Ett försvar för tideräkningen!

[Avantgardet]

Det finns ingen tekonologi i sig, utöver de partikulära teknologierna (var och en i-syfte-att). En försvarsteknologi har som syfte att försvara osv. Inget konstigt alls. Frågan är vad tideräkningen som teknologi har för syfte. Effektivitet som självändamål låter konstigt, precis som teknologi som självändamål. Något specifikt måste det ju vara som effektiviseras, annars skulle det ju rimligen inte gå att tala om en effektivisering. Det är en fråga om värderingar. Vad är det vi vill åstadkomma med den och den tekniken, i vilket syfte utvecklar vi den och den tekniken? Skulle vi inte ta och istället utveckla en annan teknik, i ett annat syfte? And so on, and so forth...

[Avantgardet]

Tideräkningen har just vunnit en liten seger mot Avantgardet, det medges. Avantgardet upptäckte att där inte gick boka tvättid utan att ha koll på datum och tid, hur mycket han än ansträngde sig just som han konfronterades med detta faktum för att slippa erkänna det som sådant, och något nedstämd släpa benen efter sig tillbaka hem och göra reda för saken innan han än en gång kunde ta itu med problemet, och denna gång rustad med den för ändamålet nödvändiga teknologin.

[J R Auk]

Den nihilistiska effektiviseringen (teknologi) är just ett försvar mot en från grunden tydligen hänsynslös omgivning. Av samma anledning som tideräkning har vi också medicin och språk. Faktum är att tideräkning är ett gränssnitt, ett medel för kommunikation.

Men det är inte tiden självt som är det egentliga problemet, vilket du också är inne på. Det är något annat. Om det ens finns något?

Kaffedags.

Tiden uppstod i mångt och mycket i industrialiseringen. Då gick man från att mötas i gryning, kvällning eller liknande till att styras av kyrkklockornas ringningar.

I Germanicus av Tacitus läser man om vanorna hos germanerna att bestämma möten för stammarna som sträcker sig över flera veckor. Inte mer respekt än så visade man för "tiden".

Så håller inte med. Tiden är ett maktens verktyg för att använda sin egendom på ett mer effektivt sätt. Precis som i och för sig medicinen i mycket är. Institutionaliserat välmående ser nytta framför just det påstått sökta, välmåendet.

Vad har hänt med de senmedeltida kurerna man kan läsa om där sol och bra kost rekommenderades mot åkommor som stress, trötthet och dylikt? Jo visst har det återinträtt, men inte utan skepsism. För vad händer om vi antar sådana metoder för bot? När den sjuke lever bättre än den friske? Då rämnar alla illusioner om vad livet som det nu tagit form är värt.

Jag ser inte att du säger emot mig i sak. Det handlar om teknologi, dvs om effektivitet i att uträtta något. Sen om det är 'makten' eller inte som står för mycket av denna är sak samma. Allt du benämner som dig själv är förvisso också del av denna sk 'makt' - bara från ett annat perspektiv. För övrigt, 'makten', just eftersom relativt effektivt?

Jag vet inte vad som skiljer en instutition av dagens moderna samhälle från en kannibalstam för 2000 år sen, reellt. Samma sak, bara uttryckt på tekniskt olika sätt. Mer psykologisk warfare eller inte, liksom. Och därför också det om att slippa visa sina kort.

Teknologi kom till eftersom att vi sökte kontroll. Effektivisering fortsätter, av samma anledning. Oavsett om den upplevt hänsynslösa omgivningen är en stad fylld med strikta datorer eller om det är regnskog fylld med naturlig vildhet.

Techne som väl brukar luta åt skicklighet översatt i dag låter väl inte påskina att teknik har med kontroll att göra. Även den som söker att upplåta sig och sitt leverne till slump, eller det tillfälliga, kan väl göra sig skicklig i det nämnda?

All teknik handlar inte om Kontroll, alltså, i relation till överlevnad, värde frånsett. Teknik kan många gånger också vara att göra för intet annat än det höga nöjets skull. Artisten som praktiserar sin konst till svältens gräns och dör med sin fulländning?

Att jämka skicklighet med effektivitet, alltså teknik (givet föreslagen genealogi) med effektivitet vet jag inte om vi bör göra. För som du är ute efter är kontroll en springande punkt för tekniken men kontroll över vad? Här tror jag att våra metafysik, och vad vi måste uppge vår kontroll inför, spelar stor roll. När natur togs för att vara vilja hos en gud måste kontroll över den naturen, vår situation, tagit sig mycket annorlunda uttryck. Och är det egentligen inte grunden för ekologin? Att anpassa sig till det övermäktiga, i det att en annan vilja inte kan kännas annat än genom gissningen, måste varit en intern angelägenhet jämfört med dagens tro på naturens förklarbarhet, och den medföljande iden om att kuva istället för att slippa kuvas.

För övrigt hur skall vi närma oss problemet, eller fenomenet, genom vår person eller vår kultur? Den förklaring du ger motsätter jag mig egentligen inte, annat än att jag vill påstå att den drivs av högst individuella parter, som enbart i summeringen, abstraktionen, blir opersonliga kulturella storheter.

Det ger oss helt andra grunder för vad våra bör bör vara, givet min utgångspunkt (enligt mig bör tilläggas).

[Logos]

Mina barn skiter i tiden. Äta gör man när man är hungrig, sova när man är trött (eller blir tvingad). Därimellan lekar man, kissar och bajsar. Klockan i min sons värld är nog mest något jobbigt som begränsar honom. Vår familjs dygnsrytm skiljer sig från hur många anser att den bör vara men vi är lyckliga ändå.

Just dagens teknologi borde ju innebära att vi inte borde behöva bry oss så mycket om tideräkningen. Så varför lägga så stor vikt vid den?

[Avantgardet]

Är det inte något av den moderna världens paradox, Logos, och på annat område: "varför i denna tid av överflöd tycker vi behöva oss så fruktansvärt mycket terapi och mediciner?". Man drömde om att utrota krig och allt elände, men det blev inte mycket av det.

[Algotezza]

Är det inte något av den moderna världens paradox, Logos, och på annat område: "varför i denna tid av överflöd tycker vi behöva oss så fruktansvärt mycket terapi och mediciner?". Man drömde om att utrota krig och allt elände, men det blev inte mycket av det.

Vad klarar oss inte utan eländet. Människan är det masochistiska djuret. Och sadistiska. Därför är gyllene regeln högsta moral. Plåga andra som du själv vill bli plågad. Dubbel njutning.

När det fysiska eländet tar slut vältrar vi oss i det mentala. Men vad skall vi göra när också det tar slut?

Enligt trikotomin kropp - själ -ande, bör vi sedan vi klarat av det kroppsliga och själsliga eländet logiskt sett börja ägna oss åt det andliga eländet. Vilket många redan gjort sedan länge.

Tänker Algotezza

[Avantgardet]

Riktningen kan väl tänkas åt båda håll? Ser inte att det ena lidandet naturligen skulle vara överordnat det andra, förutom i den mån det går att tala om det som påtagligt och direkt livshotande. Något som förstås alla dessa lidanden kan vara. Då deras konsekvenser är svåra att förutse.