Om mänskligheten utplånas snart, vad händer därefter?

[Liam]

Mitt förslag på problemet är att upprätta ett atombestyckat helautomatiserat missilsystem på månen, vilket förutsätter att det grävs ned under ytan, att enorma solpaneler upprättas, tillika eller varför inte, ett kärnkraftsverk. Fullt möjligt, kanske även det enda på sikt någorlunda skyddet mot hotet utifrån. Med ett avancerat radarsystem, så skulle hotfulla stenar lätt kunna skjutas ned, mindre med konventionella missiler och större, med ett par mils omkrets, med kärnvapen.
Detta skulle givetvis kosta en hel del, men då skyddet är avsett att bevara all existens på planeten, så bör alla stater vara med att bekosta detta via skatter, samt bidra med det var och en kan i form av know how och expertis. That's , my solution.

Vad händer om månen råkar vara på en sida av jorden och super duper rymd stenen kommer ifrån andra hållet :<

[Zokrates]

Mitt förslag på problemet är att upprätta ett atombestyckat helautomatiserat missilsystem på månen, vilket förutsätter att det grävs ned under ytan, att enorma solpaneler upprättas, tillika eller varför inte, ett kärnkraftsverk. Fullt möjligt, kanske även det enda på sikt någorlunda skyddet mot hotet utifrån. Med ett avancerat radarsystem, så skulle hotfulla stenar lätt kunna skjutas ned, mindre med konventionella missiler och större, med ett par mils omkrets, med kärnvapen.
Detta skulle givetvis kosta en hel del, men då skyddet är avsett att bevara all existens på planeten, så bör alla stater vara med att bekosta detta via skatter, samt bidra med det var och en kan i form av know how och expertis. That's , my solution.

Vad händer om månen råkar vara på en sida av jorden och super duper rymd stenen kommer ifrån andra hållet :<

Om du inte lagt märke till det själv, så kan jag upplysa dig om att månen faktiskt alltid färdas runt jorden på knappt en månad, lägg därtill även märke till att mitt förslag innehåller ett radarsystem, m.a.o gott om tid att upptäcka faror och det utan en besvärande atmosfär likt jordens, skälet till att ha dem just där, missilerna, är att gravitationen motsvarar knappt 17% av jordens dito, vilket underlättar avskjutningar av missiler jämfört med vad som krävs att skjuta av dem från jorden. Klart fler fördelar än nackdelar, likaså minimeras riskerna för ifall nått går snett däruppe, då vi inte drabbas av strålningen. Men men, en del vill hellre placera en uppfällbar svensk röd plaststuga med vita knutar där, lite mindre kontroversiellt kanske, men nödvändigt, knappast.

[Justin Case]

Zokrates, du är inne på helt fel spår. Missilsystem mot meteoriter är helt fel grej att använda några som helst av mänsklighetens resurser till, om man vill maximera mänsklighetens överlevnadschanser.

Kul att du svarade, men...jag är inte inne på fel spår, tvärtom, du är inne på fel spår. Vulkanutbrott, jordbävningar, tsunamier, växthuseffekter, pandemier, miljöförstöring eller globala krig, teknikutveckling? inget av det klår effekten av en asteroid på ett par kilometer till några mil i radie.

Jo, teknikutvecklingen gör det med enormt mycket större sannolikhet. Vad är sannolikheten för att en meteorit förintar mänskligheten under innevarande sekel? När det inte skett de senaste årmiljonerna? Betänk nu teknikutvecklingen och vad den enbart under 1900-talet fört med sig: möjligheten till ett kärnvapenkrig som förintar mänskligheten. Ett sådant kärnvapenkrig kan fortfarande ske, och det med bra mycket större sannolikhet (tills vidare) än att en meteorit förintar mänskligheten. Håller du med om det? Och det stannar tyvärr inte där. Den av allt att döma ganska "självgående" teknikutvecklingsacceleration som gett mänskligheten kärnvapen bara fortsätter. Betänk att det tog tiotals tusen år att gå från stenyxor till dynamit. Därefter tog det bara en relativt pytteliten tid att gå från dynamit till kärnvapen. Stenyxor kunde inte förinta mänskligheten. Dynamit kan det teoretiskt, men för det skulle det behövas mer dynamit än vad som är realistiskt att tillverka (än så länge i alla fall). Kärnvapen kan plötsligt helt klart förinta mänskligheten. Nu kommer det allra viktigaste: extrapolera denna acceleration av teknikutvecklingen! Det är som en ketchuptub: först kom det ingenting, sedan ingenting, sedan nästan ingenting (stenyxor), sedan lite mer (bl.a. dynamit), och enormt kort efter det kom "rejält mycket" (bl.a. kärnvapen). Logiskt sett bör nästa steg komma ännu tätare inpå och utgöra ett ännu större skutt uppåt i fråga om förmåga att förinta oss själva och allt liv på jorden. Extrapolera den kurvan ett århundrade till, enligt samma funktion som den beskrivit hittills. Då finner du att det ska väldigt mycket till för att människor inte snart ska komma att uppfinna något som mycket, mycket lättare och billigare än kärnvapen kan förinta mänskligheten och allt liv på jorden. Och ännu kortare därefter uppfinns något som ännu mycket lättare och billigare kan förinta mänskligheten. Och så vidare. Visst kan det komma motmedel också, i form av Orwelldiktaturer eller en enda global Orwelldiktatur som håller koll så att ingen kan utnyttja den allt farligare tekniken till handling. Men så fort tekniken finns, eller rättare sagt så fort kunskapen finns, finns alltid en risk för att den kommer till användning. Till exempel genom att diktatorerna själva får för sig att göra några experiment med nya häftiga grejer, eller något. Mänskligheten själv är och kommer att vara ett mycket, mycket större hot mot mänsklighetens överlevnad än vad något annat är, under innevarande sekel. Detta hot kan rimligen minskas i en inte obetydlig grad om vi satsar på det.

Nej, vi bör inte vänta, eftersom detta projektet tar lång tid att genomföra, ett par decennier, så är det tvärtom nödvändigt att börja så snart som möjligt. Att få ett månbaserat missilsystem att fungera så snabbt som möjligt ökar definitivt våra överlevnadschanser.

Att lägga pengarna på det ökar kanske våra överlevnadschanser en aning jämfört med att inte använda de resurserna till något alls, så långt kan jag sträcka mig. Men att istället t.ex. bygga bättre och bättre friendly AI och en mer och mer sammankopplad mänsklighet (att ta Internet till en neurologisk nivå) med alla de resurserna vore en resursanvändning som enormt mycket mer skulle öka mänsklighetens överlevnadschanser per satsad krona, är jag ganska säker på, eftersom det skulle minska risken för teknik-armageddon, en risk som överträffar risken för meteorit-armageddon med många storleksordningar i sannolikhet.

(Med armageddon menar jag förintelse av mänskligheten.)

Säg att risken för ett teknik-armageddon någon gång under tiden 2000-2100 bara är 10% (jag tar i i underkant för argumentets skull), och att risken för ett meteorit-armageddon under samma period är 0,001%. Om du minskar risken för teknik-armageddon från 10% till 9,9%, är det en handling som ökar mänsklighetens överlevnadschanser väldigt mycket mer än att minska risken för meteorit-armageddon från 0,001% till exakt 0,000%. Resursåtgången behöver dock inte vara tillnärmelsevis lika mycket större.

medan folk står och exempelvis protesterar mot att rädda utrotningshotade djur, valar, hajar, isbjörnar,

Sådant är suboptimal resursanvändning, det håller jag med dig om!

Meningen?
Solen slocknar en dag, jorden förstörs likaså, men vi kan förhindra att det senare inträffar i förtid, alltså enligt dina egna utilitaristiska idéer så borde detta verkligen förstås av just dig.

Nej, för är man utilitarist måste man även ta hänsyn till skillnader mellan sannolikheter. Se ovan.

[Zokrates]

Vet inte alls hur du beräknar riskerna, att de finns borde däremot vara tillräckligt oavsett om det handlar om risker med ny eller befintlig teknik eller hot från rymden. I denna 11 år gamla rapport ansågs sannolikheten att dö av ett asteroidnedslag till 1 på 6000, tillräckligt högt tycker jag för att det skall vara värt att satsa på ett bra skydd.

"Utgående från sannolikheten att en asteroid ska kollidera med jorden och vilka effekter en sådan kollision skulle kunna få, samt antalet människor och deras fördelning på jordytan, har NASA beräknat att sannolikheten att en människa ska dödas av ett asteroidnedslag är 1 på 6000. Trots den låga sannolikheten för en asteroidkollision så är effekterna av en sådan så stor och antalet människor så stort att sannolikheten att dödas av en asteroidkollision blir hög."

http://www.foi.se/FOI/templates/Page____786.aspx

[Justin Case]

Vet inte alls hur du beräknar riskerna,

Jag visade ju med historiska fakta kombinerade med ren logik varför det inte finns några starka skäl att förvänta sig att teknikutvecklingens acceleration skulle ta slut snart, annat än om den gör slut på oss. Är det inte uppenbart att det innebär att det är en enormt mycket större risk än 1 på 6000 för ett teknik-armageddon någon gång 2000-2100?

Det sägs att mänskligheten redan under kalla kriget var en hårsmån från ett tredje världskrig med håken vet hur mycket kärnvapenanvändning. Bara en sådan sak. Är du bergsäker på att ingen supermakt kommer att trycka på knappen under 2000-2100 och utlösa ett kärnvapenvärldskrig?

att de finns borde däremot vara tillräckligt oavsett om det handlar om risker med ny eller befintlig teknik eller hot från rymden. I denna 11 år gamla rapport ansågs sannolokheten att dö av ett asteroidnedslag till 1 på 6000, tillräckligt högt tycker jag för att det skall vara värt att satsa på ett bra skydd.

Så du utgår från att risken för teknik-armageddon är så liten att den inte lönar sig lika mycket per krona att satsa på att minska, som det lönar sig att satsa på att förhindra meteorit-armageddon? Vad grundar du det på?

Varför satsa några pengar alls på att förhindra meteorit-armageddon, när varenda sådan krona kan göra mer nytta för mänskligheten om den satsas på att förhindra teknik-armageddon istället?

[Justin Case]

Samma typ av misstag görs av massor av människor, verkar det som. Man upptäcker ett område som det spontant ser ut att "vara bra" att satsa resurser på, och så utgår man från att resurser måste satsas på just det området - utan att fundera särskilt allvarligt över om det finns andra områden där resurserna (samma resurser) behövs ännu mer - något som nästan alltid är fallet. Enorma insamlingar görs för något enstaka gulligt djur, som apan Ola för några år sedan. Få tänker på att samma pengar skulle kunna rädda många fler andra individer istället (människor och/eller andra djur, vilket man vill) om de skulle satsas på andra sätt istället. En del jag säger detta till svarar: "ja men man kan väl göra både och". Visst kan man, men det är att rädda färre liv än vad man skulle kunna för pengarna. Varför handla suboptimalt för de pengar man är beredd att avvara? Blackjack ger statistiskt mycket mer vinst för de satsade pengarna än vad t.ex. Lotto ger. Därför är det smartare att spela Blackjack för alla pengarna man är beredd att spela för, än att använda hälften av pengarna på Blackjack och hälften på Lotto. Men det verkar som om folk tror att det finns hur mycket resurser som helst att ta av.

[Zokrates]

Om mänskligheten utplånas snart, vad händer därefter? Får väl lämna mina tankar kring hotet från ovan, likt Asterix, "det enda jag fruktar är att himlen skall ramla ned" och ägna mig åt frågan istället för lösningar.

Efter människan kom det inga nya avancerade djurarter som likt oss utvecklade tankar om såväl smått som stort, tvärtom, allt drabbades av en tillbakagång, djurarter blev dummare, enklare, mindre och framförallt färre.

Mänskligheten är död och efter oss finns det ingen djurart som bryr sig nämnvärt om vad som händer i framtiden, djur muteras, utvecklas vidare, arter försvinner, kontinenterna förflyttar sig och bildar nya landområden, vissa översvämmas, andra reser sig, istider kommer och istider går, jordens magnetiska fält börjar avta, atmosfären förändras, tunnas ut och far ut i rymden, vattenmängderna minskar, solen bränner intensivare allteftersom, större växter dör ut, 99% av livet i havet dör ut, kvar finns det slutligen några envisa mikrober, bakterier och vissa amöbor.

När så en dag solens hetta dunstat bort den sista droppen vatten från jordens yta, tvärdog livet på planeten, en del sporer hade dock följt med atmosfären ut i rymden, djupfrysta i ett sista omedvetet sätt att finna en ny plats att överleva på, föröka sig, långt bort från den svedda ökenplaneten jorden som mer och mer kommit att likna en blandning av merkurius och mars, en steril orange död plats, glimmande som en kula i det röda skenet från den döende solen.

Slutligen slog en asteroid  :wink:  ned på jorden, splittrade planeten i fragment som kastades ut på en sista resa, bort från allt för all tid och evighet, amen.

[Justin Case]

Jag tror att det scenario du målar upp, Zokrates, är det mest sannolika (om mänskligheten försvinner snart). Ungefär hur sannolikt är det då?

Anta att mänskligheten försvinner någon gång runt år 2100. Hur stor är då sannolikheten för att det, på den här planeten, innan den blir obeboelig, hinner uppstå en ny art som hinner komma minst lika långt som människan i sin teknikutveckling (eller jämförbar utveckling)?

Den sannolikheten torde vara olika stor beroende på hur mycket av miljön/naturen/ekosystemen som förstördes av det som utplånade människan (och av människans miljöförstöring och artutrotning dessförinnan). Detta beror i sin tur mycket på vad som utplånade människan, och på hur mycket människan hann förstöra miljön/naturen/ekosystemen innan hon försvann. Om man delar upp frågan i de olika tänkbara scenarior som kan utplåna människan, olika tänkbara scenarior som leder fram dit (med olika mycket planetförstöring från människans sida), och sedan lägger samman sannolikheterna, får man ett ungefärligt svar på frågan i föregående stycke.

Om resultatet blir en inte alltför låg sannolikhetssiffra, kan någon utilitarist (men inte jag, tror jag) tänkas dra slutsatsen att det vore bättre för universums framtid om mänskligheten utplånades å det snaraste så att någon bättre art fick chansen att utvecklas i dess ställe här på jorden - någon art som lyckas bättre än människan med att hålla sams. Kanske är risken mindre, för att de, när de uppnått vårt utvecklingsstadium, faller offer för självförvållat världskrig som utplånar dem, än vad dito risk är för mänskligheten? Eller måste en art som uppnår människans nuvarande utvecklingsstadium ha så svårt för att hålla sams som den nuvarande mänskligheten har?

Jag vet inte, men jag tror inte att man bör avfärda sådana teorier utan att ha räknat på det hela. Därav denna tråd. Någon som känner sig manad att räkna på det?

[Jörgen]

Wikipedia om
mass extinction, eller extinction-level event (ELE)

Det brukar gå mellan 40 och 150 miljoner år mellan de
häftigaste massdöden, alla stora livsformer svälter ihjäl,
och de mindre klarar sig nätt och jämt.

Nästan-däggdjur fanns redan under dinosaurietiden

Enligt denna länk så tar det cirka 30 miljoner år för ekologin
att återhämta sig om man ser på den totale biomassan, och då är
de största djuren förmodligen rätt små.

Några tiotals miljoner till kanske det behövs för att vissa arter kan
växa till sig.

Åssa kanske det några tiotals miljoner år till för att ska kläckas filosofer.

Vi kan inte hitta spår från de förra filosoferna,
och de som kommer efter oss kanske hittar spår av oss.

[Zokrates]

Ledsen Jörgen, men enligt din plan ser det inte ut som om några framtida filosofer kommer att kunna återupptäcka "oss", det tar för lång tid helt enkelt för dem att utvecklas.

Spåren efter människan.

Efter det att människorna dog ut så började naturen att återerövra de platser som vi bebyggt, växternas rötter sliter itu hus, asfalt betong, allt vittrar sönder inom loppet av några sekel, endast större stenmonument finns kvar men även dessa vittrar sakta men säkert sönder och förvandlas till grus. Havet som nu huserar fritt med stranderosioner, vräker sönder pirarna, gräver sig in, översvämningar raserar, ett antal nya istider pulvriserar, föremål vi byggt rostar sönder, ärgar isär, faller ihop, återgår till sina ursprungliga beståndsdelar påskyndat av regn väder och vind, skelett kan förvisso bevaras väldigt länge i lera, men chansen att de skall upptäckas i framtiden och förstås som annat än enbart ett utdött djur är minimalt, kort sagt, de sista spåren efter människan är gott och väl helt utraderad långt före det att en ny högstående art intagit scenen.

[Justin Case]

kort sagt, de sista spåren efter människan är gott och väl helt utraderad långt före det att en ny högstående art intagit scenen.

Nog har väl människan konstruerat en hel del föremål i specialmaterial som inte ska kunna smulas sönder av väder och vind oavsett hur lång tid som går? Och allt som förvaras i bergrum, typ skyddsrum som människan lämnat låsta med pansardörrar och allt, kan väl hittas av framtida intelligenta varelser om de letar lite. Vilka typer av lagringsmedia håller (med informationen intakt) i flera miljarder år om de förvaras i bergrum som aldrig genomborras av någon erosion? Går all information på hårddiskar, SIM-kort, CD-skivor, kassettband etc. förlorad även om dessa lagringsmedia förvaras i bergrum? Stenkakor och vinylskivor torde väl kunna spelas efter flera miljarder år (om de förvaras i bergrum)? Och böcker, anteckningsblock, tidningar och utskrifter då? Papper blir väl inte förstört om det förvaras oåtkomligt för väder, vind och termiter och andra djur? Bläcket på pappret lär väl också vara läsligt hur länge som helst? Våra efterföljare kan alltså få en rejäl skjuts framåt i utvecklingen genom att utforska vad vi upptäckt. Förutsatt att de kan tyda vårt språk. När man skickat budskap till utomjordingar har man skickat med "bruksanvisningar" för hur budskapen ska tolkas; symbolkombinationer särskilt framtagna för att kunna förstås maximalt lätt av en civilisation med ett helt annat språk än vi. Kanske borde man sprida ut en massa sådana "bruksanvisningar till vårt språk" i bergrum runtom i världen, tillsammans med bibliotek som detaljerat beskriver de viktigaste teknikutvecklingsstegen i mänsklighetens historia.

Och så är det kanske bra att lägga nycklar till bergrummens ingångar, eller någon motsvarighet till nycklar, någonstans där våra efterföljare kan hitta dem utan att behöva kunna bryta sig igenom pansardörrar. Det vore ju lite snöpligt om nästa lovande art hittade våra bergrum på ett tidigt stadium men inte kunde ta sig in i dem förrän de uppnått den tekniska nivå som de sedan kommer att hitta läroböcker i inne i bergrummen. Kanske vore  skyddsrum av pansarglas en bra idé. Då kan man skriva en massa information på insidan av glaset, så att våra framtida efterträdare inte behöver kunna ta sig in för att kunna ta del av våra kunskaper.

Genom att ta del av våra samlade kunskaper kan de tillryggalägga utvecklingen från stenålder till IT-samhälle på mycket kortare tid än vi gjorde, och det kan visa sig vara avgörande för att de ska hinna hindra solen från att bränna ihjäl dem och allt annat liv på jorden. (Jag tror nämligen att det, när det blivit möjligt för en art att ta sig till andra planeter, även mycket snart därefter kan bli möjligt för samma art (förutsatt att den inte tar kål på sig själv) att förvandla solen till något mycket mer användbart än en sol, snarare än att behöva fly för att inte bli grillade av solen när den börjar bli en röd dvärg.)

[Zokrates]

Du glömmer bort en viktig detalj, med tiden så höjer sig berg och eller sjunker, berg utsätts alltid för rörelser som innebär risk för sprickbildningar, ras, vilket innebär LÄCKAGE, vatten sipprar in, det finns salter i berg, salt och vatten förstör. Berg är ingen säker plats om vi pratar om förvaring av föremål under x antal miljoner år, det som idag är ett berg kan alltså långt in i framtiden vara en djup havsgrav totalt oåtkomlig.

[Jörgen]

Slipade diamanter bör klarar sig, men ack så utspridda bland allt grus.
Med tanke på vad många mänskliga varelser det fanns så bör det bli en hel del fossiler, men även dessa ack så utspridda.

Och då de framtida filosoferna hittar lite benfliser så vet de inte vad de tittar på.

All plast försvinner inom några få år,
all metall och glas vittrar till oigenkännlighet inom några hundratals år,
de sista satelliter lämnar sina banor och försvinner ut i rymden inom några tusentals år.

Kärnkraftverken och kärnvapen kan ge upphov till förhöjda radioaktivitetsvärden lokalt, men ju mer tid förflyter, ju mindre blir avvikelsen.

Någon bunker på månen skulle klara sig länge, inte mycket geologisk aktivitet där men lite ändå.

Pryler som lämnats kvar på månens yta smulas sakta med sakert sönder av strålningen.

[Liam]

Skulle kärnvapenkrig verkligen utplåna mänskligheten? Vet inte exakt styrka hos nutida långdistans vapen, men har svårt att tänka mig att man täcker varenda del av jordens yta med antingen kratrar, krossat ödeland eller radioaktiv strålning som dödar alla som överlever. Sedan finns det bunkrar, ubåtar och folk med tur. (Fanns folk som var mindre än 2km ifrån bomben I Hiroshima, visserligen svagare än nu tidens vapen). Tänk t.ex folk som bor I sahara eller på Grönland, ingen mening med att bomba dem liksom. Tror inte att Kairo drar med sig Hela Sahara.

Framtida "utvecklingar" inom vapen teknik innebär inte bara starkare bomber. "smart-bombs" radiostyrda mini robotar med gift o.s.v är kanske enklare sätt att bli av med fienden än att spränga hans land i smådelar.

Dessutom är det svårt att säga när en "ny" männsklighet skulle uppstå. Finns arter på jorden som är många många gånger äldre än människan och de har inte utvecklats särskillt mycket. Det är ganska arrogant att anta att vi är någon "super evolution" som alla ekosystem strävar efter att utveckla. Om inget så skulle jag tro att naturen skulle ha död på oss alla om den fick chansen. Vi är en otrolig risk för balansen eftersom bara en eller ett fåtal individer kan få för sig att orsaka massiv förintelse för allt och alla.

[Justin Case]

Skulle kärnvapenkrig verkligen utplåna mänskligheten?

Svaret på den frågan är nog "förmodligen inte". Men skulle kärnvapenkrig kunna utplåna mänskligheten? Finns åtminstone risken?

Vet inte exakt styrka hos nutida långdistans vapen, men har svårt att tänka mig att man täcker varenda del av jordens yta med antingen kratrar, krossat ödeland eller radioaktiv strålning som dödar alla som överlever. Sedan finns det bunkrar, ubåtar och folk med tur. (Fanns folk som var mindre än 2km ifrån bomben I Hiroshima, visserligen svagare än nu tidens vapen). Tänk t.ex folk som bor I sahara eller på Grönland, ingen mening med att bomba dem liksom. Tror inte att Kairo drar med sig Hela Sahara.

Långt fler har väl dött av efterverkningarna efter Tjernobyl, många år efteråt, än vad som dog omedelbart av Tjernobyl? Motsvarande borde väl bli fallet efter ett kärnvapenvärldskrig, att många fler dör av cancer med tiden än vad som dör under själva kriget. Skulle inte all mat och allt vatten som skulle gå att få tag på kunna ha livsfarligt hög radioaktivitet efter ett all-out-kärnvapenvärldskrig? Skulle inte det kunna döda eventuella kvarvarande människor med tiden? Eller göra dem sterila, vilket skulle sätta stopp för mänsklighetens överlevnad lika mycket som om de dog.

Bunkrar för överlevare av kärnvapenvärldskrig skulle behöva vara slutna, självförsörjande system: ha sin egen matodling, vattenåtervinning etc inne i bunkern, så att strålningen inte når dem eller deras mat och vatten förrän jordytan åter är beboelig. Ett problem med att stanna i en sådan bunker efter ett kärnvapenvärldskrig, tills strålningen ovan jord slutat vara livsfarlig, är att man måste få energi någonstans ifrån. Man får inte elda, för då får man snart slut på materia (man kan inte hämta ny materia utifrån utan att få in strålning i bunkern). Ett minikärnkraftverk inne i bunkern skulle kanske kunna vara en lösning på energiproblemet. Finns det månne någon bunker med kärnkraftverk i, en bunker som är ett slutet system och som ska kunna hysa människor oberoende av omvärlden i flera tusen år?

Framtida "utvecklingar" inom vapen teknik innebär inte bara starkare bomber. "smart-bombs" radiostyrda mini robotar med gift o.s.v är kanske enklare sätt att bli av med fienden än att spränga hans land i smådelar.

Det finns även galningar som vill ha bort hela mänskligheten. De kommer att skapa de tekniska tillämpningar de behöver för att förverkliga sin plan, om de inte hindras i tid.

Dessutom är det svårt att säga när en "ny" männsklighet skulle uppstå. Finns arter på jorden som är många många gånger äldre än människan och de har inte utvecklats särskillt mycket. Det är ganska arrogant att anta att vi är någon "super evolution" som alla ekosystem strävar efter att utveckla.

Det finns en sak som gör den "arrogansen" befogad: människan är det enda djur (av de djur som finns idag) som kan överleva - eller hindra - att jorden går under på grund av att solen blir en röd dvärg om några miljarder år. Människan är därmed det enda djur som kan skapa åt sig (och åt andra djur om hon vill) en överlevnad för en i princip obegränsat lång framtid. De arter som är äldre än människan kan det inte. Hoppet står till oss. Eller möjligen till våra efterträdare med liknande överlevnadsförmåga - om vi får några sådana efterträdare.

Om inget så skulle jag tro att naturen skulle ha död på oss alla om den fick chansen. Vi är en otrolig risk för balansen eftersom bara en eller ett fåtal individer kan få för sig att orsaka massiv förintelse för allt och alla.

Tror du att naturen har ett medvetande? (Jag antar att du med "naturen" menar "naturen exklusive människan", som om inte människan vore en del av naturen?) Varför skulle naturen ha ett medvetande om den inte kunde utnyttja sitt medvetande till att befria sig från människan (om den nu ogillar människan)? De entiteter som har medvetande brukar ha det för att de kan utnyttja det för sin överlevnad. Evolutionen torde inte sålla fram någon entitet med medvetande men utan förmåga att påverka sin omgivning.