Fobier är SKULD

[Holodeep]

När egots försvarsritualer tar över tränger man bort valet mellan skuld och förlåtelse i det ofullbordade människosjälvet, pga självförakt och osäkerhet skjuter man upp de behov som man egentligen har, och vill att "någon annan" ska assistera ens faktiska MÅSTEN =kris/flykt.

Man förtränger "analyser" och "ger upp" -och vet inte varför man agerar undvikande och irrelevant. "Någon annan" (en själv) närmar sig tvingande inom dödsskräckens former, och då tar glaumoren över. Den falska modern, fantasin. Somliga verkar aldrig kunna komma hem.



Det var länge sen vi sågs
Det måste gått ett år
Tiden rinner förbi
Stora människor har ingen tid
Och här står du på torget
Och springer omkring bland all trafik och
Skriker, skriker...
Och du skrek
Det finns mer, det finns mer...
Och du skrek

Vem har lurat alla barnen?
Det här är inte allt som finns
Här är inte allt som finns
Det finns mer
Det finns mer
Det var vi som bestämde
Det är vi som bestämmer
Det är vi som...

Och vad har hänt vår fröken
Hon som ingen orkar förstå
Hon som alla skrek på på vår gård
Hon ställde för svåra frågor
Men är det det hon tror på
Så är det det jag tror på
Än finns det tid

Det är vi som bestämmer
Det är vi som bestämmer
Det är vi som bestämmer
Det är vi som bestämmer
Det är vi som...
Det är vi som...
Det är vi som...
Det är vi som...

Här är det vi som...
Det är vi som bestämmer
Det är vi som bestämmer
Det är vi som bestämmer
Det är vi som...

Vem har lurat alla barnen?
Det här är inte allt som finns
Här är inte allt som finns
Det finns mer
Det finns...

Det här är inte allt som finns
Det finns mer, det finns mer
Det finns mer, det finns mer
För det är vi som bestämmer
Det är vi som bestämmer

-Laleh



-KÄRLEK-

[Vind]

Intressant...

Jag har spindelfobi och har ofta tänkt att det ligger ett undermedvetet motiv bakom. Frågan är vilket. Skuld låter intressant, det skulle kunna stämma, men skuld för vad? Jag känner ofta att jag är arg på spindeln, att den vill mig någonting personligt illa.

[Skogsälvan]

Attans så mycket skuld jag bär på i så fall. Alternativt kanske någon är skyldig mig en himla massa.

[Holodeep]

Attans så mycket skuld jag bär på i så fall. Alternativt kanske någon är skyldig mig en himla massa.

Projicerande självförakt? Kanske normerna du befinner dig i är en negativ spegel, och personlig ansamlad kraftfullhet kan komma "utanför", det blir mindre meningsfullt och cirklarna återstår. Om du förstår vad jag menar. Du är säkert en "naturlig" (snäll ungefär) människa ..och existensen tar tid på sig.

[Skogsälvan]

Jag tror att merparten av mina fobier härstammar ur tidigare liv.

[Holodeep]

Tänker att det kan vara så att samma tema av minnet integreras genom flera existenser, man rör sig då efter ett speciellt karakäristiskt mönster, hanterar samma arketyper som blir mer distinkta och meningsskapande -kollektivt förstärkta. Säkert hittar man svaren i klassisk psykoanalys också. Grävande kan dock vara mytskapande och då är det en lite missriktad avsikt med att hitta "barnet" i sig vilket det verkar handla om.

Har du genomgått någon regressionsterapeutisk session?

[Skogsälvan]

Jag har faktiskt funderat på regressionsterapi. Har du testat det?

För mig förefaller det naturligt att man har störst benägenhet att minnas sådant som satt djup prägel på en. Jag har flera fobier. Gräshoppor och se folk under vatten är värst. Höjder är också horribelt för mig.

[Holodeep]

Jag har också varit väldigt nyfiken på regressionsterapi men har aldrig provat. Verkar svårt att hitta adekvata instutioner.


Psykonalays handlar om att man försöker definiera ett dömmande och i modellen/utsagan upphöja den subjektiva kärnan för att  desperat "aktualisera" utan att förändras, man försöker som vuxen byta plats i sig själv för att heala samhällskulturens omvändning (genom auktoritetskaos) -men förstärker seperation. I bra terapeutiska modeller byggs först en känslomässig kontakt mellan klienten och terapeuten upp, där den den som hjälper kan för-representera klientens känslorörelse vid uppbrott. De flesta terapeuter vet inte riktigt vad andlighet är. Självständigt andlighetsansatser kollapsar i frånvaro av strukturens källa. Kvar i vaggan blir ett "arbete" man försöker nära och bekräfta utifrån. Det är inte så bra att "samla" tror jag, utan att omstrukturera känslan levande med tillit till "livsmodern"..

Funktionen känns för isolerad men kan ha initialt värde i kombination med non-absolutistisk känslighet för rytmernas "riklighet", det som skapar, mer och mer "bli" det, en del av flödet och det kreativa. Då hittar man kanske hem.

[Markus]

Fobier,betyder inte det obefogad rädsla för nånting?

[Skogsälvan]

Fobier,betyder inte det obefogad rädsla för nånting?

Jo, men jag råkar vara en sådan där störd typ som faktiskt tror att det finns en anledning. Dvs. fast man inte kan sätta fingret på det så finns det en anledning.

[Skogsälvan]

Holodeep: Jag är hyfsat insatt i psykoanalysen, KBT för den delen också vilken anses i dagens mått mätt effektivare på fobier. Jag skulle kunna skriva mycket om detta, men funkar KBT för så många - varför förstöra det? Det funkar inte för mig. Jag vill gå till roten med det hela.

[Holodeep]

Jag tycker KBT och liknande är för "hårt", det bygger på en konstig reducerad verklighet, öppningen till utforskande sanna betydelser (därav konfronterande, förlåtande, assmilierande) erkänns inte, när det ska UPPMUNTRAS. Människan ska komma fram, inte plockas bort. Det är löjligt liksom, är det så du upplevt det Skogsälvan?

[Skogsälvan]

KBT är ju en quick-fix. Jag vet att en gräshoppa inte är farlig, eller att en simningskunnig människa kan vistas under vatten en stund. Jag kan närma mig dessa fobier genom att titta lite längre och närmare. Funkar bra för många och därför vill jag inte kalla tekniken löjlig. Den räcker inte till för mig bara.