Vil se

[suchanother]

Så kom inte med nåt sånt där djävla dravel. Fast å andra sidan, du är ju lite likadan, vägrar lyssna på kritik. Bara viker undan när nån konfronterar dig. Varför skall det medges undantag för just er? Varför skall ni få sitta som nå djävla härskare? Vilket djävla trams!

Det där har du fattat totalt fel.
Jag viker inte undan, se det snarare som att jag respekterar andra och ger alla en chans. Jag har inget narcisstiskt behov att alltid ha rätt.
Wolf unter wölfven. Bemöter varje kritik så gott jag kan. Sen att jag är totalt respektlös är en av mina bästa sidor, har börjat fundera på en diplomatkarriär där min flexibilitet kommer till sin fulla rätt. Har helt vridna drömmar på nätterna där jag stryper folk.

[Andreas]

Håller med Avant här, det ultimata testet med verkligheten som prövosten kan aldrig stjälpa en utan hjälper en.
Sen kan varje människa hamna i en ohållbar situation i sitt vardagliga liv och väljer att fly verkligheten, som Andreas som drog till djungelindianerna och rökte mysko växter. Som ”teknokrat” ler man lite åt dessa desperata småborgerliga nycker. Som om detta stenåldersfolk hade nåt att säga oss.
Samma idiotgrej med Nordamerikas indianer. I populärkulturen framställs indianerna som folk som ”levde med naturen” och detta är tydligen vad vi västerlänningar ska ta efter. Bl. a. framställs ättestupan som nåt hedervärt, som en ritual i en högstående kultur. Sanningen var det motsatta, de äldre valde självmant döden då de var en belastning för samhället. Detta var kutym för levnadsförhållandena var stenhårda och det fanns ingen plats för ”överflödigs”.
Här ser man hur en västerländs efterhandskonstruktion glorifierar en stenålderskultur, ”leva men naturen” är bara bullshit.

Du kan ju se det som en möjlighet också. Kvinnor vill ha harmoni vet du och då behövs något att harmoniera kring. Jag kunde ha nytta av lite starka män att distribuera partner till. Och här snackar jag om kvinnor boende i Sverige, vore ju synd att behöva ge alla till caboclos.

[Zokrates]

Textmassa

Du kan ju se det som en möjlighet också. Kvinnor vill ha harmoni vet du och då behövs något att harmoniera kring. Jag kunde ha nytta av lite starka män att distribuera partner till. Och här snackar jag om kvinnor boende i Sverige, vore ju synd att behöva ge alla till caboclos.

Sen att jag är totalt respektlös är en av mina bästa sidor, har börjat fundera på en diplomatkarriär där min flexibilitet kommer till sin fulla rätt. Har helt vridna drömmar på nätterna där jag stryper folk.

Och här snackar jag om kvinnor boende i Sverige, vore ju synd att behöva ge alla till caboclos.

Helt vansinnigt, är du för kvinnomisshandel Andreas? Att föreslå till en sådan karbunkel att du ska fixa kvinnor åt fanskapet, efter att han precis skrivit att han drömmer om att mörda folk, är ju sjukt, bättre då att låta dina cabolocos ta dem.

[Andreas]

Nu är det ju en bit från text på forumet till den verkligheten. Jag umgås mycket nu med en kvinna från orolig del av Afrika, där det inte finns något som hindrar en tyrannisk man att göra vad han vill med sin/sina kvinnor. Pedofili, våldtäckter, medvetet hivsmittande, och allt du kan tänka dig kan härja fritt. Så tänder de eld på ett bildäck på kvällen och dansar, sjunger och trummar.

Även om jag ibland uttrycker mig dramatiskt, så verkar jag genuint för välmående och harmoni. Detta attraheras kvinnor av och jag är tight förbunden i smärta till vad jag orsakar. Samtidigt kan jag väl känna igen mig i utslagna mäns situation. Alla är del i helheten och alla har möjlighet att börja må bättre. Hopp är livsviktigt.

[Zokrates]

Alla är del i helheten och alla har möjlighet att börja må bättre. Hopp är livsviktigt.

Nähä, få inga idéer nu bara om att "skänka" nån till mig istället. Har en förmåga att sätta kvinnor på piedestal vilket alltid slutat med att de sugit sista blodsdroppen ur mig.

[Logos]

Undrar om det var så smart att börja intressera sig för kabbalan egentligen. Det är duktigt förvirrat med den här skärmen ibland. I synnerhet eftersom jag har liiiite svårt att försöka låta bli att förstå essensen. Och språken... *skakar på huvudet*... jag börjar nog tappa koncepten om jag inte skärper till mig rejält. Hur fan nu det ska gå till. Som tur är så är skärmen inte på hela tiden, då hade jag nog blivit skvatt galen. Allt är dubbelt. Visst; jag ser en skata och sedan ser jag en fasan.  Ska ta fasan (läs skräcken). Och visst ser jag träden, men jag ser ju den andra dimensionen av träden också. Ser fan siffror i blommorna. Fattar absolut ingenting.

Håller du på att "upptäcka" sanningen eller håller du på att omtolka världen på jakt efter den (måste inte nödvändigtvis vara en motsättning)?

Är du mest rädd för att hitta en objektivt giltig sanning eller för att inte hitta en? Att känna att den ständigt ligger runt hörnet?

[transversal]

Så kom inte med nåt sånt där djävla dravel. Fast å andra sidan, du är ju lite likadan, vägrar lyssna på kritik. Bara viker undan när nån konfronterar dig. Varför skall det medges undantag för just er? Varför skall ni få sitta som nå djävla härskare? Vilket djävla trams!

Det där har du fattat totalt fel.
Jag viker inte undan, se det snarare som att jag respekterar andra och ger alla en chans. Jag har inget narcisstiskt behov att alltid ha rätt.
Wolf unter wölfven. Bemöter varje kritik så gott jag kan. Sen att jag är totalt respektlös är en av mina bästa sidor, har börjat fundera på en diplomatkarriär där min flexibilitet kommer till sin fulla rätt. Har helt vridna drömmar på nätterna där jag stryper folk.

Låter som mycket undertryckt aggression där?!?

[Avantgardet]

Auk, varför har du en länk till Ola Magnells låtar?
Den killen skrev en hygglig låt en gång som blev en landsplåga en tid. Men av någon anledning blev han paralyserad av framgången och fastnade i en fålla och i tron på mer framgång skrev han ytterligare femtioelva varianter av den låten.
I princip har han alltså skrivit en enda låt. Vad säger Avant om detta dilemma mellan konstnärskap/kapitalism? Alltså att vara kreativ och samtidigt håva in kulor. Bob Dylan råkade ut för samma öde, därför är det lite konstigt att han idag tar avstånd från sin radikala ungdom, det som var hans elixir och varifrån han hämtade all skapandekraft och skrev några oförglömliga låtar. Eller är han bara en billig kappvändare?

Kan inte uttala mig generellt, men jag skulle ha svårt för att vara kreativ under allt för gynnsamma förutsättningar. Musiken uppstår just där orden inte längre räcker till, som jag ser det. Går att utsträcka resonemanget, man behöver här inte ta "musiken" bokstavligt utan i metaforisk och överförd bemärkelse funkar det också på alla andra konstformer.

Har också problem med Dylan och Magnell - den senare inte för någon monotoni, som du tycks mena vara fallet, utan för att han, precis som Dylan, estetiserar istället för att tala hjärtligt och uppriktigt, och av det skälet blir det urlakat och ryggradslöst. Båda är de kappvändare. Jämför Magnell med Pugh. Pugh är direkt, inga omsvep, rakt på sak, även när han talar i bilder. Därför gillar jag Pugh. Man kan förvisso hävda att denna skillnad är en skillnad i vilken tradition de lutar mest åt, om det endera är den vita eller svarta "folksjälen" som kommer till tals. Utan att göra det till något sådant resonemang, så finns det trots allt en direkthet och uppriktighet i den svarta diasporan som är ganska ovanlig i mer "vit" musik och lyrik, där ornamenten och krusidullerna är huvudsak.

[Avantgardet]

Var ganska mycket upprepningar Algot, egentligen inget som förde diskussionen framåt. Trist, tycker det fanns en hel del där att jobba vidare på...

Nåväl:

Det är du som ser det som en tudelning därför att språket tudelar men det behöver inte vara så IRL, ty i det levande livet kan man göra sitt arbete till bön och gudstjänst, låta dimensionerna i livet genomsyra varandra. Det handlar bara om graden av hängivenhet och äkthet samt vilken mån man "lägger sin själ" i det man gör.

Det här är inte sant. Tudelningen är reell, inte blott något som "jag" gör, utan är en faktiskt föreliggande struktur som förvisso visar sig i mitt uppdelande av dem men som ingalunda uteslutande kan sägas vara något som jag gör. Det är inte två skilda praktiker utan anledning. Det är klart att jag kan syntetisera dem, men det bevisar ju i sig bara det faktum att de redan är uppdelade. Skulle det inte kräva en långt större ansträngning - säg en teoretisk akt -, från min sida att dela upp dem om de inte redan fanns tillgängliga för mig att tala om som just skilda praktiker? Skulle det inte kräva att jag, på egen hand, utvecklade en begreppsapparat för att tala om dem på det sättet? Jag tar som intäkt för deras tudelning att de redan finns tillgängliga i språket på just det sättet - som tudelade -, och att jag måste syntetisera dem som att de ges mig såsom åtskilda.

Så, kort sagt, du undviker problematiken. Eller du glömmer, som Marx säger, att "också uppfostran måste uppfostras".

[Algotezza]

Var ganska mycket upprepningar Algot, egentligen inget som förde diskussionen framåt. Trist, tycker det fanns en hel del där att jobba vidare på...

Finns knappast så mycket som pekar framåt i det du skriver heller... Mest bara kverulans.

Nåväl:

Det är du som ser det som en tudelning därför att språket tudelar men det behöver inte vara så IRL, ty i det levande livet kan man göra sitt arbete till bön och gudstjänst, låta dimensionerna i livet genomsyra varandra. Det handlar bara om graden av hängivenhet och äkthet samt vilken mån man "lägger sin själ" i det man gör.

Det här är inte sant.

Det är alltså en omöjlighet att göra bön/gudssamtal och arbete till en enhet?

Tudelningen är reell, inte blott något som "jag" gör, utan är en faktiskt föreliggande struktur som förvisso visar sig i mitt uppdelande av dem men som ingalunda uteslutande kan sägas vara något som jag gör. Det är inte två skilda praktiker utan anledning. Det är klart att jag kan syntetisera dem, men det bevisar ju i sig bara det faktum att de redan är uppdelade. Skulle det inte kräva en långt större ansträngning - säg en teoretisk akt -, från min sida att dela upp dem om de inte redan fanns tillgängliga för mig att tala om som just skilda praktiker? Skulle det inte kräva att jag, på egen hand, utvecklade en begreppsapparat för att tala om dem på det sättet? Jag tar som intäkt för deras tudelning att de redan finns tillgängliga i språket på just det sättet - som tudelade -, och att jag måste syntetisera dem som att de ges mig såsom åtskilda.

Jag skrev ju så här: i det levande liv kan man göra sitt arbete till bön och gudstjänst, låta dimensionerna i livet genomsyra varandra. Det handlar bara om graden av hängivenhet och äkthet samt vilken mån man "lägger sin själ" i det man gör vilket innebär att jag menar att de just kan förenas, inte att de alltid är det. Jag menar alltså inte att de i praktiken alltid är förenade.

Är det lönt att ha en diskussion där du läser och tolkar lite som du vill utan hänsyn till vad det faktiskt står där? För det diskussionen framåt,  tycker du?

Så, kort sagt, du undviker problematiken. Eller du glömmer, som Marx säger, att "också uppfostran måste uppfostras".

Vilken problematik undviker jag? Vad har för övrigt Marx-citatet med vår diskussion att göra? För att ge något slags tyngd via en filosofisk auktoritet åt vad du skriver? Låt tyngden finnas i dina egna argument i stället. Det övertygar mig bättre.

Hilsen fra Algotezza

[Avantgardet]

Vad är det här för valler?

Har aldrig sagt att de inte går att förena, vad jag däremot, från första början bett om av dig är ett argument för att bönen skulle ha nåt slags förrangsställning i förhållande till andra praktiker. Något sådant argument har du ännu inte gett, bara slingrat dig och nu ett sånt här impotent utfall. Hur är det fatt, är du grälsugen?

Hur förenar du de två praktikerna till en? Är det inte så att en hel del villkor måste vara uppfyllda för att det alls skall kunna bli tal om något sådant, och att det alls inte per automatik är så att dessa redan är uppfyllda? Eller med andra ord, att ditt påstående om att man kan förena dem är ganska substanslöst försåvitt man inte först preciserar vad detta "kan" måste innefatta? (Ta en busschaufför t.ex., skulle han inte bli en direkt trafikfara?) Ungefär lika substanslöst som att säga att alla som inte är handikappade kan jobba. Det funkar ju inte så.

[Algotezza]

:?:

Vad är det här för valler?

Har aldrig sagt att de inte går att förena, vad jag däremot, från första början bett om av dig är ett argument för att bönen skulle ha nåt slags förrangsställning i förhållande till andra praktiker. Något sådant argument har du ännu inte gett, bara slingrat dig och nu ett sånt här impotent utfall. Hur är det fatt, är du grälsugen?

Det beror väl på individen själv vad man sätter först i sin tillvaro, arbeta, supa, be, knulla runt, skriva på detta forum... Att öht tro att det finns något slags objektivt i vad man värderar främst i livet... Är du värdeobjektivist?

Var har jag sagt att bönen har en förrangsställning? Var och en gör väl som han/hon vill. Vill och kan man sätta den främst kan man ju göra det annars kan man skita i det. Varför söka generella förment objektiva lösningar här?

Hur förenar du de två praktikerna till en? Är det inte så att en hel del villkor måste vara uppfyllda för att det alls skall kunna bli tal om något sådant, och att det alls inte per automatik är så att dessa redan är uppfyllda? Eller med andra ord, att ditt påstående om att man kan förena dem är ganska substanslöst försåvitt man inte först preciserar vad detta "kan" måste innefatta? (Ta en busschaufför t.ex., skulle han inte bli en direkt trafikfara?) Ungefär lika substanslöst som att säga att alla som inte är handikappade kan jobba. Det funkar ju inte så.

Det gäller bara att ha lite simultankapacitet (köra inre automatiserad verbalbön som en inre bordun) och att göra det man gör med känsla och inlevelse, på allvar. Även det automatiserade kan göras med känsla, styras av det omedvetna.

Varför skulle det vara svårt?  Varför drar du in handikappade här? Vissa handikappade kan jobba lite grann,  andra inte alls. Finns väl inget universellt svar på frågan vilka som kan det. Skiftar från fall till fall. Liksom det skiftar hur man kan och vill kombinera t.ex. bön och arbete.

Du verkar vilja ha något slags objektiva lösningar på frågor som bara har individuella subjektiva svar. Har man en gudsrelation är den helt subjektiv samt hur man underhåller den och på vad sätt. Finns inget som säger att man öht skall ha en relation till en företeelse som man inte är övertygad själv om existerar.

Hilsen fra Algotezza

[Avantgardet]

Får du det intrycket?

Tycker egentligen bara att du genomgående missar samhällsstrukturerna, och lägger över allt på individen själv. Precis så där desillusionerad som jag menar vara en del av problematiken med den här s.k. "postideologiska" samtiden. "Allt är som sig bör!" "Mår du dåligt? Ta ett piller! Gå en kurs i 'mindfullness', och sen in i ekorrhjulet igen!" Vad som intresserar mig är omdaning av det hela, så att vi från första början inte behöver söka såna skenlösningar. Men du kanske tycker det är fruktlöst att söka åstadkomma något med tänkandet, istället för att bara harva på som vanligt i sina "telepatiska samtal" med Gud (läs: monologer)? Så är jag värdeobjektivist - ser inte varför jag skulle behöva vara det. Motfrågan skulle väl bli: är du värderelativist?

[Algotezza]

Får du det intrycket?

Tycker egentligen bara att du genomgående missar samhällsstrukturerna, och lägger över allt på individen själv.

Ja, men allt ligger inte hos individen och allt inte hos samhället. Vad som gäller i det enskilda falelt får man ju undersöka i det enskilda fallet. Det är inte varken eller utan både-och.

Precis så där desillusionerad som jag menar vara en del av problematiken med den här s.k. "postideologiska" samtiden. "Allt är som sig bör!" "Mår du dåligt? Ta ett piller! Gå en kurs i 'mindfullness', och sen in i ekorrhjulet igen!" Vad som intresserar mig är omdaning av det hela, så att vi från första början inte behöver söka såna skenlösningar.

Man kan väl utveckla sig själv samtidigt som man utvecklar samhället - är det inte möjligt att utveckla sig själv just genom att utveckla samhället? Är det inte den bästa metoden egentligen?

Men du kanske tycker det är fruktlöst att söka åstadkomma något med tänkandet, istället för att bara harva på som vanligt i sina "telepatiska samtal" med Gud (läs: monologer)?

Det är väl också en form av tänkande... Eller?

Framförallt menar jag dock att det är via handling vi åstadkommer något. Åtminstone i yttervärlden.

Vad kan man åstadkomma enbart med tänkandet? Först när teorin prövas och används i praktiken vet vi vad den är värd.

Så är jag värdeobjektivist - ser inte varför jag skulle behöva vara det. Motfrågan skulle väl bli: är du värderelativist?

Frågade bara.

Ja, på sätt och vis är jag ett slags relativist. Min värderelativism innebär att en persons värderingar måste sättas i relation till denna persons samlade erfarenhet för att bli begripliga för omvärlden, eftersom det är denna erfareneht som ligger till grund för värderingarna. Vad som är gott för en är ont för en annan, rätt för en orätt för en annan. Det är bara att se sig om i världen för att få det bekräftat.

Att värdera varandras moral och etik gör vi också utifrån vår erfarenhet.

Men allt är inte lika rätt och gott för mig personligen då jag ju har min personliga erfarenhet som grund för min moral.

Hilsen fra Algotezza

[Avantgardet]

I den meningen "är" också jag värderelativist (även om hela formuleringen nu känns mig något främmande), men jag kan omöjligt gå med på att värderingar är en fråga om blott godtycke.