Vem styr båten?

[kWee]

Det jag menar är, vem styr när de inte är överens?

Jag har svårt att greppa detta men blir inte det jag citerat här ovanför,Irrationellt beteende?

Att slåss med sitt undermedvetande,är ju inte lätt. Ser det som de samvetskval man har.
Det måste ju vara ditt undermedvetande som just lägger sig mot,ditt medvetande.

Applicerar all filosofi om dagarna på mitt jobb blir som mera greppbart på det viset, ser man på hur folk gör sitt jobb brukar man kunna dra slutsatser.
Dåligt självförtroende är väl just en konflikt som har med detta ämne att göra.

Så sant som det var sagt. Här är Vygotskij intressant då han gör upp med Piaget mfl angående utvecklingsspsykologin. Barnet börjar i ett socialt samspel och lär sig långt mycket senare att konstruera ett "jag" särskiljt från andra.

Mycket intressant!  Spontant låter detta helt logisk. Här kan man väl tillämpa Avants teori om viljans autonomi,handlingarna blir på ett sätt förutbestämda jämte din egen förhållning till verkligheten.

[Anders]

....Jacques Derrida (husguden) har elaborerat på ett tema hos Freud, i samarbete med ett par samtida psykoanalytiker, något som man kan kalla för en "spektrologi", och där principen är följande: beteenden, tankar, rädslor, fördomar, whatever, som en person är omedveten om att den bär på, kan överföras direkt till en annans undermedvetna, utan att någonsin medvetandegöras. ......

App app app.... vad är nu detta? Låter inget vidare.  Jag säger inte att det är fel eller otroligt, men det låter olustigt. Min skit vill ni inte ha.

Kan du bara kort sammanfatta vad Derrida kommer fram till i sina elaborationer?

Den här bumpar jag, tror jag, till den nya sidan. Är nyfiken på svaret.

[Minded]

Det är stor chans att barnen kommer att förhålla sig till föräldrarnas beteenden. Det är tex tydligen svårt för ett barn att bli den förste akademikern i familjen, jämfört med de barn som inte behöver vara den förste på en väg. Det är alltid förhållandevis energikrävande och därför tungt att plöja uppfattad 'ny' mark. Oavsett om uttalat eller inte. Barn (också vuxna sådana) förhåller sig inte bara till vad som sägs rationellt, utan till det kommunicerade som helhet. Och vad som kommuniceras gentemot (vad som tydligen är relevant). Det här är också vad jag tror är den egentliga betydelsen av arvssynd. Där det som är synd är just benämnandet av något som relevant annat än i stunden. Varför det faktiskt är irrelevant att kalla det motsatsen. Vilket tydligen är onödigt, synd. Vilket i sig förvisso är synd, enligt samma anledning. Benämn det synd annat än i stunden och det är synd. Nihilism... Sluta istället upp med det. Det som är, är, just eftersom att det är. Eller sluta inte upp med det, förresten.