Vem vet vad jag inte vet?

[transversal]

Vilket antagligen är ett överkomplicerat sätt att säga till dig - låt bli att analysera och börja känn efter istället vad du har lust med. Istället för att tänka: vad är logiskt meningsfullt - vad bör jag göra, så menar jag att du ska känna efter: vad känns meningsfullt, vad känns roligt/intressant/utvecklande/ansvarstagande att närma mig.

[mereologi]

Min katt har en riktigare vetskap om sin relation till omvärlden än vad jag har, jag har nått kärnan av nöten, att veta vem man är och vill vara i relation till omvärlden, för att kunna navigera efter stjärnorna.

[J R Auk]

Du får gärna komma och tura mig på jobbet när jag vill ha semester,garanterar att du lär dig en massa nya saker. Helt enkelt filosofiskt stimulerande att kolla in skräp.

Jag är hänförd av din förmåga Auk, dina skriverier är "lätta att få tag i". Ofta tangerar de mina tankar och teorier som jag inte kan skriva ned,för att jag just saknar den förmågan. Kan bero på att jag inte övat mig i text broderi men vad spelar det för roll, hoppas du inte ger dig av från sidan bara.  :D

Tack för de lovorden, kul att höra att behållning ges. Kommer nog inte försvinna här ifrån då jag på flera år nu inte kunnat hitta här ifrån.

Kolla skräp? Du jobbar inom detaljbranschen eller?

[kWee]

Kolla skräp? Du jobbar inom detaljbranschen eller?

Jag sköter om en avfallscentral, visst kan man kalla det detaljbranchen
Som alla avfallsjobbare hittar man ju en massa intressant

[J R Auk]

Jag vill faktiskt inte jämställa nyfikenhet på med vilja till att veta om.

För nyfikenhet kan egentligen bara vara en vilja till att veta om något annat än det som undersöks under nyfikenheten.

Jag är nyfiken på den där putande vårtan under sommartyget som halvt skyler bröstet inte för att jag vill veta om bröstets vårta utan för att jag vill veta om min relation till den.

Ser du?

Nyfikenhet kan jag inte baklaga mig över, ögonen mina söker alltid de där små detaljerna. Men varför? Vad är jag nyfiken på?

Eller är jag bara rastlös, otrygg i mitt levnadsrum?

Nej att vilja veta är alltid att vilja veta för. Praktiken, målet, teleologin är alltid närvarande i viljan till vetandet. Det döljs alltså detta normativa om livets syfte, som helhet antaget mål, bakom frågan om vad man vill veta.

Att inte veta vad jag vill veta är alltså för mig att inte veta vad jag vill göra. Vilket i sin tur inte kan vara något annat än en fråga om vad som bör göras. Och det helt utan att nedkalla, eller uppväcka (beroende på urkraftens antagna smak) någon högre makt.

Avantgardet har påpekat detta gång på gång, att jag inte kan fly vetandet. Det fyller min bägare av medvetenhet vara sig jag vill eller inte. Sedimenterar sig på reflektionens strand.

Men han misserkänner denna viljans involvans; kanske för att fly nihilismens brant?

Så därav påpekar jag än en gång. Viljan till att veta är inte att veta, den är praktiken som vetandet som process förestår. Prismat som ljuset letar sig igenom för sin illumination. Där det ömsom döljer enbart genom sitt tilltalande gyckelspel av välsmakande färg. Och där ser vi också skälet till att ytterligare en gång tänka över sin sak. Var det bara ljusets spel som gav en angenäm ton, eller var synen som gavs verkligen den som nu återges?

Värst vad du verkar ha ett komplicerat förhållande till bröstvårtor ... och vetande.

Jag tror att vi har lite olika sätt att se på världen. För mig finns det ingen ultimat mening, ingen värt att veta, utan bara ett "värt att leva, värt att uppleva". Det är ett förhållningssätt som baserar sig på nyfikenhet, men som inte gräver i orsaken, eftersom jag menar att det inte är särskilt meningsfullt att gräva efter orsaken.

Lite som att betrakta kustlinjen på närmare och närmare håll. Så fort man betraktar en orsak riktigt nära så dyker det upp fler bakomliggande orsaker.

För mig är därför orsaken till att vilja veta alltså reducerad till njutningen i att leva och utforska - dvs nyfikenhet. För sin egen skull, eller vad man ska säga. Det behövs inget skäl - även om det finns en oändlig räcka av dem bakom.

Hehe alls inte komplicerat. Säkerligen kan du finna något som på motsvarande sätt kittlar fantasin varpå mitt avslöjande om "fantasi" kan antas. Mina bröstvårtor har ju inte tex intagit den förlamande position du kan se hos andra, där de för denna lilla vårtas egen skull handlöst kastar sig in i vad som än må möta dem. Nej då är väl min mer modesta approach mindre komplex? Jag tar den för vad den redan är istället för vad den kan vara

Och det här med orsaker förstår jag inte varför du talar om. Att söka efter vad som bör göras är ju inte att söka efter orsaker utan mål. Vetandet som ju är en praktik behöver inte en orsak, men har alltid ett mål. Jag är inget stort fan av tiden så jag har inte det här vanligt förekommande problemet att jag kryper ihop och fasar rigid inför den "storheten". Tro alltså inte att jag flyr ansvaret och söker en orsak för att inbegripa mig i det ena eller det andra, jag söker redan det som orsaken skulle sikta mot och behöver ingen som håller min hand.

Problemet med njutningen är att den ständigt är närvarande. Det är bara en fråga om fokus, hur du fördelar din vikt. Skall du känna efter vad som smeker ditt sinne eller vilka törn du trasslat in dig i?

Även njutning själva upplevandet av den är alltså det också en form av vetande, en praktik där du inbegriper dig i vetandet om dig själv. En fråga om fokus.

[transversal]

Tycker att du gör en lite lustig tolkning. Jag har inte uppmanat dig att hålla någon i handen, utan snarare att släppa de händer du redan håller i.

Njutning är inte samma sak som att verkligen känna efter. Njutning kan existera på ett synnerligen ytligt plan som egentligen inte ger någon djup mening. Man kan käka godis eller så kan man käka mat. Godis ger mer kortvarig njutning, bra käk bygger upp kroppen och ger en annan slags njutning.

[J R Auk]

Tycker att du gör en lite lustig tolkning. Jag har inte uppmanat dig att hålla någon i handen, utan snarare att släppa de händer du redan håller i.

Njutning är inte samma sak som att verkligen känna efter. Njutning kan existera på ett synnerligen ytligt plan som egentligen inte ger någon djup mening. Man kan käka godis eller så kan man käka mat. Godis ger mer kortvarig njutning, bra käk bygger upp kroppen och ger en annan slags njutning.

Kanske beror det på hur vi definierar att sträcka sig efter någon att fatta handen på för stöd?

Vad det gäller njutning så tycker jag inte heller det är relevant att tala om något djup i njutningen. Även det är en fråga om fokus. Djup liksom höjd kommer av en rörelse, det måste finnas något förestående lägre för något högre, eller motsvarande för djupet. Ett och samma kan fördjupas bara av att fästas uppmärksamhet vid. Det är som den hermeneutiska cirkeln där vi återkommer dit vi varit för att en än gång fast med nya ögon syna vad det var.

Känslan av njutning kan ge njutning i sig, förlösning är bäst suspenderat. Vilket om inte annat visar sig vid praktik i sänghalmen. Eller menar du kanske att det där är fråga om att nya stimuli av känslor växer fram? Är det inte långt mycket mer troligt att det är det samma stimuli som växer?

[transversal]

Nej, jag menar mera att det är skillnad på att må bra eller att uppleva njutning. Nu skiljer jag på två godtyckliga begrepp, men jag vet inte riktigt hur jag begreppsmässigt ska beskriva detta på ett enhetligt sätt och hoppas att du läser hyfsat mellan raderna. Att följa det som utvecklar en ger en annan slags njutning än att följa minsta motståndets lag eller hur man ska säga.

[Skogsälvan]

Så vem vet något jag inte vet?

Jag vet vad det är för färg på mina... påslakan tex. Det vet inte du. Var glad för att du inte vet allt, herr Auk  :)

[J R Auk]

Nej, jag menar mera att det är skillnad på att må bra eller att uppleva njutning. Nu skiljer jag på två godtyckliga begrepp, men jag vet inte riktigt hur jag begreppsmässigt ska beskriva detta på ett enhetligt sätt och hoppas att du läser hyfsat mellan raderna. Att följa det som utvecklar en ger en annan slags njutning än att följa minsta motståndets lag eller hur man ska säga.

Precis vad jag tyckte mig fånga med min liknelse mellan lakanen. Men om själva akten skärrade kanske poängen gick förlorad. Oroa dig icke dock, det var enbart retoriskt.

[J R Auk]

Så vem vet något jag inte vet?

Jag vet vad det är för färg på mina... påslakan tex. Det vet inte du. Var glad för att du inte vet allt, herr Auk  :)

Men skogis jag vet ju att du definitivt vet något jag vill veta. Varför du envisas med herr när du vet att jag inte på nära väg har vant mig vid sådana tillmälen tex.

[Skogsälvan]

Jag tror inte att jag vet något som du vill veta. "herr" är enbart ett tecken på respekt från mig. Jag titulerar inte alla alltid så. Men visst... vill ju inte göra det jobbigt för dig; är "junior" bättre  :wink: ? Kram! Nu ska jag krypa ner i mina lakan, av ännu ej känd färg, måtte det så förbli!