quantum physics - matter is conscioussness?

[J R Auk]

Varför skulle han vara "mer av" idealist än något annat? Vare sig man vill ha honom till det ena eller andra så måste man göra avkall på något av de grundläggande elementen. Dasein har helt visst en relation till sig själv, men hans framträdande som detta självrelaterande är inte ahistoriskt och obetingat. Alltså existensen föregår alls inte essensen, utan de uppträder samtidigt med varandra emedan de är oskiljaktiga - endast i tanken går de skilja åt. Det är inte frågan om en dualism längre.

Det är min tolkning, jag letade upp artikeln jag refererade från så att jag inte skulle behöva göra referat från VT själv. Det finns gott om referenser still VT som stödjer det.

Jag sa ju förut att jag inte ens förstår vad konflikten materialism kontra idealism handlar om. Och det verkar vara Heideggers mening också. Du har ju däremot använt dig av Heidegger för att rättfärdiga din materialism.

Jag håller med dig i vad du uttrycker ovan till stor del. Och det är därför jag har sagt att materialism som den klassiskt setts är helt stendöd i min mening.

För mig betecknar materialism något som måste avgränsas på ett sätt som inte låter sig göras. Tid och rum är inte sådana enkla variabler.

[JimmyAberg]

Schrödingers katt är ett tankeexperiment framlagt 1935 av Erwin Schrödinger för att visa på brister i teorin om kvantmekaniken vid tillämpning på makroskopiskt plan, men det har populärt kommit att misstolkas som ett exempel på problemet med osäkerhet i observationer som uppkommer av att någon faktiskt observerar

http://sv.wikipedia.org/wiki/Schr%C3%B6dingers_katt

Hade en filosofilärare som framlade Schrödingers katt exemplet som ett påstående som skulle visa på hur kvantmekanik var, varpå han menade att det var uppenbart att dessa fysiker var ute och cyklade eftersom logiken visar annorlunda. Det han inte insåg och vilket du inte inser, om även parallellt, var att exemplet lyfter fram just den kritik han ville göra gällande i opposition till exemplet.

Robert Anton Wilson lär ha yttrat att århundrandets slutgiltiga kamp tydligen faller tillbaka på en kamp mellan schrödingers katt och pavlos hund. Jag tror du fattar poängen

[J R Auk]

Om du inte vill vara mer välvillig i din läsning så får det vara. Jag säger som du gör, jag har bättre saker för mig.

Vad menar du? Att jag ska sitta och dikta ihop något "trevligt" istället för det du faktiskt skrivit?

Jag har författat mycket text på det här forumet och jag vet att du har tagit del av mycket av det. Jag frågar mig därför vem det är som tror på en "essentialism", och jag frågar mig varför du inte tar dina egna ord "Det vi har tillgång till är ett system, utav skillnader, kallat språk. Genom delarnas relationer till varandra uppträder olika meningar. " på allvar.

Tar jag det inte på allvar? Hur då menar du? Du har gjort en hel del essentialistiska antaganden de sista månaderna, och jag har svårt att veta riktigt hur man ska placera dig för tillfället då du ena gången säger si och andra gången så.

Du har ju om något fått det här, och ändå så frågar du efter min raison d'être, frågar efter mitt telos, men förvägrar mig en intention. Jag har svårt att uppfylla din önskan.

Jag förvägrar dig inte avsikter, löjlig tolkning, utan säger att du inte kan kräva av mig som läsare att läsa in dina egentliga avsikter om de inte är explicit formulerade, eller ens antydda på något sätt.

Jag smider inga ränker, jag söker undhålla mig från att bruka retorik och plocka poäng, därför tycker jag att mitt logos, mitt raison d'être står att finna implicit i det du redan tagit del av. Det är fritt för dig att tolka.

Jaha, så du hade inget svar? "Älska det bestående!" alltså? Vad är det där annat än borgerlig mysticism? Hur skulle du ta det om kungen, eller statsministern, motiverade sina privilegier på samma sätt? "Ingen förklaring behövs, jag är mig själv nog!"

Spegel och stjärnstopp och allt vad det är man skall säga för att få sina egna ord att gälla.

Förstår du inte att jag inte tycker att målet kan formuleras så lätt?

Varför byter du från intention till avsikter? Vad vill du egentligen? Vad är den stora skillnaden på avsikt och intention?

Hur kan den ena finnas men inte den andra? Varför är den ena löjlig men det löjligt att anta dig förneka den andra?

Jag säger det igen, jag har svårt att vara tillmötesgående.

[Avantgardet]

"Spöken?"? Nej, objektiva relationer mellan människor. Grundläggande för utvecklingen av samhället.

Och det ligger i vilken materialitet? Egendomen?

Jaha, nu är du så där fjantig igen, synd att du ska missa då. Självfallet bärs dessa relationer utav ett materiellt medium, alltså människorna själva. En relation är (trodde jag inte att du skulle inbilla dig ens, men där ser man) förstås inget ting, utan ett förhållande mellan ting.

Och hur gör vi med identitet finns det eller finns det inte? Är det enbart ett spöke eller inte?

Nej, identitet är ett begrepp Auk. Om du tror att identiter finns som något annat än begrepp så tror du givetvis på spöken. Att det finns objekt, på vilka du tillämpar dina identitetsbegrepp, är givetvis en självklarhet.

Det här är ju problemen jag intresserar mig för, och söker motivera i mina begrepp.

Läs nietzschecitatet en gång till, eller ännu bättre läs om hela slutet på "The Geneaology Of Morals"! Du kommer inte undan så lätt! Du måste motivera utifrån.

Det är svårt att tala om att det finns objektiva relationer som materialist om man inte håller på den numerologiska identiteten.

Nej, inte alls, vilket jag tror mig just ha bevisat.

Jag förstår inte vad det här består av som du talar om, därav frågar jag mig om det nu är spöken som ges relevans.

En relation är som sagt inte ett ting och består därför inte av något, inte av något annat än de individer som relaterar till varandra på det sätt som vi avser med vårt begrepp. Givetvis är det vi som tillskriver världen våra begrepp, och därför behövs alls inte "hållas på" någon numerisk identitet.

[Avantgardet]

Varför skulle han vara "mer av" idealist än något annat? Vare sig man vill ha honom till det ena eller andra så måste man göra avkall på något av de grundläggande elementen. Dasein har helt visst en relation till sig själv, men hans framträdande som detta självrelaterande är inte ahistoriskt och obetingat. Alltså existensen föregår alls inte essensen, utan de uppträder samtidigt med varandra emedan de är oskiljaktiga - endast i tanken går de skilja åt. Det är inte frågan om en dualism längre.

Det är min tolkning, jag letade upp artikeln jag refererade från så att jag inte skulle behöva göra referat från VT själv. Det finns gott om referenser still VT som stödjer det.

Jag sa ju förut att jag inte ens förstår vad konflikten materialism kontra idealism handlar om. Och det verkar vara Heideggers mening också. Du har ju däremot använt dig av Heidegger för att rättfärdiga din materialism.

Jag håller med dig i vad du uttrycker ovan till stor del. Och det är därför jag har sagt att materialism som den klassiskt setts är helt stendöd i min mening.

För mig betecknar materialism något som måste avgränsas på ett sätt som inte låter sig göras. Tid och rum är inte sådana enkla variabler.

Kan du ge nåt konkret exempel på när jag skulle ha "rättfärdigat min materialism" med hjälp av Heidegger? Har jag inte sagt att Heidegger talar om fakticiteter uteslutande? Att frågan om materialism inte ens hör dit? Vad jag däremot har sagt om "min materialism" är att jag laborerar med att syntetisera Heidegger och Marx, inget annat.

Jag vet inte hur materialismen "klassiskt sett" vill betyda, den må mycket gärna vara (som du säger) "stendöd" men av det följer knappast att idealismen skulle vara mer levande - vare sig gammal eller av nyare datum.

Jag förstår alls inte vad man behöver mer än en materialism. Givet att man inte är så naiv att man försöker föra över alla begrepp från den andra sfären till denna och blir besviken över att de inte blir till kött och blod och på den grunden avfärdar den, så är den allt man behöver för att förklara precis allt vi erfar. Tid och rum inte minst, eftersom de inte är något i sig själva. Man kan lika lite tänka sig rörelse utan materia som materia utan rörelse, hör man Engels upprepa Hegel. Tanketing är alls inga ting.

[J R Auk]

Nej, identitet är ett begrepp Auk.

Att det finns objekt, på vilka du tillämpar dina identitetsbegrepp, är givetvis en självklarhet.

Du vet väl att "numerologisk identitet" är ett begrepp för att tala om objektet för begreppet "identitet"?

The question is what is necessary and sufficient for a past or future being to be you. If we point to you now, and then describe someone or something existing at another time, we can ask whether we are referring to one thing twice, or referring once to each of two things. (There are precisely analogous questions about the persistence of other objects, such as dogs.) The Persistence Question asks what determines the answer to such questions, or makes possible answers true or false.

The question is about numerical identity. To say that this and that are numerically identical is to say that they are one and the same: one thing rather than two. This is different from qualitative identity. Things are qualitatively identical when they are exactly similar. Identical twins may be qualitatively identical—there may be no telling them apart—but not numerically identical, as there are two of them: that's what makes them twins. A past or future person needn't, at that past or future time, be exactly like you are now in order to be you—that is, in order to be numerically identical with you. You don't remain qualitatively the same throughout your life. You change: in size, appearance, and in many other ways. So the question is not what it takes for a past or future being to be qualitatively just like you, but what it takes for a past or future being to be you, as opposed to someone or something other than you.

http://plato.stanford.edu/entries/ident ... #UndPerQue

Du måste ju fan ge mig en chans att tala om saker. Jag vet att mina symboler inte är det som de symboliserar. Jag vet det. Ok?

Men om jag inte får använda dem för att peka på det som jag önskar symbolisera hur skall vi kunna kommunicera då?

[J R Auk]

Varför skulle han vara "mer av" idealist än något annat? Vare sig man vill ha honom till det ena eller andra så måste man göra avkall på något av de grundläggande elementen. Dasein har helt visst en relation till sig själv, men hans framträdande som detta självrelaterande är inte ahistoriskt och obetingat. Alltså existensen föregår alls inte essensen, utan de uppträder samtidigt med varandra emedan de är oskiljaktiga - endast i tanken går de skilja åt. Det är inte frågan om en dualism längre.

Det är min tolkning, jag letade upp artikeln jag refererade från så att jag inte skulle behöva göra referat från VT själv. Det finns gott om referenser still VT som stödjer det.

Jag sa ju förut att jag inte ens förstår vad konflikten materialism kontra idealism handlar om. Och det verkar vara Heideggers mening också. Du har ju däremot använt dig av Heidegger för att rättfärdiga din materialism.

Jag håller med dig i vad du uttrycker ovan till stor del. Och det är därför jag har sagt att materialism som den klassiskt setts är helt stendöd i min mening.

För mig betecknar materialism något som måste avgränsas på ett sätt som inte låter sig göras. Tid och rum är inte sådana enkla variabler.

Kan du ge nåt konkret exempel på när jag skulle ha "rättfärdigat min materialism" med hjälp av Heidegger? Har jag inte sagt att Heidegger talar om fakticiteter uteslutande? Att frågan om materialism inte ens hör dit? Vad jag däremot har sagt om "min materialism" är att jag laborerar med att syntetisera Heidegger och Marx, inget annat.

Jag vet inte hur materialismen "klassiskt sett" vill betyda, den må mycket gärna vara (som du säger) "stendöd" men av det följer knappast att idealismen skulle vara mer levande - vare sig gammal eller av nyare datum.

Jag förstår alls inte vad man behöver mer än en materialism. Givet att man inte är så naiv att man försöker föra över alla begrepp från den andra sfären till denna och blir besviken över att de inte blir till kött och blod och på den grunden avfärdar den, så är den allt man behöver för att förklara precis allt vi erfar. Tid och rum inte minst, eftersom de inte är något i sig själva. Man kan lika lite tänka sig rörelse utan materia som materia utan rörelse, hör man Engels upprepa Hegel. Tanketing är alls inga ting.

Passar inte realism bättre då?

[Avantgardet]

Om du inte vill vara mer välvillig i din läsning så får det vara. Jag säger som du gör, jag har bättre saker för mig.

Vad menar du? Att jag ska sitta och dikta ihop något "trevligt" istället för det du faktiskt skrivit?

Jag har författat mycket text på det här forumet och jag vet att du har tagit del av mycket av det. Jag frågar mig därför vem det är som tror på en "essentialism", och jag frågar mig varför du inte tar dina egna ord "Det vi har tillgång till är ett system, utav skillnader, kallat språk. Genom delarnas relationer till varandra uppträder olika meningar. " på allvar.

Tar jag det inte på allvar? Hur då menar du? Du har gjort en hel del essentialistiska antaganden de sista månaderna, och jag har svårt att veta riktigt hur man ska placera dig för tillfället då du ena gången säger si och andra gången så.

Du har ju om något fått det här, och ändå så frågar du efter min raison d'être, frågar efter mitt telos, men förvägrar mig en intention. Jag har svårt att uppfylla din önskan.

Jag förvägrar dig inte avsikter, löjlig tolkning, utan säger att du inte kan kräva av mig som läsare att läsa in dina egentliga avsikter om de inte är explicit formulerade, eller ens antydda på något sätt.

Jag smider inga ränker, jag söker undhålla mig från att bruka retorik och plocka poäng, därför tycker jag att mitt logos, mitt raison d'être står att finna implicit i det du redan tagit del av. Det är fritt för dig att tolka.

Jaha, så du hade inget svar? "Älska det bestående!" alltså? Vad är det där annat än borgerlig mysticism? Hur skulle du ta det om kungen, eller statsministern, motiverade sina privilegier på samma sätt? "Ingen förklaring behövs, jag är mig själv nog!"

Spegel och stjärnstopp och allt vad det är man skall säga för att få sina egna ord att gälla.

Förstår du inte att jag inte tycker att målet kan formuleras så lätt?

Varför byter du från intention till avsikter? Vad vill du egentligen? Vad är den stora skillnaden på avsikt och intention?

Hur kan den ena finnas men inte den andra? Varför är den ena löjlig men det löjligt att anta dig förneka den andra?

Jag säger det igen, jag har svårt att vara tillmötesgående.

Så du är bevandrad i barnlekar? Nu tycker jag förvisso inte att det är särskilt intressant, utan tycker det vore mer intressant om du kunde besvara frågan jag ställde dig.

Förstår du inte att dina handlingar redan nu, i denna stund, formulerar ett mål åt dig? Men så skon klämde där. Du vet helt enkelt inte. Okej, du har en vecka på dig, kom på nåt bra.

Skulle det ligga något ont i att jag byter från det högstämda "intention" till det profana och folkliga "avsikter"? Tydligen vill du dröja vid semantiken, klyva hårtoppar, det är tydligt. Först försöker du plocka nån billig djävla poäng genom att påstå att jag "förvägrade" dig intentioner, när jag tvärtom bara bad dig göra dem explicita och inte kräva av dina läsare att gissa dina tankar. Vi har, som jag påpekat, bara det skrivna ordet att läsa. Dina tankar följer inte med texten, vet du. Du skriver: "Hur kan den ena finnas men inte den andra? Varför är den ena löjlig men det löjligt att anta dig förneka den andra?" Vad betyder det? Har jag sagt att avsikter kan finnas men inte intentioner? Nej, varken avsikter eller intentioner finns i orden, skriften, tecknen, utan endast de meningar som det språkliga systemet medger. Är detta svårt? På vilket sätt skulle dina tankar existera i texten menar du? Om jag tolkar dig fel ropar en Auk-tanke då, som jag tydligen gör våld på i min tolkning, och hotar om att ge mig stryk? Vad är det för små vålnader du tror på?

Ja, du har svårt att vara tillmötesgående, men försök inte skylla det på mig.

[Avantgardet]

Nej, identitet är ett begrepp Auk.

Att det finns objekt, på vilka du tillämpar dina identitetsbegrepp, är givetvis en självklarhet.

Du vet väl att "numerologisk identitet" är ett begrepp för att tala om objektet för begreppet "identitet"?

The question is what is necessary and sufficient for a past or future being to be you. If we point to you now, and then describe someone or something existing at another time, we can ask whether we are referring to one thing twice, or referring once to each of two things. (There are precisely analogous questions about the persistence of other objects, such as dogs.) The Persistence Question asks what determines the answer to such questions, or makes possible answers true or false.

The question is about numerical identity. To say that this and that are numerically identical is to say that they are one and the same: one thing rather than two. This is different from qualitative identity. Things are qualitatively identical when they are exactly similar. Identical twins may be qualitatively identical—there may be no telling them apart—but not numerically identical, as there are two of them: that's what makes them twins. A past or future person needn't, at that past or future time, be exactly like you are now in order to be you—that is, in order to be numerically identical with you. You don't remain qualitatively the same throughout your life. You change: in size, appearance, and in many other ways. So the question is not what it takes for a past or future being to be qualitatively just like you, but what it takes for a past or future being to be you, as opposed to someone or something other than you.

http://plato.stanford.edu/entries/ident ... #UndPerQue

Du måste ju fan ge mig en chans att tala om saker. Jag vet att mina symboler inte är det som de symboliserar. Jag vet det. Ok?

Men om jag inte får använda dem för att peka på det som jag önskar symbolisera hur skall vi kunna kommunicera då?

Varför blandar du ens in identitetsbegreppet?

Vi tillskriver världen en struktur, och huruvida jag är en eller flera personer (multipla personligheter är ju faktiskt förekommande) är helt och hållet godtyckligt. Det beror, som sagt, på hur jag väljer att betrakta saken.

[Avantgardet]

Varför skulle han vara "mer av" idealist än något annat? Vare sig man vill ha honom till det ena eller andra så måste man göra avkall på något av de grundläggande elementen. Dasein har helt visst en relation till sig själv, men hans framträdande som detta självrelaterande är inte ahistoriskt och obetingat. Alltså existensen föregår alls inte essensen, utan de uppträder samtidigt med varandra emedan de är oskiljaktiga - endast i tanken går de skilja åt. Det är inte frågan om en dualism längre.

Det är min tolkning, jag letade upp artikeln jag refererade från så att jag inte skulle behöva göra referat från VT själv. Det finns gott om referenser still VT som stödjer det.

Jag sa ju förut att jag inte ens förstår vad konflikten materialism kontra idealism handlar om. Och det verkar vara Heideggers mening också. Du har ju däremot använt dig av Heidegger för att rättfärdiga din materialism.

Jag håller med dig i vad du uttrycker ovan till stor del. Och det är därför jag har sagt att materialism som den klassiskt setts är helt stendöd i min mening.

För mig betecknar materialism något som måste avgränsas på ett sätt som inte låter sig göras. Tid och rum är inte sådana enkla variabler.

Kan du ge nåt konkret exempel på när jag skulle ha "rättfärdigat min materialism" med hjälp av Heidegger? Har jag inte sagt att Heidegger talar om fakticiteter uteslutande? Att frågan om materialism inte ens hör dit? Vad jag däremot har sagt om "min materialism" är att jag laborerar med att syntetisera Heidegger och Marx, inget annat.

Jag vet inte hur materialismen "klassiskt sett" vill betyda, den må mycket gärna vara (som du säger) "stendöd" men av det följer knappast att idealismen skulle vara mer levande - vare sig gammal eller av nyare datum.

Jag förstår alls inte vad man behöver mer än en materialism. Givet att man inte är så naiv att man försöker föra över alla begrepp från den andra sfären till denna och blir besviken över att de inte blir till kött och blod och på den grunden avfärdar den, så är den allt man behöver för att förklara precis allt vi erfar. Tid och rum inte minst, eftersom de inte är något i sig själva. Man kan lika lite tänka sig rörelse utan materia som materia utan rörelse, hör man Engels upprepa Hegel. Tanketing är alls inga ting.

Passar inte realism bättre då?

Jo, om frågan hade varit: "Hur anser du, Avantgardet, att man skall se på världen om du har att välja mellan följande två alternativ: (1) idealism, eller (2) realism?". Något kan ju endast passa så till vida det har något att passa till eller mot.

[Sceptisk]

Förresten sceptisk... jag uppfattar det som att du är kristen, men är det då inte så att vi alla är gudar?
---
Det verkar som att Jesus refererar till Ps 82:6 där det står: Jag säger: Ni är gudar, alla är ni den Högstes söner,

Det är en felöversättning och den innebörd din kommentar leder det till blir därför naturligtvis felaktig. Den korrekta översättningen är inte 'gudar' utan 'övernaturliga varelser' och innebörden är att vi inte kommer från den här naturen (som vi ser omkring oss) utan vi kommer från den obegränsade världen och har bundits upp i den här världen. Texten säger:

6. I said that you are angels, supernal beings, all of you;  
7. but you will die as mortals, you will fall like any prince.

(Från: 'Tehillim Ohel Yoseph Yitzchok' Translated by Y.B. Marcus, Nissen Mangel and Eliyahu Touger)

[offroff]

Det är en felöversättning och den innebörd du vill tolka det till är naturligtvis felaktig. Den korrekta översättningen är inte 'gudar' utan 'övernaturliga varelser' och innebörden är att vi inte är av denna naturen (som vi ser omkring oss). Dock, texten säger också:

Jag vill inte tolka på något sätt alls, det gör nog du bättre än mig. Tack för klargörandet.

[J R Auk]

Nej, identitet är ett begrepp Auk.

Att det finns objekt, på vilka du tillämpar dina identitetsbegrepp, är givetvis en självklarhet.

Du vet väl att "numerologisk identitet" är ett begrepp för att tala om objektet för begreppet "identitet"?

The question is what is necessary and sufficient for a past or future being to be you. If we point to you now, and then describe someone or something existing at another time, we can ask whether we are referring to one thing twice, or referring once to each of two things. (There are precisely analogous questions about the persistence of other objects, such as dogs.) The Persistence Question asks what determines the answer to such questions, or makes possible answers true or false.

The question is about numerical identity. To say that this and that are numerically identical is to say that they are one and the same: one thing rather than two. This is different from qualitative identity. Things are qualitatively identical when they are exactly similar. Identical twins may be qualitatively identical—there may be no telling them apart—but not numerically identical, as there are two of them: that's what makes them twins. A past or future person needn't, at that past or future time, be exactly like you are now in order to be you—that is, in order to be numerically identical with you. You don't remain qualitatively the same throughout your life. You change: in size, appearance, and in many other ways. So the question is not what it takes for a past or future being to be qualitatively just like you, but what it takes for a past or future being to be you, as opposed to someone or something other than you.

http://plato.stanford.edu/entries/ident ... #UndPerQue

Du måste ju fan ge mig en chans att tala om saker. Jag vet att mina symboler inte är det som de symboliserar. Jag vet det. Ok?

Men om jag inte får använda dem för att peka på det som jag önskar symbolisera hur skall vi kunna kommunicera då?

Varför blandar du ens in identitetsbegreppet?

Vi tillskriver världen en struktur, och huruvida jag är en eller flera personer (multipla personligheter är ju faktiskt förekommande) är helt och hållet godtyckligt. Det beror, som sagt, på hur jag väljer att betrakta saken.

Jag använder inte bara identitet för att tala om människor. Jag använder det även för att tala om ting. Tex en båt, en bil, eller bara det gröna på en brun bakgrund.

Varför jag blandar in det? Därför att det är en av stöttestenarna för ett uttalande om att det finns objekt, som i flera olika, eller att helheten har delar. Det är något som logiskt följer, alltså det som begreppet syftar till, av antagandet att det finns en värld med distinkta objekt i. Eller rent av antagandet att världen har distinkta regioner.

Jag har ju påpekat att du behöver det, så jag ser inte att det är jag som behöver det. Jag ser det som att du av någon anledning skyr det men baserar dina utsagor på det. Numeriska identiteter alltså, även om du kallar dem objekt och menar att de ger sig själva.

Framför allt så behöver du det om skall snacka om att det finns realiteter i relationen mellan människor. Och att den realiteten skulle ligga till grund för någon klasskamp.

Om du talar om objekt i den mening att de är reella, i en materiell värld, så kan jag inte se att det är ditt tillskrivande av en struktur som ger objekten.

Jag uppfattar det som att du säger att objekt ger sig själva (Heideggers aponefestai) samt att vi skapar dem genom våra val, jag kan inte få det att gå ihop.

[J R Auk]

Kan du ge nåt konkret exempel på när jag skulle ha "rättfärdigat min materialism" med hjälp av Heidegger? Har jag inte sagt att Heidegger talar om fakticiteter uteslutande? Att frågan om materialism inte ens hör dit? Vad jag däremot har sagt om "min materialism" är att jag laborerar med att syntetisera Heidegger och Marx, inget annat.

Jag tycker du stödde dig ganska mycket på Heidegger när det diskuterades i "Det medvetna och undermedvetna".

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 19&start=0

Jag vet att du sent om siders klämde fram att du inte vet hur Heidegger skulle ställa sig inför materialism. Men det fanns inte där från början.

Sen måste du väl hålla med om att när du skriver sådant som att "det är för att du inte förstår Heidegger" i anslutning till att du refuserar idealism till fördel för materialism så är det inte alltför långsökt att tolka det som att du stödjer dig mot Heidegger?

Det är egentligen skit samma, men eftersom du verkar vara bråksugen så skall jag i alla fall svara på dina frågor så att du inte känner att jag sopar saker under mattan.

Förstår du inte att det som jag kritiserar hos dig är att du gör starka uttalanden om att det ena är fel hit eller dit utan att redogöra för ordentligt varför så skulle vara fallet?

Och för övrigt så kanske du inte skall diskutera under skenet av att du engagerar dig i frågorna om du inte gör det. Jag trodde allvarligt att du var medveten om vad jag menade med "numerisk identitet" eller "numerologisk identitet" eftersom jag gav en länk till just en lång definition och distinktion av begreppen kvalitativ identitet och numerisk identitet, och du gav svar på just de inlägget. Tror att det har uppstått mycket förvirring kring detta. Och som ofta är fallet så multipliceras förvirring och rinner över alla Kanter.

[Avantgardet]

Nej, identitet är ett begrepp Auk.

Att det finns objekt, på vilka du tillämpar dina identitetsbegrepp, är givetvis en självklarhet.

Du vet väl att "numerologisk identitet" är ett begrepp för att tala om objektet för begreppet "identitet"?

The question is what is necessary and sufficient for a past or future being to be you. If we point to you now, and then describe someone or something existing at another time, we can ask whether we are referring to one thing twice, or referring once to each of two things. (There are precisely analogous questions about the persistence of other objects, such as dogs.) The Persistence Question asks what determines the answer to such questions, or makes possible answers true or false.

The question is about numerical identity. To say that this and that are numerically identical is to say that they are one and the same: one thing rather than two. This is different from qualitative identity. Things are qualitatively identical when they are exactly similar. Identical twins may be qualitatively identical—there may be no telling them apart—but not numerically identical, as there are two of them: that's what makes them twins. A past or future person needn't, at that past or future time, be exactly like you are now in order to be you—that is, in order to be numerically identical with you. You don't remain qualitatively the same throughout your life. You change: in size, appearance, and in many other ways. So the question is not what it takes for a past or future being to be qualitatively just like you, but what it takes for a past or future being to be you, as opposed to someone or something other than you.

http://plato.stanford.edu/entries/ident ... #UndPerQue

Du måste ju fan ge mig en chans att tala om saker. Jag vet att mina symboler inte är det som de symboliserar. Jag vet det. Ok?

Men om jag inte får använda dem för att peka på det som jag önskar symbolisera hur skall vi kunna kommunicera då?

Varför blandar du ens in identitetsbegreppet?

Vi tillskriver världen en struktur, och huruvida jag är en eller flera personer (multipla personligheter är ju faktiskt förekommande) är helt och hållet godtyckligt. Det beror, som sagt, på hur jag väljer att betrakta saken.

Jag använder inte bara identitet för att tala om människor. Jag använder det även för att tala om ting. Tex en båt, en bil, eller bara det gröna på en brun bakgrund.

Hur var det med välvilja vid läsning? Jag använder identitetsbegreppet på precis samma sätt, det är inte det som det är frågan om, det är emellertid fortfarande godtycke det handlar om.

Varför jag blandar in det? Därför att det är en av stöttestenarna för ett uttalande om att det finns objekt, som i flera olika, eller att helheten har delar. Det är något som logiskt följer, alltså det som begreppet syftar till, av antagandet att det finns en värld med distinkta objekt i. Eller rent av antagandet att världen har distinkta regioner.

Nej, det följer inte, och det är det jag försöker säga. Ett föremål behöver inte äga någon identitet i sig för oss att tillskriva det identitet. Det behöver endast äga kvaliteter. Vill vi benämna saker måste vi dock ta hjälp av identitetskonceptet, men det träder endast i bruk just då vi godtyckligt benämner (och därigenom avgränsar det, alltså skapar en identitet) något på det ena eller andra sättet. Är du med? Du tänker helt enkelt fel här, som en övervintrande platoniker eller nåt.

Jag har ju påpekat att du behöver det, så jag ser inte att det är jag som behöver det. Jag ser det som att du av någon anledning skyr det men baserar dina utsagor på det. Numeriska identiteter alltså, även om du kallar dem objekt och menar att de ger sig själva.

Det är för att du tänker fel. Vi är tvungna att bege oss in i språket för att kunna tala om världen, visst, men det betyder inte att världen är språket. Du måste kunna skilja på verkligheten och de begrepp med vilka vi representerar verkligheten.

Framför allt så behöver du det om skall snacka om att det finns realiteter i relationen mellan människor. Och att den realiteten skulle ligga till grund för någon klasskamp.

Varför det? Det är ju en helt annan diskurs, har inget med detta att göra (åtminstone inte direkt). Som jag skrev ovan. Det är klart att jag kan ta fasta på helt andra saker och beskriva det på ett helt annat sätt, med andra begrepp (och alltså identifiera något annat i detsamma), inget är mer korrekt såtillvida. Att Marx väljer just klassbegreppen är för att de är så pass fruktbara - de förklarar den historiska utvecklingen. Inte för att där finns nån självidentitet, eller något annat metafysiskt påhitt.

Om du talar om objekt i den mening att de är reella, i en materiell värld, så kan jag inte se att det är ditt tillskrivande av en struktur som ger objekten.

Som ovan, skilj på verkligheten och den begreppsapparat med vilken vi representerar verkligheten. Objekten finns - odifferentierade -, men vi måste kliva in i språket - och därigenom tar vi död på det direkt givna - för att alls kunna säga något om något. Varför är detta så svårt för dig? Du kan ju inte klandra mig om jag känner mig nödgad fråga, har ju fått förklara exakt detta för dig i jag vet inte hur länge nu...

Jag uppfattar det som att du säger att objekt ger sig själva (Heideggers aponefestai) samt att vi skapar dem genom våra val, jag kan inte få det att gå ihop.

Vad är det som är så krångligt?