Inläggav teoretikern » 01 aug 2009 10:26
Biggen hade ett inlägg som löd i princip att äganderätt är något absurt i andra samhällen än det privatkapitalistiska, han skrev att de senaste 200 årens studier av urinvånare avslöjar det. Helt fel. Jag hittar inte den posten nu, så jag får skriva ett svar här, vilket kan vara placerat rätt, i och med att det har med en kollektiv ekonomi att göra. En bok jag gillade i alla fall inledningsvis (den tappar kraft efter 150 sidor) är Richard Pipes Ägande och frihet. Tidigare här på forumet har det diskuterats människans natur, drifter, kontra dogmen om det oskrivna bladet. Pipes skriver:
För att visa att viljan att förvärva ägodelar är en produkt av kulturell påverkan måste man demonstrera att barn är främmande för ägandeinriktat beteende och lär sig detta när de blir äldre, under inflytande av vuxna. I själva verket visar fakta som insamlats av barnpsykologer på raka motsatsen, nämligen att små barn har en synnerligen uttalad ägandedrift och lär sig dela med sig när de växer upp därför att man lär dem det... Barn lär sig att dela med sig när de blir äldre, men äganderätten förblir stark, liksom en önskan att samla på sig. Vid nioårsåldern finns det ett uttalat intresse för pengar och en stark drift att samla på sig så mycket som möjligt av dem. Dessa fakta stöder James uppfattning att ägande befordrar utvecklingen av den mänskliga personligheten. Tvååringens 'det är mitt' innebär också 'det är inte ditt' och betyder därmed 'jag är jag och 'du är du'. Undersökningar som genomfördes i USA i början av 30-talet klargjorde i vilken utsträckning förskolebarn ger prov på aggressioner i fråga om ägodelar. En psykolog studerade 40 barn på barndaghem i åldern arton till sextio månader under lekstunder kom hon eller en av hennes medarbetare dit, 'utrustade med tidtagarur, anteckningsblock och annan utrustning', för att notera arten och varaktigheten hos misshälligheten. Gruppen registrerade omkring tvåhundra gräl. Den fann att i alla åldersgrupper var missämja över ägodelar den främsta orsaken till konfilkten. De var emellertid mest frekventa i den yngsta åldersgruppen (arton till tjugonio månader), där de stod för 73,5 procent av bråken. Resultaten tyder på att ägodelsinriktat beteende snarare är instinktivt, och sedan kan minska under kulturell påverkan, än ett resultat av omgivningens inflytande. Det är nu tänkbart att barn som växer upp i samhällen där man sätter värde på materiella ting lär sig ägandeinriktat beteende från sina äldre kamrater. Studier av barn som fostrats i kommunistiska samhällen visar emellertid på samma mönster. Melford Spiro har is itt banbrytande arbete om kommunistiska kibbutzer i Israel funnit samma ägandeinriktade impulser och avund inför ägodelar hos kibbutzbarn som hos dem som lever i kapitalistiska samhällen. Uppväxta i gemensamma storbarnkammare gjorde de anspråk på att äga sådana föremål som målar lådor och handdukar och visste precis vad det betydde att säga 'den är min'. 'Det finns ett överflöd av belägg för att, för alla barn utom de allra yngsta, förskolebarn [åldern två till fyra år] verkligen uppfattar det som att vissa föremål tillhör dem'. I förskolan och de första klasserna 'är de synnerligen påstridiga när det gäller deras äganderätt ... Somliga avundas andra deras ägodelar.' Det är först när de växer upp som de, under påverkan av gemenskapsideologin, börjar förneka behovet av privata ägodelar. av dessa fakta drar författaren slutsaten att 'barnet är inget oskrivet blad som, berodende på sin kulturella omgivning, är lika mottaglig för arrangemang med privat som med kollektivt ägande. Tvärtom tyder fakta på att barnets tidiga motivationer är starkt inriktade på enskilt ägande, en inriktning som det bara steg för steg avvänjs från med effektiva kulturella metoder.' Lita Furby, som också har studerat barn på kommunistiska kibbutzer, fann att under den likgiltighet inför privat egendom som man fosrtat de vuxna till dolde sig en stark ägandedrift som undertrycktes socialt. ... Hennes forskning var inspirerad av känslan att så sent som på 1970-talet 'hade det inte bedrivits någon empirisk forskning, och inget systematiskt teoretiskt arbete, inom ägandets psykologi - om ursprunget till och utvecklingen av ägandedrift hos individer'. I sitt arbete med att rätta till den bristen upptäckte hon hon att viljan (eller instinkten) att skaffa ägodelar uppstod vid mycket unga år till och med i en miljö som var odelat negativ till den: barn uppfostrade i kommunisiska kibbutzer visar samma vilja att skaffa ägodelar som amerikanska barn, uppfödda i en kultur som stimulerar materialism.
Biggen nämnde tidigare att det går att dra paralleller mellan dagens respektive forntidens primitiva band och stammar, och han använde Nya guinea som exempel. Detta är ett sällsynt dåligt val. Om Biggen verkligen läst Steven Pinker, skulle han veta att stammarna på Nya Guinea är allt annat än fredliga. Vi ser här liksom på andra plaser en dubbelmoral: någon som tror på det oskrivna bladet eller att människan är god innerst inne har rätt att observera en stam och dra slutsatser utav det; någon som inte tror på ett oskrivet blad och synnerligen inte att människan alltid innerst inne är god har ingen sådan rättighet att studera precis samma stam. Pipes skriver:
Äganderätt bland primitiva folk tar sig två uttryck: för en släkt (stam eller familj) och individuell. Släktgrupper kontrollerar som regel den mark där deras medlemmar jagar, fiskar eller, mer sällan, odlar, med uteslutning av icke medlemmar. Individuell egendom består av personliga tillghörigheter - kläder, vapen, redskap - likaväl som immateriella tillgångar, som sånger, myter, böner, besvärjelser. Primitiva folk hävdar också personlig äganderätt inte bara till materiella ting utan också till vad vi skulle betrakta som intellektuell egendom, nämligen sånger, legender, mönster och magiska besvärjelser, som tros förlora sin kraft när andra lår sig dem, om inte vederbörligen överförda till dem somgåva eller köp. Sådana immaterilla tillgångar skyddas av detaljerade sociala konventioner. Robert Lowie anser att primitiva folk haft sedvanor som liknar modern copyright- och patentlagstiftning. ... Primitiva folk förefaller få samma känsla av välbefinnade och förstärkt kompetens av ägande som västerlänningar. Studier av det mycket primitiva negriterfolket i sydostasien har visat att de inte bara har en mycket högt utvecklad känsla för ägande utan också att de känner en psykisk tillfredsställelse över de föremål som de äger. 'Den psykologiska grunden för privat egendom', bland dessa människor 'kommer sig av en klart utvecklad medvetenhet om individualitet, som är knuten till medvetenhet om personliga framgångar'.
Kenyas förste president kom från en enkel stam, och han var även en utbildad antropolog; han sade:
'När man studerar stammens organisation hos gikuyu är det nödvändigt att ta med i beräkningen stammens landinnehav som den viktigaste faktorn i stammens sociala, politiska, religiösa och ekonomiska tillvaro. Gemenskapen med förfädernas andar upprätthålas genom kontakten med marken där stammens förfäder ligger begravda. Gikuyufolket betraktar jorden som stammens moder, av det skälet att modern bär sin börda i omkring åtta eller nio månvarv medan barnet är i hennes sköte, och sedan en kort period för diande. Men det är jorden som föder barnet under dess livstid; och efter döden är det åter jorden som vårdar de dödas andar i evighet. Så är det jorden som det heligaste av allt som dväljes i eller på den.'
Av detta skriver Pipes:
Ju mer som blir känt om sedvanorna i primitiva samhällen, desto mer uppenbart blir det hur energiskt de hävdat uteslutande rättigheter till allt som de var beroende av för sitt uppehälle. De 'lämnar nästan aldrig sina områden, eftersom de i främmande marker inte kan räkna med att finna mat och antingen inte vet var det växer ätbara örter eller kanske inte skulle få tillsånd att samla dem.' Vilket påminner om de fördelar djur har av att hålla sig kring sitt eget territorium. Ekonomiska fördelar är inte den enda orsaken till till varför primitiva folk försvarar sina hemtrakter och tvekar att bege sig untanför dem. Deras förkärlek för det egna området har också psykologiska grunder, och baserar sig även på religiösa föreställningar. Primitiva folk upprätthåller ett totemartat band med sina förfäder och tror att om man överger den mark där man en gång levat, bryter det förbindelsen med dem. ... Sådana känslomässiga band förklarar varför primitiva folk inte uppfattar mark som en vara, det vill säga, som något som man kan avhända sig. En kanadensisk geograf skriver apropå de svårigheter som västerlänningar ar att förstå innuiternas (eskimåernas) inställning till mark: 'I den utsträckning som dessa folk formulerade sitt förhållande till marken uppfattade de det snarare som att det var de som tillhörde marken än att det var den som tillhörde dem.'
