HASCH

[Avantgardet]

(Tankade hem... ska se senare, tack för tips!)

[Avantgardet]

Klockren!  =D>

Höll dock på att garva ihjäl mig när de körde "Come together", men man måste likförbannat erkänna att jag jobbar på min ödmjukhet, och bara i den gesten så ligger det ödmjukhet. Kul med en riktigt bra musikal också. I synnerhet för oss som gillar Beatles.

[scirocco]

Jag gillar Rolling Stones. Men ,nä

[scirocco]

Hörde den låten idag, instrumentalt. Från Brasilien. kanon!

[Zokrates]

Jag gillar Rolling Stones. Men ,nä

" I see a red door and I want it painted black
No colors anymore I want them to turn black
I see the girls walk by dressed in their summer clothes
I have to turn my head until my darkness goes
I see a line of cars and theyre all painted black
With flowers and my love both never to come back
I see people turn their heads and quickly look away
Like a new born baby it just happens evry day
I look inside myself and see my heart is black
I see my red door and it has been painted black
Maybe then Ill fade away and not have to face the facts
Its not easy facin up when your whole world is black

No more will my green sea go turn a deeper blue
I could not foresee this thing happening to you
If I look hard enough into the settin sun
My love will laugh with me before the mornin comes

I see a red door and I want it painted black
No colors anymore I want them to turn black
I see the girls walk by dressed in their summer clothes
I have to turn my head until my darkness goes
Hmm, hmm, hmm,...
I wanna see it painted, painted black
Black as night, black as coal
I wanna see the sun blotted out from the sky
I wanna see it painted, painted, painted, painted black
Yeah! "  :)

[Andreas]

Så stukad! Det som är riktigt tragiskt är att vissa menar sig kunna avfärda fenomenet blott med ett "det är hemskt!", utan närmre precisering. Frågan är varför man behöver detta, denna samhälleliga mekanism. Denna inre "fiende", som man betraktar den (därmed inte sagt att den är en fiende i någon egentlig mening), detta något att vara rädd för. Pressen spelar helt klart på dessa känslor (fördomar) hos läsarna. Läsare tycker givetvis om att bli bekräftade, och tidningar tycker om att sälja lösnummer, det sammantaget är det perfekta receptet för att göra riktigt blaskig litteratur utan substans. Det handlar mycket om att upprätta en värdegemenskap, ett "vi" och "dem".

Se på LJUSUPPLEVELSE till exempel, han behöver "Knarkarna" för att kunna höja sig själv i förhållande till dessa. Han är långt ifrån ensam om detta. Judarna är ju inte direkt tidsenligt längre, så därför har man knarkarna istället. Jag tycker vi kunde ha gett oss på de "Feta" istället, eller vilka som helst egentligen. Hade varit precis lika o/förnuftigt. Eller så lägger vi bara ned moraliserandet, och söker istället för att klaga på varandras egenheter hitta bra lösningar på de riktiga problemen här i världen.

Visst, men samtidigt är du som Åkes så klarsynt påpekat osunt förtjust i din egen kreativitet och som jag påpekar hänssynslös -> långa stridigheter . Men det är inte det som jag vill säga här... Låt oss istället fokusera blicken mot dynamiken av mobiliserandet nu när tråden hamnat där alla sådana här trådar hamnar på ett öppet forum. (Dvs Nixons efterlöpare flyr fältet) Jag menar visst i den styrda kommersiella median tillåts inte objektivitet råda av ovan nämnda skäl, men här i det öppna är vi som alltid segerrika.

Alltså;

Mina arbetskamrater är ofta folk med trasslig barndom , flerbarns ensamstående mammor , överlevnadskämpande flyktingar med halvtaskiga språkkunskaper(vissa från länder där narkomani är endemisk/andra är muslimer) ,  troende kristna , periodare ,rövslickande angivare osv...
Jobbet är inget forum för den typen av diskussioner , för det mesta.
Att överhuvutaget förhärliga/sätta sådana saker i ett positivt sammanhang är egentligen riskabelt och oönskat.

Det är så här kärnan se ut. Ett tydligare exempel som dessvärre inte finns tillgängligt längre var på drogportalens forum. När jag nu gick in och kollade där verkade det som om de helt tagit bort forumet naturligt nog. Givetvis var det inget öppet forum, det säger sig ju självt i och med att det hade blivit sönderspammat. Så att forumet inte var öppet var ju lätt att förstå och inget jag klandrar dem för. Grejjen var bara att neutrala forskare hade släppts in där, i alla fall en, det fanns aldrig så särskilt många trådar. Men ett inlägg minns jag som mycket intressant, det handlade om begreppet missbruk. Forskaren resonerade där klart och genomgripande genom ämnet. Då kom en av eldsjälarna in, en kvinna som hade mist sin son i en överdos och deklarerade att det nu var färdigdiskuterat. Narkotika är olagligt, därför är all användning av allt som blivit klassat som narkotika att betrakta som missbruk. Därefter såg jag inte många fler inlägg och nu ser jag inte ens något forum.

Frågan jag ställer mig blir då; Hur ska vi konstruktivt förhålla oss till personer som kvinnan jag talade om innan? Som det är nu tillåts sådana som henne diktera hela vår politik och vårat debattklimat. De kan inte läsa en forskarrapport, det var helt uppenbart att hon över huvud taget inte försökt ta till sig det forskaren resonerade kring.

Den polisrapport som Rauk länkade till tidigare har också som syfte att skydda från att neutral forskning når fram. Den är mer sofistikerad än något jag tidigare läst av propaganda mot psykedelia, men i botten finns ändå bara den här djupt rotade viljan att ha drogerna att ge hela skulden för förlorat liv bland nära och kära. Ämnet måste förenklas så att alla utan vidare kan få dumpa dit skulden, så som mot Judarna efter Avantgardets drastiska exempel. Sorgen är värd all medlidande och att börja där är en förutsättning att komma någon vart med kvinnan i debattprogrammet igår vars enda input var 'det är hemskt'. Vi står samman om att bära våra medmänniskors lidande. Det handlar över huvud taget inte om åsikter.

Grejjen är att för att kunna behålla knarket som skulddumpningsplats så måste drogliberalerna klassas som känslolösa. 'De delar inte vårat gemensamma lidande' är bilden som måste upprätthållas. Eftersom de inte känner med oss goda människor som vet att knarket bär hela skulden så är de alltså hänssynslösa människor som måste bekämpas. Därför det passar så bra att bara ha ungdomar, helst bara unga män som motståndare eftersom de är så stridbara. Alla andra gruppers användning förtigs, så när de någon gång ger sig tillkänna är de enkla att ufoförklara.

[Zokrates]

Jag tänkte flika in med min rökning som ett exempel på missbruk, ok, det är inte förbjudet ännu, men i takt med att rökning på allmänna platser alltmer inskränkts så är det väl bara en tidsfråga innan även ciggen förbjuds.

Men men, så hur ser mina rökvanor ut? Jag röker dygnet runt, nära på i sömnen med, men då är det ju passiv röknig det handlar om, dock har jag aldrig som farsan somnat med en pinne i hand och vaknat med en slocknad asksträng som hängt kvar i sin fulla längd, oförklarligt nära på, men som jag sett flera gånger.

Jag röker mer när jag är ensam och jag röker mest när jag är uttråkad.
Om jag umgås eller har kul röker jag väldigt lite, jag kan till och med GLÖMMA bort att tända en fimp i sådana stunder. Så vad är det som fattas oss missbrukare,
mig själv inräknat, förmodligen ett sällskap, en social samvaro som är så positiv och trygg att grunden till denna nervösa grundorsak till rökning ej infinner sig.

Ni folk är för jäkla humorlösa och tråkiga i största allmänhet och ni fattar oftast inte vad det är som får medmänniskor att må bra och när det gäller kroppsberöring, så har de flesta så höga murar resta att de blir kränkta om någon försöker sträcka sig över dem. Detta är roten till nästan all missbruk, behovet av att fly från en verklighet som inte kan tillfredsställa änns ens grundläggande behov, för som sagt, alla de ämnen som får den som berusar sig att bli hög ( eller ) låg, är ämnen som redan finns i hjärnan och droger är inte det enda sättet att aktivera dem, de är endast ett surrogat för något annat, vilket innebär att drogen alltsom oftast fungerar som en ersättning för vårt behov av andra människor.


I klartext vill jag nog uttrycka detta som så att, sätten vi socialiserar på är för komplicerade för våra grundläggande behovs bästa, vilket missgynnar flertalet i längden då det är lätt att hamna utanför "gemenskapen" som i grund och botten allt mer liknar en taskig dokusåpa, en verkligheten inte alla längre vill vara en del av och somliga flyr med droger, medan några andra åter vill vara en del av den och tar droger för att orka med, samt de, jag själv inräknad, som mest av allt bara försöker stå ut med ännu en ny dag som synes mig vara en usel repris av gårdagen.

[Avantgardet]

Visst, men samtidigt är du som Åkes så klarsynt påpekat osunt förtjust i din egen kreativitet och som jag påpekar hänssynslös -> långa stridigheter . Men det är inte det som jag vill säga här...

Vet inte alls vad du ville eller inte ville säga med det, men det lät ganska lustigt. Du får gärna utveckla det. "Osunt förtjust".  :)  Vad innebär det? Att det är frågan om nåt slags moralism i antågande är klart, men jag är nyfiken på vilken och varför. Vad gäller det andra inte någon tydlig demakationslinje, vad är "stridigheter", "debatter", "diskussioner", "samtal" osv. och samma sak med "hänsynslös". Tror det är förhållandevis relativt. Tycker själv det är fruktansvärt hänsynslöst att be mig om nåt, oavsett om det gäller en tjänst eller mat eller vad det nu kan tänkas vara. När någon ber mig om nåt blir jag fruktansvärt besviken, som om de missat hela poängen, och talar till nån annan. Sen kan jag ju förstå om andra tvärtom tar det som hänsynslöst att göra tvärtom - bara ta för sig - som jag anser att folk ska göra, om det är gentemot mig det gäller alltså. Bara ett exempel.

Låt oss istället fokusera blicken mot dynamiken av mobiliserandet nu när tråden hamnat där alla sådana här trådar hamnar på ett öppet forum. (Dvs Nixons efterlöpare flyr fältet) Jag menar visst i den styrda kommersiella median tillåts inte objektivitet råda av ovan nämnda skäl, men här i det öppna är vi som alltid segerrika.

Alltså;

Mina arbetskamrater är ofta folk med trasslig barndom , flerbarns ensamstående mammor , överlevnadskämpande flyktingar med halvtaskiga språkkunskaper(vissa från länder där narkomani är endemisk/andra är muslimer) ,  troende kristna , periodare ,rövslickande angivare osv...
Jobbet är inget forum för den typen av diskussioner , för det mesta.
Att överhuvutaget förhärliga/sätta sådana saker i ett positivt sammanhang är egentligen riskabelt och oönskat.

Det är så här kärnan se ut. Ett tydligare exempel som dessvärre inte finns tillgängligt längre var på drogportalens forum. När jag nu gick in och kollade där verkade det som om de helt tagit bort forumet naturligt nog. Givetvis var det inget öppet forum, det säger sig ju självt i och med att det hade blivit sönderspammat. Så att forumet inte var öppet var ju lätt att förstå och inget jag klandrar dem för. Grejjen var bara att neutrala forskare hade släppts in där, i alla fall en, det fanns aldrig så särskilt många trådar. Men ett inlägg minns jag som mycket intressant, det handlade om begreppet missbruk. Forskaren resonerade där klart och genomgripande genom ämnet. Då kom en av eldsjälarna in, en kvinna som hade mist sin son i en överdos och deklarerade att det nu var färdigdiskuterat. Narkotika är olagligt, därför är all användning av allt som blivit klassat som narkotika att betrakta som missbruk. Därefter såg jag inte många fler inlägg och nu ser jag inte ens något forum.

Fast jag har aldrig försökt mörka mitt bruk/missbruk (fritt fram att kalla det vad man än vill kalla det, skiftar själv beteckning efter dagsform). Och min erfarenhet är att folk ute på arbetsplatser (då få gånger jag släppts in på såna ställen ) inte haft några större problem alls med det. De tycks snarast lättade av att det hela avdramatiserats. Överhuvudtaget får jag intrycket att folk i gemen gillar att slippa skådespelet för en stund, och att nån är uppriktig. Det är ju dock en uppoffring man gör. Det är en risk man tar. Det är lite att tvinga på andra ett förtroende som de kanske inte bett om, men det måste jag nog säga är bra just för att vi därigenom tvingas axla medmänskligt ansvar och inte kan fly bakom konventionerna. Tvingas konfrontera vårt eget samvete. Visst är det så att man också kan stöta på såna där reaktioner som från kvinnan du talar om, men man är ju ofta så smidig så att man pejlar först och ser var man har dem, så att man hinner presentera sig som människa innan man presenterar sig som knarkare. Det är kul att se dessa föreställningar smälta samman hos dem. Sen brukar man få en massa förtroenden i gengäld, som man inte bett om men som på samma sätt tvingar också en själv att bli människa, och få höra allehanda historier. Fina vänskaper kan smidas så. Så jag säger som att jag tycker att såna som du ska våga stå på er mer, i synnerhet på arbetsplatserna. Avdramatisera det hela. Visst funkar det bättre på internet i skydd av anonymitet, men den gränsen måste också forceras om ändring ska till inbillar jag mig.

Frågan jag ställer mig blir då; Hur ska vi konstruktivt förhålla oss till personer som kvinnan jag talade om innan? Som det är nu tillåts sådana som henne diktera hela vår politik och vårat debattklimat. De kan inte läsa en forskarrapport, det var helt uppenbart att hon över huvud taget inte försökt ta till sig det forskaren resonerade kring.

Den polisrapport som Rauk länkade till tidigare har också som syfte att skydda från att neutral forskning når fram. Den är mer sofistikerad än något jag tidigare läst av propaganda mot psykedelia, men i botten finns ändå bara den här djupt rotade viljan att ha drogerna att ge hela skulden för förlorat liv bland nära och kära. Ämnet måste förenklas så att alla utan vidare kan få dumpa dit skulden, så som mot Judarna efter Avantgardets drastiska exempel. Sorgen är värd all medlidande och att börja där är en förutsättning att komma någon vart med kvinnan i debattprogrammet igår vars enda input var 'det är hemskt'. Vi står samman om att bära våra medmänniskors lidande. Det handlar över huvud taget inte om åsikter.

Grejjen är att för att kunna behålla knarket som skulddumpningsplats så måste drogliberalerna klassas som känslolösa. 'De delar inte vårat gemensamma lidande' är bilden som måste upprätthållas. Eftersom de inte känner med oss goda människor som vet att knarket bär hela skulden så är de alltså hänssynslösa människor som måste bekämpas. Därför det passar så bra att bara ha ungdomar, helst bara unga män som motståndare eftersom de är så stridbara. Alla andra gruppers användning förtigs, så när de någon gång ger sig tillkänna är de enkla att ufoförklara.

Tycker vi verkar helt eniga om att det gäller att ge drogliberaler och knarkare ett mänskligt ansikte. Och jag tycker din analys verkar stämma. Men jag tror att detta med "förtigandet" är något som dessa andra droganvändande grupper själva måste ta på sig ansvaret för. Ibland måste man våga riskera det man har, för att vinna det man vill ha. Å andra sidan har jag aldrig riktigt begripit vad jag skulle ha att förlora på att säga sanningen. Däremot är jag lite kluven inför den reaktion jag får när jag sätter igång och berättar om min uppväxt. Endera så väcker man nåt slags mammakänslor eller så är det folk som viker sig dubbla av skratt. Jag kan förstå båda sidor. Det är både dråpligt och tragiskt. Eller tragikomiskt helt enkelt. Inte en helt osund inställning till spektaklet som sådant, om du frågar mig.

[Avantgardet]

Jag röker mer när jag är ensam och jag röker mest när jag är uttråkad.
Om jag umgås eller har kul röker jag väldigt lite, jag kan till och med GLÖMMA bort att tända en fimp i sådana stunder. Så vad är det som fattas oss missbrukare,
mig själv inräknat, förmodligen ett sällskap, en social samvaro som är så positiv och trygg att grunden till denna nervösa grundorsak till rökning ej infinner sig.

Livsleda, i alla dess former. Men sen kan det ju vara intressant att söka också i mer situationsspecifika detaljer. Tycker det kan vara kul att betrakta alla "saker", "attiraljer", som ett slags rekvisita. Cigaretten är ju ett slags mask. Delvis därför jag låter bli att röka cigg, jag känner mig lite feg som gömmer mig bakom en cigg. Likadant om jag sparar ut skägg. Och solglasögon är inte att tala om. Värst av allt är tuggummituggare. Av nån konstig anledning plockar jag av mig själv allting som på något sätt skulle kunna bidra till att bygga på min självkänsla, eller jag vet varför och det är för att jag betraktar det som fusk. Men det gäller ju uteslutande sociala sammanhang. Frågan är hur mycket rollspelande man utsätter sig själv för i sin ensamhet, och vad det är för självbild man på så sätt bygger. Vem vill man tänka sig själv som.

Ni folk är för jäkla humorlösa och tråkiga i största allmänhet och ni fattar oftast inte vad det är som får medmänniskor att må bra och när det gäller kroppsberöring, så har de flesta så höga murar resta att de blir kränkta om någon försöker sträcka sig över dem. Detta är roten till nästan all missbruk, behovet av att fly från en verklighet som inte kan tillfredsställa änns ens grundläggande behov, för som sagt, alla de ämnen som får den som berusar sig att bli hög ( eller ) låg, är ämnen som redan finns i hjärnan och droger är inte det enda sättet att aktivera dem, de är endast ett surrogat för något annat, vilket innebär att drogen alltsom oftast fungerar som en ersättning för vårt behov av andra människor.

Det är dock helt sant. Jag knarkar min omgivning trevligare. Brukar skämta om detta, sinsemellan missbrukare, men med en allvarlig underton (då syftandes på andra än den direkta omgivningen). Vad för lösningar har vi på problematiken? Lätt att svara kärlek, men praktiskt?

I klartext vill jag nog uttrycka detta som så att, sätten vi socialiserar på är för komplicerade för våra grundläggande behovs bästa, vilket missgynnar flertalet i längden då det är lätt att hamna utanför "gemenskapen" som i grund och botten allt mer liknar en taskig dokusåpa, en verkligheten inte alla längre vill vara en del av och somliga flyr med droger, medan några andra åter vill vara en del av den och tar droger för att orka med, samt de, jag själv inräknad, som mest av allt bara försöker stå ut med ännu en ny dag som synes mig vara en usel repris av gårdagen.

Tycker det är kul att studera gränsfallen. De som inte riktigt vet vilken fot de ska stå på, som vill passa in men befinner sig i marginalen. Jag är ju feg på så sätt att jag bara avfärdar alltihop med cynikerns klackspark. Skulle dock aldrig orka köra det inställsamma racet. Säkert är dock att jag alltid upplevt mest värme på de kallaste och skitigaste platser.

[scirocco]

Zokrates, jag älskar dig.tror dock i min stilla upplysthet att du har fel svar på gåtan..med kulorna.

[Midgårdsormen]

Instämmer helt i det Zokrates säger.

Frågan är varför man behöver detta, denna samhälleliga mekanism. Denna inre "fiende", som man betraktar den (därmed inte sagt att den är en fiende i någon egentlig mening), detta något att vara rädd för. Pressen spelar helt klart på dessa känslor (fördomar) hos läsarna. Läsare tycker givetvis om att bli bekräftade, och tidningar tycker om att sälja lösnummer, det sammantaget är det perfekta receptet för att göra riktigt blaskig litteratur utan substans. Det handlar mycket om att upprätta en värdegemenskap, ett "vi" och "dem".

Håller med, skulle vilja sträcka mig till att påstå att mediernas vinkling är ett konkret exempel på hur stat, myndigheter och företag praktiserar svartmålande utav vissa grupper (såsom missbrukare) för att själva framhävas i god dager i förhållande till dessa grupper. Om det inte finns några "bad guys" som skrämmer folk, kanske folket börjar titta mer kritiskt på de styrande och upptäcka att det är de som är de verkliga skurkarna.

Skulle f.ö. vilja ta tillfället i akt och lufta en tanke jag fick härom månaden. Tidigare i mitt liv har jag haft svårt att greppa hur och varför somliga människor kan hysa en sådan besatthet för maskiner att de spenderar mer tid med t.ex. sin MC än med sin fru, men sedan slog det mig - är det inte helt enkelt missbruk det rör sig om?
Kanske är den enda anledningen till att överarbetande bilmekaniker inte klassas som junkies att just deras beroende genererar en produktivitet som gagnar samhället?

[LJUSUPPLEVELSE]

A.Staten vill inte att jag haschar... DÄRFÖR ATT DET ÄR INTE BRA FÖR SAMHÄLLET...

B.ATT HASCHA, SOM INTE ÄR BRA FÖR SAMHÄLLET ÄR BRA FÖR MIG,PERSONLIGEN....

C.ATT HASCHA ÄR VARKEN BRA FÖR MIG ELLER FÖR SAMHÄLLET.

D.ATT HASCHA ÄR BRA BÅDE FÖR MIG OCH FÖR SAMHÄLLET , LÅNGT MÅNGA FLER BORDE GÖRA DET.

E.DETTA SKA VARA EN FÖRMÅN FÖR DE FÅ(SMARTA) UTVALDA / SOM HAR BEHOVET.

F.ATT JAG HASCHAR ÄR BRA FÖR  SAMHÄLLET, MEN DÅLIGT FÖR MIG , MEN JAG OFFRAR MIG I SAMHÄLLETS TJÄNST,MOT SAMHÄLLETS VILJA.

-------------------

Vilket stämmer bäst ?
B.Detta tycker jag stämmer bäst :B.ATT HASCHA , SOM INTE ÄR BRA FÖR SAMHÄLLET ÄR BRA FÖR MIG,PERSONLIGEN....fast....i en något FÖRÄNDRAD  form...

B.(DET RIKTIGA...) JAG ÄR EN HEDONISTISK MAMMON , OCH MIN SNÅLA OCH FÖRKRYMPTA BILD AV DET LILLA SOM JAG VÅGAR TRO ATT JAG KAN ÅSTADKOMMA , SÄGER MIG ATT JAG INSTINKTIVT MÅSTE MOTARBETA DET SOM SAMHÄLLET ÖNSKAR,DÄRFÖR ATT DETTA BETEENDE KAN INNEBÄRA NÅGRA SMÅVINSTER ,AV VILKEN SOM HELST SORT, FÖR MIG PERSONLIGEN...

Min åsikt...

Go on and hate me some more , now...

mvh

[kWee]

den som sa det....







Du bara bad ju om det...

[Phileas Fogg]

1. Barnet i mammas mage har ett eget blodförlopp vilket gör det omöjligt för blodscirculerande droger att övergå från mor till barn.

2. Psykoser finns överhuvudtaget inte - Det är bara ett påhitt för att få sterilisera utvecklingstörda för att de snor barnen från deras föräldrar.

3. Haschnojjor kan inte räknas som paranoia, eftersom polisen utöver en förföljelse mot missbrukare.

jag tror att man bara blir tankeslö och tappar minnet av att vara brännmärkt som haschmisbrukare inte av haschet i sig.

Sedan kommer vi till erat hyckleri. Ni äter förmodligen blodpudding. Testa koka blodpudding denatunerat alkohol sedan röker ni det. Från alkemins synvinkel, Alkholen binder sig till fettcellerna i blodet som sedan gör att alkoholen blir fettlöslig och fettutdrivande istället för som den är i naturlig form vattenlöslig och blodförtunnande. här av ALKAloid.

[Doe]

Det där låter som ett recept på blodpropp. Vet någon? Kan va lite olämpligt att uppmana till isf menar jag...