Eller så kan man säga så här:
Ja, det har visat sig att den ekonomiska demokratin och det demokratiskt styrda företaget faktiskt funkar dåligt, sämre än man kan tro till och med! Det har visat sig att arbetarstyrda företag är mindre lönsamma än vanliga privata företag, och de är osäkrare att arbeta där än på privata företag, eftersom man alltid tvingas leva med en stor osäkerhet när man arbetar under de förhållanden som råder på dessa företag.
Man kan säga vad man vill om man inte backar upp med adekvata fakta och statistik. Bara att ta fram godtyckliga axplock av information, som stöder ens tes. Inte vetenskapligt för fem öre, men passar det propagandan så gör det. Då kan vem som helst hitta på vad som helst, så som du nu gör biggen. Så som jag också gjorde nu.
Det goda samhället...
Moderator: Moderatorgruppen
Hejsan!
Våran kallekula dyker upp lagom till vår utsvävning mot världen, eftersom han känner på sig att just denna del av vår avhandling om det goda samhället förstört hans tilltro till den nyliberalism han tidigare helt köpte. Men inget kan naturligtvis hindra fakta att framläggas.....hur mycken lidande detta än orsakar våran kallekula.....
Och precis som våran kallekula påtalar, innebär just den ekonomiska demokratins inbrytande i näringslivet att vi då kan undvika de extrema finanshärvor, spekulationsbubblor och ekonomiska härdsmältor som det privata näringslivet ställt till med sedan hösten 2008. Idag är till och med kallekula övertygad om att det privata näringslivet inte kan fungera många veckor utan att det statliga hjälper det på traven med stora bidrag i biljardklassen!
Arbetarrörelserna i USA och Kanada har verkat under andra förhållanden än den svenska. Sett från en vinkel har de haft det bättre genom att de varit mer skyddade. I Kanada var företagen uppbyggda som filialer till USA-baserade företag som inte tog sig in pga höga skyddstullar gentemot grannen i söder. Även den amerikanska industrin skyddades av dels skyddstullar, dels monopol och oligopol, där storföretagen avstod att direkt konkurrera med varandra samtidigt som de slapp konkurrens utifrån. Dessa skyddande förhållanden ledde till att stora delar av USA:s och Kanadas industri hade kvar föråldrade anläggningar men ändå kunde betala höga löner och erbjuda goda sociala förmåner till de anställda. Allt detta började vittra samman under 1970-talet, och det gick snabbt.
På ett annat sätt har de amerikanska och kanadensiska arbetarna levt under hårdare förhållanden än de svenska arbetarna, mestadels beroende på att arbetarrörelsen i Nordamerika varit svagare än den i Sverige, och mer motarbetad. Dessutom kunde företag alltid flytta verksamheter till delstater då facken var svagare och skatterna var lägre. Under 1980-1990-talen har denna utflyttning blivit verklighet, och de gamla industriregionerna i östra Kanada och nordöstra USA har utarmats på företag och arbetslösheten har stigit sakta men säkert, liksom fattigdomen i dess spår. Därför har man i Nordamerika intresserat sig för nya lösningar vad gäller drift och skötsel av företagen, antingen med hjälp av fackligt styrda aktiefonder som investerar i små och medelstora företag som i Kanada, eller genom att personalen blir delägare i de företag man arbetar i, genom arbetsplatsanknutna fonder.
Den ekonomiska krisen i Argentina, som exploderade 2001, var en följd av en nyliberal modell som privatiserat och avreglerat det mesta. Medelklassen ruinerades när dess besparingar exproprierades av den borgerliga regeringen. Arbetslösheten sköt i höjden och fabriker stängdes. Argentina har en lång tradition av fascistiska diktaturer, och den sista varade till slutet av 1980-talet. Då föll de synliga kriterierna för det fascistiska samhället, men de osynliga fanns kvar, och det var delvis dessa, tillsammans med nyliberala medicineringar, som ledde till katastrofen 2001-2002. Det ledde till ockupationer av fabriker och företag där arbetarna inte fick ut sina löner. Många av dessa företag togs över av de arbetande, och idag (läs år 2004) är många av landets kooperativt ägda fabriker ekonomiskt sanerade och går på högvarv. Vi skall besöka en av dessa ockuperade fabriker, som inom parantes, lagligen tillerkändes arbetarna efter några års kämpande inom det juridiska systemet i Argentina. Dock visar exemplen från just Argentina att det naturligtvis är rätt att göra uppror om orättvisorna är för stora, och att det samtidigt är rätt att fritaga företag/ägodelar från ovärdiga ägare! Särskilt om det gäller att klara arbeten och uppehälle för människor i svåra situationer – det är alltså viktigare att sprida välståndet till alla, än att koncentrera det till bara en del av människorna.
Venezuela under Hugo Chavez röda, men oblodiga, revolution, har också testat den ekonomiska demokratin med gott resultat. Faktum, är att Venezuelas befolkning har upplevt den största minskningen av fattigdomen under hela den mänskliga historien, då man på bara fem år (2003-2008) halverade fattigdomen. God hjälp har man haft av sina oljeinkomster. Men även landets "socialistiska" politik, att öka de fattigas inkomster med 137 procent under en femårsperiod, har lyft landet. Liksom hälsovård och sjukvård åt en del av befolkningen som stod helt utanför denna välfärd. Vi återkommer med mer om dessa exempel.
År 2009 har USA planer på att förstatliga många av sina banker, eftersom de inte längre fungerar – det kunde man inte tro skulle hända ännu på flera års sikt. Tobinskatten är på tapeten, avregleringar och annat ropas det på från alla håll. Även vår egen fyrklöver, Allians för ökad fattigdom, påstår att girigheten är orsaken till den ekonomiska härdsmältan. Famtiden kan nalkas fortare än man anar…tydligen....
MVH
bigj - den som ständigt plågar de totalitäre med godhet och fakta...
Våran kallekula dyker upp lagom till vår utsvävning mot världen, eftersom han känner på sig att just denna del av vår avhandling om det goda samhället förstört hans tilltro till den nyliberalism han tidigare helt köpte. Men inget kan naturligtvis hindra fakta att framläggas.....hur mycken lidande detta än orsakar våran kallekula.....
Och precis som våran kallekula påtalar, innebär just den ekonomiska demokratins inbrytande i näringslivet att vi då kan undvika de extrema finanshärvor, spekulationsbubblor och ekonomiska härdsmältor som det privata näringslivet ställt till med sedan hösten 2008. Idag är till och med kallekula övertygad om att det privata näringslivet inte kan fungera många veckor utan att det statliga hjälper det på traven med stora bidrag i biljardklassen!
Arbetarrörelserna i USA och Kanada har verkat under andra förhållanden än den svenska. Sett från en vinkel har de haft det bättre genom att de varit mer skyddade. I Kanada var företagen uppbyggda som filialer till USA-baserade företag som inte tog sig in pga höga skyddstullar gentemot grannen i söder. Även den amerikanska industrin skyddades av dels skyddstullar, dels monopol och oligopol, där storföretagen avstod att direkt konkurrera med varandra samtidigt som de slapp konkurrens utifrån. Dessa skyddande förhållanden ledde till att stora delar av USA:s och Kanadas industri hade kvar föråldrade anläggningar men ändå kunde betala höga löner och erbjuda goda sociala förmåner till de anställda. Allt detta började vittra samman under 1970-talet, och det gick snabbt.
På ett annat sätt har de amerikanska och kanadensiska arbetarna levt under hårdare förhållanden än de svenska arbetarna, mestadels beroende på att arbetarrörelsen i Nordamerika varit svagare än den i Sverige, och mer motarbetad. Dessutom kunde företag alltid flytta verksamheter till delstater då facken var svagare och skatterna var lägre. Under 1980-1990-talen har denna utflyttning blivit verklighet, och de gamla industriregionerna i östra Kanada och nordöstra USA har utarmats på företag och arbetslösheten har stigit sakta men säkert, liksom fattigdomen i dess spår. Därför har man i Nordamerika intresserat sig för nya lösningar vad gäller drift och skötsel av företagen, antingen med hjälp av fackligt styrda aktiefonder som investerar i små och medelstora företag som i Kanada, eller genom att personalen blir delägare i de företag man arbetar i, genom arbetsplatsanknutna fonder.
Den ekonomiska krisen i Argentina, som exploderade 2001, var en följd av en nyliberal modell som privatiserat och avreglerat det mesta. Medelklassen ruinerades när dess besparingar exproprierades av den borgerliga regeringen. Arbetslösheten sköt i höjden och fabriker stängdes. Argentina har en lång tradition av fascistiska diktaturer, och den sista varade till slutet av 1980-talet. Då föll de synliga kriterierna för det fascistiska samhället, men de osynliga fanns kvar, och det var delvis dessa, tillsammans med nyliberala medicineringar, som ledde till katastrofen 2001-2002. Det ledde till ockupationer av fabriker och företag där arbetarna inte fick ut sina löner. Många av dessa företag togs över av de arbetande, och idag (läs år 2004) är många av landets kooperativt ägda fabriker ekonomiskt sanerade och går på högvarv. Vi skall besöka en av dessa ockuperade fabriker, som inom parantes, lagligen tillerkändes arbetarna efter några års kämpande inom det juridiska systemet i Argentina. Dock visar exemplen från just Argentina att det naturligtvis är rätt att göra uppror om orättvisorna är för stora, och att det samtidigt är rätt att fritaga företag/ägodelar från ovärdiga ägare! Särskilt om det gäller att klara arbeten och uppehälle för människor i svåra situationer – det är alltså viktigare att sprida välståndet till alla, än att koncentrera det till bara en del av människorna.
Venezuela under Hugo Chavez röda, men oblodiga, revolution, har också testat den ekonomiska demokratin med gott resultat. Faktum, är att Venezuelas befolkning har upplevt den största minskningen av fattigdomen under hela den mänskliga historien, då man på bara fem år (2003-2008) halverade fattigdomen. God hjälp har man haft av sina oljeinkomster. Men även landets "socialistiska" politik, att öka de fattigas inkomster med 137 procent under en femårsperiod, har lyft landet. Liksom hälsovård och sjukvård åt en del av befolkningen som stod helt utanför denna välfärd. Vi återkommer med mer om dessa exempel.
År 2009 har USA planer på att förstatliga många av sina banker, eftersom de inte längre fungerar – det kunde man inte tro skulle hända ännu på flera års sikt. Tobinskatten är på tapeten, avregleringar och annat ropas det på från alla håll. Även vår egen fyrklöver, Allians för ökad fattigdom, påstår att girigheten är orsaken till den ekonomiska härdsmältan. Famtiden kan nalkas fortare än man anar…tydligen....
MVH
bigj - den som ständigt plågar de totalitäre med godhet och fakta...
Den goda sidans försvarare
Är det inte tröttsamt att använda sig av typ 3 ar gamla texter? Hur ser du pa frihandeln biggj?
Att nagon skulle börja hacka pa biggjs argumentationsteknik, vilken innehaller sa manga grodor att man lätt tappar räkningen, var ganska väntat.
Är det fel att halla sig till logisk stringent argumentation?
Att nagon skulle börja hacka pa biggjs argumentationsteknik, vilken innehaller sa manga grodor att man lätt tappar räkningen, var ganska väntat.
Är det fel att halla sig till logisk stringent argumentation?
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
Hejsan!
Ännu en lite surmulen stjärna som säkert blivit bortgjord av den gode bigj har dykt upp, nämligen Phuko!
En fråga ställdes även:
"Är det inte tröttsamt att använda sig av typ 3 ar gamla texter?"
Den frågan skall du välan ställa till dem som exempelvis för fram Gapminder, och rent av siffror från 1990-talet! :wink:
Frihandel tycker jag inte om så länge de fattiga förlorar på den. Frihandel däremot är bra om den bara tillämpas ena vägen - tredje världen skall ha rätt att exportera sina varor till oss i väst utan restriktioner. Medan alla varor och tjänster från väst som importeras toill tredje världen pålägges en beskattning på 50-100 procent, plus Tobinskatt. Då blir det bra! :lol:
I övrigt hänvisar vi till vår tråd om just kapitalismen.
Vad gäller den logiskt stringenta argumentationen från Phukos sida, har vi inte sett den ännu, men vill våran vän köra en sådan, så visst! Förstår bara inte varför phuko inte förde en sådan från början? :D
MVH
bigj - den som ständigt plågar diverse klienteler med godhet och fakta...
Ännu en lite surmulen stjärna som säkert blivit bortgjord av den gode bigj har dykt upp, nämligen Phuko!
En fråga ställdes även:
"Är det inte tröttsamt att använda sig av typ 3 ar gamla texter?"
Den frågan skall du välan ställa till dem som exempelvis för fram Gapminder, och rent av siffror från 1990-talet! :wink:
Frihandel tycker jag inte om så länge de fattiga förlorar på den. Frihandel däremot är bra om den bara tillämpas ena vägen - tredje världen skall ha rätt att exportera sina varor till oss i väst utan restriktioner. Medan alla varor och tjänster från väst som importeras toill tredje världen pålägges en beskattning på 50-100 procent, plus Tobinskatt. Då blir det bra! :lol:
I övrigt hänvisar vi till vår tråd om just kapitalismen.
Vad gäller den logiskt stringenta argumentationen från Phukos sida, har vi inte sett den ännu, men vill våran vän köra en sådan, så visst! Förstår bara inte varför phuko inte förde en sådan från början? :D
MVH
bigj - den som ständigt plågar diverse klienteler med godhet och fakta...
Den goda sidans försvarare
biggj skrev:Hejsan!
Ännu en lite surmulen stjärna som säkert blivit bortgjord av den gode bigj har dykt upp, nämligen Phuko!
Ater igen, tror du att du nagonsin kommer att bli tagen pa allvar när du slänger ur dig sant här? Nej, jag är varken surmulen, en stjärna eller bortgjord. Och, Pho-ku star det. Är du dum eller försöker du vara vitsig?
biggj skrev:Frihandel tycker jag inte om så länge de fattiga förlorar på den. Frihandel däremot är bra om den bara tillämpas ena vägen - tredje världen skall ha rätt att exportera sina varor till oss i väst utan restriktioner. Medan alla varor och tjänster från väst som importeras toill tredje världen pålägges en beskattning på 50-100 procent, plus Tobinskatt. Då blir det bra! :lol:
I övrigt hänvisar vi till vår tråd om just kapitalismen.
Tack, da vet jag.
biggj skrev:Vad gäller den logiskt stringenta argumentationen från Phukos sida, har vi inte sett den ännu, men vill våran vän köra en sådan, så visst! Förstår bara inte varför phuko inte förde en sådan från början? :D
MVH
bigj - den som ständigt plågar diverse klienteler med godhet och fakta...
Det var inget svar pa min fraga. Jag själv gör sa gott jag kan.
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
Hejsan!
Tja, vad en hop totalitära nyliberaler och sverigedemokrater tycker, tar vi ingen som helst notis om!
Nu till trådens innehåll...
Ibland måste man helt sonika befria klåpare och kriminella företagare från deras företag. Konfiskeringar förekommer ju i och för sig redan idag, så tillgreppen äro ej ovanliga i den meningen! Men i det goda samhället tillåter vi oss ändra lagarna till fördel för majoriteten av befolkningen. Det bör således inte ledas i långbänkningar, utan kriminalitet skall omedelbart bestraffas. Ett utomordentligt medel härvid är en omvänd bevisning på näringslivets område. Även om den ekonomiska demokratin gradvis införes, vilket torde bliva det vanliga, så äro det goda samhället inte främmande för att klämma åt fifflarna rejält och befria dem från företagen om sådana finnes.
Detta, att under extrema förhållanden, eller med hjälp av en folkmajoritet vid demokratiska val, ta från de rika och ge till de fattiga, tillåter även FN i sina mänskliga rättigheter, vilket framgår i andra meningen, paragraf 17, den som lyder på följande sätt:
”2. Ingen må godtyckligt berövas sin egendom.”
Man kan inte fråntas sin egendom godtyckligt, men inget hindrar att man fråntas hela eller del av egendomen under ordnade förhållanden, vanligen och helst i demokratiska former. Men det kan alltså även förekomma att ägodelar/äganderätter fråntages personer utifall människors rättigheter har kränkts, exempelvis då paragraferna 2, 4, 5, 6, 7, 9, 11, 13, 14, 18, 19, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28 och 29 inte följts av personer i deras handlande gentemot sina medmänniskor.
Ekonomisk demokrati är således påbjuden även av FN. FN:s mål är ju att också sprida demokratin till alla människor i världen, vilket ju är en god och sympatisk idé – eftersom bara demokratin kan fixa ett gott liv åt alla! Egentligen ett vanligt beteende i alla stater – ett exempel är ju böter, som ordagrant innebär att man blir av med äganderätten till en viss summa penningar!
MVH
bigj - den som plågar med kunskaper...
Tja, vad en hop totalitära nyliberaler och sverigedemokrater tycker, tar vi ingen som helst notis om!
Nu till trådens innehåll...
Ibland måste man helt sonika befria klåpare och kriminella företagare från deras företag. Konfiskeringar förekommer ju i och för sig redan idag, så tillgreppen äro ej ovanliga i den meningen! Men i det goda samhället tillåter vi oss ändra lagarna till fördel för majoriteten av befolkningen. Det bör således inte ledas i långbänkningar, utan kriminalitet skall omedelbart bestraffas. Ett utomordentligt medel härvid är en omvänd bevisning på näringslivets område. Även om den ekonomiska demokratin gradvis införes, vilket torde bliva det vanliga, så äro det goda samhället inte främmande för att klämma åt fifflarna rejält och befria dem från företagen om sådana finnes.
Detta, att under extrema förhållanden, eller med hjälp av en folkmajoritet vid demokratiska val, ta från de rika och ge till de fattiga, tillåter även FN i sina mänskliga rättigheter, vilket framgår i andra meningen, paragraf 17, den som lyder på följande sätt:
”2. Ingen må godtyckligt berövas sin egendom.”
Man kan inte fråntas sin egendom godtyckligt, men inget hindrar att man fråntas hela eller del av egendomen under ordnade förhållanden, vanligen och helst i demokratiska former. Men det kan alltså även förekomma att ägodelar/äganderätter fråntages personer utifall människors rättigheter har kränkts, exempelvis då paragraferna 2, 4, 5, 6, 7, 9, 11, 13, 14, 18, 19, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28 och 29 inte följts av personer i deras handlande gentemot sina medmänniskor.
Ekonomisk demokrati är således påbjuden även av FN. FN:s mål är ju att också sprida demokratin till alla människor i världen, vilket ju är en god och sympatisk idé – eftersom bara demokratin kan fixa ett gott liv åt alla! Egentligen ett vanligt beteende i alla stater – ett exempel är ju böter, som ordagrant innebär att man blir av med äganderätten till en viss summa penningar!
MVH
bigj - den som plågar med kunskaper...
Den goda sidans försvarare
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
manifesto skrev:Avantgardet skrev:Det där var en precisering, vilket är precis vad som också avsågs med det inledande påståendet (att om det inte redan var tillräckligt preciserat så är jag antagligen oförmögen att hjälpa dig, och tilläggas kan att det finns institutioner som antagligen bättre kan hjälpa såna som dig då). Ditt svar är emellertid en perfekt exemplifiering på vad jag menade, fast om du begriper detta kan jag ju inte veta. Ditt inlägg är helt och hållet redundant på innehåll.
Nej, det var ingen precisering, det var ett svepande omdöme riktat som ett personangrepp. Att du sedan i nästa inlägg fortsätter personangreppet förtar inte på något sätt effekten av det första. Jag ber dig att precisera för att därmed få till stånd förutsättningar för en konstruktiv debatt, inget annat.Avantgardet skrev:manifesto-mode on:Avantgardet skrev:Behöver du en precision så vet jag inte om jag är i stånd att hjälpa dig.manifesto skrev:Du vet alltså inte vad du snackar om?
Du vet alltså inte om jag vet vad jag snackar om?
Nej, jag vet alltså inte vad du snackar om förrän du preciserar dig.Avantgardet skrev:Att förtydliga mig i det skedet skulle vara att behandla dig som utvecklingsstörd, och det gör jag inte gärna mot mina medmänniskor.manifesto skrev:Pecisera dig, Avantgardet, det är inte så farligt som du tror.Avantgardet skrev:Varför behöver du en precisering?
Se ovan, för att förstå vad du snackar om.Avantgardet skrev:Fundera på det istället. Jag är övertygad om att du vet och kan en massa. Låt oss se det istället för de här djävla personliga vendettorna som du bedriver till följd av att ha blivit överbevisad på en eller annan front.manifesto skrev:Personliga vendettor? Jag insisterar fn på att sign biggj lägger ner sin notoriska misshandel av det svenska språket, och att han slutar att använda sig av ohederliga debattmetoder, inget annat.
Kan du länka till en enda fråga som jag enligt dig blivit överbevisad i? Gör det, så vi kommer någon vart.Avantgardet skrev:Vart är det du vill att vi ska komma?
Till en slutsats i huruvida jag har blivit överbevisad i någon fråga här på forumet. Det är bara att länka till citatet, så kommer vi vidare.Avantgardet skrev:Det kommer liksom bara en massa verbala spyor ur dig, och inget som på något sätt berikar forumet.manifesto skrev:Här får du också gärna precisera dig, Avantgardet.Avantgardet skrev:På vilket sätt menar du att detta behöver preciseras?
Att du exemplifierar med en från mig presterad "verbal spya", först då kan jag förhålla mig till anklagelsen, och därefter om möjligt ge dig rätt.Avantgardet skrev:manifesto-mode-off: som sagt, du kanske skulle tagga ner och försöka komma med substans istället? Vad fan har förövrigt jbigs grammatik med ämnet att göra?
Det är inte dennes grammatik som stör mig, det är hans begreppsförvirring parat med ohederliga debattmetoder (se exempel givna av mig ovan) som stör. Det och en synnerligen infantil relation till sin egen person. Om biggj taggar ner, taggar manifesto ner, promise.
Om du nu ska beskylla jbig för felaktig debatteknik så vore det ju bra mycket trovärdigare om du inte själv nedlät dig till samma sak, eller hur. Vilket var skälet till att jag tidigare nämnde detta med att kasta sten i glashus. Det du skriver här är ren och skär ad-hominem. Ta fasta på faktauppgifterna istället, vederlägg dem (om du förmår), så kommer diskussionen framåt. Dessutom var det inget svepande omdöme jag gav dig, utan ett djävligt exakt omdöme. Prova prestera något bättre själv. Bästa diskussionerna blir det om alla anstränger sig för att skriva bra inlägg, och som allra sämst blir dem om det flyter ut i trivialiteter som inte har med nånting alls att göra - som någons sargade självkänsla eller what not. Att låta dig provoceras av jbig visar bara att han bollar med dig som han vill, enda sättet för dig att klara dig ur det hela är att resa dig över det och bemöta honom sakligt. Så länge du inte gör det så kan jag inte annat än ge honom rätt i att använda sig av den attityden. Förstår du hur jag tänker?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:Om du nu ska beskylla jbig för felaktig debatteknik så vore det ju bra mycket trovärdigare om du inte själv nedlät dig till samma sak, eller hur.
Då får du som sagt exemplifiera och precisera, så att jag kan bemöta din anklagelse, precis som jag gjort och gör med sign biggj.
Avantgardet skrev:Vilket var skälet till att jag tidigare nämnde detta med att kasta sten i glashus. Det du skriver här är ren och skär ad-hominem.
Att bemöta ad hominem är inte ad hominem, Avantgardet, och vad är det jag "skriver här"?
Avantgardet skrev:Ta fasta på faktauppgifterna istället, vederlägg dem (om du förmår), så kommer diskussionen framåt.
Jag ska med glädje bemöta biggj:s faktauppgifter när denne upphör med de later jag preciserat tidigare.
Avantgardet skrev:Dessutom var det inget svepande omdöme jag gav dig, utan ett djävligt exakt omdöme.
Det var svepande i betydelsen icke preciserat/exemplifierat/refererat, ja.
Avantgardet skrev:Prova prestera något bättre själv. Bästa diskussionerna blir det om alla anstränger sig för att skriva bra inlägg, och som allra sämst blir dem om det flyter ut i trivialiteter som inte har med nånting alls att göra - som någons sargade självkänsla eller what not.
Hur biggj bemöter sina meddebattörer är inga trivialiteter, Avantgardet. Hur han menar sig kunna påvisa hur ideologier kan folkmörda är heller inga trivialiteter. Frågan har den eller den -ismen folkmördat? är alltså helt fel ställd, och kan därmed endast generara felaktiga icke-svar.
Avantgardet skrev:Att låta dig provoceras av jbig visar bara att han bollar med dig som han vill, enda sättet för dig att klara dig ur det hela är att resa dig över det och bemöta honom sakligt.
Jag tolkar det här som att du i bästa fall delar dennes, något oklart formulerade ideologiska hållning. I värsta fall så har du inte en susning om vad begreppet "bollar med" betyder i dagligt tal. Jag bemöter biggj så sakligt som det överhuvudtaget går.
Avantgardet skrev:Så länge du inte gör det så kan jag inte annat än ge honom rätt i att använda sig av den attityden. Förstår du hur jag tänker?
Jag ser hur han genomgående beter sig så här mot var och en som ifrågarsätter det han skriver (scrolla hans inlägg!), och kan bara dra slutsatsen att han/hon inte är intresserad av en saklig debatt, där argument och fakta utgör grunden för samtalet.
Jag tror att du inte ser det här därför att ni delar någon slags världsåskådning du och biggj, oklart vilken.
Du kränker mig.
Hejsan!
Vi lämnar La Mancha och den tangenbaserade upplagan av Don Quichotte därhän med sina väderkvarnar, och går vidare i tråden! :D
Demokratiska försök inne i kapitalismens lejonkula (1)
Under 1950-talet började den amerikanske bankiren Louis Kelso fundera på varför bara ett fåtal blev rikare, och de övriga stod och stampade på samma fläck, eller fick det sämre i USA! Kelso visste att nya investeringar skulle öka produktionen, samtidigt som dess behov av mänsklig arbetskraft minskade. Detta medförde att maktkoncentrationen i både USA och globalt bara skulle öka. En sådan grogrund stred mot forne president Jeffersons dröm om det jämlika och välmående USA. Dessutom oroades Kelso av att en ökad fattigdom skulle ge grogrund för ”kommunismen”, som under 1950-talet var på frammarsch i världen. Kelso ville att industrins anställda skulle bli delägare i företagen, så att deras makt ökade och gav inflytande i de företag där de var anställda. Detta skulle stabilisera det amerikanska samhället och stärka demokratin.
Kelso förde denna tankelinje under åratal och länge ansågs han vara lite av en kuf inom den ekonomiska och företagskulturella världen. Men efter åratal av ständiga amerikanska nederlag, både in- och utrikes, började trenden vända till Kelsos fördel, och med 1968 som höjdpunkt och fruktan för en dominoeffekt av ett förlorat Vietnam-krig som ryckte allt närmare efter 1970, fick han gehör för sina idéer. Till slut började en del politiker tro på hans idéer, och 1974 genomdrevs något de kallade ”Emloyee Stock Ownership Plan” – Plan för Anställdas Aktieägande – kallat ESOP. Företag som styrdes efter planen gavs skattefördelar och de blev även en del av pensionssystemet. Arbetsgivarna gillade den, främst för skattefördelarna. Facken var först misstänksamma, och såg det hela som ett försök att motarbeta facket. Med tiden innebar dock detta att facket och dess medlemmar fick ett användbart verktyg som delvis skyddade från fabriksnedläggelser och kapitalflykt.
ESOP var dock inte oomtvistat i USA. Det amerikanska facket var kritiskt och oroades för att ESOP kunde användas för att ersätta viktiga avtalsförmåner som pensioner och sjukförsäkringar för de anställda, och öka deras ekonomiska risker. Dessutom ansåg facket att man vid en konflikt rent av hade sig själva som motpart om de ägde ett företag. Sådana situationer uppstod faktiskt, bl.a. 1975 då ”South Bend Lathes” ESOP ägde 100 procent av företaget efter ett uppköp. De anställda fick litet inflytande och när företagsledningen villa avskeda trilskande arbetare gick de anställda ut i strejk mot ledningen.
Med tiden vände det dock för ESOP, inte minst när stålkrisen mot slutet av 1970-talet slog mot delstaten Ohio. I staden Youngstown arbetade 10 000 anställda på stadens tre stålverk. Youngstown skulle bli eldprovet för ESOP-systemet.
Då som nu var den kapitalistiska ekonomin kantad av konvulviteter, kaos och kriminalitet i form av aktiebubblor och annan kriminaliserad verksamhet från de privata ägarnas, och deras direktörers, sida.
Källan här, och följande inlagor tills annat påtalas, äro: ”I egna händer, om löntagarägande i USA och Kanada”, Per Åhlström, på uppdrag av från ”Folket styr”, LO:s demokratiutredning, 1998.
MVH
bigj - mot kapitalism. för demokrati och humanism...
Vi lämnar La Mancha och den tangenbaserade upplagan av Don Quichotte därhän med sina väderkvarnar, och går vidare i tråden! :D
Demokratiska försök inne i kapitalismens lejonkula (1)
Under 1950-talet började den amerikanske bankiren Louis Kelso fundera på varför bara ett fåtal blev rikare, och de övriga stod och stampade på samma fläck, eller fick det sämre i USA! Kelso visste att nya investeringar skulle öka produktionen, samtidigt som dess behov av mänsklig arbetskraft minskade. Detta medförde att maktkoncentrationen i både USA och globalt bara skulle öka. En sådan grogrund stred mot forne president Jeffersons dröm om det jämlika och välmående USA. Dessutom oroades Kelso av att en ökad fattigdom skulle ge grogrund för ”kommunismen”, som under 1950-talet var på frammarsch i världen. Kelso ville att industrins anställda skulle bli delägare i företagen, så att deras makt ökade och gav inflytande i de företag där de var anställda. Detta skulle stabilisera det amerikanska samhället och stärka demokratin.
Kelso förde denna tankelinje under åratal och länge ansågs han vara lite av en kuf inom den ekonomiska och företagskulturella världen. Men efter åratal av ständiga amerikanska nederlag, både in- och utrikes, började trenden vända till Kelsos fördel, och med 1968 som höjdpunkt och fruktan för en dominoeffekt av ett förlorat Vietnam-krig som ryckte allt närmare efter 1970, fick han gehör för sina idéer. Till slut började en del politiker tro på hans idéer, och 1974 genomdrevs något de kallade ”Emloyee Stock Ownership Plan” – Plan för Anställdas Aktieägande – kallat ESOP. Företag som styrdes efter planen gavs skattefördelar och de blev även en del av pensionssystemet. Arbetsgivarna gillade den, främst för skattefördelarna. Facken var först misstänksamma, och såg det hela som ett försök att motarbeta facket. Med tiden innebar dock detta att facket och dess medlemmar fick ett användbart verktyg som delvis skyddade från fabriksnedläggelser och kapitalflykt.
ESOP var dock inte oomtvistat i USA. Det amerikanska facket var kritiskt och oroades för att ESOP kunde användas för att ersätta viktiga avtalsförmåner som pensioner och sjukförsäkringar för de anställda, och öka deras ekonomiska risker. Dessutom ansåg facket att man vid en konflikt rent av hade sig själva som motpart om de ägde ett företag. Sådana situationer uppstod faktiskt, bl.a. 1975 då ”South Bend Lathes” ESOP ägde 100 procent av företaget efter ett uppköp. De anställda fick litet inflytande och när företagsledningen villa avskeda trilskande arbetare gick de anställda ut i strejk mot ledningen.
Med tiden vände det dock för ESOP, inte minst när stålkrisen mot slutet av 1970-talet slog mot delstaten Ohio. I staden Youngstown arbetade 10 000 anställda på stadens tre stålverk. Youngstown skulle bli eldprovet för ESOP-systemet.
Då som nu var den kapitalistiska ekonomin kantad av konvulviteter, kaos och kriminalitet i form av aktiebubblor och annan kriminaliserad verksamhet från de privata ägarnas, och deras direktörers, sida.
Källan här, och följande inlagor tills annat påtalas, äro: ”I egna händer, om löntagarägande i USA och Kanada”, Per Åhlström, på uppdrag av från ”Folket styr”, LO:s demokratiutredning, 1998.
MVH
bigj - mot kapitalism. för demokrati och humanism...
Den goda sidans försvarare
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Du behöver inte preciseringar, du behöver gå en grundkurs i texttolkning. Men jag är ingen specialpedagog. Begriper du inte, tråkigt för dig. Jag väntar fortfarande med att du ska producera ett inlägg med substans.
Djävla aber att konversera med dig. Du kräver inte bara preciseringar av vad din samtalspartner talar om, utan också vad du själv talar om. Varför då ens öppna käften överhuvudtaget om du inte begriper det som kommer ur den? Är du dement? Det var ju för fan praktiskt taget sista raden i ditt senaste inlägg, och du ber mig precisera? Nu får du väl för fan skärpa dig! Så att påstå jbig ha en "infantil relation till sin person" är inte ad-hominem? Oavsett om det kommer som ett bemötande på ett ad-hominem så är det inte mindre ad-hominem för det. Du är tydligen förmögen att förstå saker ibland, men när du vet dig ha fel så låtsas du inte fatta. Det är min tolkning, för jag tror bra om dig, alla andra tolkningar skulle innebära att du är mer eller mindre utvecklingsstörd. Det är uteslutande substanslös retorik i dina inlägg. Kan du inte åtminstone en enda gång anstränga dig lite?
Jag delar inte någon "ideologisk hållning" (vad är det förövrigt för ideologibegrepp du gör bruk av här?) med jbig. Däremot ser jag, och alla andra, att han presenterar fakta, och du hugger på oväsentligheter. Släpp den där djävla attityden nu. Du har redan blivit bortgjord, så den lämpar sig inte. Det blir bara löjligare och löjligare. Så inse att du är från noll nu. Dags att kämpa sig upp.
Jag håller förvisso med dig i att -ismer inte kan mörda, likväl är det en gängse uppfattning (en borgerlig föreställning, ideologisk för att vara exakt, i marxistisk terminologi) att ideologier faktiskt dödar. Detta är skälet till att man är så livrädd för nazister m.m. Kan väl knappast undgått dig? Är din poäng endast den att en dogm inte är en person så måste jag säga att du för länge sedan fått det sagt och att det nu bara är helt överflödigt och off-topic.
Nej, det var den inte. Den beskrev exakt vilket trams du höll på med, på ett mycket exakt sätt.
Så, för femtielfte gången, släpp attitydhelvetet, fäll ut pungdjäveln och landa, vi har sett din typ så sjukt många gånger och det är lika tröttsamt varje gång. Som tur är så orkar ni aldrig särskilt länge, när ni upptäcker att ni inte kommer någon vart med det. På det här stället krävs det mer än attityd och retorik. Ledsen, men så är fallet.
Och sluta stycka sönder mina texter. Du lyfter citat ur deras sammanhang, och därigenom förstör du betydelsen och meningsfullheten. Kanske är det en del av ditt problem - din oförmåga att förstå text. Ett stycke är ett stycke. Ta det som tumregel så kanske du lär dig läsa.
manifesto skrev:Då får du som sagt exemplifiera och precisera, så att jag kan bemöta din anklagelse, precis som jag gjort och gör med sign biggj.
Djävla aber att konversera med dig. Du kräver inte bara preciseringar av vad din samtalspartner talar om, utan också vad du själv talar om. Varför då ens öppna käften överhuvudtaget om du inte begriper det som kommer ur den? Är du dement? Det var ju för fan praktiskt taget sista raden i ditt senaste inlägg, och du ber mig precisera? Nu får du väl för fan skärpa dig! Så att påstå jbig ha en "infantil relation till sin person" är inte ad-hominem? Oavsett om det kommer som ett bemötande på ett ad-hominem så är det inte mindre ad-hominem för det. Du är tydligen förmögen att förstå saker ibland, men när du vet dig ha fel så låtsas du inte fatta. Det är min tolkning, för jag tror bra om dig, alla andra tolkningar skulle innebära att du är mer eller mindre utvecklingsstörd. Det är uteslutande substanslös retorik i dina inlägg. Kan du inte åtminstone en enda gång anstränga dig lite?
Jag delar inte någon "ideologisk hållning" (vad är det förövrigt för ideologibegrepp du gör bruk av här?) med jbig. Däremot ser jag, och alla andra, att han presenterar fakta, och du hugger på oväsentligheter. Släpp den där djävla attityden nu. Du har redan blivit bortgjord, så den lämpar sig inte. Det blir bara löjligare och löjligare. Så inse att du är från noll nu. Dags att kämpa sig upp.
Jag håller förvisso med dig i att -ismer inte kan mörda, likväl är det en gängse uppfattning (en borgerlig föreställning, ideologisk för att vara exakt, i marxistisk terminologi) att ideologier faktiskt dödar. Detta är skälet till att man är så livrädd för nazister m.m. Kan väl knappast undgått dig? Är din poäng endast den att en dogm inte är en person så måste jag säga att du för länge sedan fått det sagt och att det nu bara är helt överflödigt och off-topic.
manifesto skrev:Det var svepande i betydelsen icke preciserat/exemplifierat/refererat, ja.
Nej, det var den inte. Den beskrev exakt vilket trams du höll på med, på ett mycket exakt sätt.
Så, för femtielfte gången, släpp attitydhelvetet, fäll ut pungdjäveln och landa, vi har sett din typ så sjukt många gånger och det är lika tröttsamt varje gång. Som tur är så orkar ni aldrig särskilt länge, när ni upptäcker att ni inte kommer någon vart med det. På det här stället krävs det mer än attityd och retorik. Ledsen, men så är fallet.
Och sluta stycka sönder mina texter. Du lyfter citat ur deras sammanhang, och därigenom förstör du betydelsen och meningsfullheten. Kanske är det en del av ditt problem - din oförmåga att förstå text. Ett stycke är ett stycke. Ta det som tumregel så kanske du lär dig läsa.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Hejsan!
Det tycks som om de totalitära dragit sig bort för att slicka sina sår, bra, måhända någon vuxen fick ordning på dem där hemma? :lol:
Därmed kan vi på den kunskapsspäckade sidan fortsätta vår inlagering om det goda samhället och dess funktioner på det näringslivistiska området! :wink:
Demokratiska försök inne i kapitalismens lejonkula (2)
Åren 1977-1979 lades alla tre stålverken i staden Youngstown, Ohio, ner. De lokala facken försökte rädda företagen genom att bilda en ESOP och köpa företagen, men man fick stålarbetarfacken på det nationella planet emot sig. Efter en lång tids förhandlingar började det nationella facket ge med sig, men då var det för sent att rädda det mesta av företagen. Några hundra jobb kunde dock räddas genom att man köpte upp verksamheter som bar sig. Fram till mitten av 1990-talet hade Stålarbetarfacket bildat 35 nya ESOP-företag, bara i delstaten Ohio. Av dessa hade tre lagts ner och i två hade personalen sålt sina aktier och förlorat majoriteten. Ohios delstatsregering var positivt inställt till bildandet av ESOP-företag och år 1986 skapade man ett informationscentrum vid Kent State University, som hade till uppgift att stödja och utveckla ESOP-tanken. Mot 1990-talets slut hade Ohio den mest stabila utvecklingen vad gäller ESOP, och de har även överlevt politiska maktskiften.
Svårare har det varit för stålarbetarfacken att få med sig AFL-CIO på det hela. Trots detta växte ESOP fram i hela USA, även företagsledarna såg fördelar med ESOP, inte minst skattefördelarna. Under 1990-talet minskade många företagsledares entusiasm. De anställda krävde att bli respekterade och behandlade som andra aktieägare, och de ville vara med och bestämma. Företagsledningarna ville inte dela makten med sin personal och konstruerade egna ESOP-varianter där de anställda helt stängdes ute från inflytande. Detta ledde till att ESOP på flera håll innebar splittring istället för lojalitet till företagen bland de anställda. I företag där ESOP fungerar som det var tänkt, var produktionen ofta högre än på andra företag, vilket berodde på att personalen då anstränger sig mer för att få det hela att fungera på företaget.
Vad lär oss då denna bild från verkligheten? Jo, arbetare och anställda kan mycket väl vara med och styra företag och ta ansvar. Inte bara det, det hela visar sig även vara en vinst för hela samhället; statsmakten och lokala samhällen får ökade inkomster, folk får arbete, och det skapas arbeten som tenderar att bli mer framgångsrika än om de skulle vara enbart privat drivna enligt den gängse modellen. Och det skall här även poängteras att detta var en variant, det finns förmodligen många varianter av ekonomisk demokrati, liksom grader av denna demokrati. Exemplen här visar på hur det kan se ut!
MVH
bigj - den som föredrager demokrati framför det totalitära...
Det tycks som om de totalitära dragit sig bort för att slicka sina sår, bra, måhända någon vuxen fick ordning på dem där hemma? :lol:
Därmed kan vi på den kunskapsspäckade sidan fortsätta vår inlagering om det goda samhället och dess funktioner på det näringslivistiska området! :wink:
Demokratiska försök inne i kapitalismens lejonkula (2)
Åren 1977-1979 lades alla tre stålverken i staden Youngstown, Ohio, ner. De lokala facken försökte rädda företagen genom att bilda en ESOP och köpa företagen, men man fick stålarbetarfacken på det nationella planet emot sig. Efter en lång tids förhandlingar började det nationella facket ge med sig, men då var det för sent att rädda det mesta av företagen. Några hundra jobb kunde dock räddas genom att man köpte upp verksamheter som bar sig. Fram till mitten av 1990-talet hade Stålarbetarfacket bildat 35 nya ESOP-företag, bara i delstaten Ohio. Av dessa hade tre lagts ner och i två hade personalen sålt sina aktier och förlorat majoriteten. Ohios delstatsregering var positivt inställt till bildandet av ESOP-företag och år 1986 skapade man ett informationscentrum vid Kent State University, som hade till uppgift att stödja och utveckla ESOP-tanken. Mot 1990-talets slut hade Ohio den mest stabila utvecklingen vad gäller ESOP, och de har även överlevt politiska maktskiften.
Svårare har det varit för stålarbetarfacken att få med sig AFL-CIO på det hela. Trots detta växte ESOP fram i hela USA, även företagsledarna såg fördelar med ESOP, inte minst skattefördelarna. Under 1990-talet minskade många företagsledares entusiasm. De anställda krävde att bli respekterade och behandlade som andra aktieägare, och de ville vara med och bestämma. Företagsledningarna ville inte dela makten med sin personal och konstruerade egna ESOP-varianter där de anställda helt stängdes ute från inflytande. Detta ledde till att ESOP på flera håll innebar splittring istället för lojalitet till företagen bland de anställda. I företag där ESOP fungerar som det var tänkt, var produktionen ofta högre än på andra företag, vilket berodde på att personalen då anstränger sig mer för att få det hela att fungera på företaget.
Vad lär oss då denna bild från verkligheten? Jo, arbetare och anställda kan mycket väl vara med och styra företag och ta ansvar. Inte bara det, det hela visar sig även vara en vinst för hela samhället; statsmakten och lokala samhällen får ökade inkomster, folk får arbete, och det skapas arbeten som tenderar att bli mer framgångsrika än om de skulle vara enbart privat drivna enligt den gängse modellen. Och det skall här även poängteras att detta var en variant, det finns förmodligen många varianter av ekonomisk demokrati, liksom grader av denna demokrati. Exemplen här visar på hur det kan se ut!
MVH
bigj - den som föredrager demokrati framför det totalitära...
Den goda sidans försvarare
biggj skrev:Hejsan!
Det tycks som om de totalitära dragit sig bort för att slicka sina sår, bra, måhända någon vuxen fick ordning på dem där hemma? :lol:
Därmed kan vi på den kunskapsspäckade sidan fortsätta vår inlagering om det goda samhället och dess funktioner på det näringslivistiska området! :wink:
Demokratiska försök inne i kapitalismens lejonkula (2)
Åren 1977-1979 lades alla tre stålverken i staden Youngstown, Ohio, ner. De lokala facken försökte rädda företagen genom att bilda en ESOP och köpa företagen, men man fick stålarbetarfacken på det nationella planet emot sig. Efter en lång tids förhandlingar började det nationella facket ge med sig, men då var det för sent att rädda det mesta av företagen. Några hundra jobb kunde dock räddas genom att man köpte upp verksamheter som bar sig. Fram till mitten av 1990-talet hade Stålarbetarfacket bildat 35 nya ESOP-företag, bara i delstaten Ohio. Av dessa hade tre lagts ner och i två hade personalen sålt sina aktier och förlorat majoriteten. Ohios delstatsregering var positivt inställt till bildandet av ESOP-företag och år 1986 skapade man ett informationscentrum vid Kent State University, som hade till uppgift att stödja och utveckla ESOP-tanken. Mot 1990-talets slut hade Ohio den mest stabila utvecklingen vad gäller ESOP, och de har även överlevt politiska maktskiften.
Svårare har det varit för stålarbetarfacken att få med sig AFL-CIO på det hela. Trots detta växte ESOP fram i hela USA, även företagsledarna såg fördelar med ESOP, inte minst skattefördelarna. Under 1990-talet minskade många företagsledares entusiasm. De anställda krävde att bli respekterade och behandlade som andra aktieägare, och de ville vara med och bestämma. Företagsledningarna ville inte dela makten med sin personal och konstruerade egna ESOP-varianter där de anställda helt stängdes ute från inflytande. Detta ledde till att ESOP på flera håll innebar splittring istället för lojalitet till företagen bland de anställda. I företag där ESOP fungerar som det var tänkt, var produktionen ofta högre än på andra företag, vilket berodde på att personalen då anstränger sig mer för att få det hela att fungera på företaget.
Visst låter det bra. Och de som vill gå ihop och starta ett företag enligt ESOP-modellen får ju så klart göra det, tycker jag. Däremot anser jag att de som tror på att de rika kommer att dela med sig till de fattiga, alltså ändra på ett redan tillämpat system, tror på en utopi.
Vad lär oss då denna bild från verkligheten? Jo, arbetare och anställda kan mycket väl vara med och styra företag och ta ansvar. Inte bara det, det hela visar sig även vara en vinst för hela samhället; statsmakten och lokala samhällen får ökade inkomster, folk får arbete, och det skapas arbeten som tenderar att bli mer framgångsrika än om de skulle vara enbart privat drivna enligt den gängse modellen. Och det skall här även poängteras att detta var en variant, det finns förmodligen många varianter av ekonomisk demokrati, liksom grader av denna demokrati. Exemplen här visar på hur det kan se ut!
MVH
bigj - den som föredrager demokrati framför det totalitära...
Visst låter det bra. Och de som vill gå ihop och starta ett företag enligt ESOP-modellen får ju så klart göra det, tycker jag. Däremot anser jag att de som tror på att de rika kommer att dela med sig till de fattiga, vilket innebär att också ändra på ett redan tillämpat system - tror på en utopi. Du tror inte att det finns risk när bestämmandet hamnar hos alltför många? Det blir många viljor, många teorier, som alla ska enas. Jag tror så.
De rikaste har ju knappast delat med sig, eller? Varför inte lägga ögona på en annan teori, då den uppenbarligen inte fungerar?
Det är trist att du har sån attityd, biggj. Du inser väl att den fungerar inget vidare bra? Sen tror jag det skulle gynna dig att sluta posta nästan exakt likadana texter om och om, så som du gör. Kanske bör du prova dig en annan attityd?
Jag har blivit tilldelad titlar som totalitär, nyliberal, och senast sverigedemokrat, vilket alla andra också har blivit som, precis som jag - påpeket din attityd.
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
Hejsan!
En av vår hjältar har troligtvis gjort ett försök att läsa igenom det vi skrev senast!
Men förstod han? Tja, bedöm själva när han bl.a sammanfattade det han trodde sig förstå så här:
"....Däremot anser jag att de som tror på att de rika kommer att dela med sig till de fattiga, vilket innebär att också ändra på ett redan tillämpat system - tror på en utopi. Du tror inte att det finns risk när bestämmandet hamnar hos alltför många? Det blir många viljor, många teorier, som alla ska enas....."
Ja, och.....? Ho ho ho ho.....underbart är det i vart fall...
"...Det blir många viljor, många teorier, som alla ska enas....."
Ho ho ho...var i universum kan denne ha landat? :arrow: :D
Sedan har vi denne goding:
"...Jag har blivit tilldelad titlar som totalitär, nyliberal, och senast sverigedemokrat..."
Stackare, vem har tilldelat dig desse titlar då, vännen? General Ollontopp kanske? Ho ho ho ho......jag smäller av.....ho ho ho......
MVH
bigj - den som med kunskaper plågar de köttade......
En av vår hjältar har troligtvis gjort ett försök att läsa igenom det vi skrev senast!
Men förstod han? Tja, bedöm själva när han bl.a sammanfattade det han trodde sig förstå så här:
"....Däremot anser jag att de som tror på att de rika kommer att dela med sig till de fattiga, vilket innebär att också ändra på ett redan tillämpat system - tror på en utopi. Du tror inte att det finns risk när bestämmandet hamnar hos alltför många? Det blir många viljor, många teorier, som alla ska enas....."
Ja, och.....? Ho ho ho ho.....underbart är det i vart fall...
"...Det blir många viljor, många teorier, som alla ska enas....."
Ho ho ho...var i universum kan denne ha landat? :arrow: :D
Sedan har vi denne goding:
"...Jag har blivit tilldelad titlar som totalitär, nyliberal, och senast sverigedemokrat..."
Stackare, vem har tilldelat dig desse titlar då, vännen? General Ollontopp kanske? Ho ho ho ho......jag smäller av.....ho ho ho......
MVH
bigj - den som med kunskaper plågar de köttade......
Den goda sidans försvarare
"Tilldelad titlar", ok, men du förstår säkert vad jag menar. Och kan du inte förkara istället?
edit.
Två frågo till: hur orkar du hålla på? Fungerar det?
edit.
Två frågo till: hur orkar du hålla på? Fungerar det?
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
Hejsan!
Vad vill du bigj skall förklara, vännen? Vem som tilldelat dig titlarna? Jag vet inte, vet du? Hur länge jag orkar hålla på? Tja, tills jag inte känner för det längre! :D
Vidare i vår jakt på det goda samhället!
Quebec i Kanada…
Idéerna om löntagarägda och demokratiskt styrda företag spred sig under slutet av 1970-talet, bl.a. till Quebec, i Kanada. Dessutom fanns det lokala krafter som också drömde om något liknande lite här och var. I Quebec oroades fackföreningsmannen Louis Laberge för att den ekonomiska krisen, orsakad av en helt igenom osund kapitalism, under 1970-talet slog mot hans medlemmar i företagen, och skapade massarbetslöshet. Laberge var övertygad om att problemet var det lilla industrikapital som fanns i den fransktalande provinsen. Företag och kapital sökte sig bort, till de engelsktalande delarna av Kanada, och USA. Laberge föreslog delstatsregeringen mot slutet av 1970-talet att facken och delstaten tillsammans skulle bygga upp en ”nationell sysselsättningsfond” för att bekämpa arbetslöshetens gissel orsakad av en kapitalism som spårat ur totalt. År 1981 började även Quebecs LO, QFL, att stödja hans tankegångar. Tanken var att de anställda skulle skapa sysselsättning genom att de själva bidrog i finansieringen och styrningen av företagen.
Statsmaktens kvarnar malde dock långsamt och år 1982 drabbades Quebec av en än värre ekonomisk kris, som under hösten gjorde ytterligare 150 000 arbetare arbetslösa. Något måste göras ansåg delstatsregeringen, kapitalismen hade spårat ur och skapat en långvarig kris i östra Kanada. Nu började man lyssna på Laberge och hans idéer. År 1983 drog Laberge och QFL igång ett eget projekt, och nu stöttade delstatsregeringen det hela genom att ge sådana företag skattefördelar om de investerade i den nystartade investeringsfonden. Efter några år började det hela fungera och fram till mitten av 1990-talet hade man skapat närmare 50 000 nya arbeten, där de anställda var delägare och kunde påverka sina företag till viss del. Det rörde sig om över 100 nya, delvis demokratiskt drivna, företag. Delstatsregeringen hade även satsat medel, men redan efter 3 år hade man fått tillbaks pengarna genom att arbetslöshetskostnaderna minskade i samma grad folk fick nya jobb och kunde klara sig själva. Under 1990-talet blev dessa investeringsfonder Kanadas viktigaste källa till insatskapital åt industrin. På finansmarknaden i Nordamerika kallas detta kapital för ”Venture capital”. Systemet har sedan mitten av 1980-talet spritt sig över USA och Kanada.
Vad visar oss detta? Jo, att riskkapital minsann går att skaffa utanför de normala kotterierna av halvkriminella grupperingar bland de kapitalistiska samhällseliterna...ännu en spik i den nyliberala mytbildningens likkista…..som väl hösten 2008 erhöll den sista spiken i denna kista. Ironiskt nog blev således en slags variant av arbetarägda, och arbetarstyrda, företag en väg ut ur det ständiga nyliberala misslyckandet och den kris kapitalismen nästan alltid befinner sig i.
MVH
bigj - för godhet, mot dumhet...
Vad vill du bigj skall förklara, vännen? Vem som tilldelat dig titlarna? Jag vet inte, vet du? Hur länge jag orkar hålla på? Tja, tills jag inte känner för det längre! :D
Vidare i vår jakt på det goda samhället!
Quebec i Kanada…
Idéerna om löntagarägda och demokratiskt styrda företag spred sig under slutet av 1970-talet, bl.a. till Quebec, i Kanada. Dessutom fanns det lokala krafter som också drömde om något liknande lite här och var. I Quebec oroades fackföreningsmannen Louis Laberge för att den ekonomiska krisen, orsakad av en helt igenom osund kapitalism, under 1970-talet slog mot hans medlemmar i företagen, och skapade massarbetslöshet. Laberge var övertygad om att problemet var det lilla industrikapital som fanns i den fransktalande provinsen. Företag och kapital sökte sig bort, till de engelsktalande delarna av Kanada, och USA. Laberge föreslog delstatsregeringen mot slutet av 1970-talet att facken och delstaten tillsammans skulle bygga upp en ”nationell sysselsättningsfond” för att bekämpa arbetslöshetens gissel orsakad av en kapitalism som spårat ur totalt. År 1981 började även Quebecs LO, QFL, att stödja hans tankegångar. Tanken var att de anställda skulle skapa sysselsättning genom att de själva bidrog i finansieringen och styrningen av företagen.
Statsmaktens kvarnar malde dock långsamt och år 1982 drabbades Quebec av en än värre ekonomisk kris, som under hösten gjorde ytterligare 150 000 arbetare arbetslösa. Något måste göras ansåg delstatsregeringen, kapitalismen hade spårat ur och skapat en långvarig kris i östra Kanada. Nu började man lyssna på Laberge och hans idéer. År 1983 drog Laberge och QFL igång ett eget projekt, och nu stöttade delstatsregeringen det hela genom att ge sådana företag skattefördelar om de investerade i den nystartade investeringsfonden. Efter några år började det hela fungera och fram till mitten av 1990-talet hade man skapat närmare 50 000 nya arbeten, där de anställda var delägare och kunde påverka sina företag till viss del. Det rörde sig om över 100 nya, delvis demokratiskt drivna, företag. Delstatsregeringen hade även satsat medel, men redan efter 3 år hade man fått tillbaks pengarna genom att arbetslöshetskostnaderna minskade i samma grad folk fick nya jobb och kunde klara sig själva. Under 1990-talet blev dessa investeringsfonder Kanadas viktigaste källa till insatskapital åt industrin. På finansmarknaden i Nordamerika kallas detta kapital för ”Venture capital”. Systemet har sedan mitten av 1980-talet spritt sig över USA och Kanada.
Vad visar oss detta? Jo, att riskkapital minsann går att skaffa utanför de normala kotterierna av halvkriminella grupperingar bland de kapitalistiska samhällseliterna...ännu en spik i den nyliberala mytbildningens likkista…..som väl hösten 2008 erhöll den sista spiken i denna kista. Ironiskt nog blev således en slags variant av arbetarägda, och arbetarstyrda, företag en väg ut ur det ständiga nyliberala misslyckandet och den kris kapitalismen nästan alltid befinner sig i.
MVH
bigj - för godhet, mot dumhet...
Den goda sidans försvarare
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster