Creepschool och barnprogrammering

[Kallekula]

Om elevernas prestation mäts av tex Skolverket/Skolinspektionen, som en oberoende instans, så spelar det ingen roll vad rektorer lovar eller vad det sätts för betyg lokalt på en skola, i det långa loppet.  Då fuskas det och privatskolan, eller kommunal om så skulle vara fallet, som agerar på så sätt ska förlora tillstånd att undervisa. Den lärare som sätter felaktiga betyg medvetet ska självklart avskedas när kontroll göres.

Sedan kan Skolverk/Skolinspektion mäta på en rad andra punker som vi medborgare vill.

Konsekvens ökad kavlite när alla skolor anstränger sig lite etxra.

Resurser till skolan en annan diskussion. Vad skolan ska lära ut, gällande normer som inympas (det AV är inne på) är också en annan femma.

Visar det sig enligt kriterier satta att kommunala skolor gör jobbet bättre så visst ge nycklarna till dem. Skulle privatskolorna vara bättre. Över med nycklarna dit. Självklarheter, men ändå ska vänstern koka soppa på en spik.

[Logos]

Det är rätt svårt att kontrollera betygssättning med dagens system då det i många kurser är ytterst subjektivt och det finns stor möjlighet till lokal "tolkning" (vilket faktiskt uppmuntras). Det är bara i vissa solklara fall som det är uppenbart att oegentligheter har förekommit.

Ett alternativ som verkar vara på gång är en övergång till fler "nationella prov", en modell som används bland annat i Storbrtiannien. Problemet med det blir en väldigt styrd och icke-kreativ undervisning. En mycket smidigare lösning är att helt enkelt skippa betygen och låta det kreativa lärandet stå i fokus. Möjligtvis kan ett omdöme för "fullföljd kurs" finnas kvar. Tänk vad mycket tjafs och onödig byråkrati som skulle slopas!

[biggj]

Hejsan!

Håller helt med Logos i det han skriver. Att skapa en jätteapparat som skall syssla med at sätta ihop en massa nationella prov - då, om någonsin, skapas ett stelt och en helt verklighetsfrämmande utbildning som mer fördummar än utvecklar! Det blir ingen tid över för undervisning och lärande - bara korvstoppning.

Och naturligtvis skall betygen bort, de är ju enbart till för att försvåra och dämpa, eller rentav, leda käpprätt åt skogen vad gäller elever med ett kritiskt tänkande! Subjektiva betyg är totalt hopplöst - och objektiva betyg existerar ej!

Det värsta är dock de graderade betygen, som verkligen hindrar kunskapstillväxten. Dess tillskyndare har aldrig kunnat förklara på vilket sätt de graderade betygens effekter på kunskapstillväxten ter sig. Vilket är olyckligt eftersom kunskapstillväxten är skolans överordnade mål, och betygen är det instrument som mer än andra kommit att styra verksamheten i skolan.

De graderade betygen:

Fördärvar självförtroendet och därmed motivation och studieförmåga för många elever, som misslyckats med att lära sig samma saker i samma takt som de högpresterande och snabba kamrater, som de ideligen jämförs med.

Minskar den undervisningstid som står till förfogande för kunskapstillväxten, eftersom så mycket tid och kraft går åt för att sortera eleverna istället för att undervisa dem. Man skall förbereda prov, genomföra dem, rätta dem och efterbehandla dem. För gymnasiekurser på 30-40 timmar tar detta en alltför stor andel av lektionerna i anspråk

Snedvrider innehållet i undervisningen från det mycket meningsfulla till det mindre meningsfulla eftersom många av de viktigaste måltyperna inte går att betygsätta med den grad av ”rättvisa” som krävs. Bland kunskaperna är det de minst värdefulla minneskunskapsmålen som är lättast att mäta och därför prioriteras på bekostnad av de mera värdefulla förståelsemålen och tillämpningsmålen

Konserverar mindre effektiva arbetssätt genom att utvärderingsresurserna mer ägnas åt frågan om eleverna är bra för skolan än frågan om skolan är bra för eleverna. Utan betygen som tumme i ögat på eleverna skulle många lärare tvingas välja bättre arbetssätt

Minskar möjligheterna för elever att ta igen missade förkunskaper, eftersom betygsproven styr undervisningen. Efter ett prov börjar man vanligen omedelbart läsa för nästa prov utan att ge tid för komplimentering av kunskaperna för dem, som visat brister i provet

Minskar möjligheterna att göra undervisningen konkret och meningsfull och anknyta den till aktuella och lokala händelser. Rollspel, fältarbeten, projekt och andra mer tidskrävande inlärningssituationer minskas drastiskt. Betygsproven koncentrerar undervisningen mer på läromedlen och ”kursen”, inte minst om man har gemensamma prov för flera klasser eller hela landet. Man pressar lärarna att förbereda gemensamma prov istället för att låta dem undervisa eleverna meningsfullt.

Snedvrider perspektivet i undervisningen från långsiktigt till kortsiktigt. Därmed krävs mätbarhet som leder till ytliga kunskaper som lätt glöms bort. Dels läser eleverna för att reproducera kunskaper inför ett prov och inte för att kunna använda kunskaperna vid inträdesprov om några år eller i sina framtida arbeten. Resultatet av inlärningen blir inte varaktig och är även oanvändbar

Snedvrider synen på skolans roll och eleverna. Betygstänkandet fixerar mer på vad omgivningen tycker om eleven, än om skolans förmåga att tillgodose de behov av kunskapstillväxt som den enskilde eleven har. Detta innebär att föräldrarna mer frågar efter hur deras barn klarar sig i förhållande till andra barn än hur deras barn trivs, fungerar och utvecklas i skolan.

MVH
bigj

[Fromm]

Okej jämförelse. Vilken kiosk köper du du godis ifrån? Hur gör du ditt val?Har du kollat arbetsmetoderna vid resp. kiosk? När du köper en tjänst bryr du dig om det? De flesta skiter väl i det. Det är väl resultatet, vad du får för kulorna som räknas. Om en skola mäts och resultatet blir bra: kunskapsinhämtning hos barnen bfra, betyg bra, betygsutveckling bra(viktat enligt gängse metoder), arbetstrivsel hos barn och lärare bra, osv wtf spelar då arbetsmetoderna för roll?

Ang nöjd, nej, jag vet inte hur revision fungerar, heller inte q-revision som du kallar det. Men min poäng borde gälla likväl - borde inte dessa vara beroende av pengar i lika stor utsträckning som lärarna? Är det inte bara att skjuta problemet ett led längre bort? Dvs inte alls att ta hand om det.

Ponera att ni har behov av att genomgå en riskfylld operation.
Ni bör då se behovet av att välja det sjukhus med bäst fungerande Q-system.

Under en Q-revison går man igenom sjukhusets arbetsmetodik och bedömer deras metoder för att upptäcka, rätta till de fel man gör på ett sjukhus
(främst studerars den motsvarande operation ni skall genomgå  :) ). Dvs har företaget en metodik som hela tiden höjer Qvaliten.

Problemet är att varken statliga eller privata sjukhus lämnar ut sådan information. Inte ens statistik på din läkares resultat är tillgänglig.
Så mycket för den fria vårdvalet som skall ge dig möjlighet att välja bra Q.

Lite svårare med att Q säkra pedagogiken i skolan.
Men jag är säker på att Algot, Biggen och Logos kan skapa en bra Q metodik för privatskolor om de får 3-4månader på sig.  :)

[Avantgardet]

Du psykologiserar lite i onödan i fråga om reklam, Minded, och jag skulle hävda att det är en miss, en väsentlig miss. Det är självklart att reklam "fungerar", men man måste tänka vidare än man vanligtvis gör.

Varför är det en miss?

Eftersom man låser sig att tänka fenomenet på ett visst sätt, som leder till en skenproblematik, i min mening.

Det är inte frågan om att endast nå en viss "påverkan" hos en presumtiv mottagare av reklamen, utan reklamen säljer också sig själv, som branch; den finns ju, eller hur? Och den kom väl knappast till världen i exakt befintligt skick? Ända sedan begreppet "reklam" myntades (och också innan, långt innan) har reklamen verkat och påverkat, på en rad olika sätt. Den är till och med och verkar i din text, och nu också min. Vi håller således också liv i den i en viss mening. Denna reklamens verkan kan också belysas på ett annat sätt. Kan du till exempel komma på nån enda produkt, får vara hur bra som helst (ta nån historisk uppfinning om så skulle vara, ta hjulet för fan), som skulle ha sålt ett endaste ex om det inte gjordes reklam för den?

Visst, reklamen såg annorlunda ut för, det kanske bara var du som berättade för din granne om nåt lyckat experiment med en ny grunka som du köpt på marknaden, och han du köpte den av hade fått berättat för sig i sig tur och så vidare... allt: reklam! Reklam är väsentligen processen att sätta en potentiell kund i kontakt med produkten, inte att "övertyga" honom att köpa den per se, utan att helt enkelt uppta hans eller hennes sinne, sno åt sig hans eller hennes uppmärksamhet.

Om du tittar närmre på saken så ser du också att det är exakt det, och inte att försöka "sälja" nån produkt, som reklamen sysslar med. Till exempel med färger, dofter, vissa betydelsebärande "ikoner" av olika slag (av slagen nakna frunttimmer, framgång, och ständiga djävla leenden och liknande), i själva verket allt som kan tas till för att stjäla vår uppmärksamhet tar den också till. Men en stöld av vår uppmärksamhet är också en stöld av våra liv, som vi hade kunnat leva dem annorlunda, tänkt, känt, och utforskat, uppdagat, världen annorlunda.

Kapitalismens inre logik vill att det enda vi ska vara är konsumenter, det är det enda vi ska tänka på [varor], medan vi inte producerar vill säga (eller gärna då också, i den mån det är möjligt), för på så sätt kan tillväxten också ökas så mycket som möjligt - allt annat skall försakas, blott varuhungern bestå! Människan blir blott en funktion för kapitalet att förmera sig självt. För det döda arbetet (kapitalet) att vinna herravälde över det levande. Världen träder tillbaka och fram träder den Stora Varan. Människorna själva blir till varor, allt går att köpa och sälja, till och med det som tidigare var motsatsen till något köp eller säljbart. Jag lovar att det kommer inte dröja länge innan vi får se nåt slags retreat där man köper sig fri för en stund från att köpa, eller vänta... det finns väl redan? Hur skruvad är inte redan denna logik?

Hittills är jag helt med dig, med undantag att jag inte är övertygad riktningen som du verkar vara. Kapitalism ser jag normellt som ett skällsord, men just också normellt. Övertyga mig gärna.

Kapitalism är ett ekonomiskt beteende, kapitalister är de människor som agerar i enlighet med detta. Det är inte fråga om nån specifik grupp av människor, utan kapitalist är den som söker förmera kapitalet, varken mer eller mindre. Det är inget skällsord, utan en ekonomisk funktion. Varför söker kapitalister hålla nere lönerna? Inte för att de är onda, utan för att det är det ekonomiska beteende som förmerar kapitalet mest. Det är inte fråga om subjektiva åsikter eller nåt sånt, inga moraliska värderingar eller så, utan om objektiva ekonomiska beteenden.

Kanske begriper jag dock inte djupet du verkar vilja peka på - fortsätt läs. Verkar jag ha missat något?

Hmm. Fram tills nu, nu är jag inte längre säker på saken, så har jag tänkt att innehållet inte är bundet av formen. Detta är fö huvudsakligen ett resultat av att jag börjar begripa språket och din syn på det. Men men. Demokrati och kommunism. Tyranni eller valfritt annat. Alla 'definitioner' av styrsätt ('vad' - i viss motsats till 'hur'), är idealt samma sak. Om man väljer att se positivt på det, så kan de alla leda till det som är perfektion av styrskick - egentligen ca vad som är infrastrukturen av just en struktur. Den demokrati vi har i västvärlden idag har distinkta drag av tyranni, och en tyranni någonstans har också Någonstans drag av demokrati. Det är också en möjlighet att kalla en djurisk hierarki för tyrannisk, eftersom den inte är folkvald annat än under ca tvång och hot. Eller, ett mer jordnära exempel - kommunikation. Nu i vanligt prat finns olika sätt att kommunicera. Det som exempelvis skiljer sarkasm från icke-sarkasm kan vara ett tonfall, eller någonting annat. Men poängen är att detta någonting annat inte alltid ryms i de faktiska orden. Då är det ungefär Hur något sägs, istället för vad som tydligen sägs.

Jag motsätter mig tanken på att vi alls behöver "styrning". Varför behöver vi det egentligen? Jo för att marken skall exploateras och värdena flöda uppströms till kapitalisternas fickor, för att det ska gå så smidigt som möjligt så måste allt vara strikt organiserat och effektiviserat, rationaliserat (och det är kapitalismens logik). Det finns dock andra sätt att leva på. Vi behöver inte söka kontrollera och exploatera världen på dess resurser, vi behöver inte söka tillväxt, tillväxt, tillväxt, som nån djävla fästing, utan vi kan faktiskt söka hushålla med det vi redan har istället, till exempel.

Men i strikt mening är förstås också tonfallet något som sägs, ett vad, och inte bara ett hur. För för att förstå detta tonfall måste du ju veta vad som skiljer det från andra tonfall osv. Men det är kanske besides the point. I alla fall så tror jag inte att vi kan separera form och innehåll åt helt. Det finns inget som kan förstås som ett innehåll utan en struktur, utan en form, och det finns inget vi kan kalla en form om det inte röjer något innehåll för oss.

[Avantgardet]

Algot, jag ifrågasätter inte dina erfarenheter som lärare, jag ifrågasätter meningen i dem, eller vilken mening som skall tillskrivas dem. Det finns så många sidor till det hela, att man inte uteslutande kan fokusera på det förmenta innehåll ni lärare försöker lära ut. Ni lär ut så mycket mer än så, som ni aldrig har för avsikt att lära ut. Du kanske har läst Phillip W. Jacksons "Life in Classrooms"? Det är lite så jag tänker. Tror heller inte att skola nödvändigtvis behöver vara bästa sättet att bidra till bildningen hos befolkningen, eller what not.

Primärt är dock skolan en militärisk uppfostringsanstalt för barnens små kroppar. De ska passas in i ett system som redan ligger på plats. Barnen skall anpassas in i "vuxenvärlden", men aldrig omvänt. Och är inte skolans huvuduppgift att hålla ungarna borta från föräldrarna? Så att de ska kunna jobba?

Är rädd att man tänker alldeles för snävt. Jag säger inte att privatskolor är nån lösning heller, och jag kan se farorna med deras utbredning, utan jag eftersträvar att vi tänker om alltihop.

[Algotezza]

Algot, jag ifrågasätter inte dina erfarenheter som lärare, jag ifrågasätter meningen i dem, eller vilken mening som skall tillskrivas dem. Det finns så många sidor till det hela, att man inte uteslutande kan fokusera på det förmenta innehåll ni lärare försöker lära ut. Ni lär ut så mycket mer än så, som ni aldrig har för avsikt att lära ut. Du kanske har läst Phillip W. Jacksons "Life in Classrooms"? Det är lite så jag tänker. Tror heller inte att skola nödvändigtvis behöver vara bästa sättet att bidra till bildningen hos befolkningen, eller what not.

Finns det någon annan mening med erfarenheter än att de kan ligga till grund för kunskaper inom området ifråga?

Jag ser faktiskt möjligheter till lärande överallt. Skolan har ju inte monopol på det även om det på sätt och  blivit så i praktiken - kanske mest i skolfolks föreställningsvärld. Mycket av vad de unga behärskar idag t.ex. de som de vet och kan om datorer har ju inte skolan som ursprung.

är dock skolan en militärisk uppfostringsanstalt för barnens små kroppar. De ska passas in i ett system som redan ligger på plats. Barnen skall anpassas in i "vuxenvärlden", men aldrig omvänt. Och är inte skolans huvuduppgift att hålla ungarna borta från föräldrarna? Så att de ska kunna jobba?

Vad menar du med militaristiskt? Samhället anpassas mer och mer efter barnen. Så det där "aldrig omvänt" gäller inte helt. Men visst, det handlar om att till stor del växa eller lotsas  in i ett "färdigt" (men omvandlingsbart) system. Men vad är alternativet till det?

Varför skall det finnas undervisning  i skolan om syftet med den främst är barn- och ungdomsförvaring? Det vore billigare med lågutbildad vaktpersonal i st f dyra akademiker  då och så kunde de unga syssla med trädgårds- eller jordbruksarbete eller något annat nyttigt barnarbete.

Främsta vitsen för ungarna med skolan är att de träffar sina kompisar där. Det är en  generell social arena för ungdomar. Nog så viktigt!

rädd att man tänker alldeles för snävt. Jag säger inte att privatskolor är nån lösning heller, och jag kan se farorna med deras utbredning, utan jag eftersträvar att vi tänker om alltihop.

Vad då tänker snävt? I vilken riktning skall vi tänka om? Tänka om om vad? Skrota hela skolskiten och börja om från scratch? Utifrån vilken strategi, vision eller och ideologi då?

Hilsen fra Algotezza

[Avantgardet]

Algot, jag ifrågasätter inte dina erfarenheter som lärare, jag ifrågasätter meningen i dem, eller vilken mening som skall tillskrivas dem. Det finns så många sidor till det hela, att man inte uteslutande kan fokusera på det förmenta innehåll ni lärare försöker lära ut. Ni lär ut så mycket mer än så, som ni aldrig har för avsikt att lära ut. Du kanske har läst Phillip W. Jacksons "Life in Classrooms"? Det är lite så jag tänker. Tror heller inte att skola nödvändigtvis behöver vara bästa sättet att bidra till bildningen hos befolkningen, eller what not.

Finns det någon annan mening med erfarenheter än att de kan ligga till grund för kunskaper inom området ifråga?

Min poäng var snarast att meningen med erfarenheten aldrig är något fixt fast och färdigt, en gång för alla, utan att erfarenheten erbjuder många olika läsningar.

Jag ser faktiskt möjligheter till lärande överallt. Skolan har ju inte monopol på det även om det på sätt och  blivit så i praktiken - kanske mest i skolfolks föreställningsvärld. Mycket av vad de unga behärskar idag t.ex. de som de vet och kan om datorer har ju inte skolan som ursprung.

Och det är vad jag tycker vi skall utgå ifrån [att vetande och kunnande uppstår på en rad olika ställen, i själva verket hela tiden och överallt]. Av två skäl, dels för att bringa in läroprocessen i vardagen, och dels för att på så sätt kringgå den hierarkiska (osunda) ordning som skolan (klassrummet) fostrar till. Jag tror möjligheterna att lära av en vän är större än att lära för att slava i ett opersonligt system som bara vill föra mig till sin köttkvarn.

är dock skolan en militärisk uppfostringsanstalt för barnens små kroppar. De ska passas in i ett system som redan ligger på plats. Barnen skall anpassas in i "vuxenvärlden", men aldrig omvänt. Och är inte skolans huvuduppgift att hålla ungarna borta från föräldrarna? Så att de ska kunna jobba?

Vad menar du med militaristiskt? Samhället anpassas mer och mer efter barnen. Så det där "aldrig omvänt" gäller inte helt. Men visst, det handlar om att till stor del växa eller lotsas  in i ett "färdigt" (men omvandlingsbart) system. Men vad är alternativet till det?

Med militaristiskt menar jag att oavsett hur goda intentioner du än har så är du fortfarande lärare och eleverna fortfarande elever, och inte minst lektionen fortfarande en lektion, och för att lektionen skall kunna fortlöpa måste "eleverna" sitta tysta och stilla. Hela inramningen i sig lär ut något. Och det är i precis den meningen det hela är militaristiskt. För jag menar detta inte alls vara någon bi-sak som lärs ut, utan själva huvudsyftet med skolningen. Att skapa fogliga subjekt. Sådana som automatiskt böjer sig för överheten, såna som sitter just tysta och stilla...

Alternativen är många, men jag tror helt enkelt på att sakta ner lite, ta sig tid med saker och ting, strunta i att följa kalender och klocka slaviskt. Byta ut det där centrumet mot ett annat, ett där människorna intar huvudrollen istället för kapitalet.

Varför skall det finnas undervisning  i skolan om syftet med den främst är barn- och ungdomsförvaring? Det vore billigare med lågutbildad vaktpersonal i st f dyra akademiker  då och så kunde de unga syssla med trädgårds- eller jordbruksarbete eller något annat nyttigt barnarbete.

Nej, jag tror faktiskt skolningen är ett riktigt billigt alternativ för att skapa lydiga undersåtar också, och samtidigt just hålla dem borta från föräldrarnas arbetsplatser (vilket skulle sinka tempot). Som jag säger, det är mycket som lärs ut i skolan, vad som ingår i läromaterialet är bara en mycket, mycket, liten del av det hela.

Främsta vitsen för ungarna med skolan är att de träffar sina kompisar där. Det är en  generell social arena för ungdomar. Nog så viktigt!

Och om inga ungar gick till skolan, skulle de inte umgås då menar du? Du tänker alldeles för snävt nu. Men jag klandrar dig inte, det är ju också vad vi ständigt får lära oss att göra. Det skall vara effektiva lösningar, i själva verket betraktas nos effektiv och lösning som synonyma varför det ena ordet skulle vara helt överflödigt. Så inrotat är det.

rädd att man tänker alldeles för snävt. Jag säger inte att privatskolor är nån lösning heller, och jag kan se farorna med deras utbredning, utan jag eftersträvar att vi tänker om alltihop.

Vad då tänker snävt? I vilken riktning skall vi tänka om? Tänka om om vad? Skrota hela skolskiten och börja om från scratch? Utifrån vilken strategi, vision eller och ideologi då?

Hilsen fra Algotezza

Ja till att börja med, vad är det ens vi vill ha? Att bara hålla maskineriet igång, bara för att, vad är det för sätt att tänka? Det bestående är inte motiverat eller rättfärdigat på den grunden allenast att det finns. Jag kan inte säga exakt vad som skall till istället, men nog fan har något viktigt gått förlorat när vi till och med slutar tänka på det. När vi helt skrotat precis allt vad drömmande heter. Har vi då inte också, i en väsentlig mening, helt förlorat förmågan att tänka?

[Minded]

Du psykologiserar lite i onödan i fråga om reklam, Minded, och jag skulle hävda att det är en miss, en väsentlig miss. Det är självklart att reklam "fungerar", men man måste tänka vidare än man vanligtvis gör.

Varför är det en miss?

Eftersom man låser sig att tänka fenomenet på ett visst sätt, som leder till en skenproblematik, i min mening.

Att tänka om det som visst.. Förvisso att släppa släppandet.

Det är inte frågan om att endast nå en viss "påverkan" hos en presumtiv mottagare av reklamen, utan reklamen säljer också sig själv, som branch; den finns ju, eller hur? Och den kom väl knappast till världen i exakt befintligt skick? Ända sedan begreppet "reklam" myntades (och också innan, långt innan) har reklamen verkat och påverkat, på en rad olika sätt. Den är till och med och verkar i din text, och nu också min. Vi håller således också liv i den i en viss mening. Denna reklamens verkan kan också belysas på ett annat sätt. Kan du till exempel komma på nån enda produkt, får vara hur bra som helst (ta nån historisk uppfinning om så skulle vara, ta hjulet för fan), som skulle ha sålt ett endaste ex om det inte gjordes reklam för den?

Visst, reklamen såg annorlunda ut för, det kanske bara var du som berättade för din granne om nåt lyckat experiment med en ny grunka som du köpt på marknaden, och han du köpte den av hade fått berättat för sig i sig tur och så vidare... allt: reklam! Reklam är väsentligen processen att sätta en potentiell kund i kontakt med produkten, inte att "övertyga" honom att köpa den per se, utan att helt enkelt uppta hans eller hennes sinne, sno åt sig hans eller hennes uppmärksamhet.

Om du tittar närmre på saken så ser du också att det är exakt det, och inte att försöka "sälja" nån produkt, som reklamen sysslar med. Till exempel med färger, dofter, vissa betydelsebärande "ikoner" av olika slag (av slagen nakna frunttimmer, framgång, och ständiga djävla leenden och liknande), i själva verket allt som kan tas till för att stjäla vår uppmärksamhet tar den också till. Men en stöld av vår uppmärksamhet är också en stöld av våra liv, som vi hade kunnat leva dem annorlunda, tänkt, känt, och utforskat, uppdagat, världen annorlunda.

Kapitalismens inre logik vill att det enda vi ska vara är konsumenter, det är det enda vi ska tänka på [varor], medan vi inte producerar vill säga (eller gärna då också, i den mån det är möjligt), för på så sätt kan tillväxten också ökas så mycket som möjligt - allt annat skall försakas, blott varuhungern bestå! Människan blir blott en funktion för kapitalet att förmera sig självt. För det döda arbetet (kapitalet) att vinna herravälde över det levande. Världen träder tillbaka och fram träder den Stora Varan. Människorna själva blir till varor, allt går att köpa och sälja, till och med det som tidigare var motsatsen till något köp eller säljbart. Jag lovar att det kommer inte dröja länge innan vi får se nåt slags retreat där man köper sig fri för en stund från att köpa, eller vänta... det finns väl redan? Hur skruvad är inte redan denna logik?

Hittills är jag helt med dig, med undantag att jag inte är övertygad riktningen som du verkar vara. Kapitalism ser jag normellt som ett skällsord, men just också normellt. Övertyga mig gärna.

Kapitalism är ett ekonomiskt beteende, kapitalister är de människor som agerar i enlighet med detta. Det är inte fråga om nån specifik grupp av människor, utan kapitalist är den som söker förmera kapitalet, varken mer eller mindre. Det är inget skällsord, utan en ekonomisk funktion. Varför söker kapitalister hålla nere lönerna? Inte för att de är onda, utan för att det är det ekonomiska beteende som förmerar kapitalet mest. Det är inte fråga om subjektiva åsikter eller nåt sånt, inga moraliska värderingar eller så, utan om objektiva ekonomiska beteenden.

Det där tycker jag är överflödig retorik, att benämna något för kapitalism. På samma sätt som jag visade ekvivalensen mellan begreppen uppfostran och övertygan (och liksom Algotezza menar att allting är sex - vilket jag håller med om), så är också i så fall kapitalism teknisk överlevnad. Dvs kapitalism är (idealt) bara ett kostnadseffektivt beteende, dvs överlevnad i en värld där bara begränsade resurser finns. Sen att det är ca en medveten och abstrakt världsbild förenat med, är just eftersom det råkar handla om det tekniska 'pengar', istället för ett köttben. Det här är också den sexuella drivkraften, behoven som upplevs, oavsett om grundläggade och instinktiva eller om kulturellt betingade - känslan som driver fram en förvisso banbrytande handling, + rättfärdigar visst denna handling i ögonblicket. Varför inte bara hålla sig till ordet överlevnadsinstinkt, tillämpat på ett annat (om än abstrakt istället för reellt) system?

Kanske begriper jag dock inte djupet du verkar vilja peka på - fortsätt läs. Verkar jag ha missat något?

Hmm. Fram tills nu, nu är jag inte längre säker på saken, så har jag tänkt att innehållet inte är bundet av formen. Detta är fö huvudsakligen ett resultat av att jag börjar begripa språket och din syn på det. Men men. Demokrati och kommunism. Tyranni eller valfritt annat. Alla 'definitioner' av styrsätt ('vad' - i viss motsats till 'hur'), är idealt samma sak. Om man väljer att se positivt på det, så kan de alla leda till det som är perfektion av styrskick - egentligen ca vad som är infrastrukturen av just en struktur. Den demokrati vi har i västvärlden idag har distinkta drag av tyranni, och en tyranni någonstans har också Någonstans drag av demokrati. Det är också en möjlighet att kalla en djurisk hierarki för tyrannisk, eftersom den inte är folkvald annat än under ca tvång och hot. Eller, ett mer jordnära exempel - kommunikation. Nu i vanligt prat finns olika sätt att kommunicera. Det som exempelvis skiljer sarkasm från icke-sarkasm kan vara ett tonfall, eller någonting annat. Men poängen är att detta någonting annat inte alltid ryms i de faktiska orden. Då är det ungefär Hur något sägs, istället för vad som tydligen sägs.

Jag motsätter mig tanken på att vi alls behöver "styrning". Varför behöver vi det egentligen? Jo för att marken skall exploateras och värdena flöda uppströms till kapitalisternas fickor, för att det ska gå så smidigt som möjligt så måste allt vara strikt organiserat och effektiviserat, rationaliserat (och det är kapitalismens logik). Det finns dock andra sätt att leva på. Vi behöver inte söka kontrollera och exploatera världen på dess resurser, vi behöver inte söka tillväxt, tillväxt, tillväxt, som nån djävla fästing, utan vi kan faktiskt söka hushålla med det vi redan har istället, till exempel.

Ah. Nej, antagligen är det inte vi som behöver styrning, utan just de idag mäktiga, som behöver styra för att inte tappa denna sin position - de behöver förvisso fortsätta leda för att kunna fortsätta leda. Jag kommer att tänka på uttrycket 'Obildade är lätta att styra men svåra att leda. Bildade är istället lätta att leda, men omöjliga att styra.' Någonting i den stilen.

Men i strikt mening är förstås också tonfallet något som sägs, ett vad, och inte bara ett hur. För för att förstå detta tonfall måste du ju veta vad som skiljer det från andra tonfall osv. Men det är kanske besides the point. I alla fall så tror jag inte att vi kan separera form och innehåll åt helt. Det finns inget som kan förstås som ett innehåll utan en struktur, utan en form, och det finns inget vi kan kalla en form om det inte röjer något innehåll för oss.

Mm, exakt. Detta är anledningen till att jag numera benämner det som ungefärligt 'hur/vad'. Egentligen är allting (reellt och uppmärksammat) just vad - bara i avsaknad av en beskrivande vokabulär, varför man egentligen inte kan relatera till det. På tal om poetiskt förhållningssätt till teknik - det är enklare att säga till någon att bara ta ett steg fram, än att säga med vilken känsla det ska göras. Tydligen.

Ang kopplingen form och innehåll, så har jag gillat liknelsen inom matematikens algebra, där noll-vektorn är en kraft utan faktisk riktning och kraft - liknandes fenomenet siffran noll, faktiskt. Också går mot oändligheten, perfektion - Sikta mot månen och hamna bland stjärnorna.

[Algotezza]

Algot, jag ifråga sätter inte dina erfarenheter som lärare, jag ifrågasätter meningen i dem, eller vilken mening som skall tillskrivas dem. Det finns så många sidor till det hela, att man inte uteslutande kan fokusera på det förmenta innehåll ni lärare försöker lära ut. Ni lär ut så mycket mer än så, som ni aldrig har för avsikt att lära ut. Du kanske har läst Phillip W. Jacksons "Life in Classrooms"? Det är lite så jag tänker. Tror heller inte att skola nödvändigtvis behöver vara bästa sättet att bidra till bildningen hos befolkningen, eller what not.

Finns det någon annan mening med erfarenheter än att de kan ligga till grund för kunskaper inom området ifråga?

Min poäng var snarast att meningen med erfarenheten aldrig är något fixt fast och färdigt, en gång för alla, utan att erfarenheten erbjuder många olika läsningar.

När nya sakförhållanden blir kända är en revidering av tolkningen av gjord erfarenhet nödvändig. Samtidigt är en provisorisk tolkning alltid nödvändig - vi skall ju inte avstå från att skapa en tolkning. Men det är ju inte så lyckat om vi av prestige- och bekvämlighetsskäl håller kvar vid den, när situationen kräver en ny tolkning för att vi skall kunna komma vidare.

Jag ser faktiskt möjligheter till lärande överallt. Skolan har ju inte monopol på det även om det på sätt och  blivit så i praktiken - kanske mest i skolfolks föreställningsvärld. Mycket av vad de unga behärskar idag t.ex. de som de vet och kan om datorer har ju inte skolan som ursprung.

Och det är vad jag tycker vi skall utgå ifrån [att vetande och kunnande uppstår på en rad olika ställen, i själva verket hela tiden och överallt]. Av två skäl, dels för att bringa in läroprocessen i vardagen, och dels för att på så sätt kringgå den hierarkiska (osunda) ordning som skolan (klassrummet) fostrar till. Jag tror möjligheterna att lära av en vän är större än att lära för att slava i ett opersonligt system som bara vill föra mig till sin köttkvarn. [/quote]

Jag vill gärna se hela livet som en skola, där alla både har rollen som lärare och elev, alldeles oavsett ålder och yrke etc. Om man tar detta synsätt eller denna bild ad notam att verka för och upptäcka i sitt vardagsliv och inte bara som en snygg och välvillig flumbild, kommer livet att bli mycket mer spännande och intressant. Då finns det lärmöjligheter överallt, i rännsten, slott och koja, i kön på ICA eller på en pissoar.

Jag har lärt mig en hel del av mina elever... och jag lär än mer när jag mentalt har öppnat mig för den möjligheten.

Jag har lärt en del sms-förkortningar, om populärkultur, slanguttryck,  om livet ur en tonårings perspektiv idag. Verkliga lärdomar. Fast det finns en fara i att "försöka hänga med" i "det unga tänkandet". Man framstår ibland som en patetisk gubbjävel. Jag fick följande omdöme av en elev i filosofi för några år sedan. Han fick IG på kursen. Hans omdöme om mig kom dock efter betygsättningen: "Du tror att du är ungdomlig med din skämtsamma stil och så. Men det är du inte!"

Köttkvarnen = knega för en skitlön? Eller?

är dock skolan en militärisk uppfostringsanstalt för barnens små kroppar. De ska passas in i ett system som redan ligger på plats. Barnen skall anpassas in i "vuxenvärlden", men aldrig omvänt. Och är inte skolans huvuduppgift att hålla ungarna borta från föräldrarna? Så att de ska kunna jobba?

Vad menar du med militaristiskt? Samhället anpassas mer och mer efter barnen. Så det där "aldrig omvänt" gäller inte helt. Men visst, det handlar om att till stor del växa eller lotsas  in i ett "färdigt" (men omvandlingsbart) system. Men vad är alternativet till det?

Med militaristiskt menar jag att oavsett hur goda intentioner du än har så är du fortfarande lärare och eleverna fortfarande elever, och inte minst lektionen fortfarande en lektion, och för att lektionen skall kunna fortlöpa måste "eleverna" sitta tysta och stilla.[/quote]

Vilket de inte gör idag i så stor utrsträckning. Lektionerna är ofta ett antal disparata snuttar. Elever idag blir snabbt uttråkade och vill då zappa till något roligare. Zappar-generationen eller generationen som slutat se på tv och lyssna på radio. TV-program när man vill via datorn, musik av fritt val på mp3:n. Tekniken skapar hela tiden nya möjligheter att odla sin individualism och att isolera sig från andra i sin egen musik- och mobilvärld.

inramningen i sig lär ut något. Och det är i precis den meningen det hela är militaristiskt. För jag menar detta inte alls vara någon bi-sak som lärs ut, utan själva huvudsyftet med skolningen. Att skapa fogliga subjekt. Sådana som automatiskt böjer sig för överheten, såna som sitter just tysta och stilla...

Tycker du att unga vuxna gör det idag världen över? Böjer sig för överheten? Är de så fogliga generellt sett?

Alternativen är många, men jag tror helt enkelt på att sakta ner lite, ta sig tid med saker och ting, strunta i att följa kalender och klocka slaviskt. Byta ut det där centrumet mot ett annat, ett där människorna intar huvudrollen istället för kapitalet.

Vad har kapitalet med följa kalender och klocka slaviskt att göra?

Pengarna styr det mesta om kanske inte precis allt men därav följer ju inte att man måste följa kalender och klocka. Vad man måste följa är politikernas krav på att man skall "leverera". (Hemskt uttryck!) Samt att man skall följa givna ekonomiska ramar. Skenbart har resurserna till skolan inte minskat de senaste tio åren men vad som hänt är att en  pengarundgång skapats genom att skolorna måste betala markadsmässiga hyror för sina lokaler till kommunen för pengar som  tidigare enbart gick till löner och materiel. På så sätt kan pengar som s.k öronmärkts av politiker för skolans räkning via denna rundgång ändå hamna i kommunens stora allmänna påse att användas för helt andra ändamål. Ett omfattande mygel få talar om i media.

Varför skall det finnas undervisning  i skolan om syftet med den främst är barn- och ungdomsförvaring? Det vore billigare med lågutbildad vaktpersonal i st f dyra akademiker  då och så kunde de unga syssla med trädgårds- eller jordbruksarbete eller något annat nyttigt barnarbete.

Nej, jag tror faktiskt skolningen är ett riktigt billigt alternativ för att skapa lydiga undersåtar också, och samtidigt just hålla dem borta från föräldrarnas arbetsplatser (vilket skulle sinka tempot). Som jag säger, det är mycket som lärs ut i skolan, vad som ingår i läromaterialet är bara en mycket, mycket, liten del av det hela.

Men om det är huvudmålet i den dolda utbildningsagendan att skapa lydig valboskap, tycker du att skolan genom åren har lyckats med den uppgiften?

Främsta vitsen för ungarna med skolan är att de träffar sina kompisar där. Det är en  generell social arena för ungdomar. Nog så viktigt!

Och om inga ungar gick till skolan, skulle de inte umgås då menar du? Du tänker alldeles för snävt nu. Men jag klandrar dig inte, det är ju också vad vi ständigt får lära oss att göra. Det skall vara effektiva lösningar, i själva verket betraktas nos effektiv och lösning som synonyma varför det ena ordet skulle vara helt överflödigt. Så inrotat är det.

Eleverna kan naturligtvis umgås var de vill, vilket de också gör när de skolkar. Men nu finns skolan och deras kompisar finns där så det blir ju naturligt att ta chansen att umgås  med dem då.  Det är ju bekvämt. Människans främsta egenskap är hennes bekvämlighet. Den sitter djupare än hennes nyfikenhet, den präglar henne mer, men det talar man oftast tyst om.

rädd att man tänker alldeles för snävt. Jag säger inte att privatskolor är nån lösning heller, och jag kan se farorna med deras utbredning, utan jag eftersträvar att vi tänker om alltihop.

Vad då tänker snävt? I vilken riktning skall vi tänka om? Tänka om om vad? Skrota hela skolskiten och börja om från scratch? Utifrån vilken strategi, vision eller och ideologi då?

Ja till att börja med, vad är det ens vi vill ha? Att bara hålla maskineriet igång, bara för att, vad är det för sätt att tänka? Det bestående är inte motiverat eller rättfärdigat på den grunden allenast att det finns.

Nej, det rättfärdigas genom vår bevkämlighet. Varför gå över ån för att uppfinna hjulet?

Jag kan inte säga exakt vad som skall till istället, men nog fan har något viktigt gått förlorat när vi till och med slutar tänka på det. När vi helt skrotat precis allt vad drömmande heter. Har vi då inte också, i en väsentlig mening, helt förlorat förmågan att tänka?

Bekvämligheten sätter gränserna, orken, fantasin, uthålligheten. Och inte minst pengarna som det är lättvindigt  och bekvämt att skylla på.

Hilsen fra Algotezza

[Fromm]

Lyssna på tisdagens intressanta debatt om privatskolor i USA. Obama satsar på Charter skolor trots sämre reslutat jämnfört med offentliga skolor.

Education Secretary Arne Duncan Pushes to Aggressively Expand Charter Schools While Admitting Problems

BOB PETERSON: Yeah. I think it’s really important to see that, on page thirty-two of their report, they reported that black and Hispanic students scored significantly lower in charter schools, significantly lower than their counterparts in public schools. That’s just in math and reading.
I mean, there’s good charter schools, and there’s bad charter schools, just like there’s good public schools and bad public schools. The question is whether or not charter schools can be an engine for reform of public education. Obama and Duncan seem to think so. I’d completely disagree.

http://www.democracynow.org/2009/6/23/e ... _pushes_to

[Logos]

Med militaristiskt menar jag att oavsett hur goda intentioner du än har så är du fortfarande lärare och eleverna fortfarande elever, och inte minst lektionen fortfarande en lektion, och för att lektionen skall kunna fortlöpa måste "eleverna" sitta tysta och stilla. Hela inramningen i sig lär ut något. Och det är i precis den meningen det hela är militaristiskt. För jag menar detta inte alls vara någon bi-sak som lärs ut, utan själva huvudsyftet med skolningen. Att skapa fogliga subjekt. Sådana som automatiskt böjer sig för överheten, såna som sitter just tysta och stilla...

Alternativen är många, men jag tror helt enkelt på att sakta ner lite, ta sig tid med saker och ting, strunta i att följa kalender och klocka slaviskt. Byta ut det där centrumet mot ett annat, ett där människorna intar huvudrollen istället för kapitalet.

Javisst, i någon mening är skolans "grundform" ett uppfostrande verktyg. Den rollen finns klart och tydligt inskriven i läroplanen(planerna)

Skolan har uppgiften att till eleverna överföra värden, förmedla kunskaper
och förbereda dem för att arbeta och verka i samhället. Skolan skall
förmedla sådana mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma
referensram som alla i samhället behöver.

Och visst är det så. Den moderna skolan kommer ur en tanketradition där man har tänkt sig att man ska göra det lättare för människor att leva i en viss given världsordning, inte radikalt stöpa om den världsordningen (nu är ju tyvärr även den tanken på väg bort, nu vill man istället lära barnen att ta för sig inom den givna ordningen - vilket ju knyter an till trådens originalämne).

Men nu är det den världsordningen som vi lever i, och vad kan man göra här och nu? Jag tror mig i alla fall försöka bedriva en undervisning som är mer av en "vågrät" dialog än en "lodrät" kunskapsförmedling. Men båda finns med. Jag kan vissa saker som i alla fall majoriteten av eleverna inte kan och det är ju utifrån det som dialogen ofta kretsar, inte kring det som de kan och som inte jag kan (även om man hinner prata om det också). Min roll bör vara att sätta igång ett samtal och delta i det tillsammans med andra. Någon annan skulle säkert lika gärna kunna göra det, men just nu, i den här formen är det jag som gör det.

När det gäller kravet på effektivitet så kan man ju välja att se det lite som man vill. Det beror liksom lite på vad som är i fokus för effektiviteten. Efterfrågar du inte själv effektivitet i frågan om vad som får oss att må bäst som människor? Barn behöver ett visst mått av trygghet, och jag tror att en lugn och stabil grupp är en väldigt bra plattform för att lära sig till exempel läsa, skriva, räkna och våga rita. Sen behöver den ju aldrig stelna, utan det dynamiska måste bejakas.

Jag gillar det som Freire skriver om skola och pedagogik. Att undervisning bör syfta till att visa upp tendenser i elevens egen vardag och att lära denne att se vilken roll benämnandet av världen spelar och att man kan fästa vikt vid sitt eget benämnande.

Bekvämligheten sätter gränserna, orken, fantasin, uthålligheten. Och inte minst pengarna som det är lättvindigt  och bekvämt att skylla på.

Haha så sant som det var sagt (skrivet). Varpå man bör hitta bekväma kampformer, såsom på jobbet eller på internetforum?

[J R Auk]

Det är rätt svårt att kontrollera betygssättning med dagens system då det i många kurser är ytterst subjektivt och det finns stor möjlighet till lokal "tolkning" (vilket faktiskt uppmuntras). Det är bara i vissa solklara fall som det är uppenbart att oegentligheter har förekommit.

Ett alternativ som verkar vara på gång är en övergång till fler "nationella prov", en modell som används bland annat i Storbrtiannien. Problemet med det blir en väldigt styrd och icke-kreativ undervisning. En mycket smidigare lösning är att helt enkelt skippa betygen och låta det kreativa lärandet stå i fokus. Möjligtvis kan ett omdöme för "fullföljd kurs" finnas kvar. Tänk vad mycket tjafs och onödig byråkrati som skulle slopas!

Hela problemet handlar om vad man implicerar sig mäta. Det är den gamla moderna idéen om kapacitet som spökar.

Man mäter i graderade skalor så att det metafysiskt suspekta, alternativt subjektivt godtyckliga, väl godkänt, eller 4 (vilket ges sin storhet att det är relativt och över 3,2,1). På något sätt så misserkänner man värdet som "godkänd" oftast implicerar. Godkänd förvandlas till kapacitetsbeskrivande medelmåtta. Och i kapitalismens lönemarknad blir medelmåtta en utan någon speciell konkurenskraft och helt utelämnad det generella värdet av arbetets möda.

En bättre hållning vore att tala om betyget som något som mäter betrogenhet med. Där ett godkänt tas för just ett godkänt. Har du kvalificerats så har du tillräckliga kunskaper. Och är inte det själva poängen med skolan om det nu är så att de har ett objektivt bildningsideal? Visst kan man hävda ett värde i att skilja djupet av betrogenhet med ett ämne, men de motiveringar jag sett för högre betyg handlar knappast om det. Det är då oftast förmågan att reproducera det man bildats till och förmedla kunskapen till någon annan. Något som säkerligen är ett tecken på väl förtrogenhet men knappast kan sägas avgöras på det enbart. En rad psykologiska faktorer kan inte utelämnas och kommer om de inte tas i beräkningen göra åverkan på det tilltänkta värdet av ett betyg då det inte fångar det faktiska värdet (relativt vad nu målet med kunskapen må vara).

Om betyg anses vara ett sätt att förmedla från en utbildning till dess praktiska motpart i företag eller förvaltning att någon har fått bildning så torde det viktiga också vara att just garantera ett godkänt vad det gäller ämnet. Inte ett väl godkänt eller vad det må vara. Detta då praktiken testar den faktiska situationen, och ett avgörande om rationaliteten i att pröva någon faktiskt måste ligga hos och subjektivt avgöras av de som söker någon för en roll i ett praktiskt sammanhang.

Ett skolbetyg är som ett körkort, eller bör vara. Det finns inte något skäl att säga hur bra någon faktiskt kör (hur det nu mäts; i väjda koner i kurvor eller i aktsamhet för lagen) utan intresset ligger i att bedöma om någon kan köra. Dvs om det är rationellt att satsa på någon specifikt inför en avsedd praktik (detta då när nog alla måste sägas vara kapabla till kunnande inom det absolut mesta).

Skolan eller utbildningsväsen skall inte institutionellt gradera studerande, det får ske på personlig basis så att inte det subjektiva döljs. Då ett "godkänt" har större omfång än ett graderat omdöme kan det samma inte sägas föreligga som problem där.

[Fromm]

Håller med dig Auken men du baserar tankarna på ett samhälle som inte existerar ännu.

Trots den stora orättvisan i betygsystemet fyller de sin funktion. Betygen är en förberedande fas för vårat kapitalistiska samhälle.
Främst för att den genererar studieskulder, fostrar och testar vilka individer som passar sig bäst för våran kultur.

Man måste se vilken funktion skolan främst har. Fostra flitiga och lydiga medborgare och generera bindande skulder.
Motivationen i vår kultur är främst en jakt på ”känsla av betydelse” och en rädsla för att misslyckas.

[Logos]

Jag håller helt med dig Auk. I det samhälle vi lever i kan det finnas en poäng att veta om någon kan lösa andragradsekvationer men knappast hur bra han gör det i relation till andra (det betygssystem vi har nu blir väldigt ofta, skolverkets goda intentioner, relativt utifrån en viss grupp eller en viss lärares erfarenhet).

Såhär ser de nationella målen och kriterierna ut för kursen Filosofi A (varje lärare ska sedan göra sin individuella tolkning.

Mål som eleverna skall ha uppnått efter avslutad kurs

Eleven skall
kunna diskutera några olika filosofiska förhållningssätt till existentiella frågor

känna till centrala etiska frågeställningar och kunna argumentera kring några vanliga ståndpunkter inom den normativa etiken

analysera och värdera information och ge argument för vad som bör ingå i begreppen kunskap och vetenskap

arbeta med tolkning, precisering och definition av begrepp och utsagor

ha fördjupat sig i något valt filosofiskt problem.
Betygskriterier
Kriterier för betyget Godkänt

Eleven argumenterar i tal och skrift och motiverar egna filosofiska ställningstaganden.
Eleven diskuterar grundläggande etiska och existentiella problemställningar.
Eleven visar en prövande och undersökande inställning till vad som är kunskap och vetenskap.
Eleven läser och reflekterar över filosofiska texter.

Kriterier för betyget Väl godkänt

Eleven beskriver filosofins huvudområden och analyserar några centrala filosofiska teorier.
Eleven bearbetar och diskuterar etiska och andra problemställningar samt gör egna bedömningar.
Eleven använder olika filosofiska teorier och analysmodeller på vardagliga eller vetenskapliga frågor.
Eleven formulerar och presenterar något valfritt filosofiskt problem.

Kriterier för betyget Mycket väl godkänt

Eleven visar självständighet och kritisk förmåga när det gäller att jämföra, tillämpa och värdera olika centrala filosofiska teorier.
Eleven upptäcker filosofiska problem under sina studier eller i diskussioner och ställer relevanta frågor.
Eleven tolkar och preciserar filosofiska frågeställningar samt ger argument både för och emot en ståndpunkt.
Eleven analyserar valda filosofiska texter och sätter in dem i ett idémässigt sammanhang.

Och det här är ändå en relativt välskriven kurs (och rätt enkel, den som visar lite intresse och lägger ner lite tid får ganska lätt ett MVG). Men jag förstår inte motivationen bakom att inte helt enkelt skriva ihop det till en lista över saker som man bör ta upp och behandla i kursen filosofi A och som man sedan kan kolla om eleverna är betrogna med, precis som Auk skriver. Hela det utökade sorteringssystemet är så godtyckligt och ointressant.