Vil se

[suchanother]

Jag är världens bästa lyssnare. Har inget hävdelsebehov. Solid ground och sen en rejäl dos sunt förnuft. Paketerad i en muskulös snygg kropp och knopp.

[Avantgardet]

Det lät flummigt, such, för att det är flummigt. Det finns inget autentiskt själv, utan allt vi har att tillgå är beteenden (exempel) vilka andra tillhandahåller oss med, vi är väsentligen imiterande varelser. Därför är det enda sättet att ens närma sig något autentiskt ifråga om "självet" att erkänna det artificiella i hela situationen, endast skådisen är här uppriktig, försåvitt han medger att han spelar en roll.

Jag vet vad det är - och jag vet det inte!
Det har inget namn, ingen ort, ingen art
Jag kan inte ropa på det, inte förklara det
Det är det som får namn när jag ropar
Det är det som får mening när jag förklarar

Mina kursiver ovan. The point being, mening är ett ytfenomen! Där finns inte en sak med en inre mening som vi kan utläsa, utan där finns en tom plats, ett prisma, i vilken vi läser in oss själva. Därför är också det här med ett "autentiskt" själv det värsta bedrägeriet. Eller som Deleuze säger om djupet: "det är ytligheten par excellance". Det finns bara ytor, och just genom att dessa ytor spelar mot varandra så uppstår mening. Något måste upp till ytan för att artikuleras, för att ges form, för att få mening. Djupet söker ge sken av att det förhåller sig annorlunda, och just därför är det den värsta formen av ytlighet. Djup är en yta också det. Det djupaste hos den Andre är dennes hud, ytan där all interaktion med världen äger rum.

Men om du med "vara sig själv" menar blott att slappna av, erkänna situationen som den är, och inte hålla undan, och dölja, det faktum att det är ett skådespel från början till slut så visst, i den meningen kan vi vara oss själva. Genom att ta skådespelet för skådespel, och inte låta sig luras av det bedrägliga skenet - övertygelsen -, så kan vi förmå vara uppriktiga.

Du kan inte ana hur gärna jag skulle vilja tro på det där.

Det där är lögn. Kan du ens finna något som talar emot vad jag påstod, och om inte, varför tror du då något annat om inte just för att du så gärna vill, mot allt förnuft, tro på detta andra? Vad tror du själv i frågan förresten? Vad är det som får dig att tro på att där skulle finnas en kärna till saker och ting? På vad grundar du denna tro? Viljan att där skulle finnas en snuttefilt i himlen?

Som en tumregel skall man inte fästa sin tro till nåt bara för att, utan man skall låta sig övertygas. Annars är tron bara naiv, och man tror egentligen inte alls, utan håller bara fast vid nåt för att man vill det, av ren tjurskallighet. Endast den som tvivlar å det värsta, men hos vilken tvivlet inte förmår nå hela vägen, endast han tror på allvar. Religiös tro, försåvitt den är värd att hänga i granen, utsätter ständigt sig själv för skepsis. Annars är det bara barnafantasier, och avgudadyrkan.

Och, Andreas, nej, det där är en "andemening" som du läser in i mig, inte någon avsikt hos mig. Det säger endast nåt om dig, inte något om mig. Mina frågor och funderingar var helt uppriktiga. Och det här är inget undantag, för precis här stöter vi på samma problem för dig. Hur förmår du avgöra huruvida din tolkning är riktig eller inte? Du antar, och end of story. Precis som du gör ifråga om världens ontologiska beskaffenhet ("andlig"). Det är bara att pervertera det som är, att göra våld på det. Inte att låta sig till-talas av det, och tas i anspråk av det.

Som den enda lärdom jag kan ge en musiker, spela mindre och lyssna mer.

[Skogsälvan]

Du kan inte ana hur gärna jag skulle vilja tro på det där.

Det där är lögn.

Nej, det är ingen lögn, det är en svidande sanning. Du verkar tro att jag hoppar hopprep i såpbubblor vid regnbågen... ja, det gör ont att jag att jag inte har lyckats förklara mig själv bättre, kanske lär jag mig någon gång. Det gör extra ont att just du inte förstår - notera - det är ingen anklagelse.

[Avantgardet]

Du kan inte ana hur gärna jag skulle vilja tro på det där.

Det där är lögn.

Nej, det är ingen lögn, det är en svidande sanning. Du verkar tro att jag hoppar hopprep i såpbubblor vid regnbågen... ja, det gör ont att jag att jag inte har lyckats förklara mig själv bättre, kanske lär jag mig någon gång. Det gör extra ont att just du inte förstår - notera - det är ingen anklagelse.

Du kan ju börja med att söka svara på de frågor jag ställde. Fan vad tröttsamt med er pseudoreligiösa, ni bara blundar och låtsas inte se när sanningen knackar på dörren. Allt för att få behålla er vidskepelse... Bara viker undan. Det är direkt förolämpande, även om det inte är er avsikt.

Om du hävdar att jag har fel så får du väl allt lov att förklara varför jag har fel. Sanning är inte åsikt.

[Skogsälvan]

Jag hävdar inte att du har fel, kan du inte stundtals lägga av med den där defensiva attityden? Precis som Andreas sa så behöver jag hjälp.

[Skogsälvan]

Sparka kan du göra på någon som inte redan ligger ner, det klär dig inte med ett sånt beteende.

[Avantgardet]

Så lågt. Kan det jag skrev ovan ens betraktas som en spark? För någon annan än för en vidskeplig intolerant pseudoreligiös? En sån som gastar om förtryck om man ens frågar den nåt om dess tro.

Tycker inte det verkar som du vill ha hjälp, utan bara uppmärksamhet. Men det kanske är vad du menar med hjälp? Du är ju inte mottaglig för förnuftsargument, utan kör ju bara fingrarna i öronen och lallar på. Tyvärr, jag kan inte hjälpa dig då.

[Skogsälvan]

Ok, nu sårade du mig. Grattis om det var din avsikt.

[Avantgardet]

Men ge dig. Här har man försökt inleda en dialog, men du överväger ju inte ens det man säger, tar en inte ens på allvar annat än när det passar dig. Överallt samma djävla fascistiska förhållande till andra. Går stick i stäv med dina anspråk på att vara "mjuk". Menar, var ligger mjukheten i följande: "VAR MJUK FÖR HELVETE!" Det är inte mjukt alls.

Det är ju bara en act, det är ju bara skenet av mjukhet. Ingen lyhördhet för andra alls, utan bara de yttre attributen av "mjukhet". Lyssnar bara på det du vill höra, inte på det du inte vill höra. Inte på det andra vill eller försöker säga dig, försåvitt det inte passar den föreställning du redan gjort dig på förhand.

Gå tillbaka och fundera på frågorna jag ställde, om inte för att diskutera dem med mig, så för att hjälpa dig själv för du är förmögen därtill. Om det nu alls är hjälp du är ute efter, jag tvivlar som sagt. Om det sårar dig att jag tvivlar, varför skulle det vara värre att jag tvivlar på det du säger än att du tvivlar på det jag säger? See? Kasta för fan inte sten, det här börjar bli barnsligt.

[Skogsälvan]

Tack detsammma, jag hade verkligen helst sett en annan utveckling, men jag får väl ta den som den är och känner för tillfället ingen lust att skriva något mera.

[suchanother]

Inte ett dugg flummigt Avant.
Att problematisera allt är inte så bra. Raka puckar är kanske att föredra ibland. Trots allt består livet och verkligheten av rätt simpla saker; en människa bland andra, vara omtyckt (kanske genom att bidra med nåt, sympati, förståelse, konkret hjälp ibland). Filosofin är en överbyggnad som inte har så mycket med verkligheten att göra. Varje samhällsbygget kräver sin filosofi. Rätt skrattretande att Descartes hålls som en stor filosof idag. Men idag när borgerligheten saknar ideologiskt fundament så länge får Descartes leva i brist på nåt annat. Descartes fyller nämligen två funktioner; a) som filosof, dagens politiker håller alla gamla ideal högt, däribland filosofin som ämne, egentligen fattar de nada, b) Descartes är en ”trygg” filosof då han inte säger ett skit om nuvarande samhället därför fortsätter vi detta träiga nonsens.

Nå, lite off topic igen men men

[Avantgardet]

Ja, och så körde hon fingrarna i öronen istället för att lyssna, och sprang iväg. Skulle jag ha väntat mig nåt annat? I rest my case. Det här leder ingen vart.

[Skogsälvan]

Det där behöver inte ens kommenteras. Jag vill inte säga något illa om dig.

[Avantgardet]

Inte ett dugg flummigt Avant.
Att problematisera allt är inte så bra. Raka puckar är kanske att föredra ibland. Trots allt består livet och verkligheten av rätt simpla saker; en människa bland andra, vara omtyckt (kanske genom att bidra med nåt, sympati, förståelse, konkret hjälp ibland). Filosofin är en överbyggnad som inte har så mycket med verkligheten att göra. Varje samhällsbygget kräver sin filosofi. Rätt skrattretande att Descartes hålls som en stor filosof idag. Men idag när borgerligheten saknar ideologiskt fundament så länge får Descartes leva i brist på nåt annat. Descartes fyller nämligen två funktioner; a) som filosof, dagens politiker håller alla gamla ideal högt, däribland filosofin som ämne, egentligen fattar de nada, b) Descartes är en ”trygg” filosof då han inte säger ett skit om nuvarande samhället därför fortsätter vi detta träiga nonsens.

Nå, lite off topic igen men men

Tycker du förfäktar ett slags implicit cartesianism här faktiskt, med en något falsk konception av vad filosofi är. Filosofi är inte någon "ren teori" (vad nu det skulle vara), utan det är också (eller snarare) något i allra högsta grad konkret (och utöver det också en praxis, en småborgerlig praxis måhända, när den är inlåst på institutionerna, men likväl). Det är konkret i den mening som tänkandet överhuvudtaget är konkret, som ramar för möjliga beteenden. Men visst, jag tar feuerbachteserna på allra största allvar, betraktar mig själv i själva verket som en radikal praxisfilosof. Så jag håller med dig delvis, men tycker att du förenklar, just för att du rör dig med en borgerlig (idealistisk) konception av vad filosofi är. Filosofi, rätt betraktad, är detsamma som (proletariatets) klassmedvetande, och där kommer den, så länge klasskampen pågår, länge till ha en roll att spela. Och detta emedan ideologin alltjämt emanerar ur de rådande omständigheterna och beslöjar sanningen, snarare än avtäcker den.

[Avantgardet]

Det där behöver inte ens kommenteras. Jag vill inte säga något illa om dig.

Men kommentera det gjorde du likväl, undrar just vad den kommentaren uttryckte...

Kan du verkligen klandra mig för att jag tolkar det på det sätt jag gör? Och är verkligen den lämpliga åtbörden att försöka bestraffa mig (genom att säga "något illa om" mig) för att jag tolkar på det sättet? Som jag sade, fascist rakt igenom (men det är väl också typiskt kvinnligt, host, host) ... Om du ogillar det jag säger, ge mig skäl att tänka annorlunda. Eller har jag bara alltför rätt?