Att förheliga svaga och starka - samtidigt?

[JimmyAberg]

Jag skapade tidigare tråden: "Att vara arg på människor som flyr?".
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=6401
Där skrev Advocate en intressant sak: "Sedan kan man förheliga det svaga, men det är en annan sak."

...

Intressant att det både är möjligt förheliga starka så som det är möjligt att förheliga svaga - frågan är om man kan förheliga båda starka och svaga, samtidigt - tror det skulle vara lösningen på många problem, framförallt politiska problem.

Så varför tror ni att människor har en tendens till att antingen förheligar starka eller svaga människor, och inte båda?

...

(Kommer även på att detta är någon Wilber adresserar i hans "Integral politics", se: http://www.youtube.com/watch?v=tQRUu_4W2j8 . Han påpekar att det går att kategoriera människors politiska läggning genom att ställa dem följande fråga: "Vad är orsaken till människors lidande")

[Andreas]

Lösningen är att förfina och fördjupa sin dyrkan av Jungfru Moder.

[Logos]

Är inte att förheliga en "svag" person egentligen bara ett sätt att tolka denne som "stark"? Själva svagheten blir en styrka i och med att den ges ett yttre värde. Ytterst handlar det ju om normativa ställningstaganden gällande normativa ställningstaganden...

[transversal]

Svaghet i ett sammanhang är ju styrka i ett annat. Ljus hy i Sverige ger oss mer d-vitamin i detta klimat men ger oss hudcancer i Afrika.

[Logos]

Svaghet i ett sammanhang är ju styrka i ett annat. Ljus hy i Sverige ger oss mer d-vitamin i detta klimat men ger oss hudcancer i Afrika.

Och i vilket sammanhang är det positivt med hudcancer? Lär man sig ödmjukhet inför livets villkor och skaparens vilja?

[transversal]

Eh? Ljus hy i norr ger oss bättre tillgång på d-vitamin. Detta är fördelen med ljus hy - här är det en styrka. Förflyttar man sig däremot till sydligare breddgrader har man ingen fördel av ljus hy. Då är den en svaghet.

[Andreas]

Jag tycker transversal manifesterar problematiken när hon söker leda bort fokus från frågan (med ljungfru-moderlig välvilja). Om tillbedjan av ljungfru mor, eller valfri annan benämning för att inte stöta sig med reaktioner mot etablerad men frångången religion, var något fundamentalt för vår kultur så skulle vi kunna låta svaga vara svaga och starka starka utan undanmanövreringar. I helighållandet av den gudomliga kvinnobilden (som egentligen inte är en bild utan del av den högsta verkligheten) löses problemet upp till att inte längre vara ett problem att undanmanövrera. Ja, det finns svaga och det finns starka, och de äro lika värda i det gudomliga perspektivet (sanningen).

[transversal]

Jag försöker inte leda bort resonemanget någonstans, men har lite svårt för resonemanget kring "stark" respektive "svag" så länge man inte direkt diskuterar muskelstyrka. Luddiga och relativa till sin natur. Det är när man börjar klassificera egenskaper som starka respektive svaga som man får problem, istället för att se dem som egenskaper som är bra i vissa sammanhang och mindre bra i andra. Då har man skapat två rigida motpoler som genom sin extrema förenkling fjärmar sig från verkligheten. All glorifiering kräver förenkling, eftersom det inte finns något perfekt att dyrka. Och om man undviker denna förenkling så undviker man glorifieringen av en pol och förskjutandet av dess motpol menar jag.

[mereologi]

Jag håller med transversal. Jag tycker inte att man kan säga att en person är svag personligen därför att den har cancer.

[Andreas]

En stark har en annan möjlighet att efter eget beslut direkt få sin vilja manifesterad, eller få sin vilja att regera. Det är väl inte så luddigt? Relativt, javisst liksom alla adjektiv. Sen håller inte ditt antagande om att det inte finns något perfekt att dyrka i förhållande till mina erfarenheter. Det antagandet är dock i regerande stälning i allmän media och jag håller det bland annat ansvarigt för att en dominerande del av den kommersiella musiken är klagande till sin natur. Klagan leder till mer klagan, medan bön leder frammåt.

[JimmyAberg]

Glöm hela första inlägget ingen verkade ändå förstå min ursprungliga poäng. Men i brist på sympatisk tankeverksamhet: stoppa in godtyckligt resonemang som avfärdar något jag aldrig menade.  



Andreas var däremot närmast, han har ett gult/turkost resonemag medans transversal hade ett grönt: http://www.12manage.com/methods_graves_ ... cs_sv.html

[Minded]

Att förheliga starka och svaga. Om det finns marginal för ett mellanting, eller någonting annat (icke-svagt och samtidigt icke-starkt), dvs något som inte skulle vara heligt, så skulle detta i sig bli en helig skiljd från en annan. Dvs man behöver kategorisera allt och alla i dessa två kategorier. Och, om så, vad vore reellt skillnaden (vinsten) mot att inte förheliga någonting alls?

Instinktivt låter det som att lägga allt och alla på samma nivå, varför ingen (i ett avseende) relevant skillnad. Det underliga med detta vore bara varför man skulle lägga denna nivå på viss höjd, varför man skulle anstränga sig. Alltså, varför höja upp allting?

Även om jag antar det är en teknik för att hantera det hela, för att senare kunna ha det oavsett nivå. Det här skulle vara det tekniska steget till att skapa balans mellan olika, för att sedan justera den faktiska relevansen, sas.

[Logos]

Glöm hela första inlägget ingen verkade ändå förstå min ursprungliga poäng. Men i brist på sympatisk tankeverksamhet: stoppa in godtyckligt resonemang som avfärdar något jag aldrig menade.  



Andreas var däremot närmast, han har ett gult/turkost resonemag medans transversal hade ett grönt: http://www.12manage.com/methods_graves_ ... cs_sv.html

Men förtydliga dig då, människa! Alla har väl inte tillgång till din symbolvärld?

Frågade du inte efter varför människor förheligar det som de upplever som svagt eller starkt, men inte båda samtidigt? Och svarade inte jag att förheligandet i sig kan ses som ett sätt att göra den svage stark, en slags re-markering om man så vill.

frågan är om man kan förheliga båda starka och svaga, samtidigt - tror det skulle vara lösningen på många problem, framförallt politiska problem.

Och här håller jag med dig. Det gäller att inse att det dialektiskt uttryck för samma tendens, ett rangordnande av företeelser, eller egentligen en rangordning av vårt rangorndande.

[Logos]

Eh? Ljus hy i norr ger oss bättre tillgång på d-vitamin. Detta är fördelen med ljus hy - här är det en styrka. Förflyttar man sig däremot till sydligare breddgrader har man ingen fördel av ljus hy. Då är den en svaghet.

Jo, men att ha cancer i sig? I vilket sammanhang är det en styrka?

Jag försöker inte leda bort resonemanget någonstans, men har lite svårt för resonemanget kring "stark" respektive "svag" så länge man inte direkt diskuterar muskelstyrka. Luddiga och relativa till sin natur. Det är när man börjar klassificera egenskaper som starka respektive svaga som man får problem, istället för att se dem som egenskaper som är bra i vissa sammanhang och mindre bra i andra. Då har man skapat två rigida motpoler som genom sin extrema förenkling fjärmar sig från verkligheten. All glorifiering kräver förenkling, eftersom det inte finns något perfekt att dyrka. Och om man undviker denna förenkling så undviker man glorifieringen av en pol och förskjutandet av dess motpol menar jag.

Visst är det så, men det förhindrar inte tendensen att värdera. Det normativa tänkandet är så djupt rotat i oss att jag inte vet hur vi någonsin skulle kunna frigöra oss från det. Ta bara det som min son frågade mig häromdagen "Pappa, varför bråkar havet med sanden?". Kanske bör vi hitta sätt att bejaka det och försöka leda tänkandet vidare istället för att förskjuta det?

[Andreas]

Logos, hette du tidigare Magister rolf?