Är allt menigsfullt?

[Sun Ra]

Och då menar jag verkligen allt...

(observera att jag för tillfället inte anser att något meningsfullt nödvändigtvis måste vara åt det "goda" hållet.)

[Zokrates]

Meningsfullt  skall tolkas som det som ger ett positivt värde åt det som åtsyftas för en eller flera, människa eller djur tillika natur.

Den enes död kan ju vara den andres bröd, som bekant.

[Krilles]

jag tror på att allt har en mening i det långa loppet. Gott och ont är det inte frågan om i det sammanhanget. Gott och ont är skapat av människan och skiljer sig subjektivt till viss del.

[Algotezza]

Och då menar jag verkligen allt...

(observera att jag för tillfället inte anser att något meningsfullt nödvändigtvis måste vara åt det "goda" hållet.)

Är det meningsfullt om allt vore meningsfullt? Hur skulle vi upptäcka det vi upplever som det meningsfulla om det inte fanns något vi upplevde som menigslöst att kontrastera mot?

För varje individ gäller att det finns det som uppleves som meningsfullt och det som uppleves som meningslöst. Ser vi på en viss detalj eller process i omvärlden finns det vissa som menar den är meningsfull och andra ser den som meningslös. Tar vi bort perspektiven på tingen, blir varje detalj både meningsfull och meningslös i sig, eller bortom dessa begrepp.

Det är meningslöst att objektifiera begreppet meningsfull. Det är ett subjektivt begrepp.

Att säga att allt har en mening - vad betyder det? För vem? För Gud? Då blir väl meningen med allt att det som finns finns. Hur mycketr substans finns i det yttrandet?

Däremot kan min synvinkel ändras så att det jag fann meningslöst vid ett tillfälle kan bli meningsfullt senare - och tvärtom.

Samma sak gäller om vi menar att "allt är en dröm" - då upplöses begreppet dröm om det inte finns något vaket och verkligt att avteckna sig mot.

Hilsen fra Algotezza

[Jörgen]

Att något är meningsfull är en personlig uppfattning.

Huruvida det finns något allmängiltig meningsfullt,
något som uppfattas som meningsfull av varenda kotte,
tvivlar jag på.

Inget kan vara meningsfull utan en betraktare:
meningen skapas i betraktarens sinne

[Sun Ra]

Och då menar jag verkligen allt...

Är det meningsfullt om allt vore meningsfullt? Hur skulle vi upptäcka det vi upplever som det meningsfulla om det inte fanns något vi upplevde som menigslöst att kontrastera mot?

Jag talar om mening bortom det vi ser som mening. Självklart är denna kontrast du talar om nödvändigt. Men den gör ingen skillnad i att något kan vara meningsfullt även om det betraktas som meningslöst. Även det meningslösa är meningsfullt på ett eller annat sätt, tycker jag.

För varje individ gäller att det finns det som uppleves som meningsfullt och det som uppleves som meningslöst. Ser vi på en viss detalj eller process i omvärlden finns det vissa som menar den är meningsfull och andra ser den som meningslös. Tar vi bort perspektiven på tingen, blir varje detalj både meningsfull och meningslös i sig, eller bortom dessa begrepp.

Det är meningslöst att objektifiera begreppet meningsfull. Det är ett subjektivt begrepp.

Ja det är mycket sant. Men kan inte subjektiva begrepp bära på mer "sanning" (dessa ord är alltid svåra att röra sig med) än objektiva begrepp?

Att säga att allt har en mening - vad betyder det? För vem? För Gud? Då blir väl meningen med allt att det som finns finns. Hur mycketr substans finns i det yttrandet?

Ja, alltså jag har inte tänkt allt för mycket. Frågan poppade upp igår kväll och det kändes som en förklaring var nödvändig, därför ställde jag frågan och försöker argumentera mot/för något jag inte riktigt tänkt igenom.

En sån där fråga som "om jag får något svar på detta kommer så mycket annat klarna".... så jag vet inte riktigt om jag kan svara på dina frågor här.

Samma sak gäller om vi menar att "allt är en dröm" - då upplöses begreppet dröm om det inte finns något vaket och verkligt att avteckna sig mot.

JA kontrasten är nödvändig, men enligt mig förnekar detta att allt fortfarande är en dröm.

[Avantgardet]

Samma sak gäller om vi menar att "allt är en dröm" - då upplöses begreppet dröm om det inte finns något vaket och verkligt att avteckna sig mot.

Väl formulerat (den knycker jag rakt av). Men kanske jag kan få hjälpa till att lösa denna tvetydigheten i begreppet "objektifiering"? Stötte nämligen på en sådan när jag läste Karel Kosiks "Det konkretas dialektik". Vi kan t.ex. säga objektiviering om vi avser ett objektivt perspektiv så att säga, medan om vi avser förtingligande kan säga objektifiering. Det finns ju en sån möjlighet. Likväl så hjälper det ju föga om det inte snappas upp allmänt i språket.

[suchanother]

Kanske lite off topic (eller i värsta fall är jag ute och cyklar).

Jag ser ständigt hur subjekt-objekt modellen misshandlas. En naiv och delvis felaktig utgångspunkt är att alltid se individen som subjekt. Helt klart att någon konkret individ alltid observerar men att därifrån bygga upp en rak subjekt/objekt relation är inte bara missvisande utan felaktig.
Rent konkret, i samhällsstudier är samhället subjektet, individen tolkar, också hon/han subjekt, men det primära subjektet är ändå samhället.
Subjektet är det som ”producerar”, orsakar. I studiet av samhället är samhället naturligtvis subjektet, helt fristående från någon individ.

Ville bara klargöra detta då många alltid uppfattar subjekt/objekt helt fel som något individbaserad modell.

[Krilles]

Är det meningsfullt om allt vore meningsfullt? Hur skulle vi upptäcka det vi upplever som det meningsfulla om det inte fanns något vi upplevde som menigslöst att kontrastera mot?

Varför inte? Den som ser mening med allt. Ser allt som händer som ödet/mening osv kanske lättare kan hantera motgångar? Osv. Varför måste det finnas meningslöshet för att det ska finnas meningsfullhet?

För varje individ gäller att det finns det som uppleves som meningsfullt och det som uppleves som meningslöst. Ser vi på en viss detalj eller process i omvärlden finns det vissa som menar den är meningsfull och andra ser den som meningslös. Tar vi bort perspektiven på tingen, blir varje detalj både meningsfull och meningslös i sig, eller bortom dessa begrepp.

Intressant.

Det är meningslöst att objektifiera begreppet meningsfull. Det är ett subjektivt begrepp.

Att säga att allt har en mening - vad betyder det? För vem? För Gud? Då blir väl meningen med allt att det som finns finns. Hur mycketr substans finns i det yttrandet?

En deprimerad ser ju lätt allt som meningslöst. En religiöst uppfylld eller en lycklig person ser saker som meningsfullt. Det måste ju finnas mening i att se saker som meningsfullt?

Däremot kan min synvinkel ändras så att det jag fann meningslöst vid ett tillfälle kan bli meningsfullt senare - och tvärtom.

Samma sak gäller om vi menar att "allt är en dröm" - då upplöses begreppet dröm om det inte finns något vaket och verkligt att avteckna sig mot.

Om allt är en dröm så existerar ingen verklighet. Verkligheten var en dröm. Väldigt intressant...

Hilsen fra Algotezza

Tackar för inlägget. Mycket intressant

[freddemalte]

Och då menar jag verkligen allt...

(observera att jag för tillfället inte anser att något meningsfullt nödvändigtvis måste vara åt det "goda" hållet.)

Det beror väl antagligen på vem man fråga? Eller menar du "objektivt" meningsfullt? I så fall blir det klurig, dvs om något kan vara meningsfullt utan att någon tycker det . . .

Fredrik