quantum physics - matter is conscioussness?

[miles davis]

Dina definitioner är inte särdeles svåra att förstå, men orsaken till varför du använder dem och förklarar det ena vara av en högre, icke-dialektiskt bunden dignitet, än den andra, är åtminstone för mig tämligen obegripligt.
Fast, å andra sidan, det är mycket möjligt att det är något jag missat, och att det egentligen handlar om någonting superelementärt. Vad vet jag.

[Avantgardet]

Ledsen Auk, det är dags för dig att svälja stoltheten.

[J R Auk]

Dina definitioner är inte särdeles svåra att förstå, men orsaken till varför du använder dem och förklarar det ena vara av en högre, icke-dialektiskt bunden dignitet, än den andra, är åtminstone för mig tämligen obegripligt.
Fast, å andra sidan, det är mycket möjligt att det är något jag missat, och att det egentligen handlar om någonting superelementärt. Vad vet jag.

Är det riktat till mig?

Jag finner det superelementärt. Men ges ju skäl att tvivla på det när jag möter sådant hårdnackat motstånd.

Det enda jag vill visa är att vi måste anta något som kontrasterar det ena från det andra, i sig självt, om vi säger att världen är komplex och har delar, eller regioner. Mig varande skild från dig, eller från mitt observationsinnehåll. Eller någon ting för den delen.

Detta är identitet. Menar vi att en tavla har skiftningar så vi kan tala om olika omdömen inför olika delar, så måste delarna ha identitet, och de svarar mot det som kontrasterar dem mot varandra. Vare sid det sedan är materiellt eller ideellt.

Säger vi att identitet (alla former av det, även det som numerologisk identitet syftar till) enbart är ideella konstruktioner så säger vi att världen är ideell. Eller alternativt dualistisk, i det att det enda ena, den odelade materien, enbart framträder som det komplext delade i form av idealism. Det att en kontrast framträder är då inte talande om att det finns någon skillnad, någon komplexitet, då allt är lika och enbart genom våran observation, och vårat tal, så spjälkas det.

Vi stämmer även in i filmen som startade den här tråden i mångt och mycket.

Menar du icke-samtalsbunden (ungefär) när du säger icke-dialektiskt? Jag tolkade det som så i alla fall.

Jag säger inte att dessa numerologiska identiteter är något av värde, eller att de har någon relevans i sig själva. Men det som "numerologisk identitet" svarar mot är inte beroende av vår observation.

Det är därför apor får klättra upp i träden och inte kan plocka bananerna från där de sitter. Vart det nu skulle vara någon stans.

[J R Auk]

Ledsen Auk, det är dags för dig att svälja stoltheten.

Ta istället det jag säger om materia på allvar och försök visa hur det gäller för världen att materia är dess substans.

Kan du visa att det inte bara är något ideellt du lägger på det faktiska?

[LJUSUPPLEVELSE]

Jag slår vad med vemsomhelst om vadsomhelst att JR och Avantgardet är samma person....
(De)...han låtsas bråka med den andra hela tiden men (de två )( han) kommer överens till slut på något mystiskt sätt...
Lite Latoya o Michael där...

mvh  :)

[J R Auk]

Jag slår vad med vemsomhelst om vadsomhelst att JR och Avantgardet är samma person....
(De)...han låtsas bråka med den andra hela tiden men (de två )( han) kommer överens till slut på något mystiskt sätt...
Lite Latoya o Michael där...

mvh  :)

Tja det är ju här skon klämmer. Jag menar ju mig vara mig själv, förmodligen därför jag får uppmaningen att släppa min stolthet.

Avantgardet menar ju dock att vi alla är samma, och försöker smyga in det här med multipla personligheter.

Dock övertygas jag inte. För likförbannat måste jag laga min frukost och tugga den. Aldrig kan jag bara få vara mätt. Vilket jag någon gång borde kunna få uppleva om det nu vore så att jag inte ensam är.

[Avantgardet]

Ledsen Auk, det är dags för dig att svälja stoltheten.

Ta istället det jag säger om materia på allvar och försök visa hur det gäller för världen att materia är dess substans.

Kan du visa att det inte bara är något ideellt du lägger på det faktiska?

Och varför tror du jag har envisats med att vi måste motivera den begreppsapparat vi väljer? Har du sovit under diskussionen?

[Avantgardet]

Jag slår vad med vemsomhelst om vadsomhelst att JR och Avantgardet är samma person....
(De)...han låtsas bråka med den andra hela tiden men (de två )( han) kommer överens till slut på något mystiskt sätt...
Lite Latoya o Michael där...

mvh  :)

Tja det är ju här skon klämmer. Jag menar ju mig vara mig själv, förmodligen därför jag får uppmaningen att släppa min stolthet.

Avantgardet menar ju dock att vi alla är samma, och försöker smyga in det här med multipla personligheter.

Dock övertygas jag inte. För likförbannat måste jag laga min frukost och tugga den. Aldrig kan jag bara få vara mätt. Vilket jag någon gång borde kunna få uppleva om det nu vore så att jag inte ensam är.

Menar alls inte att vi är samma, menar att det är först i språket vi kan göra några åtskillnader överhuvudtaget, eller i analysen (för att låna av Hegel). Varat finns även utan begreppen, men då som ett odifferentierat kaos.

[Avantgardet]

Gissar att Miles Davis med icke-dialektisk menade att du inte såg till antinomin som ett spänningsfält, där de båda polerna är absolut beroende, ja i själva verket skapar, varandra. Och att du prioriterade den ena polen utan att motivera det.

Det finns en absolut motsättning mellan kontinental och analytisk filosofi här. Den kontinentala filosofin betonar skillnaden (förutan vilken identiteten blir obegriplig, de är begrepp som är beroende av varandra ömsesidigt), medan många analytiska filosofer naivt inbillar sig att saker och ting äger självidentitet i kraft uteslutande av sig själva (vilket, som det ju ständigt visar sig, är en föreställning som inte håller streck, det är en felkonception av hur språket fungerar).

[offroff]

Avantgardet menar ju dock att vi alla är samma, och försöker smyga in det här med multipla personligheter.

Intressant, jag har ju missat hela bakgrunden till er diskussion men då förstår jag varför ni argumenterar som ni gör.

Problemet med materialism är ju att materien förändras. Om vi kallar våran kropp för en individ så kan man ju betrakta den så, men problemet är ju att identiteten förändras. När en tanke, eller känsla upphör, då är vi något annat, vi har förändrats. Rent materiellt så är vi inte samma individ vid tidpunkt t och tidpunkt t+x.

Jag skulle gärna läsa om en materialist som tror att vi som individer existerar i mer än två sekunder. Hur ser en sådan teori ut? Det verkar som att man måste hitta på ett ego-objekt som aldrig förändras.

En annan lösning är ju att vi alla är samma. Individerna förändras men alltet är detsamma. Det är inget jag tror på, men det är ju i alla fall något man KAN tro på.

J R Auk, vad har du för teori?

[Avantgardet]

offroff, indivbegreppet är just ett begrepp, det vill säga en social konstruktion, vilket på inga sätt är oförenligt med en materialism. Sen tycker jag det är lustigt att ni menar förändring vara ett problem, ingen utav er som är det minsta bevandrade i dialektiken? Förändring är utgångspunkten, inte ändpunkten (annat än för det formalistiska "metafysiska tänkandet", för att låna av Engels).

Det bör väl tilläggas att en "het" diskussion om sådana här hårklyverier vittnar om passion, så det är endast något gott i mina ögon. Sen ska man känna sig hedrad att man får betrakta sig som Auks antagoist, och det bör vara ömsesidigt anser jag, för det är blott genom motstånd man växer.

[offroff]

Avantgardet, med din tolkning så är nog förändring inget problem men om det är så att man menar att en individ är en individ i ontologisk mening, ja, då blir förändringen ett problem. Eller hur?

Jag vill gärna tro att jag är en individ i ontologisk mening, så för mig är förändringen ett problem. Men jag ger dig rätt i att för dig, som menar att det inte finns några individer i ontologisk mening, du slipper just förändringsproblemet, men du har säkert andra problem att lösa. Det verkar ju som att vi betraktar världen ur ett individuellt perspektiv t.ex.

[Avantgardet]

Jag förstår inte det där behovet, det är klart att vi upplever och existerar även för-språkligt, men inte som individer - eftersom individ blir man först med den sociala processen. Tycker du skapar dig ett problem som inte har någon reell grund.

[offroff]

Jag förstår inte det där behovet, det är klart att vi upplever och existerar även för-språkligt, men inte som individer - eftersom individ blir man först med den sociala processen. Tycker du skapar dig ett problem som inte har någon reell grund.

Grunden för hur jag tänker är ju vad jag upplever, jag vet inte vad jag skulle uppleva utan ett språk och utan ett socialt sammanhang men jag TROR att det inte skulle vara så enormt stor skillnad, mina sinnesintryck skulle vara hyfsat snarlika tror jag faktiskt.

Vi upplever ju saker utifrån ett visst perspektiv, det gör ju att man lätt får för sig att man skiljer sig från det man observerar.

[J R Auk]

Avantgardet menar ju dock att vi alla är samma, och försöker smyga in det här med multipla personligheter.

Intressant, jag har ju missat hela bakgrunden till er diskussion men då förstår jag varför ni argumenterar som ni gör.

Problemet med materialism är ju att materien förändras. Om vi kallar våran kropp för en individ så kan man ju betrakta den så, men problemet är ju att identiteten förändras. När en tanke, eller känsla upphör, då är vi något annat, vi har förändrats. Rent materiellt så är vi inte samma individ vid tidpunkt t och tidpunkt t+x.

Jag skulle gärna läsa om en materialist som tror att vi som individer existerar i mer än två sekunder. Hur ser en sådan teori ut? Det verkar som att man måste hitta på ett ego-objekt som aldrig förändras.

En annan lösning är ju att vi alla är samma. Individerna förändras men alltet är detsamma. Det är inget jag tror på, men det är ju i alla fall något man KAN tro på.

J R Auk, vad har du för teori?

Tja nu sa jag det där att Avantgardet tycker att vi är samma som en pik till honom. Poängen var att jag menar att från det han säger så följer att vi alla är samma. Jag vill inte förleda någon att tro att han säger sig själv ha den åsikten.

Jag är monist, materialist (i det att jag vill poängtera att solen fanns innan vi såg den).

När jag förklarar individen så vill jag göra en distinktion mellan individ och personlighet. Jag ser det som att jag har en personlighet på grund utan min specifika individualitet. Alltså, den materiella konfiguration som jag har ger mig som jag är i min praktik.

Dock tror jag att tiden, som jag föreställer mig bara är här och nu, har en viss utsträckning, så att materien inte bara är just det vi ser, utan även har en form utanför det för oss sinnligt nåbara. Rationellt kan vi nå det, genom våra ideella fakulteter, på samma sätt som vi kan höra en melodi (en helhet) av toner (delar).

Jag tror alltså att den materiella formen är mer än det som sinnena ger oss, och detta på grund av hur den enda substansen existerar, energin. (Jag tänker mig substansen som en deg som kan töjas och dras i, och vi kan ta av ena änden för att lägga något i den andra.

Det du säger om att materien förändras är ett av det numerologiska identitets problemet (och anledningen att jag säger att klassisk materialism borde vara stendöd).

Dock tror jag att Avantgardet helt avfärdar att vi vet något sådant, och istället menar att det faktiska är det som framträder, alltså den sammantagna formen. Så jag tror inte att det ges någon som helst relevans.

Dock förstår jag inte hur detta ges oss.