Kort exempel på vår komplexitet/omvandlingsförmåga

[Anna Sara]

Jag lyssnar på musik, och känner hur jag behöver ett sensuellt syfte med eller relation till kulturen, som är det som länkar samman det separerade (egot) och det förenade (kollektivet), det är i andra ord en frihetsrörelse i vårt högre sinne. Gud är en instinktiv integritet, det är VI som försvarar vårt ideal. Kulturen tjänar massan, som söker mystik, symbolik, återförening, och verkar stå i en maskulin konflikt eftersom vårt hem är väldigt undertryckt och överkänsligt hos oss.

Jag försöker alltså inse att jag är samma sak som de former jag ser sanningen i (som jag söker "för att överleva", dvs ha minnet i mig själv), vad för relation den starkta mentala inspirationen har med det jordiska. Det är rätt häftigt, att mänskligheten som en dramatisk implicitet kommer "uppstå" I det här och sönderdela dualiteten till tätare interaktion -ingenting leder till allting och vi ser också att man kan behöva bli mindre fri för att växa, och bli friare. Växande är att först vara alienerad, och inse att kollektivet är ens egen form man ännu inte "upphöjt" sig i, och återskapas genom intelligens -som är människokärlek rakt igenom.

Katalysator: Spirit/den heliga anden -som kommer ner i sin kropp för att transcendera, något som finns och inte finns -tron, vetskap.



Jag insåg att vi alla har en "ande" när jag tänkte på det här för två timmar sen (jag tror anden är det som "känner identifikation" utan att ha ett jag som "identiferar sig", det är allting annat än det är -det visar alltså på allt det vi trängt bort i oss själva, och går tillbaka i tiden, bortom tiden -sanningen är att det är FÖRÄNDRING, som kommunicerar med "känslans identitet"):


Vad är perfektion?

Är inte det samma sak som helheten/sanningen? Det som ÄR sanningen i det skitiga och kaotiska, för att man ska känna och förstå det precis så som det är, trots att innebörden är den motsatta naturen, och det högsta strävandet; sanning/principlöshet.


Det låter konstigt att säga att man upplever "en förlust av perfektion" -när detta ÄR perfektionen. Det är en liten milimeter av tekniskt förståelse som binder mig till en "tro" i det här... perfektion är egentligen bara samvetets rättvisa, det är det naturliga och enkla UTAN allt annat.

Kände mig extremt trasig och desorienterad nyligen, när jag försökte förstå hur jag ska eller söker att få ihop det här.. det liggre utanför min identifikation, kanske inom, i att "the other person is myself"... Så vad är problemet "bortsett" från denna sömn? Jag SKA nu acceptera det, som en del av den mänskliga utvecklingen. Alla människor vill veta hur det ÄR, för att inspireras till att förlåta sina egna lögner och trix. Först kanske det inte finns något där, vilket skapar oro, panik och rastlöshet, men tillslut kommer vi över det eftersom vi börjar observera, omedvetet.. lösningar är flytande till sin natur, det är därför vi lever på "glaumor".


Om alla kunde vara "besinnade" och spontant ärliga utan trix, skulle vi höja vår energi. Om vi var NÖJDA med att inte vara nöjda... om vi var enkla, och glömde bort "behovet av behov".

Det ser renare ut. Jag har det i mitt hjärta, det trodde jag knappt.


Om helvetet med att möta sina egna lögners illusioner hittils har gjort för ont i all oordning, är det inte för att det ser ut så, utan för att man är väldigt långt från sin sanna essens i hur man ser på sig själv.

[Anna Sara]

I det jag inledde med..


Det handlar om att det är väldigt svårt att PLACERA den "starkaste" kärleken, dvs det "stabilia" och "existerande" i former UTANFÖR SIG SJÄLV -tillskillnad från toppen av identifikation (se nu vad jag menar med att komma totalt bort ifrån den man är, i utvecklingen).

Det känslomässiga och fysiska som gör att vi känner oss FÖRANKRADE och värdefulla URLAKAS på DJUP i den kollektiva identiteten, det är därför vi har så mycket "ful konst" t ex, det är därför sex har en traumatisk allmän identitet.


Att i total rotlöshet uppleva maximerad sinnlighet som ett fristående stympat fragment är väldigt utmanande eftersom man sitter fast i "konfrontationen". Jag har fått en kris eftersom jag pendlar med vad jag ska ta på allvar, mina "fysiska/konstnärliga känslor" eller "andliga känslor" och tar ut konflikten på sig själv; svaret är kanske att "projicera den" genom att gå tillbaka i tiden där det blir tvärtom; och naturligt söka balansen, till skillnad från konflikt -och här få en starkare känsla av vem jag egentligen är, då är jag lycklig och fri och har uppnått mitt behov, jag är i enhet med det kollektiva rummet eftersom jag "känner det"; födelsen blir en konstant födelse, som resultat av att jag TVINGATS göra det svåra, och omfamna allt jag vet i mig själv utan att jag vet om det.



Det här är en provocerande text ( Tao kap 8 )

Det högsta goda är som vatten
Vatten ger liv åt de tiotusen tingen
och utmanar dem ej
Det flyter på platser som människor skyr
och är sålunda nära Tao

I val av läger, slå dig ner där du vill förbli
i tanken, gå på djupet
i möte med andra, var försonlig
i tal, var uppriktig
i styre, håll god ordning
i värv, visa duglighet
i handling, akta på tidpunkten

Den som inte utmanar är därför utan fel.