Tiden

[Midgårdsormen]

Hmm, tiden går vare sig vi vill eller inte

Eller är det måhända inget mer än skeenden och mönster av rörelser som utspelar sig framför våra sinnen, i vilket vi intolkar tidsbegreppet? Dvs tiden går inte alls (för den existerar inte), vare sig vi vill eller inte? Det är vad jag tror.

[Logos]

Fast om tiden bara är ett begrepp för ett vistt fenomen, så "finns" den väl i samma mening som andra begrepp. Finns färgen röd?

[Midgårdsormen]

Fast om tiden bara är ett begrepp för ett vistt fenomen, så "finns" den väl i samma mening som andra begrepp. Finns färgen röd?

Om nu fenomenet finns, ja. Men det enda fenomen jag tror på i detta sammanhang är rörelse; "tiden" är för mig endast ett mänskligt påfund (oavsett hur man väljer att benämna det) för att förhålla sig till fenomenet rörelse - och tid är därför inte ett fenomen i sig självt som existerar oberoende av vårt medvetande och styr händelseförlopp som nåt slags naturkraft.

[Algotezza]

Tid är rörelse. I rymden tid går snabbare, i kärnan av jord långsammare.

Tid är förutsättningen för rörelse men behöver inte själv vara det,

menar Algotezza

[Jörgen]

Eller är det måhända inget mer än skeenden och mönster av rörelser som utspelar sig framför våra sinnen, i vilket vi intolkar tidsbegreppet? Dvs tiden går inte alls (för den existerar inte), vare sig vi vill eller inte? Det är vad jag tror.

Rörelse finns, eller är även rörelse inbillning?

Ty om rörelse finns så gäller

Rörelse (d v s det pågående förändringen av en objekts placering i rymden) sker med en viss hastighet, och med det menas
Så och så många rymdenheter har avverkats under så och så många tidsenheter

och därmed tvingas tid att finnas, som en nödvändig komponent i hastighetsformeln.

Om tid ej fanns varför finns det då hastighetsbegränsningar på våra vägar?
Varför är det av betydelse hur länga man kokar ett ägg. eller hur länge man kan hålla andan under vattenytan?
Varför har historier en början och en slut?

[Jörgen]

Tid är förutsättningen för rörelse men behöver inte själv vara det,
menar Algotezza

Men det är ju vad jag säger, fast jag använder många fler ord!

[Ling]

Tid är rörelse. I rymden tid går snabbare, i kärnan av jord långsammare.

Tid är förutsättningen för rörelse men behöver inte själv vara det,

menar Algotezza

Man skulle lika gärna kunna vända på det och säga att rörelse är en förutsättning för tid. Om inget rör sig, så finns ingen tid att förflytta. Eller...?

[Jörgen]

Ju lägre temperatur som råder ju långsammare roterar elektronerna runt atomkärnan.
Då temperaturen når den absolute nollpunkten, så upphör all atomär rörelse.

I själva verket kan den atomära rörelsen likställas med temperatur.

Då finns vid den absolute nollpunkten ingen rörelse inom atomen,
och därmed har tiden avstannat.

Tänk dig att titta ut ifrån en tids-avstannat atom och uppleva hur universum bara blixtrade förbi, och kanske försvann...
Ja... eller snarare att vara en atom med medvetande, som kunde titta ut...

[Ling]

Du är finurlig Jörgen  :D

[Logos]

Leibniz revived Jörgen?

Om nu fenomenet finns, ja. Men det enda fenomen jag tror på i detta sammanhang är rörelse; "tiden" är för mig endast ett mänskligt påfund (oavsett hur man väljer att benämna det) för att förhålla sig till fenomenet rörelse - och tid är därför inte ett fenomen i sig självt som existerar oberoende av vårt medvetande och styr händelseförlopp som nåt slags naturkraft.

Oavsett vad, så är tiden ett upplevt vardagligt fenomen. Även om den "egentligen" bara mäter rörelse. Finns smärta? Det är ju "egentligen" bara ett begrepp som refererar till en viss typ av fenomen. Se det som modeller eller något liknande.

Tid är förutsättningen för rörelse men behöver inte själv vara det,

Hur kan du mäta tid utan rörelse? Och hur kan du avgöra tidens eventuella existens utan att mäta den?

[Algotezza]

Tid är rörelse. I rymden tid går snabbare, i kärnan av jord långsammare.

Tid är förutsättningen för rörelse men behöver inte själv vara det,

menar Algotezza

Man skulle lika gärna kunna vända på det och säga att rörelse är en förutsättning för tid. Om inget rör sig, så finns ingen tid att förflytta. Eller...?

Frågan är vad vi menar är primärt. Rörelse eller möjlighet till rörelse.

Rörelsen indikerar att det finns möjlighet till rörelse, alltså tid. Om det inte funnits rörelse skulle vi dragit slutsatsen att möjlighet till rörelse ej fanns, d.v.s. att ingen tid fanns. Men i denna värld finns ingen upplevd absolut stillhet, förutom rummets och tidens tänkta ramar. Men de uppenbaras ju alltid via materia i rörelse. Den enda stillhet eller fasta punkt  som finns är upplevarens närvaro i det han/hon upplever.

Med vänliga hälsningar Algotezza

[Midgårdsormen]

Tid är förutsättningen för rörelse men behöver inte själv vara det

Jag håller inte med er. Rörelse behöver väl inga andra förutsättningar än partiklar (t.ex. atomer) och energier (t.ex. gravitation) i samverkan? Jag betraktar inte tiden som en dylik energi som 'sätter fart' på partiklarna, vilket många tydligen gör; för mig är tiden ett bejakande av rörelsen som redan finns - inget mer.

Ty om rörelse finns så gäller

Rörelse (d v s det pågående förändringen av en objekts placering i rymden) sker med en viss hastighet, och med det menas
Så och så många rymdenheter har avverkats under så och så många tidsenheter

och därmed tvingas tid att finnas, som en nödvändig komponent i hastighetsformeln.

Existerar tid utanför alla formler och ekvationer då? Det är vad jag undrar. För att skapa sig ett hastighetsbegrepp så måste vi ställa minst två rörelser i förhållande till varandra och jämföra dessa - detta åstadkommer vi människor. Vad har tid med den enskilda rörelsen att göra?

Man skulle lika gärna kunna vända på det och säga att rörelse är en förutsättning för tid.

Just det! Det tror jag på - men inte det omvända. Rörelse måste finnas för att vi skall kunna ställa olika skeenden i relation till varandra och skapa tidsbegreppet. Men rörelse är icke beroende av någon tid ty det är i princip enbart en måttenhet, en relativ skala (oavsett vilka specifika skeenden man sedan väljer att skalan skall förhålla sig till).

Då finns vid den absolute nollpunkten ingen rörelse inom atomen,
och därmed har tiden avstannat.

Eller så har rörelsen avstannat så att det inte finns någonting att mäta...så skulle jag själv uttryckt det.

[Midgårdsormen]

Oavsett vad, så är tiden ett upplevt vardagligt fenomen. Även om den "egentligen" bara mäter rörelse. Finns smärta? Det är ju "egentligen" bara ett begrepp som refererar till en viss typ av fenomen. Se det som modeller eller något liknande.

Jag håller med dig, Rolf. Tiden existerar för oss liksom smärta existerar för oss, men till skillnad från smärta så hävdar man att tiden skulle existera även oberoende av oss, något jag ej ställer mig villig att tro på med de argument jag hittils hört.

[Algotezza]

Tid är förutsättningen för rörelse men behöver inte själv vara det

Jag håller inte med er. Rörelse behöver väl inga andra förutsättningar än partiklar (t.ex. atomer) och energier (t.ex. gravitation) i samverkan? Jag betraktar inte tiden som en dylik energi som 'sätter fart' på partiklarna, vilket många tydligen gör; för mig är tiden ett bejakande av rörelsen som redan finns - inget mer.

Tiden är ingen energi som sätter fart på något. Rummet är det som möjliggör de materiella tingens utsträckning (i rummet), tid det som möjliggör det som har rumslig utsträckning att röra sig (i tiden). Men det är inte tiden som sätter fart på rörelsen, ty tiden är bara ett neutralt rörelserum.   Energin håller rörelsen i gång. Rörelse här innefattar även tillståndsförändring så rörelse handlar inte bara om att något rör sig rumsligt. Därmed är tid främst psykiskt rum (det rum våra upplevelser fyller ut) medan vanligt rum är fysiskt rum  och ett särfall av det psykiska rummet,

tänker Algotezza

[Midgårdsormen]

När du uttrycker dig så, Algotezza, så står våra tankegångar nog närmare varandra än jag trodde.

tiden är bara ett neutralt rörelserum.

Nu får du ha överseende med min enfald, då jag än så länge är obevandrad i dessa teorier (jag avskydde fysik tills för ett par månader sedan) - gör jag rätt i att föreställa mig tiden (såsom du här avser den) som en riktning, en fjärde dimension, en scen där skeenden kan ta plats i följd?

Rörelse här innefattar även tillståndsförändring så rörelse handlar inte bara om att något rör sig rusmsligt.

Absolut, jag skulle dock påstå att rumslig förflyttning är en tillståndsförändring i sig, men då missar jag din poäng. Du (i enlighet med relativitetsteorin och allt det) menar alltså att denna tillståndsförändring kräver en fjärde dimension (=tiden) för att verka?