Att tacka nej

[Avantgardet]

Jag har riktigt svårt att förstå varför jag ska sitta och ha dåligt samvete för att jag inte hoppar i säng med nån hur som helst, likväl känner jag mig något skurkaktig. Som vore det just ingenting begärt av mig, och att jag är en alldeles känslokall och ond djävel som inte ställer upp när ett fruntimmer ber mig. Säkert finns där en norm som säger att som man ska man nappa på allt, i synnerhet om man fått i sig nåra pilsner. Men jag begriper ändå inte, man kan väl inte ha såna krav på en? Och så här är det alltid med hondjur när de är på det humöret (har de väl bestämt sig så spelar det just ingen roll vad fan man säger eller gör), det går liksom inte bara säga "nej" och så är det bra med det, utan det tolkas alltid som att man försöker spela svårfångad eller nåt. Kan tycka att man har den bästa ursäkten när man helt enkelt konstaterar för dem att det är stört omöjligt, min utrustning fungerar inte när jag är packad. Inte ens det tar man på allvar. Till slut så återstår det bara att säga något otrevligt, som man inte vill, eller bara låtsas som ingenting när de klänger på en. Hur man än handskas med situationen får man i slutändan känna sig som en skurk. Okej, hellre det än att ha en massa ångest över nåt själlöst försök till fylleknull. Har väl skonat inte bara en utan två personer därigenom, tycker jag. Grejen är dock att jag är less på det här, och jag har inte en susning om hur man sköter ett avvisande snyggt. Så fråga: Hur tacklar man en sån situation? Hur säger man nej utan att göra nån ledsen, och utan att behöva känna sig som en skurk?

[Zokrates]

Vete fan hur man säger nej, kvinnor har ju väldigt svårt att fatta ett NEJ!

Samma skit har ju hänt även mig, fast de brukar ju böla och böna för att få en dit de vill, sedan deras klassiska kommentar, - Är det nått fel på mig, varför vill du inte ha mig? Bästa sättet att undvika detta dilemma är att helt undvika kvinnor.

[Avantgardet]

Min erfarenhet är dock att det inte hjälper att undvika dem heller när de är så där. De ligger och lurpassar på en, förföljer en, bryter sig in, ingenstans är man trygg. Har riktiga skräckhistorier i detta avseende om hur jag bland annat gått och lagt mig helt ensam, men vaknat upp med ett hondjur omfamnandes mig, och rejält djävla bakfull smugit iväg och plågat mig igenom timmar med TV-shop bara för att slippa, och med ett slags vag förhoppning om att det som symbolisk gest skulle tala sitt eget tydliga språk, men ingalunda. Helt sinnessjukt. Det djävligaste av allt är ju att det bara blir värre om man avvisar dem. Då anstränger de sig sju resor värre istället.

Det hade väl varit okej om man kunde ta det som en komplimang, och så inget mer med det, men det är ju svårt. Snarare blir konsekvensen den att man upplever sig bli mer hämmad, och rädd för att vara sig själv, bara för att slippa såna situationer.

Nu sitter säkert kvinnorna på det här forumet och tycker vi är skitlöjliga, och tänker att de får stå ut med fan så mycket värre saker, och det är inget jag säger emot. Det ändrar emellertid inte på det faktum att det här är en skitjobbig grej. Och genom årens lopp så har jag tamejfan provat på allt. Allt från att påstå mig vara homosexuell till att vara sexuellt avhållsam på grund av religiös övertygelse, men - och det har man ju lärt sig - det tar de bara som "utmaningar". Då skall de "omvända" en och liknande.

Och när det inte går med den där rakt-på-approachen så de vänder de och kör med känslorna som utpressning - "jag vill ju bara att nån ska hålla om mig!". Men du har alltså ingen lösning alls? Inte jag heller, men jag vill hemskt gärna ha en. Varför har man aldrig fått lära sig sånt här?

[transversal]

Du tänker för snävt Avant. Prova med att säga att du har gonorré. Det brukar ta död på det mesta av lusten.

[Avantgardet]

Du tänker för snävt Avant. Prova med att säga att du har gonorré. Det brukar ta död på det mesta av lusten.

Tack!

[Fromm]

Du tänker för snävt Avant. Prova med att säga att du har gonorré. Det brukar ta död på det mesta av lusten.

Tack!

Varför inte berätta den grymma sanningen.
Mitt belöningssystem för sex har kidnappats av ett beroende av droger.

Att hjärnans belöningssystem faktiskt kidnappas av ett starkt beroende kan visas med funktionell hjärnavbildning (se faktaruta på s. 32). I en berömd studie av amerikanen Elliot Steins forskningsgrupp i Wisconsin visade man att samma hjärnområden, som hos friska aktiveras av en video med erotiskt innehåll, knappast alls aktiveras hos kokainister. En video om kokainhantering aktiveras däremot samma områden i belöningssystemet hos kokainisterna som de områden, som aktiveras av den erotiska videon hos kontrollpersoner.

Läs mer i kapitel 12 hjärnans belöningssystem och beroende (12sid) boken Hjärnan (finns på många bibliotek).

[Avantgardet]

Om det ändå vore så enkelt!

Men du vill alltså, hellre än att medge att det kan finnas något sådant som en karl som tackar nej, hävda att jag knarkat sönder "belöningscentrat" (vad skulle det vara?). Nu råkade jag ju vara så här redan innan jag nånsin började knarka. Tyckte som att jag hade lekt av mig som ung, det var inget för mig, egentligen har väl kvinnor överhuvudtaget aldrig varit nåt för mig men nu finns det ju tyvärr inget bättre att välja på.

Visst har droger inverkan på sexlivet, men det är inte odelat enkelt. Vissa grejer tycks snarast göra en mer lättledd i fråga om fruntimmer, medan andra saker låter en behålla distansen så att man redan på avstånd kan avslöja deras lister, finter, trix, och knep. Vissa grejer gör en känsligare för kroppslig beröring, andra gör en direkt okänslig. Vissa av de senare har dock den bi-effekten att de, när man klivit av dem, gör en så hyperkänslig för beröring att en liten lätt sommarbris tvingar en att gå och hänga ut den i en myrstack bara för att bli av med det värsta. Men är det tillräckligt för att man ska vilja ligga med nån?

Personligen, visst, jag må vara ganska asexuell, överlag (enligt de mått mätt som är underförstådda - att man som karl inte får avböja ett sexuellt erbjudande), men så svår är jag inte att få igång. Okej, det finns inget mirakelmedel, jag går inte igång bara för att jag ser ett naket fruntimmer, eller för att nån är och klåfingrar på mig. Men å andra sidan så kan jag tända på en djävla massa olika saker, kan ofta förvåna mig själv såtillvida. Det har mer med tillfälle och situation att göra, men allra mest med om jag överhuvudtaget kan känna mig engagerad i det jag gör. På svamp visade det sig dock att jag var en värdelös älskare, kunde verkligen inte koncentrera mig, utan började med helt andra grejer mitt i allt (vem kan klandra mig?). Lite olyckligt så tog hon det personligt, det må vara hänt, försökte föklara mig i alla.

Mest tänder jag dock på humor och intelligens, och på såna som man vet har kort kvar att lägga också när alla andra spelat ut sina händer. Det säger ju sig självt att det tar tid att komma dithän, och att hela det spektrumet, med nödvändighet, lyser med sin frånvaro i mycket av den "sexkultur" som kommer med det moderna. Finns det ens "intelligenta" porrfilmer? Här verkar det onekligen som Slavoj Zizek har en poäng när han säger att den sexuella frigörelsen inte förmått frigöra oss på det sätt vi inbillat oss. Tabut slår på så sätt att vi helt enkelt inte kan få båda delar. Jag kan tycka det är lite trist vad det gör med vårt sexuella vokabulär, och hur andefattiga våra sexliv därmed blir. Lite synd också att Kevin Smith inte utforskade den kopplingen mer i "Zack and Miri Make a Porno", även om den helt klart berörs. Med det inte sagt, vilket det lätt kan tolkas som, att jag skulle ha nåt emot andefattiga knull i sig, ibland är det ju precis det man vill ha, det jag vänder mig emot är strömlinjeformningen av sexet. Sexlivets anpassning, eller underordnande, till produktionsordningen. På samma sätt som hastigheten på trafiken alls inte bestäms utav några hänsyn till trafiksäkerhet utan av hänsyn till effektiviteten inom företagsverksamheten - vore det inte bra mycket softare att glida runt i 30, småfika, surra, och röka spliffar, än att tokstressa i 110? Att ta sig tid att knulla, och då måste vi tänka "knulla" i en vidare mening, en som inte ger avkall på det fantasmagoriska inslaget. Så, enkelt uttryckt (och pardon my french), jag förvandlar hellre min runkarhand till en präktig kvinna än en präktig kvinna till en runkarhand. Och det är väl hela grejen. Eller som pappa alltid sagt: "det är billigt att runka".

[Ling]

Hmm, läser med förtjusning dina inlägg, som så oftast måste jag medge, med ett o annat undantag.
Men, till ditt problem, antar att du provat med att förklara allt precis som du så utförligt gör här. Men å andra sidan, varför ska man förklara ett nej, vill man inte ha sex så gör man det inte, skit samma om fruntimret tar det personligt. Det är ju ändå inte ditt problem, vänd på det istället då. Fråga hur kvinnan ifråga hade velat ha det om det varit tvärtom, om du hade varit så på och hon inte ville. Är rätt säker på att du då skulle få förståelse för ditt nej.

Det kanske inte är så konstigt att "dina kvinnor" lurpassar på dig och inte vill ta ett nej och till råga på allt inte ger upp utan blir mer uppfinningsrika ju mer du avvisar dom. Du är en intelligent person, till och med spännande i mångas ögon, kan prata huvudet av vem som helst. Klart som korvspad att man då måste få veta hur du skulle vara som älskare också  :twisted:
*skojar lite med dig*

[Avantgardet]

Behöver du inte ligga med mig för att få reda på, jag kan upplysa dig nu på en gång: jag har tillräckligt stor kuk att slippa kompensera på något sätt (muskler eller what not), men jag är tillräckligt lat för att utan förlust kunna ersättas med dildo.

[Ling]

Det var mer information än vad jag var ute efter, dessutom har inte kuk-storleken så mycket med saken att göra, anser jag. Den kan ju som sagt lätt ersättas.

[Avantgardet]

Det är ju det jag säger, vad fan ska man då med mig till? Kan ju ersätta hela karln med dildo! Möjligtvis att jag kan vara ful i mun då...

Helt ärligt är det nog så att det inte går att säga hur jag är som älskare, okej, men det hjälper nog inte heller att ha sex med mig för att få reda på det. I själva verket är det väl en teoretisk abstraktion, och det är lite av problemet som jag ser det. Man skulle få ganska radikalt olika bilder av mig som älskare om man förhörde de stackars fruntimmer som nedlåtit sig till att befatta sig med mig på ett sånt sätt. "Han är så lat", "han är alldeles för djurisk!", "han är helt galet pervers!", "han är det tråkigaste jag varit med om!" osv... Jag törs lova att de allihop skulle ha rätt, men också fel. Rätt såtillvida att jag garanterat uppvisat nämnda drag vid något visst tillfälle, och fel såtillvida att jag vid andra tillfällen uppvisat nåt helt annorlunda. Det beror, som jag ser saken, på vilken situationen är, hur man känner sig, hur man känner den andre osv. Finns nog (tyvärr?) inget sätt jag jämt är på. Och tror det gäller för alla. Tänker inte ens göra tabben att försöka leva upp till nån föreställning som jag eller andra hyser om mig. Dock tycker jag det torde vara självklart att om jag inte är på humör, om jag uppenbarligen försöker slingra mig ur en situation, så lär jag heller inte vara nån bra älskare i den situationen.

[Ling]

Den inställningen delar du nog med en stor del av befolkningen, förutom sexmissbrukarna dock. Klart att situationen/tillfället påverkar lusten, personen som befinner sig framför en i den stunden. Kan inte själv heller säga att jag är på ett visst sätt alltid, det beror ju på.

Men kan det då inte vara så Avant, att ditt kvinnfolk så gärna vill veta detta, efter att ha pratat med dig, spenderat tid med dig....sänder du signaler som är sexuella, eller som åtminstone kan uppfattas som sådana? Ful i mun kan ju vara attraktivt för vissa har jag hört. Ord i sig kan tända även den kallaste bara det är de rätta för den personen, man behöver ju inte ens se personen som säger orden för att känna det.
Rätt har du i att man aldrig ska "ställa upp" på sex bara för att nån annan så gärna vill det. Oavsett man är man eller kvinna.

[Avantgardet]

Fast nej, de brukar sällan vara lika jobbiga när de väl känner mig. Det här är väl snarast ett fenomen som uppstår innan de lärt känna mig. När de väl känner mig så vet de att det inte är lönt, inte bara sådär rätt upp och ner.

Orden hör ju till det fantasmagoriska inslaget i sex, och som aldrig är helt frånvarande, inte ens under själva sexualakten. Det är något jag tycker är rätt fascinerande, med tanke på alla dessa banala djävla fighter som kan äga rum i normala parförhållanden. Jag menar, det finns ingen som rätt och slätt är förmögen att ha sex med precis den personen som är framför en (och här får man ursäkta mig, som karl, att jag har svårt att föreställa mig en sexakt med någon bakom mig, lasta min bristande fantasi för det), utan vi har alltid sex dels med kroppen framför oss men också med de föreställningar vi gör oss om den Andre. Dessa föreställningar är ju aldrig den Andre, som sådan, utan just föreställningar, avgudar, avbilder. Så i själva verket måste det medges att vi har sex också med en annan, en annan som inte alls är personen framför oss (än en gång...). Och hela det spelet som äger rum där i våra hjärnor är ganska intressant i ett sådant perspektiv, och inte minst hur det samspelar med den kropp som det i någon mening "ska" höra samman med.

[Algotezza]

Jag har aldrig behövt tacka nej. Få kvinnor har varit intresserade. Mest bögar. Har väl den utstrålningen.

Är det inte ett I-landsproblem att "behöva" tacka nej till personer som vill ha sex med en?

Hilsen fra Algotezza

[Minded]

Förvisso, men att göra det på fel sätt innebär en rytm som gör Ilandet till Uland... Problemet är önskvärt att kunna hantera, men utan att därigenom också omintetgöra det som uppenbarligen var anledning till dess uppkomst. Vilket, om låter sig göras, implicerar en reell Iland-het.