Avantgardet skrev:Att vi måste anta eller förkasta axiom är inget argument för ett specifikt axiom! Försök igen!
Vem har sagt det? Igen fösöker du bluffa som om du kommit något på spåret. Din kommentar är meningslös. Hur annars.
Moderator: Moderatorgruppen
Chloe skrev:"Det är ett stort problem för Popper att hans egen sats inte svarar mot de kriterier han uppställer, och det är svårt att se varför vi då skall tillmäta honom någon vikt" och vidare "kan du visa på nåt ställe där jag hävdat något annat än att axiom måste endera antas eller förkastas...". Om det senare är sant är det förra inget problem. Så lätt var det. Igen.
Här hävdar du explicit att om det är så att axiom måste endera antas eller förkastas så är det inget problem att Poppers sats inte kan tillämpas på sig självt - vilket förstås inte följer men som i sammanhanget inte är intressant att närmare gå in på.
Jag bad dig om ett motiverande, och här hävdar du ju att "Så lätt var det. Igen.", vilket vi väl måste förstå som att du med detta menade att du besvarat min fråga. Men om detta inte är ditt svar, utan bara något meningslöst resonemang du delgett oss av oklara skäl, så får jag väl ställa min fråga än en gång: Har du något skäl att anföra varför vi ska anta Poppers axiom?
Och som sagt, att ett axiom antingen måste antas eller förkastas är inget argument för att anta ett specifikt axiom, det är inget argument för något axiom överhuvudtaget utan en beskrivning av den situation vi står inför.
Vad jag efterfrågade var vad du har för skäl att anta just Poppers axiom och inte någon annans, då det finns en hel uppsjö med vetenskapsteoretiker.
Att påstå att falsifierbarhet är ett argument för falsifierbarhet är som att säga att krig är ett argument för att anfalla någon. Det är inte ett argument utan en värdering utav ett fenomen. Och att Poppers sats behöver smita undan de kriterier den själv upprättar betraktar vetenskapsteorin som ett stort problem, att du sen förnekar detta är en annan femma.
Chloe skrev:Att påstå att falsifierbarhet är ett argument för falsifierbarhet är som att säga att krig är ett argument för att anfalla någon. Det är inte ett argument utan en värdering utav ett fenomen. Och att Poppers sats behöver smita undan de kriterier den själv upprättar betraktar vetenskapsteorin som ett stort problem, att du sen förnekar detta är en annan femma.
Okej Pelle Chanslös, lek inte Måns nu. Falsifierbarhet är ett argument för vetenskaplighet, inte falsifierbarhet. Du visade att du ingenting fattat i ditt förra inlägg och missar även nu, självfallet. Hur annars.
Okej! Du har helt enkelt inte begripit att du måste ha ett argument för falsifierbarheten, och att det är det som efterfrågats nu ett antal gånger. Sen är falsifierbarhet ett kriterium för vetenskaplighet, inte ett argument för vetenskaplighet, men det behöver vi inte ägna oss åt nu. Det som jag fortfarande saknar från dig är ett argument för falsifierbarheten - inte för vetenskapen eller något annat utan blott och bart för falsifierbarheten. Det är nämligen den som måste motiveras. Tycker det är lustigt att du inte förstått det här när jag flera gånger tydligt gett uttryck för önskan att du ska motivera valet av ett specifikt axiom (falsifierbarheten) framför andra. Man får ibland intrycket att du bara svamlar och desperat söker komma ut ur det hörn du själv målat in dig i. Enklare är förstås att du bara ger oss ett argument, som sagt. Du får ett försök till!
Än en gång, Chloe: Att vi endera måste anta eller förkasta ett axiom är inte ett argument för något specifikt axiom, inte ens för ett axiom överhuvudtaget!
Sen leker du med ord när du säger att jag hävdat motsatsen till att Poppers sats vederlägger sig själv. En självmotsägelse är enligt logiken att vederlägga sig själv, det är inte identiskt med falsifierbarhet. Poppers sats vederlägger sig själv, just emedan den inte kan falsifieras.
Avantgardet skrev:Ja, jag har fel omm (om och endast om) vi bortser helt från gängse logik och språkbruk.
Hegels politiska tänkande bygger på hans förutsättande av den underliggande teleologin - andens fullbordande. Individen upplöses i familjen, familjen i samhället, samhället i händerna på den "upplyste despoten" (kungen), eller den "stora heroiska natur" som för utvecklingen framåt. Hegel skulle nog mena att demokratin är en hämsko för anden i dess strävan.
Återgå till "Politik och samhälle"
Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster