Typologin - och önskan att komma bortom (för andra gången)

[Minded]

Kom inte att luta dig mot heligheten. I samma ögonblicket slutar du vara relevant, eller faktiskt förtjänt av den.

Även om det är skönt att få njuta ibland

[Fication]

Ni vill förstås göra det till nåt andligt.

Ja och nej. Delvis. Både och. Det är en möjlig utväg, men inte enda. Att vara unik och finna sin plats har till stor del varit och är en stark drivkraft för mig.

[Avantgardet]

Vad jobbigt att hålla på och jaga nåt slags originalitet.

Kom på att det finns en som talat intressant på något som tangerar detta: Den här snubben

[Fication]

Måste inte vara orginalitet så tillvida att man är någon i andras ögon, bara att hamna på rätt plats - göra det man är avsedd till. Har alltid irriterat mig på folk som gjort samma sak som jag, fast bättre.

Derrida om spöken, hur tangerar det detta?

[Avantgardet]

Har aldrig stött på nån som gör samma sak som jag. Hur hittar du såna?

Jag tänkte på ursprungsfrågan om typologiers otillräcklighet, men ofrånkomlighet, och det att Minded flera gånger under dagen använt begreppet spöke i just den bemärkelsen som det är tal om. Vi går omkring bland vålnader (våra hjärnspöken, rent bokstavligt talat), och det är väl något försök att låta det verkliga sippra in genom denna slöja av ektoplasma, eller åtminstone söka riva upp maskor så stora att vi får oss en glimt av det verkliga där bakom. Åstadkomma ett brott, där vi öppnar oss för det nya.

[Minded]

Jag trodde 'spöke' var ditt generella ord för det jag ca kallar irrelevans eller ovana, just hjärnspöken. Jag fick smak för ordet  :)

[kWee]

önskan att komma bortom

Har alltid själv arbetat hårt med att få bort dessa förutfattade saker,väldigt svårt...men ändå inte.
Största problemet för mig angående typologier är just dem som är något slags allierade,som man ger chans på chans.
Men de skiter dig i ögonen ändå.(kanske jag bara är naiv)

Ändå lever i mitt känsloliv en önskan just om samma som dig Avant, vad mig veterligen vi aldrig får uppleva är just detta, det enda jag ser i att komma bortom är väl att skulle leva på samma villkor.
I ett slags Utopi.

Då skulle ingen förvänta sig något varken mindre varken mera.

Men å andra sidan försöker man hålla ett öppet sinne , som vi flere här i tråden...kanske är en lösning inte alltför många millenier bort.

jag börjar grubbla i det här beror på en del saker som varit uppe i olika trådar, psykologiska typologier, och vulgära förenklingar av muslimerna (en riktigt populär grej), men också för några beundrar/hatbrev jag fått av några nya användare som PM

Detta är väl bevis på att vi fortfarande krälar i dyngan, de flesta vill ta allt lätt och smutskasta hit och dit,sådant som gör dig "gott".
Vi är ganska lättroade varelser,så ql att nedvärdera andra ock MÅ bra.

Men om man kan hålla sig nöjd med att hålla bort dem själv så gott det går. Är det kanske enda som räcker...rent samvete...

?

[Avantgardet]

Eller helt enkelt ta för givet, alltjämt, att man kan missta sig å det grövsta, eller bara marginellt, men likväl i princip alltjämt missta sig. Låter enkelt, kanske inte lika enkelt som det låter.

[kWee]

hur föreslår du man skall gå till väga  AV?

[Avantgardet]

Kunde ju ha varit kul om nån var smart nog att plocka upp en och ge en skjuts när man är ute och traskar i taskigt väder. Finns det ens nån som vågar tänka tanken och därigenom göra det möjligt för samvetet att verka? Tror inte det. Tycker ju att man borde sätta majoriteten av befolkningen på en brajmedicinering, i synnerhet i trafiken! Hade inte gjort nåt om man tilläts tiden att reflektera, begrunda och avnjuta livet innan man lämnar det.

[kWee]

brajmedicinering i all ära,skulle väl va en väg att öppna sinnen för folk,vi har ju våra egna erfarenheter av den.

men den har ju också lagts i låda  :(

samvetet har väl inte längre plats i denna demokratiska dröm,tjänar inget på att vara omtänksam....fråga vemsomhelst.
bara du är lite snabbare så...

[Avantgardet]

Jag skiter väl i vad borgarbrackorna har gått och byggt in sig i för stålbur, inte fan tänker jag låta dem bestämma MIN värld.

[J R Auk]

:)

Känner mig sådär lämpligt helig nu. Fast ska sanningen fram så är denna typ av autenticitet också den, som jag ser det, en inautenticitet. Blir tydligt när man ser alla dessa självförverkligade pseudoorientaler. Ursäktar om nån känner sig träffad, det får ni leva med. Alla är de samma dussinmänniska. Så för mig finns det en relativt obegränsad uppsättning varastilar, gester, åtbörder, kulturella koder, språk, att använda sig av. Ganska typiskt postmodern i det avseendet, tycks det mig.

Men har du sett dem de härmar då? Hur uppstår annars dussinet?

Tycker jag har påpekat det här förut, new agearna är ett verkligt bevis för Marx materialistiska historicism. Men hur kan de hitta en försörjning där?

Skådespelaren kan bara lyckas med sin roll om det finns något att härma, en roll som ingen redan sett eller föreställt sig kan inte tas som ett lyckat skådespel. Då är det inte "äkta" så att säga.

Inte förkastar du musikens original för att de följs av en rad coverband som ger dess musik en fadd skvalig populärton, efter deras förmåga att tälja guld ur klippan?

En människa som är precis som alla andra, som verkar vara den där helt opersonliga och av normen obarmhärtigt styrda personen kan vara ett unikt och i sig original. Nästan omöjlig att se för att typologin som formar sig runt den är den som låter samvaro flyta friktionsfritt.

För något har vi kvar från djuren, och det är oron över andras oro, den där känslan av att behöva vara på spänn inför den fattige, eftersom livet, ju mer det ser ut att vara mättande för den som lever det, skänker trygghet till de som omgärdar personen. Helt enkelt så är den fattige farlig just för att den inte har något att förlora (och gör er inte otjänsten att tolka fattig som talandes om materiella ting).

[J R Auk]

Kunde ju ha varit kul om nån var smart nog att plocka upp en och ge en skjuts när man är ute och traskar i taskigt väder. Finns det ens nån som vågar tänka tanken och därigenom göra det möjligt för samvetet att verka? Tror inte det. Tycker ju att man borde sätta majoriteten av befolkningen på en brajmedicinering, i synnerhet i trafiken! Hade inte gjort nåt om man tilläts tiden att reflektera, begrunda och avnjuta livet innan man lämnar det.

Vart en gång trött på festen i Södertälje när alla däckade och lämnade mig krank med flaskan. Så av mot Stockholm bar det, till fots och 4 på natten.
En timma senare var jag framme, en vänlig själ, tror han skulle ge nått kilo, eller ett par hekto skjuts, och fann mig tragglig längs vägen.

Fast jag vet inte, spekulerar bara, dock ger det en fingervisning om typen och hur den framstod för mig. Och poängen är väl att den som går runt och i skräck kurar inför det okända kan aldrig släppa in omtanken om den okände i det att den ses som en människa lik en själv.

De på "botten" vet att vara trygga, då de skall stå som bilden för det hemska och det onda men känner sig själva. Så antar att samhället skulle må bättre, om inte för medicinen du förordar, av din kur Avantgardet.

[Avantgardet]

:)

Känner mig sådär lämpligt helig nu. Fast ska sanningen fram så är denna typ av autenticitet också den, som jag ser det, en inautenticitet. Blir tydligt när man ser alla dessa självförverkligade pseudoorientaler. Ursäktar om nån känner sig träffad, det får ni leva med. Alla är de samma dussinmänniska. Så för mig finns det en relativt obegränsad uppsättning varastilar, gester, åtbörder, kulturella koder, språk, att använda sig av. Ganska typiskt postmodern i det avseendet, tycks det mig.

Men har du sett dem de härmar då? Hur uppstår annars dussinet?

Man har ju manualer!

Tycker jag har påpekat det här förut, new agearna är ett verkligt bevis för Marx materialistiska historicism. Men hur kan de hitta en försörjning där?

Vet inte om jag kan instämma i det. Jag skulle snarare säga att de är nåt slags substrat av den borgerliga individualistiska doktrinen. Vet dock inte om jag vill tillerkänna dem den där kallt beräknande sidan som du talar om.

Skådespelaren kan bara lyckas med sin roll om det finns något att härma, en roll som ingen redan sett eller föreställt sig kan inte tas som ett lyckat skådespel. Då är det inte "äkta" så att säga.

Nu finns det ju olika åsikter om vad som är rätt i detta men skit samma. Det behöver inte vara ett helt uttryck som lånas (inte en hel roll alltså). Genom att använda ett språk så skådespelar vi alltid redan (i den bemärkelsen att vi "härmar"). Vi hittar ju inte på orden själva, eller? Språket är den allmänning som möjliggör all igenkänning. Men skådespelaren simulerar, han härmar inte, skulle jag säga. Dess väsen är låtsas. Men i en värld där allas väsen är låtsas, just genom att alltid vara ett härmande (t.ex.), så blir detta istället en truism, och skådespelaren sanningssägare.

Inte förkastar du musikens original för att de följs av en rad coverband som ger dess musik en fadd skvalig populärton, efter deras förmåga att tälja guld ur klippan?

Nu föredrar jag ju improvisation, rakt av, framför allt skrivet, så det finns en nivå till till det här. Även om man inte heller där kommer nå någon autenticitet.

En människa som är precis som alla andra, som verkar vara den där helt opersonliga och av normen obarmhärtigt styrda personen kan vara ett unikt och i sig original. Nästan omöjlig att se för att typologin som formar sig runt den är den som låter samvaro flyta friktionsfritt.

Alla är original, aldrig av viljan eller strävan utan ofrånkomligen av naturen.

För något har vi kvar från djuren, och det är oron över andras oro, den där känslan av att behöva vara på spänn inför den fattige, eftersom livet, ju mer det ser ut att vara mättande för den som lever det, skänker trygghet till de som omgärdar personen. Helt enkelt så är den fattige farlig just för att den inte har något att förlora (och gör er inte otjänsten att tolka fattig som talandes om materiella ting).

Helt off skulle jag vilja anmärka att du kunde ha gjort fler distinktioner på fattig och rik, för du talar ju inte om fattig i den traditionella bemärkelsen, utan tolkar om begreppet till att vara nåt slags "fattig i anden", som jag skulle föredra att ha som eget begrepp. "Inget att förlora" betyder mycket olika saker i de olika sammanhangen. Sen tycker jag du skriver en essä på temat och skickar mig, okej?