Chloe skrev:Är du säker på att världen hade varit sämre idag om alla utom tyskarna hade avstått från våld och Hitler därför hade fått lägga (kanske) hela världen under sig? Förmodligen hade världen då till en början blivit avsevärt sämre, men liknande saker har hänt flera gånger i historien, våldsfrekvensen och mängden lidande inom mänskligheten har gått upp och ned genom historien. De fjärilseffekter, som ett Tysklands övertagande av världen skulle ha satt igång, hade efter en tid kunnat ge upphov till en utveckling av mänskligheten som vid det här laget lett till en bättre värld än den som nu blev fallet. För att kunna utesluta den hypotesen måste man antagligen testa den empiriskt, och det är väl inte möjligt idag.
Poängen är att man inte har skyldighet att offra sig för sådana spekulationer.
Varför inte se både föreställningen, att de allierades anfall mot Tyskland var av godo för mänskligheten på sikt, och föreställningen att så inte är fallet, ses som minst lika mycket spekulationer båda två?
Anta t.ex. att Hannibal hade aborterats som foster. Då hade många romares liv besparats som en relativt omedelbar konsekvens. Men hade det gjort att världen varit bättre idag? Kanske hade den då tvärtom varit sämre idag? Det är väldigt svårt att veta. Historien kan ta sig fram i märkliga, oförutsägbara vindlingar.
En indivd avgör inte så mycket som man tror. Det krävs goda medlöpare.
Hannibal var inte vilken härförare som helst, vad jag har förstått. Hade inte han funnits, är det väl mycket tänkbart att ingen (åtminstone under tidsperioden i fråga) hade lyckats med något i närheten av det han lyckades med. Men huruvida en person är avgörande för historiens gång eller inte är väl inte huvudfrågan i vår diskussion. Jag kunde lika gärna ha bytt ut "Hannibal" mot "Hannibal och alla hans medlöpare". Min poäng var att det är svårt att veta vilka historiska händelser som får övervägande goda respektive övervägande onda konsekvenser på riktigt lång sikt. Ingen av oss vet hur mycket och hur ofta fjärilseffekten spelar in på oförutsägbara sätt, men det är väl inte särskilt orimligt att anta att den mycket väl kan spela in extremt mycket ibland, kanske rentav väldigt ofta. Jämför med schack. Ett till synes bra bondedrag i början av ett parti kan leda till förlust av partiet tiotals drag senare, utan att någon märker det förrän partiet analyserats bakåt från det att förlusten blivit uppenbar, drag för drag ända tillbaka till det där bondedraget i början. Schack har mycket färre kombinationsmöjligheter än livet på jorden, men principen torde mycket väl kunna vara densamma: att något mycket litet ofta påverkar något mycket stort på ett alldeles avgörande sätt, utan att någon märker det förrän det är alldeles för sent (något det, till skillnad från i ett schackparti, emellertid kanske inte behöver vara i verkliga livet, eftersom mänsklighetens teknologiutveckling snart kan ge oss evigt liv om allt går vägen!)
Fångarnas dilemma tycks tala för att man aldrig bör ta till våld. Även om risken finns att andra anfaller en, måste man även betänka det faktum att om ingen tar till våld, kan alla få det så oerhört mycket bättre tack vare de enorma besparingar som ett helt nedlagt försvar möjliggör, att det kan tänkas vara rationellt för var och en att lägga ned sitt försvar och lita på att alla andra gör detsamma.
Det kan vara mycket dumt att lita på det. Speciellt om risken finns att andra anfaller en.
Jag finner det mycket tänkbart att fördelen med att människor samarbetar - så till den milda grad att de till synes fullständigt utsätter sig för möjligheten att bli anfallna av vemhelst som vill anfalla dem - är så mycket större än nackdelen med att bli anfallen, att den risken är gott och väl värd att ta.
Anta att du och nio andra personer (ingen av er känner någon annan av er och ni kan inte kommunicera med varandra) kunde delta i ett "lotteri" tillsammans, med följande regler. Om ni alla tio deltar i lotteriet - det kostar en krona per skalle - vinner ni alla en miljon (var de pengarna kommer från går vi inte in på, det här är ett rent tankeexperiment; ingen förlorar i detta fall på att ni alla blir en miljon rikare vardera). Om inte alla tio deltar, får de som inte deltog dela på de kronor som de som deltog betalade i insats; ingen vinner någon miljon. Är det värt att delta i ett sådant lotteri?
Ja, naturligtvis. Detsamma torde gälla även om insatsen är två kronor. Hur hög måste då insatsen vara för att det ska vara dumt att delta i lotteriet?
Om det kostar tusen kronor att delta (minns att de som inte deltar (om någon eller några avstår från att delta) får de övrigas satsade tusenlappar), är det då värt att delta? Ja, skulle jag säga. En miljon är, om inte tusen gånger roligare att få än vad det är tråkigt att förlora tusen kronor, i vart fall mer än tio gånger roligare att få än vad det är tråkigt att förlora tusen kronor. Vad är då sannolikheten för att vinsten, för varje enskild människa idag, med att maximalt bidra till att mänskligheten samarbetar till fullo och oändligt långsiktigt för mänsklighetens (snarare än några enskilda individers) bästa, motsvarar - som sämst - ungefär de i detta stycke nämnda proportionerna i nämnda "lotteri"?
Möjligheten att mänsklighetens teknologiutveckling snart kan ge oss alla evigt liv, om allt går vägen, innebär, vad jag kan se, att väldigt mycket talar för att det lönar sig att delta i lotteriet "bidra maximalt till mänsklighetens överlevnad", även om det krävs att nästan alla människor samarbetar och även om det från den traditionellt egoistiske individens perspektiv till synes innebär mycket hög risk för att dö onödigt snart, t.ex. genom att bli anfallen eftersom den här vägen innebär att man helt prioriterar bort att vara förberedd på att bli anfallen, till förmån för att maximalt bidra till mänsklighetens bästa på lång sikt.
Om jag vore en myra, och visste att jag inte skulle överleva nästa vinter som myra, och jag kunde välja att ta en chans på 1000000000000 att bli den människa jag är idag, mot en risk om 999999999999 på 1000000000000 att nu bli ihjältrampad omedelbart som myra, skulle jag ta den risken, hellre än att överleva fram till nästa vinter som myra och då dö. Jag skulle ju i en sådan situation inte ha så mycket att förlora, jämfört med vad jag har att vinna, på att chansa på att jag blir människa. Motsvarande situation som en sådan myra skulle stå inför tror jag man kan säga att mänskligheten nu står inför. Ju mer vi samarbetar med goda intentioner och förutsätter varandras samarbete och goda intentioner, desto större chans har vi att bli något oerhört mycket större än människor snart - tack vare mänsklighetens vidunderliga tekniska potential att göra sig odödlig snart. När vi blivit odödliga, om vi lyckas med det, kommer vi sedan att kunna fortsätta utvecklas i evighet. Det finns då inga gränser för hur mycket lycka vi kan få uppleva med tiden.
Räknar man på det med rimliga ingångsvärden, tror jag man kommer fram till att det, för varje enskild individ idag, är väl värt att ta en till synes stor risk att dö i förtid, till förmån för att ytterligare lite främja mänsklighetens överlevnad. Dock är premissen, att risken att dö i förtid ökar mycket, till stor del en illusion, eftersom den förutsätter att människor i största allmänhet inte skulle tjäna på att leva enligt ovanstående rekommendation, och inte kommer att inse att de skulle tjäna på det. Men även om denna premiss inte till någon del vore en illusion, vore det värt att ta risken. Det är alltså, som det är nu,
särskilt värt att ta risken.
