Creepschool och barnprogrammering

[Minded]

Vi kan väl aldrig utgå från annat än vårt "bästa vetande i stunden", det var ju lite därför jag skrev tidigare om att vi med uppfostran nånstans hoppas att begångna synder skall rättfärdigas av framtiden.

Ah, då begriper jag hur du menade. Vackert, ska tilläggas.

Jag tänkte som mest på det du skrev ganska tidigt i tråden, nåt om omöjligheter och att man liksom bara ska låta folk hålla på med det. Kan ju ha missförstått vad du menade med det, men för mig lät det som att du bara ställde dig utanför allt vad moraliskt (medmänskligt) ansvar innebär.

Om min intention var denna som du säger, hade jag inte yttrat mig i tråden från första början.

(mitt klipp-och-klistrande i nedanstående)

ingen kan påstå sig uteslutande ha ansvar över sina egna ungar, även om det kan kännas tryggt att fly undan i en sån föreställning.

Vi är alltid med och uppfostrar varandra, allihop, hela tiden

Jag håller med vad gäller icke-uppfostran som en typ av uppfostran. En uppfostran som överlåts mer på kollektivets, medmänniskornas överhuvudtaget, ansvar. Vare sig de vill eller inte bör tilläggas.

Om man vill eller inte har som sagt inte med saken att göra - eftersom om relaterar till (tex ser någon framför sig), så gör man detta oavsett dennes humör. Snarare Är det faktiskt så, att en strikt uppfostran inte är reellt möjlig, annat än på en öde ö - eller faktiskt inte ens där.

När man uppfattar någon/något, så relaterar man till det, så förhåller man sig till det - varför man faktiskt uppfostras visst av detta. Det man uppfattar, påverkas man av. Eller gör man verkligen det? Alla som investerar mångmiljardbelopp i dagens reklamindustri, verkar tro det. Och de som är så hårda med att allt är 'business'. Min gissning är att det finns fog för att tro att reklam faktiskt fungerar, oavsett om medveten om det eller inte. Och således, också vad annat man uppmärksammar.

Till och med dessa inlägg nu, detta mitt inlägg, är visst övertygande/uppfostrande i ögonblicket man läser det - liksom allting annat.

Jag vill egentligen inte tala om uppfostran i den snäva meningen, som gällandes blott vad föräldrar (och kanske skola) gör med sina ungar, utan talar hellre om uppfostran i den bredare mening jag skisserade i stycket ovan.

Mina omskrivningar är bara temporära stöd för mig att hänga med i och förstå vad du säger - och få detta bekräftat. Skriv som du vill.

All kommunikation och interaktion är ett ömsesidigt uppfostrande.

Ah. (Och, faktiskt, med reservation för att ingen värdering hör till just ordet uppfostrande - hah, det blir mycket mer iögonfallande när någon annan än man själv använder ordet. Kul.)

Frågan faller alltså tillbaka på "hur beter vi oss bra mot varandra?". Är det att bete sig bra mot den andre att sätta sig över den helt och hållet (som den traditionella auktoritära föräldern eller läraren)? Eller ska vi kanske söka andra sätt, utan dessa fascistiska strukturer? Jag tycker svaret är självklart. Det ni kallar "elev" eller "barn" kallar jag blott och bart medmänniska. Det finns förstås inget som hindrar att man är sträng mot sina medmänniskor, när man anser det vara påkallat, men det finns ingen anledning att degradera någon till ett slags andra klassens medborgare bara för dess ålders skull.

Hur beter vi oss mot varandra. Som Algotezza - Det ligger i våra relationer.
Det som en titel (kostym) medför normellt, är en position som någon slags ledare. Och normen (uppfostran/kulturen?) verkar just på det sättet att man har förtroende för den som leder - enligt psykologisk princip (eg kultur?) om att det som är, har anledning till att vara. Eller bara att det faktiskt är ett jobbigt arbete att förändra något, dvs lättja. Men, om någon enstaka ifrågasätter personen man associerar till titeln, så blir just förhållandet snarare medmänskligt, än ledare/följare. Hönan och ägget, faktiskt - själva ledandet förhindrar visst ifrågasättanden, och att inga ifrågasättanden hörs, främjar ledandet. På tal om makt och faktiskt våld, som jag skrev något om i tråden om medlidande. Någon hade visst det som kritik mot en teori.. önskar bara jag kom ihåg var det diskuterats tidigare, som jag hänvisade till.

Så om jag skulle söka tala i de termer du sätter upp ("uppfostra" respektive "övertala") så skulle jag söka slingra mig ur det snäva begreppsparet och ersätta dem med ett annat ord: sam-tala (den ene bidrar med sitt perspektiv och den andra med sitt, så blir vi båda rikare, eller så låter vi oss båda berikas av varandra - en gammal goding: http://www.youtube.com/watch?v=R12O9MN8qS4). Och ja, så länge man betraktar eleven som just elev så ser man ner på den, och samma sak med barnen.

Jag tyckte bara det var kul att uppfostra och övertala är så slående betydande samma sak, och det faktum att jag aldrig tidigare lagt märke till det - på tal om att inte ifrågasätta det som redan är sen tidigare, och kostymer. Att jag fortsatt hålla mig till dem bör endast ses som en nödlösning, enbart för att förenkla kommunikationen och allas förståelse för fenomenet - liksom filmer är lättare att följa om den onde ser ful och konstig ut och den gode är en ståtlig riddare. Serverat på fat.

[Minded]

Införandet av privata skolor har undergrävt lärarens naturligt auktoritet. Läraren har blivit försäljare av pedagogik och eleven har blivit lärarens kund.

Mmm, det där med auktoritet är också ett relaterande faktum. Skriv förresten gärna lite mer utförligt om vad du tycker och tänker om det hela - istället för att bara basunera ut insinuationer, som om du inte vågar stå för vad du egentligen menar. Prata i klartext - gör inte reklam. Faktum är att bara säga åsikter och hoppas att folk ska uppskatta det är att tala till dem som om de vore mentally challenged, som om de inte skulle förstå sitt eget bästa efter att ha fått vetskap om vad de egentligen utsätts för. På tal om värderingar..

Edit: för övrigt, oavsett om så är fallet eller inte - om du kallar någon för dum i huvudet tillräckligt många gånger, så sätter sig också detta i dennes huvud. Upprepning är alla lärdomars moder. Och det spelar ingen roll om det är på skämt eller inte, effekten är densamma. Dålig uppfostran - på tal om - är att alltid skylla allting på barnet, att berätta för det hur dåligt det är, och säga att det är värdelöst. Steget därifrån till att låsa in det i en källare och slänga bort nyckeln är inte långt. Behandla med respekt, istället för inte. Ge dem en tröja att fylla ut, istället för att förvänta dig mindre av dem. Sånt känns bättre.

Med det sagt, välkommen till diskussionen.

[biggj]

Hejsan!

Tror inte alls att privatskolorna ligger ovan de kommunala. Men helt klart är att dessa privata vinstdrivande skolor utarmar den kommunala skolan allt eftersom!

Kunskapstillväxten hindrandras även från statsmakters och kommuners sida. Idag sker detta på de privata skolorna i ännu högre grad – orsakade av brister i det pedagogiska medvetandet hos många skolpolitiker, pedagoger och andra förståsigpåare.

Man har

* minskat möjligheterna för många barn att få del av förskolans pedagogiska program
* ökat gruppstorleken inom förskolan
* ökat klasstorleken i grundskolan
* bevarat och förstärkt ämnessplittringen på högstadiet
* infört ett kurssplittrat gymnasium och därigenom spolierat klassgemenskapen och möjligheterna till samverkan för att nå de ämnesövergripande målen
* drastiskt minskat resurserna för stödundervisning åt elever, som behöver mer förkunskaper
* underlåtit att påverka läromedelsproduktionen så att den anpassats till läroplanens krav
* underlåtit att sätta stopp för schemasplittringen för eleverna
* låtit elever arbeta i trånga lokaler med dålig ventilation och akustik
* låtit eleverna få förlegade, solkiga och slitna läromedel att jobba med
* låtit en och samma lärare ha flera hundra elever
* låtit elever sakna både hemklassrum och uppehållsrum
* dragit ner på resurserna för skolmaten eller avgiftsbelagt den
* dragit ned på utrymmet för idrott och skapande ämnen
* minskat möjligheterna till praktikarbete på högre stadier.

I övrigt håller jag med Algotezza.

MVH
bigj

[Minded]

I själva verket är det emellertid ett väletablerat faktum, att ett mera diversifierat utbud av skoltjänster och rikare valmöjligheter favoritiserar de förmögna och inflytelserika familjerna. Vare sig sådana effekter är avsiktligt eftersträvade eller tillkomna av en slump så ökar de utrymmet för ekonomisk och social ojämlikhet.

Om detta är sant, borde det gälla för allting av samma princip. Det kan faktiskt stämma - även om jag inte är övertygad. Det som talar för det är, som nämnts i tråden, att barn lyssnar inte till vad som sägs, utan härmar vad som görs. Dvs att om man växer upp i en viss 'atmosfär', så är man mer sannolik att fortsätta i denna anda. Och mycket bråk och slagsmål, så är detta tydligen lätt att relatera till också senare i livet. Om stilla och lugnt, så undviks bråk och slagsmål också senare i livet.

intressant när man studerar fenoment privatskolor med vinstintressen. För Hirsch skrev vidare att:

"Om man såg till att den högre utbildningen blev ett mindre säkert medel att uppnå eller bevara ett ekonomiskt övertag, skulle det finnas mindre anledning att konkurrera om den positionella nyttighet, som kvalificerad undervisning representerar. Ungdomarna och deras föräldrar skulle bli mindre angelägna att välja skoltyp och utbildningslinje med tanke på vad de kan betyda för ett snabbt tillträde till högavlönade jobb, och de skulle lägga större vikt vid frågan huruvida valet motsvarar de berörda ungdomarnas läggning och intellektuella resurser."

Om det är så, så relaterar det till själva vinstintresset. Men det är inte bundet till någon form, oavsett om staten styr eller om marknaden. Det är ett mänskligt drag - överlevnadsinstinkten. Gå till en pub någonstans på stan, som benämns köttmarknad. Och se att så är fallet. Eller så är det inte ett mänskligt drag alls, bara en pervertion av det ursprungligt mänskliga.
Hur menar du att en ändrad form skulle kunna förändra det? Eller snarare, vilken form skulle förändra det, och varför?

[Fromm]

Införandet av privata skolor har undergrävt lärarens naturligt auktoritet. Läraren har blivit försäljare av pedagogik och eleven har blivit lärarens kund.

Mmm, det där med auktoritet är också ett relaterande faktum. Skriv förresten gärna lite mer utförligt om vad du tycker och tänker om det hela - istället för att bara basunera ut insinuationer, som om du inte vågar stå för vad du egentligen menar. Prata i klartext - gör inte reklam. Faktum är att bara säga åsikter och hoppas att folk ska uppskatta det är att tala till dem som om de vore mentally challenged, som om de inte skulle förstå sitt eget bästa efter att ha fått vetskap om vad de egentligen utsätts för. På tal om värderingar..

Edit: för övrigt, oavsett om så är fallet eller inte - om du kallar någon för dum i huvudet tillräckligt många gånger, så sätter sig också detta i dennes huvud. Upprepning är alla lärdomars moder. Och det spelar ingen roll om det är på skämt eller inte, effekten är densamma. Dålig uppfostran - på tal om - är att alltid skylla allting på barnet, att berätta för det hur dåligt det är, och säga att det är värdelöst. Steget därifrån till att låsa in det i en källare och slänga bort nyckeln är inte långt. Behandla med respekt, istället för inte. Ge dem en tröja att fylla ut, istället för att förvänta dig mindre av dem. Sånt känns bättre.

Med det sagt, välkommen till diskussionen.

Tack för inbjudan och jag uppskattar ditt långa påpekande. Förstår att ämnet skola berör dig vilket är bra.  

Håller du inte med om att lärarens auktoritära position har skiftat gentemot eleven?
Om du vore en privatlärare som tex. lyfter lönen från bara 2-3 familjer bör det framgå tydligare.

Läraren är då mycket beroende av att eleven tycker om honom som person.

[Avantgardet]

Du psykologiserar lite i onödan i fråga om reklam, Minded, och jag skulle hävda att det är en miss, en väsentlig miss. Det är självklart att reklam "fungerar", men man måste tänka vidare än man vanligtvis gör. Det är inte frågan om att endast nå en viss "påverkan" hos en presumtiv mottagare av reklamen, utan reklamen säljer också sig själv, som branch; den finns ju, eller hur? Och den kom väl knappast till världen i exakt befintligt skick? Ända sedan begreppet "reklam" myntades (och också innan, långt innan) har reklamen verkat och påverkat, på en rad olika sätt. Den är till och med och verkar i din text, och nu också min. Vi håller således också liv i den i en viss mening. Denna reklamens verkan kan också belysas på ett annat sätt. Kan du till exempel komma på nån enda produkt, får vara hur bra som helst (ta nån historisk uppfinning om så skulle vara, ta hjulet för fan), som skulle ha sålt ett endaste ex om det inte gjordes reklam för den?

Visst, reklamen såg annorlunda ut för, det kanske bara var du som berättade för din granne om nåt lyckat experiment med en ny grunka som du köpt på marknaden, och han du köpte den av hade fått berättat för sig i sig tur och så vidare... allt: reklam! Reklam är väsentligen processen att sätta en potentiell kund i kontakt med produkten, inte att "övertyga" honom att köpa den per se, utan att helt enkelt uppta hans eller hennes sinne, sno åt sig hans eller hennes uppmärksamhet.

Om du tittar närmre på saken så ser du också att det är exakt det, och inte att försöka "sälja" nån produkt, som reklamen sysslar med. Till exempel med färger, dofter, vissa betydelsebärande "ikoner" av olika slag (av slagen nakna frunttimmer, framgång, och ständiga djävla leenden och liknande), i själva verket allt som kan tas till för att stjäla vår uppmärksamhet tar den också till. Men en stöld av vår uppmärksamhet är också en stöld av våra liv, som vi hade kunnat leva dem annorlunda, tänkt, känt, och utforskat, uppdagat, världen annorlunda.

Kapitalismens inre logik vill att det enda vi ska vara är konsumenter, det är det enda vi ska tänka på [varor], medan vi inte producerar vill säga (eller gärna då också, i den mån det är möjligt), för på så sätt kan tillväxten också ökas så mycket som möjligt - allt annat skall försakas, blott varuhungern bestå! Människan blir blott en funktion för kapitalet att förmera sig självt. För det döda arbetet (kapitalet) att vinna herravälde över det levande. Världen träder tillbaka och fram träder den Stora Varan. Människorna själva blir till varor, allt går att köpa och sälja, till och med det som tidigare var motsatsen till något köp eller säljbart. Jag lovar att det kommer inte dröja länge innan vi får se nåt slags retreat där man köper sig fri för en stund från att köpa, eller vänta... det finns väl redan? Hur skruvad är inte redan denna logik?

Och det är det här jag motsätter mig med Algotezzas och BigJs resonemang här, de tar alldeles för lätt på begreppet "kunskap". Den "kunskap" som de menar "sjunka" (som vore den en kvantitet och inte snarare en kvalitet), vad är den? Hur vi blir duktiga konsumenter? Fuck that! Skit ner er! Varför ska vi vara så måna om att hålla sån "kunskap" vid liv överhuvudtaget? Men istället för att tänka till, och lära eleverna ifrågasätta (vilket förstås aldrig går att lära ut, utan bara uppmuntras, och viktigt för att åstadkomma det är att just lägga den egna auktoriteten på hyllan), kanske rent av uppmuntra dem att bygga upp nåt nytt och bättre, så månar de här "lärarna" om sina egna jobb, håller varandra om ryggen, och faller in i kören som sjunger den ideologiska försvarsmekanismens sång. Välkommen till verkligheten.

[Minded]

Håller du inte med om att lärarens auktoritära position har skiftat gentemot eleven?

Det vet jag inte, däremot inser jag att du är för en viss form av det hela. Som jag tror jag sa till BigJ också - Vilken är formen du tror ska fungera bättre än dagens, och varför tror du att den kommer fungera bättre?

Kom med argumenten efter att du täckt av din skapelse, inte före.

[Minded]

Du psykologiserar lite i onödan i fråga om reklam, Minded, och jag skulle hävda att det är en miss, en väsentlig miss. Det är självklart att reklam "fungerar", men man måste tänka vidare än man vanligtvis gör.

Varför är det en miss?

Det är inte frågan om att endast nå en viss "påverkan" hos en presumtiv mottagare av reklamen, utan reklamen säljer också sig själv, som branch; den finns ju, eller hur? Och den kom väl knappast till världen i exakt befintligt skick? Ända sedan begreppet "reklam" myntades (och också innan, långt innan) har reklamen verkat och påverkat, på en rad olika sätt. Den är till och med och verkar i din text, och nu också min. Vi håller således också liv i den i en viss mening. Denna reklamens verkan kan också belysas på ett annat sätt. Kan du till exempel komma på nån enda produkt, får vara hur bra som helst (ta nån historisk uppfinning om så skulle vara, ta hjulet för fan), som skulle ha sålt ett endaste ex om det inte gjordes reklam för den?

Visst, reklamen såg annorlunda ut för, det kanske bara var du som berättade för din granne om nåt lyckat experiment med en ny grunka som du köpt på marknaden, och han du köpte den av hade fått berättat för sig i sig tur och så vidare... allt: reklam! Reklam är väsentligen processen att sätta en potentiell kund i kontakt med produkten, inte att "övertyga" honom att köpa den per se, utan att helt enkelt uppta hans eller hennes sinne, sno åt sig hans eller hennes uppmärksamhet.

Om du tittar närmre på saken så ser du också att det är exakt det, och inte att försöka "sälja" nån produkt, som reklamen sysslar med. Till exempel med färger, dofter, vissa betydelsebärande "ikoner" av olika slag (av slagen nakna frunttimmer, framgång, och ständiga djävla leenden och liknande), i själva verket allt som kan tas till för att stjäla vår uppmärksamhet tar den också till. Men en stöld av vår uppmärksamhet är också en stöld av våra liv, som vi hade kunnat leva dem annorlunda, tänkt, känt, och utforskat, uppdagat, världen annorlunda.

Kapitalismens inre logik vill att det enda vi ska vara är konsumenter, det är det enda vi ska tänka på [varor], medan vi inte producerar vill säga (eller gärna då också, i den mån det är möjligt), för på så sätt kan tillväxten också ökas så mycket som möjligt - allt annat skall försakas, blott varuhungern bestå! Människan blir blott en funktion för kapitalet att förmera sig självt. För det döda arbetet (kapitalet) att vinna herravälde över det levande. Världen träder tillbaka och fram träder den Stora Varan. Människorna själva blir till varor, allt går att köpa och sälja, till och med det som tidigare var motsatsen till något köp eller säljbart. Jag lovar att det kommer inte dröja länge innan vi får se nåt slags retreat där man köper sig fri för en stund från att köpa, eller vänta... det finns väl redan? Hur skruvad är inte redan denna logik?

Hittills är jag helt med dig, med undantag att jag inte är övertygad riktningen som du verkar vara. Kapitalism ser jag normellt som ett skällsord, men just också normellt. Övertyga mig gärna.

Kanske begriper jag dock inte djupet du verkar vilja peka på - fortsätt läs. Verkar jag ha missat något?

Hmm. Fram tills nu, nu är jag inte längre säker på saken, så har jag tänkt att innehållet inte är bundet av formen. Detta är fö huvudsakligen ett resultat av att jag börjar begripa språket och din syn på det. Men men. Demokrati och kommunism. Tyranni eller valfritt annat. Alla 'definitioner' av styrsätt ('vad' - i viss motsats till 'hur'), är idealt samma sak. Om man väljer att se positivt på det, så kan de alla leda till det som är perfektion av styrskick - egentligen ca vad som är infrastrukturen av just en struktur. Den demokrati vi har i västvärlden idag har distinkta drag av tyranni, och en tyranni någonstans har också Någonstans drag av demokrati. Det är också en möjlighet att kalla en djurisk hierarki för tyrannisk, eftersom den inte är folkvald annat än under ca tvång och hot. Eller, ett mer jordnära exempel - kommunikation. Nu i vanligt prat finns olika sätt att kommunicera. Det som exempelvis skiljer sarkasm från icke-sarkasm kan vara ett tonfall, eller någonting annat. Men poängen är att detta någonting annat inte alltid ryms i de faktiska orden. Då är det ungefär Hur något sägs, istället för vad som tydligen sägs.

Och det är det här jag motsätter mig med Algotezzas och BigJs resonemang här, de tar alldeles för lätt på begreppet "kunskap". Den "kunskap" som de menar "sjunka" (som vore den en kvantitet och inte snarare en kvalitet), vad är den? Hur vi blir duktiga konsumenter? Fuck that! Skit ner er! Varför ska vi vara så måna om att hålla sån "kunskap" vid liv överhuvudtaget? Men istället för att tänka till, och lära eleverna ifrågasätta (vilket förstås aldrig går att lära ut, utan bara uppmuntras, och viktigt för att åstadkomma det är att just lägga den egna auktoriteten på hyllan), kanske rent av uppmuntra dem att bygga upp nåt nytt och bättre, så månar de här "lärarna" om sina egna jobb, håller varandra om ryggen, och faller in i kören som sjunger den ideologiska försvarsmekanismens sång. Välkommen till verkligheten.

Mmmm. Den här är stor. Håll ingenting och ta heller inte emot något. Med reservation för det som är just gott. So that which is good may flourish.

[Algotezza]

Och det är det här jag motsätter mig med Algotezzas och BigJs resonemang här, de tar alldeles för lätt på begreppet "kunskap". Den "kunskap" som de menar "sjunka" (som vore den en kvantitet och inte snarare en kvalitet), vad är den?

Jag vill nog hellre tala om kunskap OCH färdigheter, förmågor, som ju går hand i hand. Inte bara tala om kunskap isolerat för vad är den om den inte omsätts i något praktiskt handlande? Jag talar här t.ex. om förmågan att uttrycka sig i tal och skrift  i något språk, förmågan att tänka och analysera, till skillnad från att bara tycka. Hur ofta hör jag inte omotiverade åsikter "motiveras" med: "Man får tycka vad man vill! Det är ett fritt land!"

Nu har man gjort jämförelser mellan olika länders ungdomars förmåga att t.ex. lösa matematiska problem och där ligger svenska ungdomar idag sämre till än tidigare. Visst kan man fråga sig vad det är man mäter och vilken nytta ungdomar har av att kunna räkna. Många studenter måste idag gå ett extra-år innan de kan börja på en naturvetenskaplig utbildning på universitet och högskola. Men det är naturligtvis skit med högskoleutbildningar så varför skulle de behöva gå ett extra-år? De kan väl annat man kan ha glädje av i livet som kvalitativt smäller lika högt som att kunna räkna en massa tal till ingen nytta. De kan sms:a och ja, använda mobil och mp3-spelare, använda msn messenger, ja, en hel massa modernt och bra... Alla är jätteduktiga på DATA och kan ladda ner filer...

Det intressanta och lite patetiska är att lärare på gymnasiet undrar vaffan man sysslar med på grundskolan när eleverna kommer så dåligt förberedda till gymnasiet och på högskolan undrar man vaffan man håller på med på gymnasiet... Förruttnelsen sprider sig nerifrån och upp..

vi blir duktiga konsumenter? Fuck that! Skit ner er!

Vem pratar om konsumtion? Vabah!!! Jag talar om förmågan att tänka självständigt och att uttrycka sig, att ha lite allmänbildning i bagaget så man känner till lite idiomatiska uttryck och litterära klassiker. Men vad skall man med det till? Det går ju bra att säga dra alla över en kant! Vem fan orkar läsa Strindlund och Skakespjut idag?

Jag talar om förmågan att tänka och analysera. Går inte att lära ut direkt via råplugg men indirekt t.ex. genom att själv vara ett exempel på en person som kan tänka kreativt och självständigt. T.ex. genom mitt eget ständiga flöde av ordlekar och ordvitsar på allvarets grund. Så de skall vakna till en smula, tänka till....

Bakom mycket som idag kallas läs- och skrivsvårigheter finns svårigheter att tänka! Menar i all fall jag... Men man får inte säga att ungdomarna inte kan tänka utan det måste lindas in i bokstavskombinationer och diagnoser som inte skuldbelägger någon. Att skuldbelägga är jättefarligt. Det riskerar bryta ned den uppblåsta självbilden på nolltid!

Och elevers förmåga till självvärdering och att skapa en realistisk självbild är ju nästan bortom all räddning. Minsta möjliga arbetsinsats för största möjliga utdelning vad gäller betyg. Iofs begripligt. När man sedan inte får sitt önskade MVG därför att man varit en notorisk slöhög och skolkare under kursens gång kan man lägga ner hur mycket energi som helst på att försöka tjata sig till ett högre betyg. Man stalkar sina lärare och föräldrarna hjälper till. "Min lilla Stina skall bli jurist och hon behöver ett MVG i Svenska B!" Det hade varit lätt kirrat på en privatskola!

Så, Avantgardet, välkommen till dagens skolverklighet med ungar som mår dåligt, skolkar, har feta ryggsäckar med problem utanför skolan med ditin. När föräldrarna abdikerat som föräldrar är det tydligen skolans uppgift att försöka uppfostra ungarna på gymnasiet. Hur lätt är det? Det kräver månader av tjat för att de ens skall börja  ta med sig blyertspenna eller penna öht till proven! Men det lyckas jag aldrig med fullt ut. I trean kan de komma när det är dags för prov och fråga: "Kan jag få låna en penna?" Men senaste mobilen och iPoden kan de sitta och leka med i st f att lyssna på läraren eller  delta i grupparbeten och diskussioner eller något öht. Välkommen till den verklighet som är min dagliga verklighet som gymansielärare!

Och vad då konsumtion? Som om det handlade om att göra ungarna till lydiga konsumenter! Var har du fått det ifrån? Det blir de ju ändå, dessa köpstarka tonåringar. Varför skulle jag behöva lära dem det? Trams! Nej, jag vill lära dem tänka och argumentera, läsa och skriva, tänka och tala, tänka och skriva kreativt. Basala saker. Men nödvändiga. Om man vill ha något slags livskvalitet bortom konsumismens skenkvalitet!

Varför ska vi vara så måna om att hålla sån "kunskap" vid liv överhuvudtaget?

Vad tusan menar du med "sådan kunskap"? Att bli konsumenter? Det är de förbannat bra på att utbilda sig till på egen hand. Behövs ingen skola alls för det.

istället för att tänka till, och lära eleverna ifrågasätta (vilket förstås aldrig går att lära ut, utan bara uppmuntras, och viktigt för att åstadkomma det är att just lägga den egna auktoriteten på hyllan), kanske rent av uppmuntra dem att bygga upp nåt nytt och bättre, så månar de här "lärarna" om sina egna jobb, håller varandra om ryggen, och faller in i kören som sjunger den ideologiska försvarsmekanismens sång. Välkommen till verkligheten.

Vad snackar du om? Vet du vad du snackar om? För mig finns ingen "naturlig" lärarauktoritet som gått förlorad. Den enda auktoritet jag har, om jag alls har någon, har jag i kraft av min kunskap och mina förmågor och min förmåga att inspirera eleverna att tänka själva och att tänka kreativt. Genom det goda exemplets makt...


Vad då för ideologiska försvarsmekanismer? Vad snackar du om?

Vad är det för verklighet du välkomnar mig till? Din märkliga bild av verkligheten eller den skolverklighet jag vistats i nu i över 25 år?

Hilsen fra Algotezza

[Minded]

Tror inte alls att privatskolorna ligger ovan de kommunala. Men helt klart är att dessa privata vinstdrivande skolor utarmar den kommunala skolan allt eftersom!

Du nämner privatiseringen som anledning till nedastående, om jag förstår dig rätt.

Kunskapstillväxten hindrandras även från statsmakters och kommuners sida. Idag sker detta på de privata skolorna i ännu högre grad – orsakade av brister i det pedagogiska medvetandet hos många skolpolitiker, pedagoger och andra förståsigpåare.

Ärligt talat, det som känns dubbelmoral med dina inlägg är att du talar illa om privatisering och vinstintresse - men du gör det själv med formen av ett brinnande vinstintresse. Du kanske har något att säga om det?

Dessutom, vilken form förespråkar du, och vad gör denna bättre?

[Fromm]

Håller du inte med om att lärarens auktoritära position har skiftat gentemot eleven?

Det vet jag inte, däremot inser jag att du är för en viss form av det hela. Som jag tror jag sa till BigJ också - Vilken är formen du tror ska fungera bättre än dagens, och varför tror du att den kommer fungera bättre?

Kom med argumenten efter att du täckt av din skapelse, inte före.

Min skapelse är kritik av det nuvarande skol systemet. Skolan var bättre på 60-70 talet för både elever och lärare.
Är läraren osäker på sin inkomst känner eleverna av det och lärandet blir lidande.

Inser du inte att läraren är beroende av dem som betalar hans lön?
Staten skulle kunna kräva pedagogisk kvalitet. Den privata skolan kräver nöjda elever (kunder).

[Kallekula]

"Den privata skolan kräver nöjda elever (kunder). "

Fel den privata skolan har krav från sin kund staten(medborgarna). Så det handlar om vad staten ställer för krav.

Om den kommunala skolan visar sig uppfylla kundens, statens/ medborgarna, krav bättre än det privata alternativet ska givetvis uppdraget gå till kommunen, och vise versa. Inget konstigt i det.

[Minded]

Staten skulle kunna kräva pedagogisk kvalitet. Den privata skolan kräver nöjda elever (kunder).

Och tills staten gör detta vill vi ha reda på Hur detta reellt ska skötas. Vad är pedagogisk kvalité? Hur kan den beskrivas, hur kan den kännas igen? Hur kan god pedagogik skiljas från sin negation, dålig pedagogik? Att hoppas att staten sköter det är en sak, men det är mycket mer tillfredsställande att veta att man själv känner igen den när man väl ser den.

Min skapelse är kritik av det nuvarande skol systemet. Skolan var bättre på 60-70 talet för både elever och lärare.

Det är okej, men det är negativt orienterat - vilket till sin natur bara begränsar. Det är ok att säga att någonting är dåligt, men det är (inte bara för dig själv) mer hälsosamt att också ha en positiv vision. Vad på 60-70talet var bättre, och varför? Om du tar reda på det, så är vi steget närmare ett reellt mål att sikta på, istället för att bara bua åt något annat.

Är läraren osäker på sin inkomst känner eleverna av det och lärandet blir lidande.

Inser du inte att läraren är beroende av dem som betalar hans lön?

Menar du att det monetära systemet är vad som är anledningen till att vi idag tydligen har en 'sämre pedagogisk kvalitet' i skolorna? Den kan det faktiskt ligga en del i. Utveckla det gärna.

[Minded]

Avantgardets poäng, som jag förstår den, är den inneboende svagheten i att följa konceptet att 'bara eftersom att det är så nu, så rättfärdigar detta att det ska fortsätta vara så'. Vilket i sig är viss motsats till att faktiskt bedöma och därefter värdera. Det tidigare är mer processen omvänt - värdera först, och bedöm därefter dess validitet.

Och jag antar (notera, inte bara gissar) att det faktiskt ligger Mycket av sanning i detta. Generellt/principiellt i formen av detta koncept, och specifikt/på saknivå så uttrycks detta just i hela vårt förhållningssätt till bla fostran.

[Fromm]

Staten skulle kunna kräva pedagogisk kvalitet. Den privata skolan kräver nöjda elever (kunder).

Och tills staten gör detta vill vi ha reda på Hur detta reellt ska skötas. Vad är pedagogisk kvalité? Hur kan den beskrivas, hur kan den kännas igen? Hur kan god pedagogik skiljas från sin negation, dålig pedagogik? Att hoppas att staten sköter det är en sak, men det är mycket mer tillfredsställande att veta att man själv känner igen den när man väl ser den.

Kvalitets revisorer skulle kunna utvärdera och hjälpa läraren. Det är bara frågan om kostnader.

Är läraren osäker på sin inkomst känner eleverna av det och lärandet blir lidande.

Inser du inte att läraren är beroende av dem som betalar hans lön?

Menar du att det monetära systemet är vad som är anledningen till att vi idag tydligen har en 'sämre pedagogisk kvalitet' i skolorna? Den kan det faktiskt ligga en del i. Utveckla det gärna.

Det är gör jag ju, precisera frågan? Se på hundar de vet vem som ställer fram matskålen så gör även människan.
Man biter inte dem som föder en.