Evighet bara ett dumt ord?

[Clouds flashback]

Vad är evighet?
Visst det kan kännas som en evighet om väntar på något eller någon särskilts eller en händelse. Men nu menar jag evighet som oändlig tidsrymd.
Borde det inte vara så att evighet var från att tiden startar till tiden tar slut?
Men när den har tagit slut hur länge håller det tidlösa på?
Om en varelse med vår intelligens befann sig i en zon utanför det tidlösa rummet men kunde betrakta det.
Man kunde för första gången betrakta det tidlösa rummet.
Vid det här laget hade det gått tio miljarder år efter det tidlösa rummet blev till.
Efter några år händer det något i det tidlösa rummet något expandera sig i det. om du hade vart denne varelse hur länge hade det tidlösa rummet varit tidlöst?

Själv tror jag inte något kan var evigt i sån fall måste detta något ta en rejäl paus och sedan bli något annat ting.

Att evighet är ett ord som vi inte ens kan föreställa oss.
Alltså inget ord som vi egentligen inte kan använda logiskt.

Har jag rätt eller fel?

[scirocco]

Kärlek

[Algotezza]

kel och lek
i evighet

Du Gud
give evig
kel & lek.

Azzetoglalgotezza

[Logos]

Vi lever och växer upp i vad som upplevs som en "ändlig" värld. Ändligheten är liksom en förutsättning i vår världsuppfattning.

Of what we cannot speak we cannot speak.

[Algotezza]

Vi lever och växer upp i vad som upplevs som en "ändlig" värld. Ändligheten är liksom en förutsättning i vår världsuppfattning.

Of what we cannot speak we cannot speak.

But think...

best wishes Algotezza

[Justin Case]

Borde det inte vara så att evighet var från att tiden startar till tiden tar slut?

Evighet är väl något som per definition inte tar slut någon gång.

Vad är evighet?

En tidsrymd som aldrig tar slut.

Men en märklighet är att om man tänker sig att man (rent hypotetiskt, matematiskt, i tanken) delar upp en evighet i t.ex. två lika långa delar, får man två evigheter som äger rum efter varandra. Men för att båda ska kunna äga rum, måste ju den första evigheten ta slut någon gång. Och det kan ju en evighet per definition inte. Så hur ska matematiken "ha det" - kan en evighet ta slut eller inte?

En viktigare fråga är enligt min mening vad det lönar sig för oss människor att bry sig om. Och jag tror vi kan få ett evigt liv, men inte flera på varandra följande eviga tidsperioder av liv.

Det tycks mig, hur omatematiskt det än kanske verkar, vara rationellt att bry sig om endast den evighet som man befinner sig i (och alltid kommer att befinna sig i), inte de eventuellt därpå följande evigheterna, hur många och långa dessa andra evigheter än är.

Det som har betydelse är i vilken ordning saker och ting händer. Jag skulle hellre vara olycklig varje måndag och lycklig varje tisdag till söndag än vice versa, trots att det rent matematiskt kanske kan verka som att ett liv som består av oändligt mycket lycka genom att innehålla en oändlig mängd lyckliga måndagar inte kan fås att innehålla mer lycka genom att istället börja innehålla sex lyckliga dagar i veckan. Det går inte att komma ifrån att ett liv med många lyckliga dagar och få olyckliga dagar i veckan är ett lyckligare liv än ett liv med den omvända fördelningen, även om de båda liven är eviga och var och en innehåller både oändligt mycket lycka och oändligt mycket lidande. Att prata om olika stora oändligheter synes mig kunna vara både korrekt och viktigt i sådana här fall där lyckan är utportionerad över tiden på ett sätt som gör att ingen av de två sakerna som jämförs (i detta fall den sammanlagda mängden lycka över tid och den sammanlagda mängden lidande över tid) hinner växa sig oändligt stor före den andra. Detta är ett sätt på vilket det kan sägas finnas olika långa evigheter.

Men på ett annat sätt kan det som sagt inte sägas finnas olika långa evigheter, alternativt att det inte spelar någon roll hur långa ett antal "på varandra följande" evigheter är tillsammans jämfört med var för sig. Om jag skulle leva ständigt lycklig i ett antal år som motsvarar mängden av alla naturliga tal, och därefter olycklig i ett antal år som motsvarar mängden av alla reella tal, skulle jag enligt Cantors teorem vara olycklig större delen av mitt liv. Enligt Cantors teorem är nämligen mängden av alla reella tal en större oändlig mängd än mängden av alla naturliga tal. Men jag skulle gärna ha ett sådant liv, för den där första, relativt "korta" evigheten kommer ju inte, ens den, att ta slut någon gång, så jag behöver inte bekymra mig om den där ännu längre evigheten som enligt Cantors teorem väntar efter den. Med andra ord: Cantors teorem kan inte vara värd att sätta sin tillit till när man står inför val av olika typer av kombinationer av oändliga mängder lycka och lidande. Jag menar, säg den matematiker som är så säker på Cantors teorems riktighet att han/hon hellre skulle vara olycklig i en evighet från och med nu, och efter den evigheten vara lycklig i en ännu längre evighet, än vice versa!

[Anders]

Det här försöker jag tänka på så lite som möjligt.

[Justin Case]

Det här försöker jag tänka på så lite som möjligt.

Med andra ord infinitesimalt?
I så fall misslyckas du varje gång du försöker.

[Anders]

Det här försöker jag tänka på så lite som möjligt.

Med andra ord infinitesimalt?
I så fall misslyckas du varje gång du försöker.

Ja, lätt är det inte.

[Clouds flashback]

[quote="Justin Case"]Evighet är väl något som per definition [i]inte[/i] tar slut någon gång.[/quote]
[quote="Justin Case "]En tidsrymd som aldrig tar slut.[/quote]
Om vi tar ett teoretiskt exempel här.
Vad fanns innan Big Bang?
Om vi utgår från att fanns inget och och så hade det vart alltid (alltså för evigt) men sen kom Big Bang.
Hur lång tid tog emellan ingentingets oexisterande start tills Big Bang dök upp?
Svar. En evighet?

I första inlägget tog jag fram min sy på ordet.
Men mitt egentliga syn på det hela är bara att evighet är ett dumt ord.
Som vi människor har använt väldigt länge, ett ord vars betydelse vi inte kan förstå.

[Algotezza]

Evighet är ett ord vi använder för att uttrycka något vi egentligen inte kan verbalisera.

Därför kan det kännas dumt. Som en kontradiktion.

Men det är också därför vi skriver lyrik, för att försöka uttrycka det oartikulerbara. Förmodligen ganska dumt det också.

funderar Algotezza

[Logos]

Vi lever och växer upp i vad som upplevs som en "ändlig" värld. Ändligheten är liksom en förutsättning i vår världsuppfattning.

Of what we cannot speak we cannot speak.

But think...

best wishes Algotezza

Men kan du det? Du kan ju tänka dig att du skulle kunna tänka dig en evighet, men kan du föreställa dig evigheten i sig, och inte bara de eventuella förutsättningarna för den?

[Algotezza]

Vi lever och växer upp i vad som upplevs som en "ändlig" värld. Ändligheten är liksom en förutsättning i vår världsuppfattning.

Of what we cannot speak we cannot speak.

But think...

best wishes Algotezza

Men kan du det? Du kan ju tänka dig att du skulle kunna tänka dig en evighet, men kan du föreställa dig evigheten i sig, och inte bara de eventuella förutsättningarna för den?

En symbolisk intuitivt-emotionell tankebild är väl möjlig.

Frågan är dock vad du menar med att föreställa  sig "evigheten i sig"? Kan jag föreställa mig en stol eller en gråsten i sig? Hur definierar du "evigheten i sig" - som något man inte kan föreställa sig? Klart man inte kan föreställa sig den då...

tänker Algotezza

[Doe]

Drabbades av  en tanke jag nog tänker tycka om ett tag:

Vi sitter alla fast i gråzonen mellan två evigheter; ljusets eviga ögonblick, och intets ögonblickliga evighet.

[Logos]

Vi lever och växer upp i vad som upplevs som en "ändlig" värld. Ändligheten är liksom en förutsättning i vår världsuppfattning.

Of what we cannot speak we cannot speak.

But think...

best wishes Algotezza

Men kan du det? Du kan ju tänka dig att du skulle kunna tänka dig en evighet, men kan du föreställa dig evigheten i sig, och inte bara de eventuella förutsättningarna för den?

En symbolisk intuitivt-emotionell tankebild är väl möjlig.

Frågan är dock vad du menar med att föreställa  sig "evigheten i sig"? Kan jag föreställa mig en stol eller en gråsten i sig? Hur definierar du "evigheten i sig" - som något man inte kan föreställa sig? Klart man inte kan föreställa sig den då...

tänker Algotezza

Fast begreppen stol eller gråsten korresponderar ju mot något som du har haft en upplevelse av. Vad korresponderar "evigheten" mot om inte något som liknar "längre än längst"? Du kan säkert föreställa dig vilka grunder som skulle gälla för något evigt, men du kommer nog inte så mycket längre (förutsatt att du inte når någon buddhistisk/daoistisk insikt förstås).