Ni som är "sociala"...

[Anders]

Tack för dina svar Jimmy, bra grejer!

...dels: att andra alltid har intressanta perspektiv att dela med sig ....,Men för att ett intressant samtal "ska till" måste båda parter vara "sanningsenliga", dvs. våga stå för sina ståndpunkter ...  samt vara "rättvis" ..." Antingen blir det en allvarlig kamp där båda "mobiliserar styrkor" för att skapa "en maximal kraft", eller så blir det en lek där båda "underminerar" respektives perspektiv...

Det här funkar bättre ju färre spelare det är på planen. I ett "gäng" känner jag mycket sällan detta. Det blir mer att man sitter och upprörs över nåt tillsammans, indigneras för att smälta in, utan att det berör en särskilt mycket. Eller så håller man sig till nåt relativt urvattnat neutralt. Humor är den enda tillflykten och behållningen. Och att man, trots allt som du säger, får lite andras perspektiv. Och framför allt, som du säger - praktisera sig själv i andras sällskap! Det är ett fruktsamt sätt att se det på som jag inte har tänkt på förut.
...

(jag blajar lite om att 4 ögon ok, men gänget inte bra..)

Problemet med "puben" scenariot, är att det är ett socialt kontrakt, inte DET sociala kontraktet. Ett socialt kontrakt kan ses som "spelreglerna" i den sociala situationen, och att du tycker spelet är tråkigt är antagligen för att: 1. du kan spelet .... eller 2. du TROR du kan spelet ....

Eller 3. Man känner sig kass på spelet men går dit i alla fall för att det är där folk man gillar vill vara.

...

Det sociala är alltså oundvikligt, frågan är alltså inte hurvida man "är" eller "inte är" social, utan hur man är "socialt".

Är man maktfullkomlig eller maktlös?  Är man agerande eller observerande? Är man slätstruken/accepterande/refuterande/förnekande? Är van allvarlig eller skämtsam? Är man öppen/transparent eller stängd/dold med sina källor? Är man sanningsenlig eller självförnkande? Är man rättvis eller partisk? Återger man ett fakta  "sant"/precis eller falsk/förvrängt utifrån egen filtrering? Är den explicit/tydligt-enkel eller implicit/mångtydigt-komplex? Är man monoton i hur man reagerar med sina känslor eller dynamisk flexibel utifrån vad andra parten berättar? Är man långsam/betänkande/korrekthet eller snabb/hetsig/energisk/nyhetens-behak?  Är man på hemmaplan/trygg eller bortaplan/på-osäker-mark? Vad grundar man sina anspråk på: individe/kollektivet, begär/dygder, etik/estetik/sanning? Vilken värdegrund förespråkar man: magisk, mytisk, rationell, pluralistisk, integral? Är problemrymden diffus eller klar? Är det ett teoretiskt eller praktiskt problem? Generellt eller specifikt? Andligt eller jordnära?

osv. osv.

F-n, man är ju allt det här i lite mixer, men det försvinner i ett enda "hur uppfattar gänget det jag tänker säga"

Vem fan orkar vara ansträngt social? Det som inte kommer naturligt, det som måste frammanas är ett skådespel jag överlåter åt andra. Smile

Frågan är om det inte är jobbigare att vara ansträngt asocial?

Jag betvivlar att naturligt asociala personer behöver anstränga sig nämnvärt, det förefaller ju orimligt.

Det finns inga människor som "naturligt asociala personer". Det finns människor som gillar ensamhet, men detta betyder inte att de inte har sociala färdigheter. Jag tycker din grundsyn är lite felaktigt, eftersom jag ser människan som del av ett kultur-/språksammanhang.

En naturligt asocial person är isf en hypotetisk person: någon som är autist och inte lärt sig ett språk.

Språket är en förlängning av våran vilja/våra anspråk. Att vara asocial är att vara avtrubbad/apatatisk - och denna apati har alltid uppsått genom ett socialt trauma, det är detta som gör att människan i fråga känner sig maktlös - eftersom personen fastnat i den "hjälplösa offerrollen" och kan ej ta sig ur.

Mycket sant, det här med ensamhet men med sociala färdigheter. Det gäller att de sociala färdigheterna kan få komma fram.
Avtrubbad/apatisk kan nog vara sant om vissa, men andra kan ha mycket att säga, vara engagerade men inte vågar säga dem.

[suchanother]

Mitt råd Anders är att skippa alla ”kompisar” som bara pratar om tjejer/fotboll. De här typerna har inget innanför pannbenet och är själva desperata efter gemenskap. Deras olycka är att de är osjälvständiga och vill så gärna anpassa sej efter ”mallen”.
Sök dej till kretsar som delar dina genuina intressen så märker du snart att allt ”flyter på” otvunget.
Den här sociala teatern som de flesta ägnar sej åt är bara ”white trash”

[suchanother]

Med reservation att jag minns fel, var det inte Anders som i flera inlägg (kanske i tråden ”dagens positiva tanke”?) fick lite ansträngt klämt in ”hus&trädgård”, d v s han ville stila med att han har ett eget hus med trädgård.
Luktar medelsvenson lång väg. Inget fel med det men vantrivs man själv så är det en annan femma.

Många accepterar samhälleligt bestämda normer och roller hur man ska vara, hur leva. Varför?

[Pho-ku]

...Varför?

För att det krävs föga tankeverksamhet och är enkelt.

[Anders]

Med reservation att jag minns fel, var det inte Anders som i flera inlägg (kanske i tråden ”dagens positiva tanke”?) fick lite ansträngt klämt in ”hus&trädgård”, d v s han ville stila med att han har ett eget hus med trädgård.
Luktar medelsvenson lång väg. Inget fel med det men vantrivs man själv så är det en annan femma.

Många accepterar samhälleligt bestämda normer och roller hur man ska vara, hur leva. Varför?

Eftersom du frågar:
Jag har hus och trädgård, det kan jag inte förneka, dock kan jag inte minnas att jag skrivit nåt om det här. Har jag det är det säkert nåt om att jag tycker att nåt med det är krångligt. Vore jag singel skulle jag varken ha bil eller hus.

Jag lever i hus eftersom jag har familj och jag inbillar mej att mina barn far väl av att ha nära till natur, och jadå, jag växte upp som pluggkuse i ett höghusområde och jag fick skit för det, skit som jag vill att mina barn skall slippa. Men annars så känner jag inte att jag är nån norm. Jag håller inte på och anstränger mig för att vara anti-norm heller. Jag gör det som är praktiskt för mej själv och de som lever med mej.

På det här forumet är det väl snarare att ha stake att säga nåt som innebär att man inte är en vagabond som befinner sig i humanistiska sfärer? Som att man faktiskt har hus och nåt med det?

[Anders]

...Varför?

För att det krävs föga tankeverksamhet och är enkelt.

Så du bor krångligt bara för att det är svårt och invecklat??

[JimmyAberg]

F-n, man är ju allt det här i lite mixer, men det försvinner i ett enda "hur uppfattar gänget det jag tänker säga"

Jo precis. Varför tror du då att du försvinner in i detta? Jag tror att det handlar om att vårat minne påverkas av omgivningen, vad tror du?

[suchanother]

Med reservation att jag minns fel, var det inte Anders som i flera inlägg (kanske i tråden ”dagens positiva tanke”?) fick lite ansträngt klämt in ”hus&trädgård”, d v s han ville stila med att han har ett eget hus med trädgård.
Luktar medelsvenson lång väg. Inget fel med det men vantrivs man själv så är det en annan femma.

Många accepterar samhälleligt bestämda normer och roller hur man ska vara, hur leva. Varför?

Eftersom du frågar:
Jag har hus och trädgård, det kan jag inte förneka, dock kan jag inte minnas att jag skrivit nåt om det här. Har jag det är det säkert nåt om att jag tycker att nåt med det är krångligt. Vore jag singel skulle jag varken ha bil eller hus.

Jag lever i hus eftersom jag har familj och jag inbillar mej att mina barn far väl av att ha nära till natur, och jadå, jag växte upp som pluggkuse i ett höghusområde och jag fick skit för det, skit som jag vill att mina barn skall slippa. Men annars så känner jag inte att jag är nån norm. Jag håller inte på och anstränger mig för att vara anti-norm heller. Jag gör det som är praktiskt för mej själv och de som lever med mej.

På det här forumet är det väl snarare att ha stake att säga nåt som innebär att man inte är en vagabond som befinner sig i humanistiska sfärer? Som att man faktiskt har hus och nåt med det?

Vad duktigt Anders.
Du försöker hela tiden att rida på den samhälleliga acceptansen som en familj innebär. Du ger ingen motivation, inget skäl, ingen förklaring, allt är bara ”det allmänt accepterade”. Du hakar på här utan att ha en egen tanke, allt är kravlöst, bidragen ramlar in och vi leker familj.
Va skulle du vilja själv? Inget?

[Pho-ku]

...Varför?

För att det krävs föga tankeverksamhet och är enkelt.

Så du bor krångligt bara för att det är svårt och invecklat??

Nej, det vill jag inte påstå.

[Anders]

Med reservation att jag minns fel, var det inte Anders som i flera inlägg (kanske i tråden ”dagens positiva tanke”?) fick lite ansträngt klämt in ”hus&trädgård”, d v s han ville stila med att han har ett eget hus med trädgård.
Luktar medelsvenson lång väg. Inget fel med det men vantrivs man själv så är det en annan femma.

Många accepterar samhälleligt bestämda normer och roller hur man ska vara, hur leva. Varför?

Eftersom du frågar:
Jag har hus och trädgård, det kan jag inte förneka, dock kan jag inte minnas att jag skrivit nåt om det här. Har jag det är det säkert nåt om att jag tycker att nåt med det är krångligt. Vore jag singel skulle jag varken ha bil eller hus.

Jag lever i hus eftersom jag har familj och jag inbillar mej att mina barn far väl av att ha nära till natur, och jadå, jag växte upp som pluggkuse i ett höghusområde och jag fick skit för det, skit som jag vill att mina barn skall slippa. Men annars så känner jag inte att jag är nån norm. Jag håller inte på och anstränger mig för att vara anti-norm heller. Jag gör det som är praktiskt för mej själv och de som lever med mej.

På det här forumet är det väl snarare att ha stake att säga nåt som innebär att man inte är en vagabond som befinner sig i humanistiska sfärer? Som att man faktiskt har hus och nåt med det?

Vad duktigt Anders.
Du försöker hela tiden att rida på den samhälleliga acceptansen som en familj innebär. Du ger ingen motivation, inget skäl, ingen förklaring, allt är bara ”det allmänt accepterade”. Du hakar på här utan att ha en egen tanke, allt är kravlöst, bidragen ramlar in och vi leker familj.
Va skulle du vilja själv? Inget?

Motivation till vad? Att ha en familj? Att jag gör de prioriteringar jag gör givet att jag har en familj? Vad exakt är det du tycker jag hakar på? Kravlöst är det fan inte att ha ungar. Leka familj är inte direkt min vardag. Men jag skall inte förneka att jag gillar det kollektiv min familj utgör, även om vi är fruktansvärt olika.

[suchanother]

Men återigen tar du martyrinställningen; du tar rygg på det som samhället accepterar, det som kapitalismen accepterar, den lilla kärnfamiljen som producerar och reproducerar (för att tala Marx), sen är du förnärmad, du uppfyller ju samhällets krav.

Det finns ett hemskt scenario som redan finns, ett klassamhälle där lägre utbildade manipuleras och där de besuttna lever med fantastiska privilegier. De besuttnas enda medel att bibehålla detta är våld. Historien bevisar detta. Dessa psykopater har naturligtvis inga vettiga argument för att bibehålla detta tillstånd utan de tar till våld om så krävs. Samtidigt passiviseras det arbetande folket som blir ett slags gisslan, slaveriet i modern tappning.

(lite offtopic här men kunde inte låta bli)

[Anders]

Det här sista är värt en tråd i sig, det ligger mycket i det du säger.

Men det stämmer med det första du sa, i inlägget före hem o trädgård, att man borde hitta de här kretsarna med genuint intresse. Svårt bara, att göra det då man är nyinflyttad som medelålders i en stad. Även om den staden råkar vara Uppsala, där det borde finnas själar med vidare vyer.

[Zokrates]

Jag vet ju inte hur ni andra som skriver frekvent här på forumet är offline, men här på filosofiforumet tycker jag att de flesta av er är allt annat än sociala, förbannade nötter!  :wink:

[transversal]

Skulle det kunna ha att göra med naturligt olika behov av stimulans på grund av olika känsligt nervsystem? Är man känslig tar man in mycket stimulans och blir uttröttad snabbt. Är man lite mindre känslig så tar man in färre signaler och behöver också längre tid för att bli "tillfredställd"?

[Logos]

Skulle det kunna ha att göra med naturligt olika behov av stimulans på grund av olika känsligt nervsystem? Är man känslig tar man in mycket stimulans och blir uttröttad snabbt. Är man lite mindre känslig så tar man in färre signaler och behöver också längre tid för att bli "tillfredställd"?

Ja kanske... eller så har man genom uppväxten lärt sig att hantera olika sociala situationer på vissa sätt medan man samtidigt har fått för sig att man "egentligen" borde göra på ett annat sätt. Vilket ju inte på något sätt utesluter din hypotes.

Anders: varför ska du behöva genomlida något som du inte tycker om? För att det "ska vara så"? Flyt in i din egen mentala värld om du inte står ut och inte kan gå därifrån. Har du ens försökt att bara skita i dina egna krav på dig själv och köra på som du själv vill? Vad riskerar du?