en specifik javisst. Du tillskriver ditt pejorativa begrepp "borgare" till allt och alla som inte spelar med på dina noter. Men så mycket förklaring, så mycket ingående, på den här "begreppsapparaten" har du inte gjort. Du har kanske en klar bild över det, men tro inte att bara för att du tänker över något så uttrycks det.

Och vad spelar det för roll om du anser dig ha uttryckt något klart när du vägrar förtydliga för de som inte förstår?

När jag försöker utröna vad det är för något, och vad fan den innebär (tex eftersom jag också uppfattar Heidegger som mer av en idealist än materialist, vilket blir motstridigt mot vad du menar dig med säkerhet kunna utsäga), så slår du dövörat till och svarar inte ens på de enklaste frågor. Har ju gett dig referenser till tydliga definitioner av begreppen du använder och frågat hur du ser på det, har ju grävt i originalverken och frågat hur du ser på det.

När jag ser motsättningar i dina påståenden så bemöter du det inte utan skriker "varg" en gång till.

Jävligt nedlåtande ton du har intagit. Och jag börjar seriöst tröttna på den. Det känns som att du har glömt bort vad filosofi handlar om och gått ner dig i något dogmatiskt träsk. Som om undersökningen vore klar, och bara praktiken återstod.

Good luck säger jag då. Det blir nog ensamt arbete dock, och med tanke på vad du anser behövas för förändring så kanske du skulle tänka över din "strategiska essentialism" och hur du ger den uttryck. (även om det här är en fråga om karaktär och inte vad karaktären söker bära upp).

Om du vill nå mitt telos se då till att tolka det jag skriver från min intention och inte från dina egna projiceringar och behov. Det finns gott om det uttalat implicit, att jag vägrar sammanfatta det explicit gör inte ett dugg med resten av vad jag skriver.

[Avantgardet]

Kvantfysiker uttrycker ofta just det faktum att de söker representera det som inte kan ses, och vara av "världen", med sina modeller för att knyta samman, göra intelligibla, de fenomen som kan ses i "världen".

Så din kritik är skitsnack, du kritiserar inte dem, du kritiserar inte en teori, du gör en kulturkritik du också, och det är en kritik av de många växlar som många drar från de utsagor, om modeller, som kvantfysiker gör.

Kolla på;

Schrödingers katt är ett tankeexperiment framlagt 1935 av Erwin Schrödinger för att visa på brister i teorin om kvantmekaniken vid tillämpning på makroskopiskt plan, men det har populärt kommit att misstolkas som ett exempel på problemet med osäkerhet i observationer som uppkommer av att någon faktiskt observerar

http://sv.wikipedia.org/wiki/Schr%C3%B6dingers_katt

Hade en filosofilärare som framlade Schrödingers katt exemplet som ett påstående som skulle visa på hur kvantmekanik var, varpå han menade att det var uppenbart att dessa fysiker var ute och cyklade eftersom logiken visar annorlunda. Det han inte insåg och vilket du inte inser, om även parallellt, var att exemplet lyfter fram just den kritik han ville göra gällande i opposition till exemplet.

Sen uppmanar jag dig att ta dig tid att läsa artikeln jag citerade från, den är bara nio sidor så dina fakta kan nog tillåta dig att du gör lite utsvävningar.

Vad Schrödinger gjorde var i sådana fall att påvisa ett ontologiskt felslut. Frågan är vad kvantfysiken säger om den inte säger det som du menar att jag m.fl. hävdar att den säger, om något alls? Samtidigt säger du ju det motsatta när du säger att kvantfysikerna försöker "göra intelligibla" det som vi kan se i världen. Jag vet inte riktigt hur du vill ha det, antingen på ena sättet eller också på det andra men inte båda samtidigt. Hävdar du detta senare - att den söker "göra intelligibla" saker som kan ses i denna världen (och alltså inte blott dess egen värld, alltså den kvantfysiska världen) - så gör du just ett ontologiskt felslut, eller det som du menar att Schrödinger sökte påvisa med sin katt.

Skummade artikeln och tyckte den verkade urtrist.

[J R Auk]

Frågan är vad kvantfysiken säger om den inte säger det som du menar att jag m.fl. hävdar att den säger, om något alls? Samtidigt säger du ju det motsatta när du säger att kvantfysikerna försöker "göra intelligibla" det som vi kan se i världen. Jag vet inte riktigt hur du vill ha det, antingen på ena sättet eller också på det andra men inte båda samtidigt. Hävdar du detta senare - att den söker "göra intelligibla" saker som kan ses i denna världen (och alltså inte blott dess egen värld, alltså den kvantfysiska världen) - så gör du just ett ontologiskt felslut, eller det som du menar att Schrödinger sökte påvisa med sin katt.

Skummade artikeln och tyckte den verkade urtrist.

Jag ser inte något problem i det jag säger och jag ser absolut inte att det skulle vara något ontologiskt felslut. Då relaterar du det sagda till helt fel frågor, vilket jag menar att du även gör med kvantfysiker. De är medvetna om att det de sysslar är att göra ontiska modeller, det är du som tror att de talar om ontologi.

De använder modeller för att representera det som inte ses, men som vi enligt de flesta teorier menar ger världen för oss, så att vi kan göra intelligibelt, förståeligt, det som vi ser. Det är egentligen helt i linje med idén om att det som är, är just detta i en värld.

Det är ju bara en fortsättning av sökandet efter orsaker och verkan, och det som är emellan dessa båda.

Det kallas dynamik. "Ignorato motu, ignoratur natura"

Du som menar att allt är egenskaper hos materia borde verkligen inte ha något problem med detta och det här sökandet. För när vi säger att något är, i det att det riktas mot något, så säger du ju att det är en egenskap i materien. Men hur skall vi kunna se detta riktande om inte över tid?

Alltså vi söker förklara kroppars rörelse för att förklara kroppen själv. Vi förklarar världen genom att förklara dess egenskaper. Dess relation till sig självt. Delarnas, regionernas, vara i tillvaron.

Här kommer skiljelinjen. Vissa menar att det finns "väsen" hos det materiella, det som också ibland kallas "själ" och att egenskapen inte står att finna i det materiella utan att det finns i komplexiteten som utgör det materiella över tid. Andra intar din position och menar att något sådant som information utanför det materiella finns inte. Det finns ingen summa utav det som vi tex beskriver genom iterativt utföra en och samma kalkylbeskrivning för att beteckna en form.

Det var också det jag talade om när jag först gjorde ett inlägg här i tråden.

Frågan är vad du tror att kvantfysiken säger? (trist för övrigt att du inte hade någon behållning av den där artikeln, jag tyckte den hade mycket att ge)

[Avantgardet]

Jaha, Auk, ber då att få citera mig själv:

För att det är ju inte lönt, du svarar ju aldrig på den fråga jag ställer dig, bara glider undan. Den frågan är den som jag riktade till dig i en annan tråd, om ditt underliggande telos. Varför vägrar du svara på den? Vad är det Nietzsche säger i "The Geneaology Of Morals"? Han säger: "From the minute that the belief in the God of the ascetic ideal is repudiated, there exists a new problem: the problem of the value of truth." Jag har flera gånger formulerat det som nödvändigheten av att motivera den begreppsapparat man väljer. Det här är den problematik vi står inför. Detta är situationen idag, som du tydligen vägrar medge. Eller så anser du mig inte värdig ett svar?

Jag har ju flera gånger, ingående, berättat om valet av specifik begreppsapparat som en strategisk essentialism, och enligt vilka kriterier dessa val göres. Klasskampen står givetvis i första rummet.

Om man så gör Bibeln profan så predikar man likförbannat när man läser ur den. Språket, och menandet, är inte personligt

Klasser? Spöken?

"Spöken?"? Nej, objektiva relationer mellan människor. Grundläggande för utvecklingen av samhället.

Varför lägga som mål att förändra det som inte finns?

Inte finns? Spelar du dum? Om du menar att institutioner upprätthålls i sin tröghet blott genom människors aktiva handlande så har du rätt, men att påstå att institutioner överhuvudtaget inte finns är bara löjligt. Som jag sagt till dig flera gånger nu så är klassbegreppen inte godtyckligt valda, de är själva motorn i den historiska dialektiken. Motsättningarna mellan klasserna är alltjämt vad som driver historien. Vill du också påstå att franska revolutionen aldrig ägt rum? Eller att amerikanerna inte gjorde sig fria från England? Eller att någon borgerlighetens revolution aldrig ägt rum? Jag vet inte riktigt vad det är du försöker säga, upplys mig gärna!

Du har inte alls ingående berättat om valet av en specifik begreppsapparat, du använder en specifik javisst.

Jo, jag har ingående berättat om detta vid ett flertal tillfällen. Hade jag orken, eller om du provocerar mig tillräckligt, skulle jag rent av kunna leta fram de trådar och ställen där jag gör detta. Det förvånar mig att du försöker bluffa, för jag har svårt att tänka mig att du glömt.

Du tillskriver ditt pejorativa begrepp "borgare" till allt och alla som inte spelar med på dina noter.

Jaha, när då? Far inte med osanning. Vad har det hänt med dig nu då? Visst brukar jag tala om "borgerlig vidskepelse" eller "borgerlig mysticism", helt klart, och med det avser jag ideologin och de sätt på vilka denna visar sig. Att tolka begreppet som pejorativt är just en yttring av sådan borgerlig mysticism. Att tolka materialism och idealism i moraliska termer är en yttring av samma borgerliga mysticism. Alltså: "borgerlig mysticism/vidskepelse" är ovetenskapliga pseudoförklaringar på olika företeelser och skeenden, i enlighet med bourgeoisiens ideologi i övrigt.

Men så mycket förklaring, så mycket ingående, på den här "begreppsapparaten" har du inte gjort. Du har kanske en klar bild över det, men tro inte att bara för att du tänker över något så uttrycks det.

Jag vet inte hur utförligt du vill ha det. Vi kan pröva denna: endast i den mån filosofin främjar proletariatets intressen (och därigenom hela mänsklighetens - till skillnad från bourgeoisiens "mänskliga rättigheter" som endast är den egna klassens privilegier) är den rättfärdigad.

Och vad spelar det för roll om du anser dig ha uttryckt något klart när du vägrar förtydliga för de som inte förstår?

Dito! Hur motiverar du nu din begreppsapparat? Vad är ditt raison d'être? Jag har frågat och frågat men inte fått nåt svar. Eller jo, du hävdar ju att du svarat men det är inget jag sett.

När jag försöker utröna vad det är för något, och vad fan den innebär (tex eftersom jag också uppfattar Heidegger som mer av en idealist än materialist, vilket blir motstridigt mot vad du menar dig med säkerhet kunna utsäga), så slår du dövörat till och svarar inte ens på de enklaste frågor. Har ju gett dig referenser till tydliga definitioner av begreppen du använder och frågat hur du ser på det, har ju grävt i originalverken och frågat hur du ser på det.

Det enda sätt på vilket man kan ens börja tolka Heidegger som idealist är att förstå det som Sartre gör: "existensen före essensen". Men då missar man ju hela poängen med i-världen-varon! Vad är det för nåt du frågat efter? Det enda jag har sett dig göra de gånger du citerat ur VT, och nu när du citerat nån annan artikel om Heidegger, är att du försöker forcera och tvinga in själsbegreppet där det inte hör hemma. Nu vill du göra Heidegger till idealist, och det kan man väl - så länge man bortser från det absolut fundamentala (att till-varon alltid är ett redan-där så att säga).

När jag ser motsättningar i dina påståenden så bemöter du det inte utan skriker "varg" en gång till.

Vari består nu detta "varg"? Eller är det nåt slags retorisk tolkning av mig som jag inte riktigt hänger med på?

Jävligt nedlåtande ton du har intagit. Och jag börjar seriöst tröttna på den. Det känns som att du har glömt bort vad filosofi handlar om och gått ner dig i något dogmatiskt träsk. Som om undersökningen vore klar, och bara praktiken återstod.

Där kom det igen! Du inbillar dig att filosofin är ett egenvärde (som att det fanns några egenvärden överhuvudtaget!), och därigenom behöver du alls inte ens motivera verksamheten? Struntsnack! Du kommer inte undan så lätt.

Good luck säger jag då. Det blir nog ensamt arbete dock, och med tanke på vad du anser behövas för förändring så kanske du skulle tänka över din "strategiska essentialism" och hur du ger den uttryck. (även om det här är en fråga om karaktär och inte vad karaktären söker bära upp).

En fråga om karaktär? Jaha så här sitter herr Auk och är smakdomare på hur andra skall uppföra sig. Och i egenskap av vad? Sin självuppburna auktoritet som han aldrig behöver redogöra för, det räcker med att han lutar sig tillbaka på begreppet "filosofi" så är allt frid och fröjd. Och vem är det som har anslagit en nedlåtande ton?

Skillnaden mellan oss här är att jag biter det sura äpplet, jag sopar inte under mattan och håller uppe fasaden.

Om du vill nå mitt telos se då till att tolka det jag skriver från min intention och inte från dina egna projiceringar och behov. Det finns gott om det uttalat implicit, att jag vägrar sammanfatta det explicit gör inte ett dugg med resten av vad jag skriver.

Din intention? Hur skulle man kunna ha tillgång till den inbillar du dig? Det vi har tillgång till är ett system, utav skillnader, kallat språk. Genom delarnas relationer till varandra uppträder olika meningar. Till exempel är det rimligt att tolka ditt "...min intention och inte från dina projiceringar och behov" som uttalade du nån typ av kvasifreudiansk voodoobesvärjelse över min person. Det där med "intention" är, för mig, ett hopplöst föråldrat sätt att se på mening med. Författaren dog redan på sextiotalet och jag ser ingen anledning att försöka återuppliva ett redan unket lik. Med andra ord, din intention är helt och hållet ointressant, emedan det inte är den som "skänker mening", utan det intressanta är detta spel med skillnader som är språket som sådant, och vilket ensamt kan ge mening åt våra utsagor. Utvecklingen går åtminstone skenbart framåt, och ska vi återvända till innan det postmoderna så måste det vara frågan om ett återvändande och inte en naiv tro på någon "transcendental idealism" eller liknande.

Vad du talar om sen ("Det finns gott om det uttalat implicit, att jag vägrar sammanfatta det explicit gör inte ett dugg med resten av vad jag skriver."), har jag faktiskt inte en susning om vad du vill säga med.

[J R Auk]

Avantgardet "mer av en idealist" var det, viktig distinktion att göra. Och det visar på att jag inte "vill göra" utan vill förstå.

Vad är ditt raison d'être?

Det där med "intention" är, för mig, ett hopplöst föråldrat sätt att se på mening med.

Om du inte vill vara mer välvillig i din läsning så får det vara. Jag säger som du gör, jag har bättre saker för mig.

Jag har författat mycket text på det här forumet och jag vet att du har tagit del av mycket av det. Jag frågar mig därför vem det är som tror på en "essentialism", och jag frågar mig varför du inte tar dina egna ord "Det vi har tillgång till är ett system, utav skillnader, kallat språk. Genom delarnas relationer till varandra uppträder olika meningar. " på allvar.

Du har ju om något fått det här, och ändå så frågar du efter min raison d'être, frågar efter mitt telos, men förvägrar mig en intention. Jag har svårt att uppfylla din önskan.

Jag smider inga ränker, jag söker undhålla mig från att bruka retorik och plocka poäng, därför tycker jag att mitt logos, mitt raison d'être står att finna implicit i det du redan tagit del av. Det är fritt för dig att tolka.

[J R Auk]

"Spöken?"? Nej, objektiva relationer mellan människor. Grundläggande för utvecklingen av samhället.

Och det ligger i vilken materialitet? Egendomen?

Och hur gör vi med identitet finns det eller finns det inte? Är det enbart ett spöke eller inte?

Det här är ju problemen jag intresserar mig för, och söker motivera i mina begrepp.

Det är svårt att tala om att det finns objektiva relationer som materialist om man inte håller på den numerologiska identiteten.

Jag förstår inte vad det här består av som du talar om, därav frågar jag mig om det nu är spöken som ges relevans.

[Avantgardet]

Varför skulle han vara "mer av" idealist än något annat? Vare sig man vill ha honom till det ena eller andra så måste man göra avkall på något av de grundläggande elementen. Dasein har helt visst en relation till sig själv, men hans framträdande som detta självrelaterande är inte ahistoriskt och obetingat. Alltså existensen föregår alls inte essensen, utan de uppträder samtidigt med varandra emedan de är oskiljaktiga - endast i tanken går de skilja åt. Det är inte frågan om en dualism längre.

[Avantgardet]

Om du inte vill vara mer välvillig i din läsning så får det vara. Jag säger som du gör, jag har bättre saker för mig.

Vad menar du? Att jag ska sitta och dikta ihop något "trevligt" istället för det du faktiskt skrivit?

Jag har författat mycket text på det här forumet och jag vet att du har tagit del av mycket av det. Jag frågar mig därför vem det är som tror på en "essentialism", och jag frågar mig varför du inte tar dina egna ord "Det vi har tillgång till är ett system, utav skillnader, kallat språk. Genom delarnas relationer till varandra uppträder olika meningar. " på allvar.

Tar jag det inte på allvar? Hur då menar du? Du har gjort en hel del essentialistiska antaganden de sista månaderna, och jag har svårt att veta riktigt hur man ska placera dig för tillfället då du ena gången säger si och andra gången så.

Du har ju om något fått det här, och ändå så frågar du efter min raison d'être, frågar efter mitt telos, men förvägrar mig en intention. Jag har svårt att uppfylla din önskan.

Jag förvägrar dig inte avsikter, löjlig tolkning, utan säger att du inte kan kräva av mig som läsare att läsa in dina egentliga avsikter om de inte är explicit formulerade, eller ens antydda på något sätt.

Jag smider inga ränker, jag söker undhålla mig från att bruka retorik och plocka poäng, därför tycker jag att mitt logos, mitt raison d'être står att finna implicit i det du redan tagit del av. Det är fritt för dig att tolka.

Jaha, så du hade inget svar? "Älska det bestående!" alltså? Vad är det där annat än borgerlig mysticism? Hur skulle du ta det om kungen, eller statsministern, motiverade sina privilegier på samma sätt? "Ingen förklaring behövs, jag är mig själv nog!"