Den otacksamma rollen

[JimmyAberg]

Jag vet inte längre hur jag ska med att leva.

Det känns som jag fastnat i en djup känsla av otacksamhet.

En slags djup emotionell avtrubbning där jag inte längre kan uppskatta någonting. Att jag föraktar andra människor, att det är mitt eget fel att jag gör det, att jag förtjänar detta.

Jag behöver kliva ur detta.

Jag vet att jag söker bekräftelse. Och jag vet det ... dåliga i detta.

...

Jag försöker föreställa mig den mest otacksamma situation jag kan tänka mig, och en slags vilja att vilja försätta mig i en sådan situation. Att jag vill bli våldtagen och misshandlad. Det har något med min sargade självbild att göra.

Jag behöver en ny roll.

...

Jag skulle nöjt mig när jag var på topp, men jag valde istället att kasta bort allt jag byggt upp.

...

Jag behöver dö.

[scirocco]

Jag dog, jag var död..mer än en gång...men nu sitter jag här. Gråter. Tror du kommer att göra samma sak. Du klarar dig igenom skiten, precis som jag. Du har skyddsänglar. Lita nu på dom.Och ingrip inte i ditt eget liv. Lugn....Du är stark.. snabbare än blixten på tangentbordet...Jag känner ditt inre. Du kommer att leva

[JimmyAberg]

Tack.

[JimmyAberg]

Jag känner att jag behöver kliva ur alla 'sociala spel', vilket samtidigt betyder att jag kliver ur alla 'sociala roller'.

På något sätt kan jag inte föreställa mig hur det är att gå bortom detta, men jag förstår att det är så när det gäller död.

Det jag inte förstår är vad jag ska sysselsätta mig med när jag gått ur spelen, jag antar att spelen ger mig väldigt mycket njutning och spänning när det väl går bra.

Jag förstår att det finns kall bortom spelen - att det finns en slags 'eldsjälens dedikering'.

...

Nu inser jag vad som behövs.

Ett stilla observerande av 'rörelsen' av hela mitt 'känslokomplex', över 'jaget' dvs 'det stora spelplanen' där mina upplevelser spelas ut. Jag har snurrat in mig i filmduken då jag samtidigt gråter över det tragiska dramat som spelas ut.

Jag behöver en ny förlösning.

Jag har några semlor som ligger och vilar i kylskåpet, men jag ska försöka att undvika självtrösten, att istället observera och undersöka detta känslokomplex jag trasslat in mig i. Semlan är min livlina.

[JimmyAberg]

Rent intuitivt så kände jag en sav känsla av att ge min kanin uppmärksamhet var det enda rätta.

Jag insåg igen hur intimt uppmärksamhet och kärlek hänger samman.

Istället för att söka tröst så lyssnade jag på min intention och praktiserade kärlek, trots att jag inte motiverades av njutning.

...

Måste undersöka dessa synder...

[Åkes granne]

Jag tror att detta är känslan av början på ett kollektivt uppvaknade, i kombinationen med förflutenhetens praktiskt integrerade karma, utsagan vi TROR PÅ och fortsätter att röra oss genom, vi har inte uppdaterat det faktiska verklighetsmässiga behovet att nära andlighetens banbryt med, är "världsfrånvända" och frustrerade.

Förstod faktiskt igår vad som verkligen mänskligheten menar med Jesus, det är det fullkomligt MÄNSKLIGA (svaga, faktiska, osv), en symbolik av BÖRJAN och SLUTET (se tiden), en ihopsamling av mänsklighetens kollektiva smärtkropp - och ofrånkomliga öde, förmågan att gå bortom "egot", den förutsägelse som Vattumannens tidsålder står för. Det är själva "känslan"...

[Åkes granne]

Det är så sinnessjukt. Kollektivets makt/andelar utgörs av en gemensam paranoid psykopati, ett nät av omänskliga kontrakt.

[Åkes granne]

Du är mentalt oärlig i relation till andra människor, för att bevara något "jordnära", Jimmy. Men du gör detta för att visa hur "ärlig du är". Du liksom tar din sociala persona "i egna händer" och manipulerar yin/yang, eftersom du typ "analyserat dig själv för mycket".

Du måste ge upp baktanken med din självrelation, som gjort den dålig.



(Det var inte riktigt vad jag syftade på när jag skrev om mina personliga intellektuella trixigheter, det här är en unik observation).

[Morningstar]

----

[Morningstar]

---

[Avantgardet]

Vet inte om du lyssnar på mig, men det finns inget dåligt i att vara människa. Du behöver inte vara Gud, Jimmy, även om du för mig får vara precis som fan du vill. Vi behöver varandra, och det är precis som det ska vara. Vad skulle överhuvudtaget finnas att göra i en värld där vi inte behövde varandra? Det skulle inte vara ett paradis utan ett rent helvete. Det mänskliga i människan är ingen "brist". Betraktar man det så, så är emellertid risken stor att man kommer förakta sig själv. Jag hoppas du biter ihop och kör på.

[Morningstar]

-----

[Morningstar]

----

[Morningstar]

----

[Morningstar]

---