Vad är Gudstro? Hur uppstår den?

[Jonas Nystrom]

Vad säger en genomsnittlig nordamerikan när h'n märker att h'n befinner sig på ett kapat flygplan?

Vad säger en genomsnittlig nordamerikan när h'n märker att h'n befinner sig i en sjunkande båt?
Vad säger en genomsnittlig nordamerikan när h'n ertappas med att hångla med sin kollega på lunchrasten?
Vad säger en genomsnittlig nordamerikan när h'n märker att h'n's partner har varit otrogen?
Vad säger en genomsnittlig nordamerikan när h'n märker att h'n kör i fel riktning på motorvägen?
Vad säger en genomsnittlig nordamerikan när h'n märker att h'n har vunnit högsta vinsten på lotto?
Vad säger en genomsnittlig nordamerikan när h'n fått hivdiagnos?
Vad säger en genomsnittlig nordamerikan när h'n märker att små gröna män smyger omkring i trädgården?
Vad säger en genomsnittlig nordamerikan när h'n märker att h'n's dotter är lesbisk?
Vad säger en genomsnittlig nordamerikan när h'n ska få vara med i en talkshow på tv?
Vad säger en genomsnittlig nordamerikan när h'n märker att arga araber har kraschat flygplan i skyskrapor?
Vad säger en genomsnittlig nordamerikan när h'n märker att h'n inte längre får upp den?
Vad säger en genomsnittlig nordamerikan när h'n märker att h'ns farligaste konkurrent gjort bort sig i massmedia?

Vad säger en genomsnittlig nordamerikan när h'n märker att h'n över huvud taget befinner sig i en tröskelsituation där de kända resurserna inte räcker till för att på gott eller ont hålla ihop den vedertagna verklighetsmodellen?

Jo, h'n säger:

OH MY GOD!

Smaka på det. Det är ett mantra med magiska verkningar.

OH MY GOD!
- O H M Y G O D !
OH - MY - GOD!
...O...H... ...M...Y... ...G...O...D...!...
OH ... MY ... GOD!
OHh MY GODd!
_ OH__ MY__ GOD_!

OH MY GOD!

OH MY GOD!

OH MY GOD!

OH MY GOD!

Okay... bra.

Så gör den genomsnittlige invånaren i Den Store Satan, Babylon etc etc när de egna resurserna tryter. Och det funkar. Ett så pragmatiskt, statistikberoende folk skulle inte göra något som inte var Time Tested and Performance Proven... men vad angår detta oss? Araberna säger Imsh'allah ("om gud vill") och menar något liknande. Poängen är att de hänvisar till Gud. Oavsett om de till vardags "tror på Gud" eller inte. Och om man klämde dem på vad de egentligen åsyftar med "gud" så skulle de inte kunna ge någon tydlig definition. Men själva formeln, "oh my God!" är en ockult rebus. I den ligger en snudd på övertydlig (när man väl får syn på den) fingervisning visavi Gud. Låt oss analysera denna formel:

OH MY GOD!

I skrivet språk visar den inte vad den säger. Man måste UTTALA, emfatiskt uttala formeln för att på så sätt HÖRA vad det är man säger:

OH MY GOD!

Inte läsa högt utan verkligen UTBRISTA detta: Då låter det mer som:

OHMYGOD!

Man uttalar inte mellanrummen, det är glidande, steglösa övergångar.

Därav får man det mest grundläggande och allomfattande ljudet som finns, och som har varit känt sedan hedenhös och Krishnas dagar, nämligen den sanskritformel för världsskaparmakternas närvaro som uttalas "aåom" i en steglös diftong från ett alldeles öppet "a" till ett "o" som är så slutet att det av sig självt övergår i konsonanten "m" och därmed liksom blommar upp i det inre. Från rå förundran till innerlig sällhet i ett enda kosmiskt svep. aaååooummm... Detta "bija mantra" eller magiska fröljud lägger i de urgamla indista traditionerna grunden för en upplevande förståelse av Gud. Men det måste ytterligare något till. Nämligen upplevelsen av mitt eget sanna väsen; mitt egentliga jag, bortom och innanför alla halvkorrupta, neurotiska självbilder; min lodlinje; min inre rakhet. Och för att komma i fas med mig själv, för att finna mig i denna lodlinje så åkallar jag mitt namn - det som jag bara kan kalla mig själv, nämligen "jag". På engelska skrivet med lodlinjens egen hieroglyf "I" - som i vårt språk finns i det eleganta ordet "i" som betecknar just närvaro. Först därefter är det någon vits att kalla på det stora världsjaget; det som per definition övergår alla definitioner (ak bar = "är större". Än vadå? - Allt.) och som således är subjekt, objekt, verb och adjektiv och pronomen på samma gång i en syntes.

Ergo: OM + I = God!

Den upplevda närvaron av världstillblivelsen och dess förinnerligande ("om") i förening med dess motsats jaget, som existerar i egenskap av förtvivlat ensam utanförstående betraktare av allt det kan reflektera över ("I") leder till en upplevd närvaro av dessa två storheters gemensamma nämnare och källa ("God"). Get it?

Vad säger en agnostisk dogmatiker när h'n fattar att det finns något inombords som ser inte bara kroppen utan även personligheten som ett sorts internetnick man har ett tag; ett specialfall av "hela mig" som jag isolerar, renodlar och förädlar för att under en tid ge uttryck och ta intryck som annars vore omöjliga. Men som förr eller senare har gjort sitt och i processen ställer till med en viss ofrånkomlig obalans som ENKOM kan rättas till i det att jag loggar in igen under ett annat nick som låter en annan sida av mig blomma, befruktas och bära frukt OCH SÅ VIDARE till mänsklighetens fromma och allas vår vidare färd genom tidevarvens spiraler.

............................!

jn, i

Oh my God!

jn, i

[suchanother]

Ibland kommer man till en insikt och skiter i allt.
När allt kommer omkring så är livet och verkligheten den verklighteten som omger oss just i detta ögonblicket.
Sen kan vi alltid intellektualisera detta med fina teorier, älta fram och baklänges. Men hjälper detta oss i vår strävan att förstå?
Samhället priotiterar nyttotänkandet, synd, och ekonomin är motorn.
På något sätt skulle jag vilja "back to basic", hur vet jag inte. Och inte fan vill jag ge avkall på bekvämligheterna heller! Hoppla!

[Viola]

Jn - försöker lära ut övningar i självsuggestion .......
Och lägger upp ett inlägg med suggestiva upprepningar för dem
som läser och tar in

Enligt Ulf Ekmans svärfar ska man börja redan med små späda barn
och viska Jesus i öronen på dem - viska
Jeeeeesuuuuusssss med känsla förstås - inte bara läsa högt......

Ett magiskt mantra för alla Jesustroende.....
Smaka på det - det går lika bra - eller vad som helst bara
du upprepar det nog ofta och med känsla.

Den sanna oförfalskade känslan som inte tappar bort sig och
tror sig vara något annat och som inte används i manipulerande
syfte utan som tillsammans med förnuftet vägleder människan,
den ser jag inte i dessa mantra -

[Zarathrustme]

De som frågade efter EliJah åttahundra år efter hans fysiska frånfälle förutsatte rimligtvis någon form av reinkarnation, wouldn't you say?

Merkava eller ej.

jn, nekrosof

Elia dog aldrig, utan for till himmelen i en vagn av eld.


Det finns kanske en möjlighet att få återfödas för alla dem som lämnar denna värld på detta sätt, jag kan inte svara på det....än...

En annan möjlighet är den som Tjatjana säger, att det är Elias karaktärsdrag eller tjänst som återkommer.

Yttligare en variant är den att vi människor faktiskt återföds.

Zara..Narkosov

[Jonas Nystrom]

Jn - försöker lära ut övningar i självsuggestion .......

Kära "Viola". Det hjälper inte att bara byta nick. Man måste omregistrera sig också. Annars är det inte på riktigt.

jn, tar sig för pannan...

[Viola]

Jn - försöker lära ut övningar i självsuggestion .......

Kära "Viola". Det hjälper inte att bara byta nick. Man måste omregistrera sig också. Annars är det inte på riktigt.

jn, tar sig för pannan...

För mig är det solklart en fråga om suggestion om man ska upprepa
ett ord och upprepa och lägga in emfas..... Vanlig enkel vardagspsykologi
Jag är lika mycket agnostiker med lutning åt ateism fast jag bytt nicknamn - jag vill inte ha ett namn som är kopplat till religion vare sig bakifrån eller framifrån...

Det är du som drar för stora växlar av mitt nickbyte och lägger in dina
tolkningar utifrån dig själv och din livssyn. Så här känner jag när
du lägger ut texten om mig utifrån dina föreställningar:

Tafsa inte på mig!

Inte snällt sagt kanske - men ärligt!

[hovnarr]

till mänsklighetens fromma och allas vår vidare färd genom tidevarvens spiraler

Och sedan? "Sedan" är kanske ett tramsigt ord i sammanhanget. Kanske upphör tiden snarare än att spiralerna/människan kommer till vägs ände. Eller blir den obetydlig - utspädd genom tillförseln av en rad mer intressanta dimensioner? Jesus talade om att vara tillsammans på yttersta dagen; i slutändan har vi kanske inget val. Vissa hårstrån klibbar hårdare än andra på badkarskanten, men... här ska det skuras!

Ibland kommer man till en insikt och skiter i allt.

Really? Jag har inte haft många insikter i livet, men reagens på dem har aldrig varit att jag uppfyllts av en brinnande känsla att skita i allt. Ibland, kanhända, att allt är skit, men det är en annan sak - och rätt så överdrivet.

Enligt Ulf Ekmans svärfar ska man börja redan med små späda barn och viska Jesus i öronen på dem

Tänk om barnen viskade tillbaka, eller om det sken ett himmelskt ljus från deras munnar rätt i ögonen på honom! Då skulle han bli mäkta förvånad tror jag.

Smaka på det - det går lika bra - eller vad som helst bara du upprepar det nog ofta och med känsla.

Men du går väl i alla fall med på att ord har olika kvalitet? Och om vi leker "let's pretend" ett ögonblick så skulle man kunna tänka sig att olika ord har olika effekt i ett magiskt ("let's pretend", sa jag) sammanhang. Prova själv (alltid bra): Välj något könsord och ropa ut det högt i rummet. Välj sedan namnet på valfri tårta och ropa ut det. Jämför sedan efterklangerna.

Zara..Narkosov

Zara! "Vad gör du nu för tiden, varför hör du aldrig av dig, det var alldeles för länge sen vi sågs." Välkommen till forumet åter! Hoppas du stannar. Förresten, något är på G, det känner jag det - har du nåt med det att göra?

För mig är det solklart en fråga om suggestion om man ska upprepa ett ord och upprepa och lägga in emfas..... Vanlig enkel vardagspsykologi

Vad är då suggestion Viola? Man upprepar en sak med emfas. Okej. Och sen då? Man får blåsor på händerna som i gräsklipparmannen, eller stigmata? Inte i detta fall förmodar jag. Det handlar ju som jn skrev om att be-finna:

Sig i en tröskelsituation där de kända resurserna inte räcker till för att på gott eller ont hålla ihop den vedertagna verklighetsmodellen

Låt oss säga att både du och jn har rätt och man alltså tillgriper en slags självsuggestion: um was zu machen? Tja, man vill hålla ihop den vedertagna verklighetsmodellen. På något sätt. Mildra smärtan, ångesten, lidandet, skammen, fruktan - you name it. Köper du det?

Jag tror det. Självsuggestionen du talar om gör alltså, för att prata bildligt och leka "let's pretend" igen, att man finner - eller bringas i kontakt med - någon slags inre ort i sig själv som gör att man uthärdar. Tycker du att det är bra eller dåligt att jn dristar sig att lära ut, eller åtminstone diskutera, något sånt?

§, dismounted

[Viola]

Smaka på det - det går lika bra - eller vad som helst bara du upprepar det nog ofta och med känsla.

Men du går väl i alla fall med på att ord har olika kvalitet? Och om vi leker "let's pretend" ett ögonblick så skulle man kunna tänka sig att olika ord har olika effekt i ett magiskt ("let's pretend", sa jag) sammanhang. Prova själv (alltid bra): Välj något könsord och ropa ut det högt i rummet. Välj sedan namnet på valfri tårta och ropa ut det. Jämför sedan efterklangerna.

Ord har inte självklart samma efterklang. Oret gud har definitivt inte
samma "magiska effekt" för mig som för Jn inte för dig heller antagligen.
Det beror på vad orden har för känslomässig laddning för en och vilken
viljeinriktning man har

För mig är det solklart en fråga om suggestion om man ska upprepa ett ord och upprepa och lägga in emfas..... Vanlig enkel vardagspsykologi

Vad är då suggestion Viola? Man upprepar en sak med emfas. Okej. Och sen då? Man får blåsor på händerna som i gräsklipparmannen, eller stigmata? Inte i detta fall förmodar jag. Det handlar ju som jn skrev om att be-finna:

Kan du förklara dig?

Låt oss säga att både du och jn har rätt och man alltså tillgriper en slags självsuggestion: um was zu machen? Tja, man vill hålla ihop den vedertagna verklighetsmodellen. På något sätt. Mildra smärtan, ångesten, lidandet, skammen, fruktan - you name it. Köper du det?

Jag tror det. Självsuggestionen du talar om gör alltså, för att prata bildligt och leka "let's pretend" igen, att man finner - eller bringas i kontakt med - någon slags inre ort i sig själv som gör att man uthärdar. Tycker du att det är bra eller dåligt att jn dristar sig att lära ut, eller åtminstone diskutera, något sånt?

Självsuggestion kan vara bra för de ändamål du nämner.
Men säger du Jeeeeesus eller OOh my Goood 75 gånger med längtan
och lidelse och till slut kommer det fram en känsla så handlar det
om din egen suggestion och viljeinriktning inte att du har fått kontakt
med något väsen som lystrar till namnet Jesus eller Gud...

[hovnarr]

Ord har inte självklart samma efterklang. Oret gud har definitivt inte samma "magiska effekt" för mig som för Jn inte för dig heller antagligen. Det beror på vad orden har för känslomässig laddning för en och vilken viljeinriktning man har

Visst, allas upplevelser är olika - det visste vi redan. Men även för enbart dig, eller för enbart mig, är upplevelsen av "KÖTTBULLE!" annorlunda än "GUD!" även om det inte är samma skillnad oss sinsemellan. Och det var det som var poängen.

Kan du förklara dig?

Det du kallar suggestion har ett syfte - i detta fall det syfte som jn beskriver och som jag utvecklade i mitt förra inlägg. Och som du säger att suggestion kan vara bra för. Men om vi nu väljer denna vetenskapliga väg ska vi ju inte stanna där, utan måste gå vidare till vi till slut måste inse att vi inte kommer vidare. Se nedan för resonemanget.

Men säger du Jeeeeesus eller OOh my Goood 75 gånger med längtan och lidelse och till slut kommer det fram en känsla så handlar det om din egen suggestion och viljeinriktning inte att du har fått kontakt med något väsen som lystrar till namnet Jesus eller Gud...

Då handlar det alltså om min egen suggestion och viljeinriktning. Denna har på något sätt utökat min förmåga. Titta nu noga på vad jn skriver:

en tröskelsituation där de kända resurserna inte räcker till

De kända resurserna. Inte de egna resurserna. Mantrat har alltså fått dig att komma i kontakt med okända resurser. Och så har skett genom att fokusera på särskilt lämpliga ord av betydelse för dig. Shall we leave it at that?

Sålångt är vi nämligen rätt överens allesammans tror jag. Det är viktigt att lägga märke till att vi ändå är överens fram till en viss punkt. Fram till denna punkt är det mest en fråga om vilka ord vi vill använda: magiska mantran eller ords olika kvaliteter; självsuggestion eller att komma i fas med sig själv. Sedan måste man välja mellan tvivel och tro:

För vad är då upprinnelsen till dessa okända resurser? Vad är det vi, genom suggestion eller vad du vill kalla det, kommer i kontakt med? Visst handlar det om den egna viljeinriktningen, men det är ju ingen förklaring till vad som händer sedan. Hur åstadkomms resursökningen eller minskningen av oron och ångest? Där har jag sett att jn tillhandahåller en förklaring, men inte du, nämligen:

Den upplevda närvaron av världstillblivelsen och dess förinnerligande ("om") i förening med dess motsats jaget, som existerar i egenskap av förtvivlat ensam utanförstående betraktare av allt det kan reflektera över ("I") leder till en upplevd närvaro av dessa två storheters gemensamma nämnare och källa ("God"). Get it?

Naturligtvis behöver ingen förklaring tillhandahållas. Man kan gott säga "jag vet inte var den ökade ron 'kommer ifrån', men jag tror i alla fall inte att det beror på gud", utan att motivera sig. Men det är synd att fräsa till så starkt bara för att jn går och blir lite kristen och fördjupar sig i olika ords kvaliteter och betydelser. Han tar steget ut och pratar om gud och där kan du som agnostiker bara erbjuda ditt reserverade tvivel. Det måste man acceptera som sitt val som agnostiker: att nöja sig med icke-bevisbarheten. Är man inte tillfreds med det går sökandet vidare. Men då får man acceptera att en och annan förkunnande hand kommer och tafsar. Det kräver tillit - och tro.

§

[J R Auk]

Ofta talas det i detta forum om tro i sambad med Gud (gud), men vad menar ni när ni talar om tro? Hur tror ni att tro uppstår?


Zara.

Vad vi inte vet men måste beakta det får vi tro om.
Eller vad tror du?
Och vad tror vi inte om?

Jag skulle kunna vända på det och säga, vad menar du när du talat om att inte tro. När vet du?

[Viola]

Visst, allas upplevelser är olika - det visste vi redan. Men även för enbart dig, eller för enbart mig, är upplevelsen av "KÖTTBULLE!" annorlunda än "GUD!" även om det inte är samma skillnad oss sinsemellan. Och det var det som var poängen.

Ja köttbullen smakar gott ja - men lika lite som det kommer en köttbulle
bara för att jag upprepar ordet så kommer det någon gud.
Men upprepar jag ordet köttbulle nog länge kanske jag får smak-
hallicunationer och saliven rinner till....

Då handlar det alltså om min egen suggestion och viljeinriktning. Denna har på något sätt utökat min förmåga. Titta nu noga på vad jn skriver:

en tröskelsituation där de kända resurserna inte räcker till

De kända resurserna. Inte de egna resurserna. Mantrat har alltså fått dig att komma i kontakt med okända resurser. Och så har skett genom att fokusera på särskilt lämpliga ord av betydelse för dig. Shall we leave it at that?

Att det handlar om min förmåga är jag med på - som exemplet med
köttbullen.

För vad är då upprinnelsen till dessa okända resurser? Vad är det vi, genom suggestion eller vad du vill kalla det, kommer i kontakt med? Visst handlar det om den egna viljeinriktningen, men det är ju ingen förklaring till vad som händer sedan. Hur åstadkomms resursökningen eller minskningen av oron och ångest? Där har jag sett att jn tillhandahåller en förklaring, men inte du, nämligen:

Den upplevda närvaron av världstillblivelsen och dess förinnerligande ("om") i förening med dess motsats jaget, som existerar i egenskap av förtvivlat ensam utanförstående betraktare av allt det kan reflektera över ("I") leder till en upplevd närvaro av dessa två storheters gemensamma nämnare och källa ("God"). Get it?

Om jag fokuserar på något för mig positivt och upprepar ett mantra
så lugnar jag mig själv och upplever mindre oro - det är inte så konstigt.
Hur man upplever mantrat gud beror på egna föreställningar och
vilka kulturella, religiösa kontakter man har. Och så kan man ju
utnyttja kroppens och psykets egna försvarsmekanismer för att få
positiva kickar....

Naturligtvis behöver ingen förklaring tillhandahållas. Man kan gott säga "jag vet inte var den ökade ron 'kommer ifrån', men jag tror i alla fall inte att det beror på gud", utan att motivera sig. Men det är synd att fräsa till så starkt bara för att jn går och blir lite kristen och fördjupar sig i olika ords kvaliteter och betydelser. Han tar steget ut och pratar om gud och där kan du som agnostiker bara erbjuda ditt reserverade tvivel. Det måste man acceptera som sitt val som agnostiker: att nöja sig med icke-bevisbarheten. Är man inte tillfreds med det går sökandet vidare. Men då får man acceptera att en och annan förkunnande hand kommer och tafsar. Det kräver tillit - och tro.

Andra får gärna ge uttryck för sin tro, det jag reagerar mot är att andra
använder mig och applicerar sin tro på mig - och tolkar mig utifrån den.....

[suchanother]

Gud existerar inte. Så enkelt är det.
Människan i sitt försök att förstå världen tillgriper de medel hon har.
Religionen jobbar i motvind, inte konstigt att religionen har störst inflytande i länder som är underutvecklade, inkl. människorna.
Människan har ett behov att "förklara" världen, söka en förklaringsmodel. Men herregud, varför tillgripa religionen som är ärkereaktionär och saknar moral?
Staten&religionen&makten går hand i hand. Så har det alltid varit. Allt annat är bull.

[Zarathrustme]

Zara! "Vad gör du nu för tiden, varför hör du aldrig av dig,

Har haft fullt upp.

det var alldeles för länge sen vi sågs.

Jepp.

" Välkommen till forumet åter!

Tack.

Hoppas du stannar.

Stannar nog inte lika länge som ditt hopp, då hoppet är det sista som lämnar människan.

Förresten, något är på G, det känner jag det - har du nåt med det att göra?

Ärligt talat, jag vet inte. Jag kopplade på tunga artelleriet den där lördagen du vet och lade av på måndagen, vill jag minnas. Sen dess har jag av strategiska skäl legat väldigt lågt på den fronten. Men under dessa dagar jag bad upplevde jag substans i bönen.

Kan tänka mig flera förklaringsmodeller på det du upplever.

1. Krafter sattes i rörelse som du nu börjar erfara.

2. Kraft i rörelse + ditt eget sökande har fört dig närmare Gud och det är det du känner.

3. Kraft i rörelse + ditt eget sökande har ännu inte burit frukt, men du börjar att inbilla dig det.

Om jag skulle vara tvungen att utesluta någon av dessa, så skulle det vara nr 1. Min erfarenhet av bön är nämligen den att jag upplever ett genombrott då det är färdigbett. Något sådant hann jag aldrig erfara.

En gissning skulle vara alternativ 2 (kul i så fall) eller 3.



En liten varning kanske är på sin plats.
Det ligger en fara i att längta efter det övernaturliga. Vad vi bör längta efter är sanning. Om vi låter oss gripas av kärleken till sanningen, så kommer sanningens ande att leda oss in i det övernaturliga.
Om vi är mer intresserade av det spektakulära än av sanning så kanske vi får uppleva det, men till priset av vår själ.

Ödmjukheten är den vaskpannan som skiljer guld från sand och bygger en tyngd i våra liv som stavas Knox.


Zara..

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Vad vi inte vet men måste beakta det får vi tro om.
Eller vad tror du?
Och vad tror vi inte om?

Jag skulle kunna vända på det och säga, vad menar du när du talat om att inte tro. När vet du?

Hur menar du?

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Gud existerar inte. Så enkelt är det.

Och här går jag och tror...

VARFÖR HAR INGEN SAGT NÅGOT?...

Zara..

[Viola]

]

Gud existerar inte. Så enkelt är det.

Och här går jag och tror...

VARFÖR HAR INGEN SAGT NÅGOT?...

Zara..

Huvudet på spiken - varför sa ingen nåt tidigare så man slapp ödsla bort så mycket av sin bästa tid på något obefintligt.....
Skillnaden är bara att jag menar allvar.....

Det fanns väl många som sa egentligen men inte på ett sätt att det
gick in....

[suchanother]

Ibland är sanningen grym!
Men också enkel och ofta befriande.