Lite tankar
Moderator: Moderatorgruppen
Avstånd är en upplevelse, det finns personer som bor långt borta men som ändå känns nära, nästan som man kan ta på dom. Kommer avstånd utifrån ordens betydelse, eller är det mer en känsla av närhet eller avstånd?..hmm, det lät bra i mitt huvud, men nu ser det konstigt ut. Tänk att det ska vara så svårt att förmedla en tanke, som var så klar inom mig.
Hur skulle personlig information om mig skapa ett mindre avstånd mellan dig och mig such?
Hur skulle personlig information om mig skapa ett mindre avstånd mellan dig och mig such?
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Förstår inte varför folk är så reserverade. Orka skämmas liksom.
Blev inte direkt förvånad att du skulle börja snacka om dina nävar Such, kompenserar på så sätt gör man när man är sämre utrustad på andra områden. Var inte bitter bara. Alla kan inte vara jag.
Blev inte direkt förvånad att du skulle börja snacka om dina nävar Such, kompenserar på så sätt gör man när man är sämre utrustad på andra områden. Var inte bitter bara. Alla kan inte vara jag.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Passande eller inte levererar ändå
Avant, jag växte upp i en miljö där knytnäven gällde. Därför är jag lite störd. Med viljekraft kämpade jag ur mej detta. Jag har en bror som är narcisst och psykopat. Min äldre syster är snäll i övrigt men gör konstiga angrepp på föräldrarna som ringer mej till hjälp. Vad är det frågan om? Samtidigt vi 3 bröder kommer överens hur bra som helst och aldrig har vi bråkat.
Avant, jag växte upp i en miljö där knytnäven gällde. Därför är jag lite störd. Med viljekraft kämpade jag ur mej detta. Jag har en bror som är narcisst och psykopat. Min äldre syster är snäll i övrigt men gör konstiga angrepp på föräldrarna som ringer mej till hjälp. Vad är det frågan om? Samtidigt vi 3 bröder kommer överens hur bra som helst och aldrig har vi bråkat.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
suchanother skrev:Vind, varför så räddhågsen?
Du bär med dej en massa ”hemlisar” som egentligen i våra ögon är rena sagostunden. Vi har garanterat värre hemlisar men vi kör på.
Jag förstår inte riktigt ditt haraktiga beteende. Kom som du är och var inte rädd. Här accepteras de flesta (förutom fascister och sånt drägg).
Kom tillbaka snälla.
Ja, jag vet. Jag är rädd. Det är mycket som har förändrats på sista tiden,
bra förändringar, men samtidigt har jag blivit förvirrad. Jag ska inte
försvinna, men det känns som jag behöver tänka över allting. Jag har en
massa känslor som jag inte vet vad de betyder eller varför de finns.
Jag behöver reda ut det. När man läser vad folk har skrivit här får
man hela tiden nya saker att tänka på - det blir mycket på en gång.
Jag tror jag började få några slags psykosomatiska symptom ett tag
(inte enbart pga Filosofiforum, andra saker också), men jag har rett
ut en del nu (ca 10 sidor handskrivet i ett A4 block), så jag kommer snart
tillbaka.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Vind skrev:suchanother skrev:Vind, varför så räddhågsen?
Du bär med dej en massa ”hemlisar” som egentligen i våra ögon är rena sagostunden. Vi har garanterat värre hemlisar men vi kör på.
Jag förstår inte riktigt ditt haraktiga beteende. Kom som du är och var inte rädd. Här accepteras de flesta (förutom fascister och sånt drägg).
Kom tillbaka snälla.
Ok Vind. Har jag förstått rätt att du pallar inte med tryck? Lite elakt.
Varför blir det för mycket? Alla ”vanliga” människor utsätts för tryck är du extra känslig? Psykosen är alltid en räddning
Vind skrev:suchanother skrev:Vind, varför så räddhågsen?
Du bär med dej en massa ”hemlisar” som egentligen i våra ögon är rena sagostunden. Vi har garanterat värre hemlisar men vi kör på.
Jag förstår inte riktigt ditt haraktiga beteende. Kom som du är och var inte rädd. Här accepteras de flesta (förutom fascister och sånt drägg).
Kom tillbaka snälla.
Ja, jag vet. Jag är rädd. Det är mycket som har förändrats på sista tiden,
bra förändringar, men samtidigt har jag blivit förvirrad. Jag ska inte
försvinna, men det känns som jag behöver tänka över allting. Jag har en
massa känslor som jag inte vet vad de betyder eller varför de finns.
Jag behöver reda ut det. När man läser vad folk har skrivit här får
man hela tiden nya saker att tänka på - det blir mycket på en gång.
Jag tror jag började få några slags psykosomatiska symptom ett tag
(inte enbart pga Filosofiforum, andra saker också), men jag har rett
ut en del nu (ca 10 sidor handskrivet i ett A4 block), så jag kommer snart
tillbaka.
Lugn, det ger sig efter ett tag, för mycket input kräver att man får ur sig en del för att återställa balansen. Låt det ta lite tid. Och bli lugn igen.
suchanother skrev:
Ok Vind. Har jag förstått rätt att du pallar inte med tryck? Lite elakt.
Varför blir det för mycket? Alla ”vanliga” människor utsätts för tryck är du extra känslig? Psykosen är alltid en räddning
Det är väl inte så allvarligt, det är inte det jag menar. Men jag har
upptäckt att jag ljuger för mig själv. Jag låtsas att det är synd om mig
och att jag inte kan påverka något. Men jag vet ju att jag kan göra det
jag vill, det är bara jag själv som hindrar mig. Nu måste jag inse det och
också handla därefter. Det är en sak jag har kommit fram till, konstigt
nog den första saken på länge om mig själv som jag inte är glad över att
upptäcka. Men jag vet ju att det är en bra sak att upptäcka. Jag var nära
det länge, till slut kunde jag inte motbevisa det längre.
Det här är en anledning till att jag behöver tänka. Inte som att det är
livsfarligt, bara att jag tycker att jag behöver det. Jag tycker om att ta reda på saker om mig själv
Skogsälvan skrev:Vet du vad du vill, Vind?
Ja och nej. Jag vill forska i filosofi, men det kräver att jag vågar säga vad jag tycker och tror. Jag vill uttrycka mina tankar, hjälpa folk - det trodde jag ända tills igår. Jag låg i sängen och var på väg att somna, tänkte lite på Filosofiforum och kom på en viktig sak.
Jag vill inte att folk ska förstå mig, jag är rädd att allt jag tror på är lögn. Jag är rädd att de andra ska berätta det för mig. Jag har låtsats att ingen förstår mig. Jag menar, det är ju ingen som har förstått mig, men hur mycket har jag försökt då? Jag har berättat som om jag redan från början förutsatte att de inte skulle förstå, när de inte heller gjorde det bekräftade det ju vad jag ville tro. Hur skulle de kunna förstå? Jag använde ord som jag visste att de inte förstod, sa mig att det var ”det enda sättet att förklara det på”.
Ju mer jag tänker efter desto mer inser jag det. Hade jag försökt förklara med deras ord hade de kanske förstått, men det var jag rädd för. Jag tänkte mig att jag skulle bli så glad om någon förstod, därför blev jag så förvirrad av mina känslor när jag hittade någon som förstod det jag förklarade här. Jag förväntade mig inte svar på riktigt, eller jag vet inte… Jag tänkte inte så mycket när jag skrev.
Jag blev rädd, jag kände också att jag hade ljugit för mig själv och att den lögnen höll på att uppenbaras. Jag gick runt och undrade vad jag var så rädd för. Jag vet ännu inte om det här är hela sanningen, för jag har upptäckt del för del vad det handlar om. Jag är glad att jag upptäckte det här i alla fall.
Är mina tankar inte sanna då? Eftersom jag tvivlar på det här sättet. Jag tror inte att jag tvivlar för att det inte är sant. Jag tror att det är något psykologiskt… Det har jag väl kvar att upptäcka. Nu måste jag göra någonting åt det här alltså!
Vind skrev:......Ju mer jag tänker efter desto mer inser jag det. Hade jag försökt förklara med deras ord hade de kanske förstått, men det var jag rädd för. Jag tänkte mig att jag skulle bli så glad om någon förstod, därför blev jag så förvirrad av mina känslor när jag hittade någon som förstod det jag förklarade här. Jag förväntade mig inte svar på riktigt, eller jag vet inte… Jag tänkte inte så mycket när jag skrev.
Jag blev rädd, jag kände också att jag hade ljugit för mig själv och att den lögnen höll på att uppenbaras. Jag gick runt och undrade vad jag var så rädd för. Jag vet ännu inte om det här är hela sanningen, för jag har upptäckt del för del vad det handlar om. Jag är glad att jag upptäckte det här i alla fall.........
Refererar det här till någon annan tråd? Blev lite nyfiken.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Vind, man behöver väl inte vara en komplett människa? Måste man verkligen ha totalkoll på sig själv, och ska man må dåligt annars? Det går inte bra att ta det pö om pö, man lär känna sig själv allt eftersom, precis som allt annat. Ingen idé att sitta och döma sig själv för något som ändå inte hade kunnat vara annorlunda. Det är som det är, bara göra det bästa av det.
Men du är allvarlig när du säger att du vill forska i filosofi?
Men du är allvarlig när du säger att du vill forska i filosofi?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster