Inläggav Avantgardet » 05 jan 2009 18:23
Hahahaha, och du skojar inte med mig? Det funkar inte att mamma mig, det är grejen. Such är, som jag ser det, mer en sån där kukig typ. Som alla sprutnarkomaner som springer omkring och viftar med sina grova nålar och som jag kapar jämns med anklarna genom mitt avväpnande skratt och mitt träffande ordval: "ledsen grabbar, jag har inget machokomplex, det är för mycket fallos i sånt där, och jag har inget att kompensera för". Such har aldrig vågat duellera mig, vare sig på vers eller prosa, finns skäl till det. I själva verket ser jag i honom bara nån som dricker självkänsla, dricker överhuvudtaget inte själv - blir alldeles för dryg då -, utan söker medicinera mig själv ödmjuk. För om jag inte gör det själv gör mina vänner det åt mig, de står inte ut med mig annars påstår de. Så varför trasig? Jag kallar det fullkomlig, men har självdistans nog att skratta åt det.
Men ska samtidigt inte sticka under stol med att jag gillar Such, kan hans typ innan och utan, och känner mig bekväm bland dem.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"