Konkretisering av.....

[Morningstar]

----

[Åkes granne]

Söker REAKTION. Jag är väldigt intresserad av att veta om det är så att ni, eller någon, verkligen helt och hållet förstår den här "teorin" ..och att det är ni, er "substans" jag talar om..?

"Kommer ifrån" ; är Imum Colei -Medium Coeli är "går till". Men som jag sa.. det är samma sak för mig (innan jag kan SÄGA eller bevisa något, dvs!!!!!!!!! ..därför är modellen lite "dysfunktionell" just nu, då den är beroende av min individs psykologi....)

Men... (vad? vem? var?)

För jag vill vara FRI. Var? I VERKLIGHETENS (Saturnus) - CENTRUM (5e husets; Neptunus = anden/transcendens)

(Frihet är Vattumannen och Jupiter.)

Försöker beskriva detta i tråden "Interwiev..." i religion/andlighet-underforumet..

Har nämnt det typ för ett halvår sen, mer.. Mina (men detta är något som gäller er också..) ..VÅRA tankar, våra MINNEN från den sanna verklighet (därför "romantik") som faktiskt på riktigt var...

Behöver, söker mig.. helt FRIGJORD från det initialt/uppväxtmässigt familjemässiga äktenskapet med verklighetens STRUKTURER/kontraktets roller som olika tillvaroorgan i livet...

Strukturen för mig var ju -i SANNING, min egen personliga SUBJEKTIVA bild/känsla.... Som jag överst i detta inlägg exakt beskriver! Strukturer är något väldigt "estetiskt" för mig.. men det är det ju också "av".. och genom en andledning..

..ett uttryckande av ETT ENDA "budskap"... Vad är ett budskap? Hmm..

Alltså: FÖRE modern + faderns gestaltningen av "mig" (hjärnan); och EFTER (död): med rummet/formen av: självprojektionen (vem är vem? -av jag och mina föräldrar..)

Mina föräldrar = Solen och Månen = blir då:

Mänskligheten, kulturen, sanningen....

Jag har alltså alltid inre bilder S-O-M "min egen pappa" och "min egen mamma", och andra "roller" som SÄRSKILDA MÄNNISKOR

Jag förknippar ("ser igenom") känslolivet med fysiska tillstånd, hunger/mättnad, osv.

Jag = osynlig Pluto; ser igenom (Pluto, dvs) = S J Ä L E N

= intimitet!


Inte konstigt att jag fått problem!  :)  Det finns ju inget att JÄMFÖRA MED (i nuet ....samtidigt som min vänstra hjärnhalva är ett med strukturerna OCH kaoset; dess förbindelse som "historian" -alltså ett sammansmält FÖRE/då och EFTER/sen; som är samma sak: dvs. DÅ [kronologi/kroniskt] är efter [resultat], och SEN [redemption] är före [genomskinlighet/prenatalt i "nutid"]....)

Jag är alltså helt alienerad från allting, tidmässigt genom mina strukturers "bindväv"..

Jag måste dö, "min död" är de facto den s.a.s "romantiska bild" jag klänger fast vid (att "känna" något specifikt, genom vad ens tankar "är") som är den "information" strålandes från verklighet/läckage, som uppstår när det inte finns något kvar, då man ser var man kommer ifrån, eller vad man menade innan man föddes.... i min prägling av skyddande inför en desillusionering; där dagens, vårt samhälles transparenta struktursanningar om "form" (religion/kulturbild) utesluter det naturliga flödet, genom "fel kön".. min "autistiska" prägling är en traumatisering av närhet/säkerhets-behovet, eftersom DETSAMMA inte "finns där" då mänskligheten förklätt sig i olika rigiditeter/kontraktmässiga "skådespel"...

Har på något sätt alltid älskat att ha det riktigt illa bara för att "känna" något "sant".. detta är för att jag instintivt (som ett djur/barn) försöker KOMMA NÄRA mig själv -"tidens mittpunkt utan tid"... dock, genom att SAMTIDIGT ha kvar och "stödja mig på" den gamla STRUKTUREN/DEFINIERINGEN; för att ens kunna få finnas till/uppleva.... Annars skulle jag inte ha några gränser och falla ner i en perversitet/drömmande..... det jag "stödjer mig på", är en dedikation eller kärleksförklaring av/till DEM/ER som ska berätta vad "då jag är".. det ÄR i sjävla verket dem/er... utan tid.. Allt jag UPPLEVER är därför UPPMÄRKSAMHET..

Jag vill bara vara SANN. Jag TJÄNAR i sanning hela tiden "det naturliga resultatet", jag har ingen "egen kreativitet" utan är helt facinerad av "det själv"...

Jag måste sluta "särprägla" mina uttryck så, mer använda verklighetens allra mest närvarande virke..

För det är så jag känner -DETTA ÄR INTE JAG... (vilket tagit mig hit)... jag vet/tror att det är "Gud" (eller vad vi ska kalla det...) Jag vill inte ta fortsatt personligt ansvar för det; från DENNA SIDAN... Skuggsidan SOM solsidan... Men det är själva "budskapet" i BETYDELSEN/sanningen (verkligheten, finstilt) som jag defensivt med hela mitt liv skyddar... (så här t.ex.... i fortsatt depression.. meningen..)


Jag skriver om exakt SAMMA SAK hela tiden. Jag har bara ett språk, ett innehåll, som "uppstår" beroende på "VAR" man rör sig... Pratar med mig själv hela tiden, s a s.. men jag måste ju..

[Andreas]

För mig behöver du inte längre förändra dig. Jag tror över huvud taget inte att det är något fel på dig. Det behövs fortfarande en del insatser för att få fler att relatera till dig eftersom både du och de kan ha nytta av det. Jag har en nytta av dig. Den utmaning du ställer mig inför är att vara i sann kontakt med din uppenbarelse här på forumet utan att känna att jag måste placera dig i ett fack eller ge dig en diagnos eller vara med och försöka kurera dig för att 'de andra' här ska känna gemenskap med mig, så som i att vi har det gemensamma i att vara alienerade från dig. En sådan gemenskap är det normala, läs 'HASCH' tråden för en liten längre diskution kring det temat.

Det är en god utmaning, fortsätt att ställa oss inför den. Just genom att...

Jag skriver om exakt SAMMA SAK hela tiden. Jag har bara ett språk, ett innehåll, som "uppstår" beroende på "VAR" man rör sig... Pratar med mig själv hela tiden, s a s.. men jag måste ju..

[Åkes granne]

Hörde på datorn nu exakt..

"..I am your heart.." (björk)

Kod: Markera allt

Var? I VERKLIGHETENS (Saturnus) - CENTRUM (5e husets; Neptunus = anden/transcendens)

Syftar på att SE poesin.... Att vara INNAN tolkningen från skärmen och de blinkade ljusen i städerna.. (men jag ser inget stabilt eller vackert i något slags psykedeliskt liknande -det är utanför och definierande, genom uppgivenhet inför ett verkligt dualistiskt behov..)



Det jag känner är egentligen inte Vattumannen + Oxen; utan ..Saturnus och Neptunus fusion. Men vad ÄR dess fusion; då Saturnus är verkligheten/historian - och Neptunus är transcendens/alturism... ?

Det är för djupt, därför skadar jag mig själv känslomässigt. Egentligen är jag en Fisk, alltså i hjärtat, som helt ÄR det ovan.. det är verkligheten, som inte är införlivad/internaliserad SÅ SOM DEN VERKLIGEN ÄR (min Vattumans och Jupiters sanning om människan ....som, ja vadå?)

Och neptunus styr femte huset (självet, kreativiteten)..

Begreppen: tredje huset är den vänstra hjärnhalvan; Saturnus är i sig mentala programmeringar/definieringar (då kan ni också veta vad Saturnus/Stenbockens "natur" är).. och Neptunus är prenatal "unselfish love"..

Man kan förklara det som en slags "utanförkroppslig" "reflexion" ........sammansmält med HJÄRNAN ("verkligheten")..... -FÖRSTÅ då hur genomgripande en "neddrogning" blir i fel tillfälle, med fel SYFTE! Kärnans "ray of light" (Sol) är en substansiell vetenskap (Vattumannen); tjänande mänsklig upplysning (kvadratur Jupiter) -detta upplevs personligen som ett stort BEHOV, som svältföder sig på en abstrakt mening, där känslorna dras inåt i vaggan innan födelsen (genom Neptunus transparanta "struktur") -jag söker febrilit och innerligt efter "mitt mänskliga fragment"; idealet, kollektivet -vilken substans KRISTALLIERATS (Saturnus, Merkurius) i en ansvarsmässig "perfektionism" (södra noden i Jungfrun i tionde huset) där den djupa ALIENERADE (Merkurius i Stenbocken styr 11.e och 8.e huset; som är den mänskliga sanningen - och egodöd) ANALYSEN blir en allt för förkroppsligad identitifikation, ytterst sårbar för kollektivets delade SPÅR av samma mönster (skolan t.ex, då Merkurius befinner sig i tredje huset; intellektet, dagligt liv, grundskolan).

Verkligheten/historian: att dra ut en transformerad egenuppfattning; och "luta sig tillbaka på"..

genom MÅNEN i Oxen (konst!) i konjunktion med Jupiter (Sanningen) -det är väldigt långt mer "solidt" och "viktigt" än den "konst" jag rent fysiskt uttrycker här... Men har bara kännt detta få gånger, eller fått "glimtar" nu..

Det är alltså mitt FILTER (itilltalas av högre evolutionära bilder med mitt skönhetssinne) perceptionen... "minnet" av "det här" (tiden finns inte!)

Månen: hemmet

(IC: hemmet)

Religion/kultur är Jupiter/9e huset (Skytten); Oxen är "tillfredställa" ..ett behov (Månen är behov)...

Månen (som LINS) visar på vad som BEHÖVS för att ge substans till Solens dominans.. Jag kan inte alltså SE ---> SOLEN (meningen) om jag inte införlivar symboler "genom" emotionellt meningskapande.. Eller ni kan inte se mig.. Jag måste alltså vara ETT med själens PUBLIKATION (kultur, medverkan).. men säga (VÅR FÖRSTÅELSE) att det "var vi".. och på så sätt få en riktig självbild med substans. (sailaways tror att det är detta som "skapas" när man "geografiskt/kulturellt" förflyttar sig, men det är "fantisera" genom "sensation"..)

Med religion menar jag "kulturell förlösning", "healande med-varo"..

Vad ÄR konst? Jordens harmoni/fysisk stabilitet, rent verkligt/praktiskt.. Ett minne från kärleken i det levande materiella, jordiska (och "påtagliga"..)

JAG söker, alltså, jordens sammanhang -ordning & reda (genom "upptäckt", svar lagda inför svaret) ..tyvärr har jag lagt för mycket "ägande" i mina studieproblem..

Vad mer? Religion -kulturen; "avsaknanden" jag känner om jag sitter i tunnelbana och inte ser informationens liv omkring mig...

(Frihet är Vattumannen och Jupiter.)

Saturnus är MOTSATSEN till Jupiter (expansion/högre bild)...

•The ability to crystallize or “make real” a potential form.
• In its most sophisticated form, Saturn is the magician who incarnates beauty (Venus), inspiration (Jupiter), intuition (Uranus), vision (Neptune) etc., into the three-dimensional construct that we collectively refer to as reality.
•The image of God as a cornerstone. The notion of creation as a blueprint. The concept of relationship as fulfilling responsibility. The goal of action as accomplishment. The chan­neling of energy into discipline and socially productive work.
•The accumulation and accretion of yang energy into physical matter.
•Yang expressed as collective identity and collective self.

...one’s ability to realize inner authority and control over one’s life.

Försöker förstå vad "religionen" (personligt, emotionellt) utrönas ifrån...

•Yin experienced as a “mystical union” or as a “cosmic relationship” with the transpersonal soul.
•Wisdom gained through the surrender of consciousness to nonego or transpersonal states, often assisted by a “drift” of the imagination or a “spinning” of fantasy.
•The experience of the personal soul (Moon) merging with the transpersonal or world soul, the anima mundi.
•Profound spiritual experience, especially that of a “blissful” nature.

Whatever its mundane manifestation, when experienced as a Transcendental energy Neptune inspires the imagination and serves as a vehicle for communion with the world soul. Just as the “world of the sea” is scientifically recognized as the primal matrix of life, Neptune’s role as the “Lord of the Depths” is to facilitate a process of spiritual growth, extending the reach of the emo­tions, the creative imagination, and the empathic capacity of the transpersonal soul through its mysterious ability to emerge from the “oceanic depths” of one level of yin con­sciousness to the next.

Neptune relieves us of ego constraints in direct proportion to our capacity to grow more yielding, recep­tive, and open to things that take us “beyond ourselves” (and to miraculously return from such nonego states with our ego intact, healthy, and rebounding). Through Neptune, we realize the potential elasticity of consciousness: its ability to stretch beyond ordinary boundaries and to seemingly transcend itself. Therefore, Neptune increases the permeability of the ego-complex. If we can overcome a fear of “dissolving,” the ego is expanded beyond its everyday limits. Empathy and compassion are typical phenomena that develop as a result of the Neptune effect.

Mitt intellekt i sig -är en urstruktur i arbetande rörelser; "ville uppnå sig själv" och falla ner på jorden, vilket skedde vid min uppenbarelse; jag ISOLERADE Gud i mig själv ålderdomligt: "satans-modellen"; åt helvete vad svårt det var.

OM du nu läst in dig, på dessa Freuds "sinne", ja då borde du ju förstå det här genom din EGNA IDENTIFIKATION av "helvetets allvar" -och denna förkrymlighet av det mänskligas behovsvärld, vi intellektuellt "fört in ickeliv genom" -alltså SAMMA JÄVLA SUBSTANS ALLISAMMANS, är en falskhet. Det är därför vi tycker vi är så "olika", alla människor.

Jag vill inte vara separerad ifrån något. "Verkligheten" (begreppmässigt, det studerande, med osynlig "betydelse" sammansmält) är SJÄL-sligt för mig.. Man måste ha en struktur (och "krav"/karma) för att bygga (in) världssjälen (Neptnunus).. men Saturnus information är minst lika "påtaglig och romantisk"..

Jag vill kunna "få" något från flödet/verkligheten.. jag vill vara i en upplevelse/mysterium..

Förstår vad religionens (det jag syftar på det som) "uppenbara implicitet i handling" är.. vad som "verkligen betyder/menas".. Låter er se det genom mina citat ifrån nätet.. tillsammans med det jag tidigare beskrivit..


Men jag begriper inte min SOL (kärnans "ray of light").. Jag har inte "omvändt/omvandlat" mig genom att fylla ut kupolen med verkligt material.....

Min sol är bara helt enkelt en TEORI.. en objektifiering av det jag studerar/känner... något som aldrig (okänt/landsförvisat alltid) "funnits".. alienerat.. och som jag "silar" mina känslor (I.C) igenom.. -drar mig tillbaka/psykologiska mekanismer..


ÄSCH. Egentligen... Jag skriver (tredje huset) bara för att jag vet att jag säger något.. men jag vet inte.. vill absolut inte fokusera såhär på mig när det är rätt löst.. det menar jag inte egentligen.. söker bara någon sorts profilering, gentemot relatering/kontakt med "er"..

Det finns inget "levande" (aktuellt med organisation/struktur OCH mening/själ/inspiration, närvaro, sanning) på forumet riktigt.. det är "i andra hand" (som andra människors poesi typ), och man får själv försöka utröna bakrunden till "bildspelen"..

[Åkes granne]

Andreas,

jag uppskattar dig här på forumet, och tycker du har naturlighet och substans i dina tankar och varande..

Om jag skulle "förstå/se något här/nu" vet jag att du skulle "besvara mig" med din förståelse och syn..

[Åkes granne]

Saturnus är MOTSATSEN till Jupiter (expansion/högre bild)...


•The ability to crystallize or “make real” a potential form.
• In its most sophisticated form, Saturn is the magician who incarnates beauty (Venus), inspiration (Jupiter), intuition (Uranus), vision (Neptune) etc., into the three-dimensional construct that we collectively refer to as reality. •The accumulation and accretion of yang energy into physical matter.
•Yang expressed as collective identity and collective self.

Man brukar säga att det är väldigt svårt att jobba med Jupiter (Skytten) och Saturnus (Stenbocken) i syntes. Det är ungefär som extascy jämförelsevis med neuroleptika..

Men de begrepp ("väldigt djupt för mig") jag skapar flödets allvar med, är alltså ett förstadie till religion. Det är kulturell inspiration (känslors begrepp, "högre sammlingsnamn" för ALLTING, genom den mentala naturen; för-expansivt ..jämf. musik) ..och detta är rent påtagligt, därför potentiellt i framtiden utmejslat jordsligt.. konkret som det samtidigt är.. det är alltså ingen abstrakt andlig dröm, utan en kreativ önskan/strävan till förbättring (andligt liv/upplevelse)..

Det ÄR begreppens substans i sig som är personligt känslomässiga, och "kärlek".. i grund/råform.. men "the incarnate symbols" -min TILLHÖRIGHET ("sökande") är Jupiters bilder.. tillsammans med Uranus "framtid"..

Det är bl.a därför jag har en polarisering mellan min sinnlighet och sinnesvärlden, i min egen "perception".. Man behöver en form/struktur-kropp i en svär landad, att besvara sin sanning genom..


Den tillhörigheten kan/kommer genom transformation och specifikt transcendens (ger frukterna i från dåtidens känloinformativa ASSMILIERANDE) i framtid bli det realiserade idealet (upplevs "konstnärligt") ..i form av upplevelse/"äventyr"..

Jag KÄNNER det här... det var exakt detta som gav sig till känna i ett andligt genombrott (som inte bara var en återfödelseextas) för 2 vintrar sen..


Hmm.. jag måste alltså bli "nakenfödd" i den upphöjdhet jag värderar idealistiskt som mänskligheten.. För att det religiösa/kulturella ska skapa "funktion" tillsammans med konkretiseringens "isolation" av upplevelser (transcenderade -det är alltså självet självt, missar lite det) ..som något närvarande, aktuellt och verkligt.. Därav blir UPPLYSNINGEN "markerad"/erbjudnande-inbjudnande.. en inre "instution" länkande samman socialt organisatoriskt...

Man måste vara helt fullständigt ärlig. Rent fysiskt presentativt inte manipulera bort det som är "kaos"..

[Åkes granne]

"Felet"/ROTEN till problemet:

Jag klänger fast vid en inre BILD av, bokstavligen: allt det jag inte är, det är en "transparent" (riktad mot inget alls!) väldigt känslig och "komplicerad" mental upphöjdhet, i hybrid mellan faderligt/moderligt..

Minns precis hur jag "återknöt" (föräldra-barn-mässigt, där jag själv är båda) med denna TIDIGARE SJÄLVBILD [reflektion] (där jag har min Sol, dvs. min M E N I N G) efter att jag hade "krossats" genom medicinering/trauamtiseringen vid i fas med en återfödelse... eftersom jag i kontrasten (av inte) ändå skulle "se svaret" (dvs. min SOL) ..klänger alltså fast vid fragment av min DÖD... men dess HISTORIA/BERÄTTELSE (min kreativitet) är rakt ifrån hjärtat... och dess overbala känslor/ebb, flod..

Det är allt det jag inte är, samtidigt som min emotionvärld "tänjer sig" till sin riktiga sanning, och detta är total inre DISHARMONI och "depression", värdelöshet, meningslöshet..

-













Jag måste BYGGA UPP en "värld" -och det genom att helt enkelt ("äntligen", för mig) kunna UTTRYCKA "goda relationer" till samhället/det auktoritära... osv..

Med den "hetrosexuella kroppen" syftar jag på en moralisk harmoni med samhällets "intelligens", alltså en avsikt om det naturliga "dömmandeutsagan"/auktoritetsverkligheten.. Vattumannen som styrs av både Uranus och Saturnus som du vet, är behvoet att frigöras från sk. "glaumor" -romantiska/estetiskt idealistiska bilder i kollektivets undermedvetande..

Detta "försöker" kan man säga, jag med NU.. men blir istället till min frustration alienerad i min "filosofiska", etc etc roll/prototyp.. som jag vet ändå inte är något "sant" eller direkt "verkligt...

Jag måste först och främst BRYTA UPP min självbild [trygghetssökande] . . . helt.

De mentala programmeringarna (minnen från verklighetens kulturella NORMER, den inre dommen i kollektivet) som definierar allting inför relatering, osv.. bygger på en sanning iform av en gammal ritual, något halvdant, outvecklat.. Jag "störs" av mina egna kognitiva filter i relation till mänskligheten och personliga relationer.... jag misslyckas eftersom jag är väldigt beroende av omgivning/kultur när det gäller balansen, dem ÄR ju ena delen av min relation.. "det levande virket", min väg mot SVARET..

Jag måste RITUALT-själsligt skapa den här meningen/betydelsen... det är därför jag bl.a är här, eller gör sånt här.. testar mig fram..

Tredje husets energetism (Merkurius/Tvillingarna) är en "hemafrodit" -men egentligen är det fel eftersom det inte innehåller några polariteter, utan är ingetdera...

Jag vet hela tiden att jag är precis det du/dem är, och inget annat.. Relaterande till män och kvinnor. Det är både min snobbism -och deras snobbism, framtiden/dåtiden..

Tredje huset med Sat/Nep = min kognitivitet/"tänkande hjärnan"

Blir "arg/provocerad" av t.ex. "läraren" eller "äldre grupper" (fadersbilder) när de definierar balans/harmonisk utveckling som det hetronormativa när de riktar det konsultativt till MIG PERSONLIGEN.. Detta kände jag när jag var väldigt mycket "hetrosexuell" i "formerna".. innan jag hade orsak att känna egen oro... Någon slags vilja att göra tvärtom, men jag vet samtidigt att jag inte heller reprensenterar någon "andra sidans bild".. utan har varit "här" från början..


EGENTLIGEN, rent uppriktigt, så vet jag ingen skillnad mellan det manliga och kvinnliga som ROLLER (vilken verklighet, som inte överensstämmer, jag är olycklig över, det är roten till min obalans.. men representeras inte bara av mig, utan just "rollerna".. tidigare liv-normalitet); det är just rollernas förklädnad som skapat en personlig förljugenhet jag slavar efter.... men det funkar inte att leka med könsroller genom transgrejer, jag analyserar ut bakrunden....

Det är ett behov av harmonisk struktur helt enkelt.. kan inte "ta itu" med något annat (DET denna "obalans" kreativt insett) innan.. det här transmuterar fram en "väg"..

....eftersom jag INTE är något av det HÄR.. min "mänskliga roll"... formens värld....

Jag måste alltså som jag i inläggen ovan beskriver; ta med mig "varför?" -personligheten bakom behovet som en SJÄLVBILD som har ingenting med att göra vad ANDRA FÖRVÄNTAR SIG (ingen "profet"-grej", etc)...

Vet exakt hur detta är i det ursprungliga SVARET. Det är därför jag ger så oberäkneliga vibbar, jag är inte ute efter det ser ut som jag är ute efter.. En metafor, för att jag ska kunna känna in enerierna, ungefär såhär:

Jag (metafor alltså) sitter i ett klassrum; och mina ÅSIKTER (Jupiter-Måne) är för starka/dominanta inför killarna/"männen".. som då DRAR SIG TILLBAKA (med detta "jag" är jag själv -min egen Sol på Imun Colei/Nadir) -för att förvirring skapas, vem är "smartast?", bundet till traditionella kulturella normer..

Denna MASKULINA "rymd"/KUPOL, kan fyllas/lysas upp på nytt (då den dragit sig tillbaka) -genom att gå till/sluta i SVARET genom exakt den feminiteten (genom hela självets uppbyggnad; begrepp på jorden med människor, osv) som är MIG SJÄLV; alltså FEMINITET... så nära jag kommit det här är den "homosexuella upplevelse" jag hade, rent romantiskt sammansmält alltså.. som alltså är extremt hetrosexuell, eller helt (genom bl.a SATURNUS -(tänk); men naturligt omvandlat genom Neptunus!) Men skulle jag "uttala sanningen" såhär; och SVIKA/LÄMNA den andra halvan av mänskligheten; dvs. den MANLIGA sidan (representerade av killar/män -som är mitt hjärta)? Nej -för detta är ju var jag KOMMER IFRÅN (då jag TITTADE på min egen feminitet) -det är KÄLLANS DUALISM; formulan rent på jorden...

Jag förstår inte riktigt. Jag har som en slags övermedveten/nollställd animus/anima, både och -eftersom jag faktiskt SER (speglar) "animan" i MÄNNEN... och exakt denna ÄR min egen "animus" som i ett kinderägg.. min INRE MAN (som är extrem stark/utmejslad) är en KVINNA; som är helt MIG SJÄLV; men hans UPPMÄRKSAMHET är jag helt beroende av.. jag tänker då att det är HAN som är SOM JAG (substanslöst, totalt oromantiskt rent verkligt, men kreativt eftersom jag snöat inne på VERKLIGHETEN...) alltså jag gör det för personligt/krånligt...

Min rädsla för att BLI AVVISAD av honom (Solen/Saturnus) är sanningen bakom mitt eget LJUS (stolthet/upp-lysnade)... jag vet inte vad jag är utan den "min uppmärksamhet från alla de honom" som är MITT EGET dominanta ljus... Blir på något sätt DESILLUSIONERAD av att "vara något annat"; jag måste VARA SAMMA (genom IC..) -är alltså potentiellt/latent homosexuell i den RÅA hetrosexuella formen..

Jag har alltså gått en omväg för att komma åt något.. men det är inte riktigt så.. det är ju löjligt, det är ju bara könsroller.... "bryr mig" (IC) för mycket om "mannen"..

....jag är precis det du/dem är, och inget annat....

Saturnus: inre struktur/"riktigt virke" - Neptunus: transcendens, andekänslan

SOM det nya självet (moder/fader) -Sol (4e huset: inre natur/rum -SOM kupolen: 10e huset/M.C) och Måne (7e huset: relation, relationer till er, allmänheten, gruppen)..

Tänkte på att.. jag förenades med dessa DÖDA FRAGMENT av ironi/sketch när min återfödelse krisade. Sanningens moderlighet jag som barn försökte hela mig genom att identifiera mig med.. Men man snarare söker en "plats" inom detta..

Detta som hände då var ett av de sjukaste jag någonsin varit med om.

Jag blev nedrogad/förgiftad till förlorad medvtenhet, antagligen för att jag var så skör i och med att jag hade skapat ett "äktenskap" med en högre "ren" holon, och inte en värld, kultur, människosamvaro. Hade för mycket "ansvar" i mig.. Pga sårbarheten blev jag skuggan/förnedringen (upphöjd i ett "sanningsmål") i den djupaste och största sanning jag någonsin upplevt. Omgivningens oförmåga att möta min sorg (bild) gjorde dem till en sketch, min enda tillit var rubbad eftersom jag själv försökt ta ansvar för allting..

Samtidigt försökte de behandla mig som "arketypen ett barn". Inledde till min aggression, när de försökte lösa upp mig som "lilla gumman", som en totalt okontrollerad oärlig borderlinepatient som skulle "skadat sig själv". De visste inte att jag aldrig hade haft "en mamma", och hur djup denna flykt/avsked denna var.

Jag blir ofta irriterad när tekniker i verklighten rörs upp eller faller. Egenligen handlar det om att jag motsätter mig FÖRNYELSE. Jag måste förnya/återskapa den inre relation som detta är..

Det var detta som i min fullkomliga förtvivlan och desperation dök upp till ytan, efter att jag hade gått runt och kännt mig som "Harry Potter" i någon dag. Jag blev sen totat autistisk i några timmar, för att skydda mig från att förlora allt minne och underordna mig efter deras perversitet, trodde att det skulle göra mig "kroniskt Schizofren" för livet.. det var som att som ett nyfött barn kastas i elden..

Min alienation, min TOTALA "borttryckthet" från livet själv... beror på att ingen "verklighet" kunnat MÖTA mig, och för att jag själv inte vågat....

Jag MISSTOG alltså m ä n n i s k a n -det ANDROGYNA... som något som bara tillhör det maskulina.... eftersom jag är för GENOMSKINLIG (Neptunus i relation till Saturnus; i dess "bild" utan något annat); ser var det kommer ifrån... pappa, osv..

MODERN och FADERN (självet!) är alltså det enda jag behöver "ta med mig" eller... s a s "bevara"... i mitt nya/potentiellt relaliserade själv... förstås..

-

Jag inser att jag kanske går lite för långt, i visionen i det sista här, så jag redigerade lite, förstår att man behöver en syntes mellan friheten från "det kronologiska fängelset", den oetiska människoutvecklings-modell som det är, och VAD denna kunskap, sökandet efter frigörelsen, faktiskt betyder för människan själv. Och det tror jag är en slags jordslig mystik spunnet ur en djup förmåga för acceptans av "så som det är".. Man vet något bakomliggande, något annat mer personligt också, själva innehållet för innehållet, i det hem som aldrig var.

Kan inte vara BUNDEN på NÅGOT PLAN, till det som "pappa", osv reprensenterar/reprensenterade.....

= (förstås)

Angående balans, så finns det även en aspekt som handlar om DÖD. Jag t.ex. upplever nyansskillander som svart/vita, men samtidigt är jag beroende av nyansskillanderna. Med antingen eller, behöver man en ny "plattform".. det här är transformation/att "bli Gud".. och erkänna ALLTING.....

(i jämf. med -bilden längst upp i inlägget..)


Jag var för blind, för "kristen"... (fult, okreativt, ickeindindividualistiskt, vilket då blev "för" individualistiskt, vilket virke som sagt.. inte höll, därför.. ja, det var därför.. )


Måste fånga känslan... (något nytt, det alltid igenkännande)

http://www.youtube.com/watch?v=ZKkuUHjPbGA

[Morningstar]

---

[Åkes granne]

Jag förstår inte alltid vad du menar sailaways. Är du säker på att du alltid tolkar in mina tankar korrekt? Då jag verkligen försöker förstå precis vad du menar blir jag lite rädd eftersom jag ser att misstagit meningen... men liksom "låter detta ske".. ("nostagiskt").. eftersom det är så jag fått känna för att få känna något som är sant i konstrasterad egen reflektion.. Men detta är bara jobbigt.

Har du problem med att adaptera mer i den "konkreta" miljön, för att förlora en slags känslighet? Du är väldigt subjektiv, men har försökt göra detta subjektiva transparent/seriöst, utan att samtidigt "tämja"/balansera dig genom oss...



-


Barndommens "oskyddade skyddade" GENUINITET; vänd UT-OCH-IN, genom den egna/inre KREATIVA lustens önskan efter de verkliga svaren.. gjorde min känsloform till en vattnets torra "protes" i utbyte mot: mitt hjärta; ägd av själen..

Asexuell. Sexualiteten är ful. Bara när allting erkänns som sexualiteten (den "mänskliga naturen") är den vacker och storsint. Man kan inte ha kakan och äta den, man måste besegra agendan som den är, sökandet efter kunskap..

Vi är så jävla omogna på något sätt.


Det DOLDA SJÄLV... som hela tiden VILAT (utanpå/innan) på strukturens dagboksår ("hackande" frammåt) vill jag "uppstå med", injicerad genom själen..


Eftersom mitt eget SJÄLV (min s.a.s "avsaknad av EGET jag") varit livstråden i symbios med det substantiella BAKOM "föräldern" (realiteten) -har jag hela tiden sett orsaksammanhanget rent känslomässigt inför varje station av villkorsskapande händelse/upplevelse.. detta skapade en religiös kreativitet som de emotionella "kärleksorden".. ett slags överlevnadsstrategi, att höja sig upp i genom att futuristiskt resa genom den mentala (frånkoppling) naturen..


I.C/M.C: 24 Vattumannen/Lejonet - Solen på 24 Vattumannen; Månen på 24 Oxen i konj Jupiter (sanning) -Månen styrande nionde huset (sanning/världsbild)

I.C är den "närande föräldern" (precis som med Sol/Måne).. "barnet" (I.C) och "föräldern" (M.C); hem/tillbaka; och gå till/framgång...

Men samtidigt är det bara HÄR jag vill vara, så som det såg ut från början.. jag har alltså behövt SKAPA ETT EGET JAG; genom vad erfarenheternas hjärta uttyder ..i en profilering/metamorfos.. för att det inte bara ska finnas SJÄL, utan en NATUR... men i min uppväxt har detta bara varit halvt/INTEGRERANDE; genomlevande minnesmässigt med "tyngd"/ansvar, till livets ARKETYPER i vår världs sammanhang/utmaningar på jorden.

Jag känner mig mest som idéerna bakom inkarnationen, det finns en gruppkänsla (uttryckande frihet) som jag skyddar och vill "behaga" först och främst..



Är BÅDE modern + fadern; men 90 grader mittimellan "konfronteras jag": i sjunde huset (kärlek/relationen/den projicerade) -min Måne (hemmet/kvinnlig jord) så SER jag SANNINGEN (kanaliserad av Venus i tredje huset, Vattumannen: MÄNNISKAN; k ö n l ö s t.. men Pluto/Mars är bara "kön/jag/sex"; den råa maskulina/feminina sexuella avbildningen..)

Styrs i sin tur av Uranus (i abstrakt/inutuitiv [Ura], FADERSMODELL; dvs Stenbocken), som styrs av Saturnus/Neptunus: verklighetens form; SOCIALT FORMAT av normernas struktur-kropp, solid konkretisering... samt den prenatala NON-ABSOLUTISTISKA allomfattade kärleken/UNION (jaglöst)...

Although certain astrologers believe that Uranus corresponds to the yang energy, our point of view is that it transcends the dualistic expression of yin and yang: that while Mercury is hermaphroditic (embodying each principle), Uranus is neither male nor female. Instead, Uranus symbolizes a cos­mic function that reverses yin or yang energy into its opposite form when either achieves an extreme state of expression.On the mundane level, Uranus is associated with the revolutions (dynamic reversals) and reformations of social organisms. Such reformations are often conceived of as a means of gaining newfound freedom (at least, for some members of the revolutionary order). Having “smashed open” (Uranus) the “stultifying struc­ture” (Saturn) of the previous regime, the revolutionaries are in a position to effect “ultimate freedom” (Uranus) for themselves.

•Inspired intuition; brilliance; genius. “Divine” communication.
•Sudden leaps in individual and collective consciousness.
•The inspiration for innovation.
•A sudden “unveiling” of “future states of consciousness,” i.e., the “future personality.”
•The principles of freedom and rebellion.
•Freedom gained through an innovative rearrangement and recombination of disparate elements, e.g., invention.
•Unusual methods or approaches.
•The higher octave of Mercury. While Mercury rules cognition and communica­tion, Uranus rules Divine communication, which is experienced as reve­latory flashes of insight, intuition, and brilliance.
•The “alternating current” of yang / yin energy experienced as a revolution and liberation of spirit and soul.

Denna arketyp ligger extremt nära mitt hjärta, varför jag hela tiden barnsligt inte velat förlora något viktigt i mig.. det här är bara sorgligt för mig, eftersom jag förknippar mänsklig utvckling på samhällsnivå med allt som inte har med känslor/inre att göra.. Har identifierat mig för mycket med formen, dess teoretiska essens..


Har pga detta haft väldigt stora svårigheter under hela mitt liv... insåg, ja nästan först igår ungefär.. att vår mänskliga naturs sk. HETRONORMATIVA konstruktion/"romantiska ritual" (kvinna/man som balans/social stil) är en ILLUSION...

Insåg det inte teoretiskt, utan känslomässigt i bilder, vilket "ger en teoretisk upplevelse"..


Något djupt i våra hjärtan har skadats.

Jag vet inte hur vi PSYKOLOGISKT ska kunna FÖRKLARA detta. Jag vet att detta, ja.. nog är det SVÅRASTE att med rena ögon SE... Jag själv har haft OERHÖRT svårt att se det, det är en BLINDHET r o t a d i mina drfter/rotschakra.. min egen skugga..

Vi har förstört för oss sjävla helt. Vi måste känna det personliga ansvaret i vår själ.. För det här är liksom sådant man omedelbart känner att man "blir dödad" för.. Blir rädd bara jag tänker på det, kanske därför jag är så självdestruktiv rörande mitt känsloliv..


Det är så fult, alltså att försöka "reducera"/eliminera, försöka "rena" genom "uteslutande/

Det finns en sk. OBALANS i varje balans, av en ANLEDNING..

Jag ser alltid obalansen i "det balanserade exemplet", och det är på något sätt "min kärleksförklaring".. som gjort mig sentimental, men på ett annat slags sätt.. det finns inte reprensenterat, och därför en känsla för ansvaret.. Gillar bara konst som är en provokation UTAN stolthet, samt konst som är stolthet/innerlighet utan provokation/uppmärksamhetssökande.. Det är att vara "vaken" inför gruppen, men samtidigt "i sig själv"/fri.. Det är denna "fas" eller i gräns mellan den gamla och nya världen som vi står i idag..




Har på meningslösa sätt pratat om min egen psykologi under två år på forumet.. jag har fortfarande i mitt liv som helhet, väldigt svårt att känna mig hemma någon stans, men det är bara en mental blockering.. egentligen ett undertryckande av min emotionella naturs "öppenhet"/"aggressivitet".. Hämmas för mycket av vad "ni" har för sociala normer.. det är så löjligt..

Lägger nu upp bilden bakom min närvaro här i alla fall. "Meningen" faktiskt..


-

Jag är mig själv utan innehåll men sitter fast i de gamla arketyperna rent jordsligt, "förföljd" av allt. Måste sluta parasitera på mina förfäders olycka bara för den vulgära konstens uppdiktande inför mitt självvärdes skull.. Det är otrevligt och arrogant.

(Blir ibland rädd, tvivlande på mig själv, tänker att jag kommer vilja sluta mig helt till min "totalistiska enkelhet", och helt lämna det som en gång var vår mänsklighet.. Det är det här som jag inte vill tillåta, och tränger därför ner mig i mer och mer utmejslade orsaker av betydelsen bara för att slå till riktigt hårt. Jag är misstänksam på min dualism, ogillar att den kvinnliga uppriktigheten/otrixigheten förstörts till frustration/rigiditet och förfulad "skönhet" på bekostnad av dess konstnärliga spegling av vad Skorpionjaget varit på jorden.. det är någon slags fördommsfullhet (dåtid, trygghet) egentligen.. Föraktar både mannen och kvinnan, helt absurt..

Det är i omedvetenhet bl.a därför jag "klänger efter er", jag vill att ni ska påminna mig att inte ge upp mina värderingar inför en dekandent primitivism.. men i själva verket speglas denna inrikning i er.. jag utsätter mig alltså för en miljö där jag OTVIVELAKTGT tvingas att disciplinera er..)

[Åkes granne]

Alltså om DU eller NI förstår det här.

Vi måste göra något. Ska ni bara stå och se på? Vad NJUTER ni av? En dold insikt om att ni kommer dö?


Vad kan man göra i FORMENS VÄRLD? Det är samtidigt något som inte riktigt stämmer, med att försöka intensifiera en slags andlig kokong potentiellt. Allting måste stå i syntes, balans.


SKÄMS för att visa hur FRUSTERAD jag är (känns "maskulint/aggressivt"). Men jag antar att det är det jag måste, för att liksom med hjälp av det just det är, visa en slags verklighet, inte i efterkonstruktionens "ägodel" utav (det är min "sexualitet" jag besitter i döljande), utan direkt (opersonligt). Har investerat mitt JAG (genom själ) i för mycket, men kan ju inte ta tillbaka det ifrån den riktning jag tagit.


Så hur känner man egentligen?

Har alienerats så mycket eftersom jag klätt av den familjära kulturen. Folk brukar "skylla på" eller linda in/klä in sina åsikter i "romantik", eller "social vidskeplighet".. står inte ut med det.. jag är ju minst lika "arg" eller "stressad".. men mer just över SYSTEMET I SIG.. eftersom MÖJLIGHET till DILOAG och ANALYS totalt inskränks..

Man har liksom inte tid.

Men det var inte detta jag sa, i samma stil.. utan, EGENTLIGEN: vad är det man KÄNNER ("nu igen")? Vad fan handlar det om?

[Åkes granne]

Du vet ju redan att barnet (urform) aldrig når fram till den andliga drömmen via ordförståelse; utifrån betraktelse och vidrörande av ens skugga.

Jo, det är bara ordens struktur, min hjärna, som verkligen betyder något. Min andliga upprättelse. Men det är förstås i syntes till det fysiska rummet. Skulle jag t.ex. bli förlamad, skulle jag be er skjuta mig. Men då pratar vi alltså om att det ifrån detta jag "strålar" i förtid, och att död är det enda möjliga.. transmutation.

"Ordförståelse", skulle snarare kalla det "förståelse för ord" -i förhand/efterhand; gentemot DEM. Det handlar nästan ännu mer om att erkänna den sanna strukturen i harmoni till samhället, i den andra människan och/eller gruppen, eftersom min Pluto/Mars (kanaliserar känsligheten för "människan") till varje pris måste vara sig själv, men inte som i föregående exempel för 2 år sen, i ett äktenskap med mig själv, "bevisande".

BEHÖVER uttrycka min "psykologiska" kunskap på något sätt. Börjat få ihop detta nu, ur det jag skrivit (hus 3) ser jag faktiskt information nu i efterhand, det är en första väg i första fasen, en betydelsefull ägodel (förankring) i min känsla för "det verkliga" (riktigt verkliga, ickeperfekta) som jag inte riktigt kan se bort ifrån (rent ärligt/sanningsmässigt) eller personligen, heller..


Vill bara bli ärligare, som sagt, medveten om intentionen i fusionsjagets handlingar och dess historia. I balans till att inte isolera sig för mycket i mig själv njutningssökande. Man börjar faktiskt med funderingar kring "verklighetens illusion" av etiska skäl, man vill inte uppnå något på ett osant sätt villkorligt av vad andra (nutidens inre auktoritet) förväntar sig ("inre karaktärer" förunnande "vissa" som står i rätt kronologisk fil)..

Man kan uppleva "intelligens" .."kvinnlig mjukhet".. "mogenhet".. etc, som "7 år gammal" (eller när/var som helst).. men vår kulturella hetronormativa ritual/strömlinjeformade utsaga om struktur/form hjärntvättar oss till att tro att vi inte är detta.. osv.. Eftersom vi alla är individer, blir vi "störda", störda av vår egen störning, och den här desperationen skapar någon slags missbrukstrendighet, emotionellt triumfsamlande. Men det är inte vårt fel.

Orden i flöde/mening/sammanhang (som faktiskt absolut FINNS, men bara är lite upphöjt för alla att erkänna) är de bearbetade/synade/renande RÖTTERNA; integrerad i en religion (kulturell samvaro, utifrån de naturliga principerna/grunderna)...


Är extremt dekadent arrogant. INLEDER alltid med den öppna sanningen ("omedvetet"), just där jag har den värsta sortens underkastelse. (Ungefär som att sitta ständigt slickande på vaniljglass i läkarstolen, och prata nonstop om sin mjölkallergi). Attraheras i mitt emotionella/mentala missbruk just därför till SAMHÄLLSPROBLEM, där jag i slutändan tvingas uppleva mig personligt attackerad, när jag försöker styra upp. Filosofiforum är t.ex. lättare, eftersom allting är "tillåtet", men samtidigt är det också utan mänsklig personlighet/ansvar, form. Vet inte hur jag ska ta itu med min integrering i dess former, som jag måste förnya. (Mina beteendemönster i mitt förflutna har varit mycket perversa.. men samtidigt bör man kanske vara mer sofistikerad, öppen för vad allting faktiskt verkligen betyder, det är en helhet).

[Åkes granne]

Det är inte nödvändigt att gå in på detaljerna -men jag blir nedsövd, eftersom alla omkring mig blir "oroliga" över mitt "dramatiska" beteende -de tror alltså att de ÄGER mig ("-vi såg att du var en flicka som kanske skulle vilja göra dig själv illa".) <--- !

Vaknar upp och har "lost my mind" -jag har inget medvetande, "vet inte var jag är" -endast spår av KONTROLL "är jag" -känner extrem smärta över att separerats från gud/källan/mitt jag -fysiskt; allt jag är "är kroppen" <--- förlossningsmärtan; som är totalt missförstådd, ang "behoven". (Samma smärta upplever vi ju alla idag -fast inte lika koncentrerad, och djävulskt invecklad i komplikationer vi drar oss för att vidröra öppet totalt.)

Steg 2: Står inte ut med smärtan -detta var exsorism. VILL INTE våldtas av mitt FÖRFLUTNA. Jag har aldrig velat bli älskad av min mor på ett uppenbart sig, helt ärligt. Men jag somnar -och vaknar som "Kvinnan" -och förstår vilka oerhört primitiva spår vi/de tvingas underordna sig genom -eftersom vi inte penetrerat naturens väsens sanning. Detta är förstås den stora kränkningen när jag blir identifierad (Pluto) som en "tjej". Min mamma har dessutom berättat -hur hon "visat upp" mig för alla eftersom jag hade sådant speciellt hår, osv -som hon trodde att hon var upphovet till; eftersom hon hade ätit "Öljäst", osv.

(Vet precis hur detta är; hon går genom sina barn -är beroende av vårt MÖRKER -som "är" hon själv; för att försvara sin identitet -det extravaganta --eftersom hon kan kolla på TVn och se de "proffesorer" som hon träffat i VÅRT NAMN -som hon försökt sälja som "något speciellt" -för att inkassera sitt eget värde. Hon har under hela barndommen sökt för mig och mina syskon -dyslexiutredningar, myriader av diagnosictiska kontaker.) <-- Hell.

Okej -är ni med? Men eftersom jag är smart VÄGRAR jag underordna mig MASSANS HIERAKIER; utan gör med en stor mental kraftinsats mig själv till den jag "var innan" efter några timmar i förnedringens halvaccepterande; tvingar tillbaka mig själv i "lidandet" -drömmen jag levde i; hjärtats klassiska sorg över mänsklighetens ickeförstålse, osv.

Varför? Jo, för detta är min SJÄL! <-- Som är en VISION (påväg)

INTE en könsroll; "den ena eller den andre" (människans undermedvetna ilska/smärta/dysfunktion)

Det LÖST HÄNGANDE fragment av vår förbindelse, jag esoteriskt/själsligt "vill" BEFRIA mig ifrån, är (som jag vet om): SANNINGEN. Den är en energetiskt AVBILD av min MOR och hennes skada över mig (ursprunglig ritual), s.a.s. Något osant, som jag "FÖRLÅTIT" för mycket (i hela min barndom, föräldrarna, kaoset). Ickeförändring och stagnation.


Det jag tänkte säga var.. att det jag upplevde i denna smärtsamma intensifiering av mänskligt lidande, var min ASCENDENT (Pluto - Venus - Mars), ENERGIN av dess jordsliga ritual (som rent primalt är bundet till yin/yang-jaget)... min SOL och MÅNE (tillsammans kärnnatur) + t.ex. Saturnus och Neptunus, var återställda i dess jordiska energiformer INNAN dess "inkarnation" i mig -detta skapas först vid 1½ ålder genom vår mor och far.. (Saturnus är varaktighet/ting, och Neptunus är upplösning, att bli lurad, etc.) genom att jag sprängde bort mina formers materiella tröghet och tappade "mänsklig trygghet"; tog "ett steg tillbaka" i URVISIONENS "förflutna" (karma/dött material) Kände alltså min egen "fysiska" förankring/överensstämmelse med det som Saturnus, osv, representerar.. Det här var alltså alla de tidigare SPÅREN jag KOM IFRÅN. Allt "bundet" i "sanningen"...

Men studien fortsätter.... DET HÄR blir också en del av sanningen, och "klövs" igen... jag kunde inte "komma undan".. det var inte meningen... det är mycket mer genuint..

Det var därför jag återimplanterade den gamla självbildens "svar" (mening) då den inte längre fanns, inte hade skapats. Allt det jag KÄNDE och SÅG då (som t.ex. -var uppmärksamma nu, riktigt uppmärksamma: den kvinnliga naturens kulturella primitivisering) var ett förhållande till det som Solen och Månen (I Vattumannen, osv) BEHÖVDE VARA för att fortsätta evolutionens mening.. Jag "hade" eller "var" då -i ett UNIKT tillstånd; genom att just INTE HA DET, genom att uppleva ett brutalt tillstånd av AVSAKNAD AV MEDVETANDE (medvetandets ljus, är SOLEN -livspunkten)... rotimpulsens "meddelande" till existenscykeln om vilken slags närvaro/ljus som behövs profileras.. Meddelande = tredje huset, där min Venus står; Venus = Oxen = den jordiska kvinnliga SUBSTANSEN/miljön... "fysiska rörlighet"

Varför tror ni jag "valt", så som urförfattaren exakt uttrycker sig, i texten om oaspekterade planeter i Jimmys tråd "Jag söker värdiga avslut" säger? Varför behöver jag så desperat och förståligt TOTAL UPPMÄRKSAMHET, genom min oaspekterade Uranus (styrande min Sol + Venus, som styr Månen, och går i fil med även Pluto)..?

Andra huset: personliga förankringar/tillhörighet genom eget värde...... (åttonde huset, är andras värde av dig, genom den ritual du representerar) Uranus = frihet/excentrism... styr fjärde huset: omgivningen... Stenbocken = TRADITIONEN!


Dvs -detta (som min Pluto-Venus-Mars ÄR, men som Månen och Solen med sin SUBSTANS uttrycker):

INTE en könsroll; "den ena eller den andre" (människans undermedvetna ilska/smärta/dysfunktion)

Det är min kärna som säger detta, men det är Pluto som "skapat" det, med sin egen smärtas material och konfrontativa integrering.

Jag klänger fast vid en inre BILD av, bokstavligen: allt det jag inte är, det är en "transparent" (riktad mot inget alls!) väldigt känslig och "komplicerad" mental upphöjdhet, i hybrid mellan faderligt/moderligt..

Minns precis hur jag "återknöt" (föräldra-barn-mässigt, där jag själv är båda) med denna TIDIGARE SJÄLVBILD [reflektion] (där jag har min Sol, dvs. min M E N I N G) efter att jag hade "krossats" genom medicinering/trauamtiseringen vid i fas med en återfödelse... eftersom jag i kontrasten (av inte) ändå skulle "se svaret" (dvs. min SOL) ..klänger alltså fast vid fragment av min DÖD... men dess HISTORIA/BERÄTTELSE (min kreativitet) är rakt ifrån hjärtat... och dess overbala känslor/ebb, flod..

Det är allt det jag inte är, samtidigt som min emotionvärld "tänjer sig" till sin riktiga sanning, och detta är total inre DISHARMONI och "depression", värdelöshet, meningslöshet..

Så smärtsamt att jag förstod inte att jag överlevde detta, menar det verkligen, även om det bara var några dagar så pass "intimt".



Varför var sanningen aktuellt då? Jo, för att min Venus, som styr min Descendent och är i aspekt med Pluto (styr mitt UR-själv) styr min Måne som är i konjunktion med Jupiter, eftersom det gäller Oxens tecken. Och varför BESKRIVER denna STUDIE (Jupiter/nionde huset!) sig genom KROPPEN (andra huset, som Jupiter styr -första huset, dvs. Asc är kroppen, men andra huset, relationen till)? Just för budskapets eller evolutionens skull; det här! Andra huset är Oxens princip, det tecken som Månen/Jupiter (och Mars) står i, och Månen styrs av nionde huset, som är samma princip som Jupiter (Skytten); det är alltså en "dubbelbindning" i styrka/betydelse..


Varför återkommer jag då till detta tror ni....? Och vad var det jag sa att jag nu precis, alldelles för någon dag sen, hade insett -långsamt genomskådande (via assimilering!) min egen "könsliga" urenergi (det förflutna)? Jo exakt.. Min Neptunus (som är illusion och befrielsen ifrån) transiterar just nu över min Sol/I.C, i aspekter till Måne och M.C... I de högt "vetenskapliga" fälten, som Jupiter och Vattumannen är... Jupiter är "sökandet efter syfte i livet" och framför allt (något jag desperat saknat!): IDEAL.. Vattumannen är mänsklig utveckling/förbättring, kollektiv förnyelse.. M.C är "livsväg frammåt"... Min Sols placering beskriver en "själv-kunskap" ("med MÅL")... Saturnus/Stenbocken/M.C är MÅL och ambition! Som av mig uttrycks genuint/bakom kulissen, ner i rötterna.. eller i alla fall söker att göra/behöver..


En annan sak, som ni kan tänka på (inte ang. just mig då): anledningen till att jag BEHÖVT ha en stark profilering av FÖRSTA HUS-Pluto.. och (i opposition; skapar/behöver balans genom social interaktion med hävdelse) MARS (Vädurens/första husets planet)....?

Detta är ett INTIMITETS-behov av att utan begränsningar (Jupiter) VARA SIG SJÄLV TILL VARJE PRIS....


Allting reflekterar alltså SNARARE att så inte är fallet, i min upplevelse av mitt själv!!!

[Åkes granne]

Andra huset: personliga förankringar/tillhörighet genom eget värde...... (åttonde huset, är andras värde av dig, genom den ritual du representerar) Uranus = frihet/excentrism... styr fjärde huset: omgivningen... Stenbocken = TRADITIONEN!

Det var alltså detta exakt, min Uranusenergi (mentalt betydande, ner i rötterna, jorden dvs.) -se längst ner, citat ang. oaspekterade planeter..

Min Merkurius styr min SÖDRA NOD (i Jungfrun) som styr 11.e huset (att attarahera till sig kärlek och accepans från gruppen, mänskligheten, samhället).. genom ROLL (Merkurius/3.e huset) ..den styr även 8.e huset: hur denna "kärlek" kan extraheras genom min prostitution, representerad av vad Merkurius i Stenbocken symboliseras.. den är i trigion till Månen/Jupiter..

= den gamla rollen/ritualen; och detta SYMBOLISERAR (är) "Kristus på korset" (bokstavligt).. jag upplevde som sagt samma "seensing" (Oxen -genom personligt MINNE; Månen, i den kulturella historian; Jupiter -genom "dem", sjunde huset)...

Detta är specifikt symboliserat genom DUALISM (Merkurius) samt SKULD och förnedring (Jungfrun); att "vända sig".. genom en "förnedringsritual".. (ritual är 8.e huset).. det är ett lönlöst lopp, då det inte uttrycker verklig egodöd.

"Min sanning" (Månen/Jupiter) relaterade till/överensstämmde i spår, med något i er/kulturen, osv..

Inser (måste) att jag är TRÖTT på detta nu.

mitt mänskliga fragment"; idealet, kollektivet -vilken substans KRISTALLIERATS (Saturnus, Merkurius) i en ansvarsmässig "perfektionism" (södra noden i Jungfrun i tionde huset) där den djupa ALIENERADE (Merkurius i Stenbocken styr 11.e och 8.e huset; som är den mänskliga sanningen - och egodöd) ANALYSEN blir en allt för förkroppsligad identitifikation, ytterst sårbar för kollektivets delade SPÅR av samma mönster (skolan t.ex, då Merkurius befinner sig i tredje huset; intellektet, dagligt liv, grundskolan).

Jag GLÖMMER kärleken.. den är så subtil och övertygande, att jag knappt tar den på allvar.. Den lindas in som KONTUR i en så överSKARP faderlighet/sträng strukur.. att jag inte knappt "ser" den.. Det finns en "pinsamhet" i den modellen, som jag i det själsliga INTE vill uppleva.. det är "förnedrande" (bibliskt, typ "Adam & Eva", "räddad av Gud"..) Den primitiva ålderdomliga "estetiska strukturen" hela mänskligheten bär på (som jag pratat mer om nu tidigare)..

Jag behöver -bokstavligt/exakt: LÖSA UPP ....allting detta, som den tidiga ritalen symboliserar.. (att jag äger "maktens/auktoritetens" värdemässiga svar på dess andelar.. tillskriver mig själv förstörelse/djup blockering.. genom att "identifiera" mig med något gammalt..)

Måste "stå imot" (genomskåda perosonligen) den "lockelse till makt" som ständigt erbjuds, t.ex. genom filsofiska publiceringar (se dess arketyp!), etc, etc.. en VANA (Jungfrun) om att det bara är såhär jag kan "komma fram"..

Det är bara kärlek bakom.. Jag är egentligen väldigt "attached" till mänsklighetens detaljer.. men är väldigt "detached" med det i mig själv.. liksom "samlar" på mig väldigt mycket.. vill vara "kär" i mänskligheten..

Denna historia finns representerad i vår omgivning, och denna omgivning inkluderar naturligtvis våra föräldrar. Eftersom den oaspekterade planeten måste hitta nya uttryckssätt som ÄNNU INTE FINNS REPRESENTERAD, hur skulle då våra oaspekterade planeter kunna stödjas av vår omgivning? Vår omgivning har sin historia, och eftersom en oaspekterad planet också har en historia måste även denna historia finnas representerad i vår omgivning. Och eftersom denna historia INTE stödjer den oaspekterade planeten, följer det naturligtvis att vår omgivning INTE stödjer utvecklandet av nya uttryck genom vår oaspekterade planet utan snarare motarbetar det. VÅR OASPEKTERADE PLANETS HISTORIA ÄR DERAS TRYGGHET, OCH VÅR DÖD!!! DEN FINNS REPRESENTERAD AV DEM!

Som jag ser det så reflekterar oaspekterade planeter ett unikt tillstånd. De har kommit till en punkt i sin utvecklingen där det blir absolut nödvändigt att frigöra sig från allt det som den tidigare identifierat sig med. Vad vi menar med tidigare är upp till var och en eftersom vi alla har olika syn på metafysiska och existensiella frågor. Det kan vara tidigare liv. Det kan vara andra, parallella liv. Eller kanske något djupt nedärvt i vår "blodslinje"/arv, etc.

[Åkes granne]

GLÖMMER kärleken.. den är så subtil och övertygande, att jag knappt tar den på allvar.. Den lindas in som KONTUR i en så överSKARP faderlighet/sträng strukur.. att jag inte knappt "ser" den.. Det finns en "pinsamhet" i den modellen, som jag i det själsliga INTE vill uppleva.. det är "förnedrande" (bibliskt, typ "Adam & Eva", "räddad av Gud"..) Den primitiva ålderdomliga "estetiska strukturen" hela mänskligheten bär på (som jag pratat mer om nu tidigare)..

Alltså, jag känner förstås inte ständigt den där "ålderdomliga skarpa "fadersövervakade" strukturen", då skulle jag dö.. Men jag vet/ser att det bara är det som "erbjuds" av dagens samhälles "intelligens" (form) -och därför blir jag "självdestruktiv" (undvikande, etc)

Jag vet ju att strukturen är jag själv, min egen verklighet, osv.. men den ligger kvar som ett slags "erbjudet möjlighetsskapande".. i oss, samhället, kulturen..

Vill ni leva i detta förpestande av själen? Läs vad vad jag MENAR med den HETRONROMATIVA ILLUSIONEN (det var ärligt insett, inte genom inblick i "astrologiskt väder"..) Jag vet vad detta verkligen gör med oss.. det är inget vi kan leka oss ur, genom att "förnedra oss tills vi dör".. det är den perversa baksidans "romantiska bild", ormen (alltså ett dunkelt "jag")..