Då jag läser om Marx, stiftar jag så småningom bekantskap med begreppet dialketik.
(Rätta mig gärna om jag har fel)
Marx menar, med sin dialektik att samhället hela tiden förändras på grund av krafter och motkrafter. Efter att samhället har förändrats tillräckligt mycket uppnår man till slut det ultimata för oss alla: det klasslösa samhället!
Så, min fråga är nu följande: Hur kan man som anhängare av kommunismen, som vilar på Marx tankegångar uppmana till revolution, då vi ändå så småningom kommer att nå vårt mål med hjälp av/på grund av den "naturlagen" som Marx menar att dialketiken är?
Marx och revolutionen
Moderator: Moderatorgruppen
Marx och revolutionen
Vi är för få, för att förstå att vi tillsamans måste gå, genom dalar, över kullar, för att- baka bullar
Hejsan!
En intressant tanke, ehuru Marx troligen tänkte sig en längre period än en livstid! Du kanske inte når dit, men den historisk utvecklingen tvingar processen att närma sig ett sådant samhälle med tiden! Dina ättlingar kanske får uppleva det! Så fortsätt du med att uppmana till revolution, om du känner för det.
Fast revolutioner behöver nödvändigtvis inte vara så hemskt våldsamma, det går nog även på mer fredliga sätt att nå ett bättre samhälle - det är rent av att föredraga, då det ju alltid är bättre att spara liv än att taga liv! :wink:
MVH
biggj
En intressant tanke, ehuru Marx troligen tänkte sig en längre period än en livstid! Du kanske inte når dit, men den historisk utvecklingen tvingar processen att närma sig ett sådant samhälle med tiden! Dina ättlingar kanske får uppleva det! Så fortsätt du med att uppmana till revolution, om du känner för det.
Fast revolutioner behöver nödvändigtvis inte vara så hemskt våldsamma, det går nog även på mer fredliga sätt att nå ett bättre samhälle - det är rent av att föredraga, då det ju alltid är bättre att spara liv än att taga liv! :wink:
MVH
biggj
Den goda sidans försvarare
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Nu är inte jag lika mesig som biggen. Inte heller tror jag på en intellektuellt avantgarde (åtminstone så länge den tror sig ha någon annan roll än att befinna sig mitt i de historiska krafterna, och alltså inte som nåt förnuftets sändebud artikulerandes dessa och upplysnade massan om dess förment eget bästa).
Allt för många tramsiga djävlar har försökt sig på eskatologier, men det är inte vad det handlar om. Dock ser vi det allt tydligare nu när ekonomin också ses som ett globalt fenomen.
Däremot tror jag Paulo Freire är nåt på spåren, och jag tror på en situationsbunden revolutionär praxis. Det är vad jag menar vara klassmedvetande som historisk rörelse , och man ska vara tacksam att få vara del i detta.
Allt för många tramsiga djävlar har försökt sig på eskatologier, men det är inte vad det handlar om. Dock ser vi det allt tydligare nu när ekonomin också ses som ett globalt fenomen.
Däremot tror jag Paulo Freire är nåt på spåren, och jag tror på en situationsbunden revolutionär praxis. Det är vad jag menar vara klassmedvetande som historisk rörelse , och man ska vara tacksam att få vara del i detta.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
biggj skrev:Hejsan!
En intressant tanke, ehuru Marx troligen tänkte sig en längre period än en livstid! Du kanske inte når dit, men den historisk utvecklingen tvingar processen att närma sig ett sådant samhälle med tiden! Dina ättlingar kanske får uppleva det! Så fortsätt du med att uppmana till revolution, om du känner för det.
Fast revolutioner behöver nödvändigtvis inte vara så hemskt våldsamma, det går nog även på mer fredliga sätt att nå ett bättre samhälle - det är rent av att föredraga, då det ju alltid är bättre att spara liv än att taga liv! :wink:
MVH
biggj
Jo, absolut, man kan ju gärna uppmana till revolution, men det hela förefaller sig vara tämligen onödigt, för att inte säga naivt. Det känns ungefär som "om jag tar i riktigt ordentligt när jag hoppar, så kommer jag nog till månen" Tyngdkraften finns där i vilket fall, som en skäggig gammal vis man, som försöker tala vett i en, tyngkraften sitter liksom där och skrockar för sig själv, säger nåt i stil med "Jag säger och det, barn..."
Inte sant?
Vi är för få, för att förstå att vi tillsamans måste gå, genom dalar, över kullar, för att- baka bullar
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Poängen där handlar om ett intellektuellt avantgarde (bolsjeviker) som hade för sig att den folkliga viljan behövde artikuleras, den behövde så att säga en enad mun ur vilken den talades (eller varför inte ett "språkrör"). Vet inte om det är så dumt tänkt egentligen, i synnerhet inte som läget såg ut i dåvarande Ryssland. Nu tycker jag ju att man inte riktigt tog i beaktande kapitalismens internationella/globala karaktär, i vilket Ryssland bara var en avgränsad del och ett specialfall, varför revolutionen omöjligt kan ha lett till något försåvitt den inte "exporterades", och där har vi hela den moderna historien. Något nederlag för kommunismen är dock svårt att tala om, försåvitt man inte drar likhetstecken mellan leninism-stalinismen och kommunismen, men som vi ju konstaterat i denna tråden så är det knappast vad Marx talar om som det naturliga förloppet för dialektiken. Han säger, långt viktigare, vid annat ställe (och i samband med dessa ständigt återkommande kriser inom kapitalismen) att kapitalismen skapar sina egna dödgrävare.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:Nu är inte jag lika mesig som biggen. Inte heller tror jag på en intellektuellt avantgarde (åtminstone så länge den tror sig ha någon annan roll än att befinna sig mitt i de historiska krafterna, och alltså inte som nåt förnuftets sändebud artikulerandes dessa och upplysnade massan om dess förment eget bästa).
Allt för många tramsiga djävlar har försökt sig på eskatologier, men det är inte vad det handlar om. Dock ser vi det allt tydligare nu när ekonomin också ses som ett globalt fenomen.
Däremot tror jag Paulo Freire är nåt på spåren, och jag tror på en situationsbunden revolutionär praxis. Det är vad jag menar vara klassmedvetande som historisk rörelse , och man ska vara tacksam att få vara del i detta.
Lust att utveckla det fetstilta?
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Kan jag väl göra, även om jag tycker du skall kolla in han böcker på egen hand. Freire, för mig, är den som bäst formulerat en revolutionär praxis. Vad det väsentligen går ut på är "medvetandegörande", inte i en specifik skolmiljö, eller någon annanstans där indoktrineringen försiggår, utan på plats, precis i den situation och kontext där var och en befinner sig, och tillsammans varsebli de strukturer som håller oss fångna i ett förtryck - allt enligt den hegelianska herre-slav-dialektiken (och han skriver också både intressant och upplysande om dessa aspekter i t.ex. "Pedagogik för förtryckta"). Alltså medvetandegörande, för först i och med att vi blir medvetna om något kan vi också förhålla oss till det med någon typ av rörlighet och makt att själv påverka. Vet inte vad mer jag ska säga så här rakt upp och ner bara. Visst är det stort fokus på Hegel, och närheten till Hegels redogörelse för andens självmedvetandegörande i "Andens fenomenologi" är ju hur påtaglig som helst.
Poängen, gentemot leninism-stalinismen, är ju här att det inte skall till någon indoktrineringsapparat med färdigförpackad kunskap om proletariatets "objektiva klassintressen" (vilket Freire skulle mena till formen motsvara just herrens förhållande till slaven, och att man därför på inga sätt frigjort sig utan bara inlemmat samma förtryckande strukturer), utan klassintressena artikulera sig själva genom att syna och medvetandegöra de situationer som vi alltid-redan befinner oss i.
Poängen, gentemot leninism-stalinismen, är ju här att det inte skall till någon indoktrineringsapparat med färdigförpackad kunskap om proletariatets "objektiva klassintressen" (vilket Freire skulle mena till formen motsvara just herrens förhållande till slaven, och att man därför på inga sätt frigjort sig utan bara inlemmat samma förtryckande strukturer), utan klassintressena artikulera sig själva genom att syna och medvetandegöra de situationer som vi alltid-redan befinner oss i.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Hejsan!
Länge sedan man hörde om Freire, faktiskt nästan 30 år sedan. Han var lite inne då vad gällde just skolan och inlärningens konst. Han var förvisso "överkörd" av Piaget och andra som mer passade in i västerlandets skolning. Jag kommer ihåg att jag gillade Freires idéer, och sökte sätta mig in i hur de skulle kunna användas i undervisningen. Med tiden övergav jag det mesta av dessa tankegångar, men en del har jag släpat med mig i min pedagogiska gärning. Men de var ju som Avantgardet skriver, situationsbundna och rent av lite revolutionära, och egentligen passande för skolgången i tredje världen där sådan pedagogik lättare kunde få genomslag. Kanske de även passar i vårt samhälle vid närmare eftertanke? Skall kanske åter läsa lite om Freires tankar när jag får tid?
Det var även en annan grej jag funderade på när jag läste Avantgardets skrivningar - och det gäller just företeelserna "indoktrinering" som han påstår äger rum i skolan (som naturligtvis kan vara helt med sanningen överensstämmande) och fenomenet "medvetandegöra".
Var anser herr Avantgardet att skillnaden går just vad gäller indoktrineringen och medvetandegörandet? Eller går de in i varandra på ett sätt som lägger en slags godtycklig dimma över de båda tillstånden? Var slutar indoktrineringen och var börjar medvetandegörandet - och tvärtom? :lol:
MVH
biggj
Länge sedan man hörde om Freire, faktiskt nästan 30 år sedan. Han var lite inne då vad gällde just skolan och inlärningens konst. Han var förvisso "överkörd" av Piaget och andra som mer passade in i västerlandets skolning. Jag kommer ihåg att jag gillade Freires idéer, och sökte sätta mig in i hur de skulle kunna användas i undervisningen. Med tiden övergav jag det mesta av dessa tankegångar, men en del har jag släpat med mig i min pedagogiska gärning. Men de var ju som Avantgardet skriver, situationsbundna och rent av lite revolutionära, och egentligen passande för skolgången i tredje världen där sådan pedagogik lättare kunde få genomslag. Kanske de även passar i vårt samhälle vid närmare eftertanke? Skall kanske åter läsa lite om Freires tankar när jag får tid?
Det var även en annan grej jag funderade på när jag läste Avantgardets skrivningar - och det gäller just företeelserna "indoktrinering" som han påstår äger rum i skolan (som naturligtvis kan vara helt med sanningen överensstämmande) och fenomenet "medvetandegöra".
Var anser herr Avantgardet att skillnaden går just vad gäller indoktrineringen och medvetandegörandet? Eller går de in i varandra på ett sätt som lägger en slags godtycklig dimma över de båda tillstånden? Var slutar indoktrineringen och var börjar medvetandegörandet - och tvärtom? :lol:
MVH
biggj
Den goda sidans försvarare
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
För mig gestaltar sig det hela så att jag agiterar och uppviglar, befinner mig ju på ett alldeles utmärkt ställe för just detta.
I en skolsituation så skulle väl det uppenbara vara att peka på just indoktrineringsapparatens utformning (relationen Lärare-elev), för vems intressen ett visst stoff läggs fram som "läxmaterial" osv. Indoktrineringen tar slut precis där den blir medvetandegjord som indoktrinering, och medvetandegöringen tar slut precis där den visar sig som indoktrinering. Det är något helt och hållet dynamiskt - precis som dialektiken i övrigt -, varför det gäller att ha ögonen med sig (som avantgarde) och ta alla tillfällen till medvetandegöring eller subversiv aktion i anspråk. Kampen pågår hela tiden och överallt. Något enhetligt historiskt subjekt i form av "proletariatet" är inget annat än en teoretisk konstruktion.
I en skolsituation så skulle väl det uppenbara vara att peka på just indoktrineringsapparatens utformning (relationen Lärare-elev), för vems intressen ett visst stoff läggs fram som "läxmaterial" osv. Indoktrineringen tar slut precis där den blir medvetandegjord som indoktrinering, och medvetandegöringen tar slut precis där den visar sig som indoktrinering. Det är något helt och hållet dynamiskt - precis som dialektiken i övrigt -, varför det gäller att ha ögonen med sig (som avantgarde) och ta alla tillfällen till medvetandegöring eller subversiv aktion i anspråk. Kampen pågår hela tiden och överallt. Något enhetligt historiskt subjekt i form av "proletariatet" är inget annat än en teoretisk konstruktion.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Hejsan!
Jaha, Avantgardet, det var ett litet cirkelresonemang det! Men om vi nu antager att indoktrineringen i en skolsituation övergår till ett medvetandegörande som du skriver, exakt hur vet vi att det som tidigare var indoktrinering egentligen inte var ett medvetandegörande för en person. Och att detta rent av utvecklas till att det som är medvetandegörande för den ene istället blir indoktrinering för den andre? En dynamik behöver ju inte enbart utgöra något som leder till det bättre - det kan ju lika gärna vara tvärtom - eller? Och då uppstår ju plötsligt problemet med vems tolkning som skall gälla!
Visst är läraren i en skolsituation den som lägger upp undervisningen genom sina kunskaper. Och även om det också går att få eleverna delaktiga, så är det ju ändå läraren som måste hålla i det hela - att göra tvärtom ter sig nog problematiskt i praktiken. Det finns ju rent av en risk att läraren i sin strävan likt en annan Freire är så inne i att söka medvetandegöra sina adepter att han omärkligt övergår i indoktrinering. Vart hamnar vi då? :wink:
Vad gäller begreppet "proletariat" är jag lite osäker på vad du egentligen vill framföra - men visst är proletariat en teoretisk konstruktion. Men det är ju å andra sidan alla former av sociala och ekonomisk-politiska begrepp när vi delar in människor i diverse grupperingar! :D
Jag måste ju småjävlas även med dig, så att jag uppnår ett medvetandegörande även hos dem som tror att jag söker indoktrinera dem! Därmed blir du det alibit som kallas för slaven på triumvagnen...
MVH
biggj
Jaha, Avantgardet, det var ett litet cirkelresonemang det! Men om vi nu antager att indoktrineringen i en skolsituation övergår till ett medvetandegörande som du skriver, exakt hur vet vi att det som tidigare var indoktrinering egentligen inte var ett medvetandegörande för en person. Och att detta rent av utvecklas till att det som är medvetandegörande för den ene istället blir indoktrinering för den andre? En dynamik behöver ju inte enbart utgöra något som leder till det bättre - det kan ju lika gärna vara tvärtom - eller? Och då uppstår ju plötsligt problemet med vems tolkning som skall gälla!
Visst är läraren i en skolsituation den som lägger upp undervisningen genom sina kunskaper. Och även om det också går att få eleverna delaktiga, så är det ju ändå läraren som måste hålla i det hela - att göra tvärtom ter sig nog problematiskt i praktiken. Det finns ju rent av en risk att läraren i sin strävan likt en annan Freire är så inne i att söka medvetandegöra sina adepter att han omärkligt övergår i indoktrinering. Vart hamnar vi då? :wink:
Vad gäller begreppet "proletariat" är jag lite osäker på vad du egentligen vill framföra - men visst är proletariat en teoretisk konstruktion. Men det är ju å andra sidan alla former av sociala och ekonomisk-politiska begrepp när vi delar in människor i diverse grupperingar! :D
Jag måste ju småjävlas även med dig, så att jag uppnår ett medvetandegörande även hos dem som tror att jag söker indoktrinera dem! Därmed blir du det alibit som kallas för slaven på triumvagnen...
MVH
biggj
Den goda sidans försvarare
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Nej, det var inget cirkelresonemang. Hade gärna fått visa på hur du får ytterligheterna att gå ihop. Jag talar om två kvalitativt olika fenomen, som ingenstans mötas.
Jag har svårt att se hur indoktrineringen i ett klassrum överhuvudtaget skulle kunna göra bruk av Freires idéer annat än att helt överge nuvarande form. Finns inte mycket utrymme för medvetandegöring där. Medvetandegöring är det när man går till roten, och klipper bojorna där, påverkar praktiken, inte när man försöker fylla någons huvud med en massa teorier och sätt att förhålla sig till saker och ting. Det handlar om en dynamisk verklighet (som redan i klassrummet fått ge avkall på en väsentlig dimension av frihet). Så jag ser alls inte problemet som du skisserar, om jag ska vara helt ärlig. En början skulle som sagt vara för läraren att erkänna det dynamiska i situationen - det vill säga att han erkänner sig lika mycket som elev som lärare, och det omvända för eleverna (att de också lika mycket är lärare). Mevetandet växer fram i detta växelspel. Var ska fokus läggas? Jo just där bojorna sitter. Det är Freire i ett nötskal åt dig.
Du måste alltså till att börja med skilja medvetandegöring och indoktrinering kvalitativt åt. Det är två helt olika typer av "lärande" det handlar om. Och själva poängen hos Freire är att läraren aldrig skall vara något organ endast för en kunskapsförmedling (uppifrån) utan lika mycket elev som lärare. Vi är alla delaktiga i denna process. Frihet vill sig själv, skulle man lite poetiskt kunna uttrycka sig. Litar du inte till Marx analyser eller vad? Poängen här är att proletariatets klassintressen går att artikulera genom att ingripa och medvetandegöra i praktiken, men att spela "språkrör" eller politisk representant för en specifik klass eller grupp av väljare är döfött. Marx är mycket noga med att understryka (den tidige Marx alltså) att all typ av representativ politik är borgerligt påfund och att inget alls är vunnet om bara den "politiska makten" är vunnen. Det är hela produktionsordningen som måste omdanas, från botten och upp.
Varsågod att smådjävlas, och i en tvetydig gest medvetandegöra dig själv om att det är svårt att blända upplysningen själv.
Jag har svårt att se hur indoktrineringen i ett klassrum överhuvudtaget skulle kunna göra bruk av Freires idéer annat än att helt överge nuvarande form. Finns inte mycket utrymme för medvetandegöring där. Medvetandegöring är det när man går till roten, och klipper bojorna där, påverkar praktiken, inte när man försöker fylla någons huvud med en massa teorier och sätt att förhålla sig till saker och ting. Det handlar om en dynamisk verklighet (som redan i klassrummet fått ge avkall på en väsentlig dimension av frihet). Så jag ser alls inte problemet som du skisserar, om jag ska vara helt ärlig. En början skulle som sagt vara för läraren att erkänna det dynamiska i situationen - det vill säga att han erkänner sig lika mycket som elev som lärare, och det omvända för eleverna (att de också lika mycket är lärare). Mevetandet växer fram i detta växelspel. Var ska fokus läggas? Jo just där bojorna sitter. Det är Freire i ett nötskal åt dig.
Du måste alltså till att börja med skilja medvetandegöring och indoktrinering kvalitativt åt. Det är två helt olika typer av "lärande" det handlar om. Och själva poängen hos Freire är att läraren aldrig skall vara något organ endast för en kunskapsförmedling (uppifrån) utan lika mycket elev som lärare. Vi är alla delaktiga i denna process. Frihet vill sig själv, skulle man lite poetiskt kunna uttrycka sig. Litar du inte till Marx analyser eller vad? Poängen här är att proletariatets klassintressen går att artikulera genom att ingripa och medvetandegöra i praktiken, men att spela "språkrör" eller politisk representant för en specifik klass eller grupp av väljare är döfött. Marx är mycket noga med att understryka (den tidige Marx alltså) att all typ av representativ politik är borgerligt påfund och att inget alls är vunnet om bara den "politiska makten" är vunnen. Det är hela produktionsordningen som måste omdanas, från botten och upp.
Varsågod att smådjävlas, och i en tvetydig gest medvetandegöra dig själv om att det är svårt att blända upplysningen själv.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Hejsan!
Ja ja, Avantgardet, jag ville bara påminna dig om att indoktrineringen nog även kan ses som ett medvetandegörande hos en och annan! Även klassrummet kan välan betraktas som en reell verklighet, och skall läraren känna sig som eleven, det händer ju att han/hon ibland gör, och kallar man det för medvetandegöra, tja, ok för mig! Men att läraren skall övergå till elevens stadium är väl inte så lätt kanske?
Fokus skall alltså läggas på just där bojorna sitter, skriver Avantgardet, men tänk om man haver en del företagarbarn i klassen - hur går det då? För dem kan det ju snarare se ut som om medvetandegörandet ter sig som politisk indoktrinering istället! Men jag skall inte gaffla mer med dig om detta, ville mest notera i protokollet att det minsann kan vara lite besvärligare än det först ser ut att vara, utifrån teorin alltså!
Anser Avantgardet att proletariatet existerar nu? Du skrev ju tidigare att...."Något enhetligt historiskt subjekt i form av "proletariatet" är inget annat än en teoretisk konstruktion."
Men visst anser jag att Marx minsann hade en skarp syn på verkligheten, och förklarade den väl, men jag är knappast överens med honom hela vägen. Men jag är dock, till skillnad från dig och Marx, ganska övertygad om att det nog går att ha "språkrör" för en viss klass, för så fungerar den västerländska demokratin. Men naturligtvis håller jag med dig om att man samtidigt måste medvetandegöra fler ur de arbetandes skaror att skapa ett samhälle som gynnar även dem. Men den politisk fienden kan just här faktiskt anföra att detta medvetandegörande faktiskt är en - politisk indiktrinering!
Men jag skall inte käbbla vidare om detta, jag ville bara framföra att det inte alltid är lätt att skilja på indoktrinering och medvetandegörande! Så för mig är detta nu avslutat
MVH
biggj
Ja ja, Avantgardet, jag ville bara påminna dig om att indoktrineringen nog även kan ses som ett medvetandegörande hos en och annan! Även klassrummet kan välan betraktas som en reell verklighet, och skall läraren känna sig som eleven, det händer ju att han/hon ibland gör, och kallar man det för medvetandegöra, tja, ok för mig! Men att läraren skall övergå till elevens stadium är väl inte så lätt kanske?
Fokus skall alltså läggas på just där bojorna sitter, skriver Avantgardet, men tänk om man haver en del företagarbarn i klassen - hur går det då? För dem kan det ju snarare se ut som om medvetandegörandet ter sig som politisk indoktrinering istället! Men jag skall inte gaffla mer med dig om detta, ville mest notera i protokollet att det minsann kan vara lite besvärligare än det först ser ut att vara, utifrån teorin alltså!
Anser Avantgardet att proletariatet existerar nu? Du skrev ju tidigare att...."Något enhetligt historiskt subjekt i form av "proletariatet" är inget annat än en teoretisk konstruktion."
Men visst anser jag att Marx minsann hade en skarp syn på verkligheten, och förklarade den väl, men jag är knappast överens med honom hela vägen. Men jag är dock, till skillnad från dig och Marx, ganska övertygad om att det nog går att ha "språkrör" för en viss klass, för så fungerar den västerländska demokratin. Men naturligtvis håller jag med dig om att man samtidigt måste medvetandegöra fler ur de arbetandes skaror att skapa ett samhälle som gynnar även dem. Men den politisk fienden kan just här faktiskt anföra att detta medvetandegörande faktiskt är en - politisk indiktrinering!
Men jag skall inte käbbla vidare om detta, jag ville bara framföra att det inte alltid är lätt att skilja på indoktrinering och medvetandegörande! Så för mig är detta nu avslutat
MVH
biggj
Den goda sidans försvarare
Re: Marx och revolutionen
Rasmus.P skrev:Efter att samhället har förändrats tillräckligt mycket uppnår man till slut det ultimata för oss alla: det klasslösa samhället!
Jag har alltid undrat vad egenvärdet i ett "klasslöst" samhälle är... Det känns lite som att skålla och sandpappra ansiktena på snygga personer, är det inte avundsjuka som är driften?
Det verkar vara som att vissa tycker det är bättre att andra får mindre, än att man själv får mer.
En person som har mer pengar är inte mer värd, mår nödvändigtvis inte bättre. Och pengar är ett subjektivt värde, är man van med miljoner så blir man fort bortskämd och man skapar större hål att fylla, det ligger i människans natur. Har man bara en grundläggande trygghet så kan man mycket väl må lika bra av att vara arbetare som att vara "rik".
Förlåt om det blev off topic...
Hejsan!
Tja, vi är emot bonusar och annan överdimensionerad rikedom hos ett fåtal pga främst två saker.
1. Den är ofta hopskrapad genom kriminalitet vid någon tidpunkt. (Finns massor av exempel)
2. Den förhindrar samhällets alla medborgare att få ett drägligt liv eftersom stora förmögenheter ju samlats ihop pga av att andra får det sämre.
Exempelvis vet vi ju idag att spekulationer och liknande, genomförda enbart av rikemansgruppen, skapade världskrisen som började hösten 2008, och som nu andra tvingas "betala" för genom arbetslöshet och sämre tider. Eller att vår egen regering sprättat iväg 85 miljarder i skattesänkningar till främst de rika vilket tagits från dem som behövde dessa pengar bättre; sjuka, arbetslösa, pensionärer m.fl.
Så visst är ett klasslöst samhälle att föredra, alla behöver inte se likadana ut för det, men alla kan känna en grundtrygghet till skillnad från idag. Någon avundsjuka är det nog inte alls frågan om, utan mer sunt förnuft, ju mer utjämning, ju bättre för allt fler!
Det är ju dessutom bevisat att sk ekonomisk demokrati inom näringslivet är långt mer effektivare än att bara privata företag existerar i näringslivet. Vilket ju därmed visar svart på vitt vad man framöver bör satsa på! Samtidigt som vi ju ser att det privata företagandet till mer än 50 procent består av olika grader av kriminalitet!
Svårare äro det ej! :lol:
MVH
biggj
Tja, vi är emot bonusar och annan överdimensionerad rikedom hos ett fåtal pga främst två saker.
1. Den är ofta hopskrapad genom kriminalitet vid någon tidpunkt. (Finns massor av exempel)
2. Den förhindrar samhällets alla medborgare att få ett drägligt liv eftersom stora förmögenheter ju samlats ihop pga av att andra får det sämre.
Exempelvis vet vi ju idag att spekulationer och liknande, genomförda enbart av rikemansgruppen, skapade världskrisen som började hösten 2008, och som nu andra tvingas "betala" för genom arbetslöshet och sämre tider. Eller att vår egen regering sprättat iväg 85 miljarder i skattesänkningar till främst de rika vilket tagits från dem som behövde dessa pengar bättre; sjuka, arbetslösa, pensionärer m.fl.
Så visst är ett klasslöst samhälle att föredra, alla behöver inte se likadana ut för det, men alla kan känna en grundtrygghet till skillnad från idag. Någon avundsjuka är det nog inte alls frågan om, utan mer sunt förnuft, ju mer utjämning, ju bättre för allt fler!
Det är ju dessutom bevisat att sk ekonomisk demokrati inom näringslivet är långt mer effektivare än att bara privata företag existerar i näringslivet. Vilket ju därmed visar svart på vitt vad man framöver bör satsa på! Samtidigt som vi ju ser att det privata företagandet till mer än 50 procent består av olika grader av kriminalitet!
Svårare äro det ej! :lol:
MVH
biggj
Den goda sidans försvarare
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 15 och 0 gäster