Varför är inte alla rättighetsetiker veganer?

[Lägervall]

Enligt rättighetsläran, som radikalliberaler och många andra människor tror på som moralsystem,

Fel. Moralen deduceras fram utifrån de premisser de naturliga rättigheterna skänker.

har alla människor lika stor rätt att leva

Så kallad "positiv frihet" är som bekant inte frihet. Ingen har "rätt" att bli född, och det förhåller sig onekligen som så att somliga redan födda inte besitter samma rätt att leva som andra (massmördare etc.).

- även de gravt förståndshandikappade människor vars intellektuella, mognadsmässiga, moraliska, you name it, nivå inte är högre än grisars dito nivå.

Du får detta, att även förståndshandikappade är människor, att låta såsom något oerhört.

Att kannibalism är förbjudet,

Du bevisar gång på gång att dina kunskaper om rättighetsläran är obefintliga. Kannibalism är i högsta grad tillåtet, emedan var och en besitter rätten till - och förfoganderätten över - sin kropp. Att testamentera sin kropp till kannibalistiska syften, eller att frivilligt erbjuda en kannibal delar av sin kropp medan man ännu är i livet, är förvisso makabert, men fullt acceptabelt såtillvida båda parter är införstådda med konsekvenserna av deras agerande.

fastän inte grisätande är det, kan alltså, av rättighetsetiken, inte rättfärdigas med att människor är mer intelligenta, mogna, moraliska, etc. än grisar.

Jo. Som redan har påpekats saknar grisar förmåga att ta till sig av begrepp såsom rättigheter, varför de inte omfattas av dem. Till detta kommer en gammal klassiker: sunt förnuft! Då du ser en gris är du givetvis medveten om grisens potentiella framtida vara såsom skinka, fläskkotlett osv., men då du ser en förståndshandikappad person tänker du förhoppningsvis sist av allt på att göra mat av denne.

Därför måste rättighetsetikern kunna peka på någon annan skillnad, mellan grisar och människor, som moraliskt motiverar att endast människor och inte grisar skulle ha rätt att slippa bli dödade och uppätna. Någon sådan skillnad tycks inte finnas.

Vad sägs om att vi åberopar identitetslagarna? Människor är människor, och grisar är grisar.

Enligt rättighetsetik får man inte döda människor bara för att äta dem. Alltså måste det logiskt sett, enligt rättighetsetik, även vara fel att döda grisar för att äta dem.

Hur du kommer till denna världsfrånvända slutsats förbryllar mig. Hur syllogismen

P: Man får inte döda människor för att äta sedan äta dem.
S: Man får inte döda grisar för att sedan äta dem.

är tänkt att fungera begriper jag inte, men jag begriper att den inte är logisk.

Utilitaristen däremot, kan komma till en helt annan slutsats.

Att massmord och lidande är bra i vanlig ordning?

Visserligen måste även utilitaristen acceptera att det inte finns något som gör varje människa intrinsikalt mer värd än varje djur,

Det måste vara jobbigt för er utilitarister om ni anser er befinna er på samma nivå som grisar. Men å andra sidan är ju organiserad masslakt ett av denna -ism:s främsta kännetecken.

Men givet utilitarism kan man se oss människor som potentiella instrument för en extremt långsiktig världsförbättring. Det kan vara viktigare att vi, för att kunna fungera maximalt bra som sådana instrument, äter den kost som maximerar vår intelligens och förmåga att göra gott, än att vi låter bli att döda och äta djur.

Så du erkänner att vi - eller snarare ni utilitarister - befinner oss på samma nivå som djuren, men att vi ändå bör fortsätta att tortera och mörda dem i syfte att tjäna det "högre goda"? Ondska, i mina öron.

Om utilitaristen får frågan om vi även har rätt att äta de förståndshandikappade människor som är på samma mentala nivå som grisar, med tanke på att de, lika lite som grisar, bidrar med idéer till hur mänskligheten kan räddas från undergång,

Så alla varelser som inte bidrar med idéer till hur mänskligheten skall räddas från undergång är lovliga offer för en utilitarist?

kan utilitaristen svara att det vore fel av de få människor som idag är utilitarister att nu börja äta förståndshandikappade människor eftersom det skulle uppröra så många människor i samhället att det inte skulle ge utilitaristiskt bra konsekvenser.

Men att ni dödar och äter människor mot deras vilja saknar betydelse?

Det tumult som skulle uppstå skulle försvåra snarare än underlätta det enande av mänskligheten som är nödvändigt för att mänskligheten ska överleva den revolutionerande teknikutveckling som väntar under detta sekel. Grisätande har inte denna negativa effekt.

Jag misstänker att detta har att göra med att grisar inte är människor, att vi är instinktivt beredda att äta djur etc.

Rättighetsetikern, däremot, måste, för att vara sin egen moral trogen, vara vegan. Det är det nog ganska få rättighetsetiker som är. De flesta rättighetsetiker lever alltså inte som de lär. Nu vet jag naturligtvis att köttätande rättighetsetiker inte själva anser att människan är moraliskt skyldig att vara vegan, men deras egen moralteori leder oundvikligen till den slutsatsen, genom argumentet i första stycket, om grisar och gravt förståndshandikappade.

Vilket byggde på idel missuppfattningar, bristande kunskap och logiska kullerbyttor.

Så nu lyder min fråga: varför ska vi utilitarister ta er radikalliberaler och andra rättighetsetiker på allvar innan ni blivit veganer?

Ingen har väl någonsin ställt kravet att bli tagna på allvar, och frågan är om några potentiella massmördares åsikter väger särdeles tungt för den genomsnittlige rättighetsetikern.

[biggj]

Hejsan!

Intressant att följa Lägerwalls argumenteringar ovan. Han har tidigare pläderat för en mer intolerant och totalitär linje, och av hans svar ser vi att detta försvar fortgår.
Exempelvis hamnar han alltd här när det blir för svårt att försvara den liberala och totalitära linjen:

"Fel. Moralen deduceras fram utifrån de premisser de naturliga rättigheterna skänker."

Alltså tillbaks till en liberal floskel som varken existerat reellt eller blivit erkänd som något annat än en konstruktion utan bäring! Där hamnar oftast libertinerna!  :lol:

När Justin Case påtalar det självklara för alla demokrater, att alla har rätt att leva, hamnar Lägerwallen åter i den liberala skyttegraven:

"Så kallad "positiv frihet" är som bekant inte frihet."

Alla har alltså inte rätt att leva. Det kunde lika gärna ha sagts av Adolf H -vi noterar släktskapet mellan liberalism och nazism ännu en gång!  Och det är ingen slump - det är liberal ideologi!

Här blir det närmast parodiskt enär Justin Case påtalar att kannibalism faktiskt är förbjudet enligt lagarna, och så här svarar våran libertin Lägerwallen:

"Kannibalism är i högsta grad tillåtet, emedan var och en besitter rätten till - och förfoganderätten över - sin kropp."

Ho ho ho ho....de är dock underhållande desse objektivister och liberalister, även om anknytningen till verkligheten är ganska avlägsen.......

MVH
bigj

[libertarian]

Bigj:
Vet du vad libertin betyder ens?

Från Wikipedia, http://sv.wikipedia.org/wiki/Libertin:
"Libertin är ett från början nedsättande begrepp för en person som har en livsinställning inriktad på ohämmade njutningar, och som lever ett utsvävande liv, speciellt på det sexuella planet."

[biggj]

Hejsan!

Helt rätt libertinisten - vem haver påstått att desse libertiner och libertarianer skulle vara oskruvade?

MVH
bigj

[J R Auk]

Tack för att du uppmärksammade mig Jbig, läsningen av Lägerwalls argumentation är en rysare. Skall jag orka peka på absurditeterna? Tror inte det, känns inte som moraliska förespråkare är intresserade av moral. Enbart flykt, och överlåtelse av ansvar.

[J R Auk]

Vad sägs om att vi åberopar identitetslagarna? Människor är människor, och grisar är grisar.

Är det som skattelagarna fast omvänt? En hunka är inte en hunka utan bara 70 spänn?

Vad baseras lagarna på, gudomliga dekret eller sociala konstruktioner? Är sociala konstruktioner en god grund för "identitetslagar", kan vi även tänka oss en laizze fair "identitetslag"? Där en gris är en gris om den som vill kalla grisen vill kalla grisen för grisen?

Som redan har påpekats saknar grisar förmåga att ta till sig av begrepp såsom rättigheter, varför de inte omfattas av dem.

Liksom små barn, hundar, tja alla djur. Säkert vissa vuxna människor, eller helt enkelt de som inte rättar sig efter vår norm av vad begreppet "rättighet" bör innebära.

Godtyckets moras har än en gång presenterat sig.

[J R Auk]

Då du ser en gris är du givetvis medveten om grisens potentiella framtida vara såsom skinka, fläskkotlett osv., men då du ser en förståndshandikappad person tänker du förhoppningsvis sist av allt på att göra mat av denne.

Var bröt jag upp stycket? Jag måste vara blind, eller vilja göra mig blind för absurditeter. Hur som.......


Om jag nu tänker på retardokotlett eller mongobiff rättfärdigar det då mig, eller säg att vi är ett helt gäng, att göra slag i saken? Får jag då behandla denne människa som något mindre än mig själv som representant av "människa"?

Sa jag det där om godtyckets moras? Nu är vi alla begravda, den här tråden är nog död. Intet kan ta sig ut ur dessa djupa grottor. Där likt minos bestar av antropomorfa slag väntar oss. (För inte skall vi väl kalla dem människor? Ni ständigt närvarande potentiella läsare, ge ert utslag, skall vi ge dem likheten till oss till skänks när de så uppenbarligen saknar det de hävdar inför sin sak; "sunt förnuft".)

[Lägervall]

Är det som skattelagarna fast omvänt? En hunka är inte en hunka utan bara 70 spänn?

Vad baseras lagarna på, gudomliga dekret eller sociala konstruktioner? Är sociala konstruktioner en god grund för "identitetslagar", kan vi även tänka oss en laizze fair "identitetslag"? Där en gris är en gris om den som vill kalla grisen vill kalla grisen för grisen?

Identitetslagarna är axiomatiska och ett av logikens fundament. Det torde ha varit ytterligt komplicerat för dig att skriva ovan citerade inlägg om du inte erkänner identitetslagarna.  

Liksom små barn, hundar, tja alla djur. Säkert vissa vuxna människor, eller helt enkelt de som inte rättar sig efter vår norm av vad begreppet "rättighet" bör innebära.

Godtyckets moras har än en gång presenterat sig.

Det är förvisso sant att de som inte respekterar rättigheter ej heller omfattas av desamma, men varför du nämner barn begriper jag inte. Barn, oaktat hur små, är dels resultat av medvetna mänskliga val, dels framtida individer med utvecklat rättighetstänk. En gris, eller en hund, kommer aldrig att kunna läsa sig innebörden av begreppet "rättighet".

Om du nu menar på att allting är godtyckligt (vilket du faktiskt gör, om du rentav avfärdar rättighetsteorin och identitetslagarna (!) såsom "godtyckliga") kan man fråga sig varför du - helt godtyckligt - anser... tja, saker över huvud taget. Du förkastar dina egna argument, vilka de nu är, genom att hänvisa till alltings förmenta godtycklighet. Vidare kan man fråga sig vad som vore felet med att acceptera en godtycklig rättighetsteori om den likafullt leder till goda konsekvenser.

Om jag nu tänker på retardokotlett eller mongobiff rättfärdigar det då mig, eller säg att vi är ett helt gäng, att göra slag i saken? Får jag då behandla denne människa som något mindre än mig själv som representant av "människa"?

Nej, givetvis inte. Det finns människor som inget hellre vill än att våldta och mörda barn - det rättfärdigar dock inte dylikt beteende. Att kränka en annans rättigheter är alltid omoraliskt.

Sa jag det där om godtyckets moras? Nu är vi alla begravda, den här tråden är nog död. Intet kan ta sig ut ur dessa djupa grottor. Där likt minos bestar av antropomorfa slag väntar oss. (För inte skall vi väl kalla dem människor? Ni ständigt närvarande potentiella läsare, ge ert utslag, skall vi ge dem likheten till oss till skänks när de så uppenbarligen saknar det de hävdar inför sin sak; "sunt förnuft".)

Tja, om du med påståendet "allting är godtyckligt" som argument (vilket i sig måste vara godtyckligt, enligt dig själv) vill rättfärdiga mördandet och inmundigandet av förståndshandikappade får det stå för dig, men jag erbjuder dig ändå ett litet lästips:

http://www.nattvakt.com/akrobat/gastronomi.pdf

[J R Auk]

Är det som skattelagarna fast omvänt? En hunka är inte en hunka utan bara 70 spänn?

Vad baseras lagarna på, gudomliga dekret eller sociala konstruktioner? Är sociala konstruktioner en god grund för "identitetslagar", kan vi även tänka oss en laizze fair "identitetslag"? Där en gris är en gris om den som vill kalla grisen vill kalla grisen för grisen?

Identitetslagarna är axiomatiska och ett av logikens fundament. Det torde ha varit ytterligt komplicerat för dig att skriva ovan citerade inlägg om du inte erkänner identitetslagarna.

Jag kan erkänna axiom, men låter dem då husera inom det system de upprättar, inte som du låter dem spilla över alla bredder.

Kan du förklara varför det skulle vara svårt för mig att skriva ovan inlägg om jag inte erkände "lagarna"? Jag ser nämligen inte förkastandet av lagarna som något som helst problem även om jag vill behålla meningen i mina uttryck. De relativiseras bara på ett annorlunda sätt.

Liksom små barn, hundar, tja alla djur. Säkert vissa vuxna människor, eller helt enkelt de som inte rättar sig efter vår norm av vad begreppet "rättighet" bör innebära.

Godtyckets moras har än en gång presenterat sig.

Det är förvisso sant att de som inte respekterar rättigheter ej heller omfattas av desamma, men varför du nämner barn begriper jag inte. Barn, oaktat hur små, är dels resultat av medvetna mänskliga val, dels framtida individer med utvecklat rättighetstänk. En gris, eller en hund, kommer aldrig att kunna läsa sig innebörden av begreppet "rättighet".

Vad är det här för svammel, vad fan har "resultat av medvetna mänskliga val" att göra med saken? Och hur vet du att grisarna eller hundarna aldrig kan lära sig innebörden? Hur kunde då människorna lära sig dessa begrepp? Gudagivet, satansstulet?

Och för övrigt, du har själv gått i bräcshen för påståendet att alla inte har ett utvecklat rättighetstänk. Så då hemfaller du till att ge dem en rättighet för deras potential, och måste än striktare besvara varför inte någon sådan potential föreligger för annat än människor.

Om du nu menar på att allting är godtyckligt (vilket du faktiskt gör, om du rentav avfärdar rättighetsteorin och identitetslagarna (!) såsom "godtyckliga") kan man fråga sig varför du - helt godtyckligt - anser... tja, saker över huvud taget. Du förkastar dina egna argument, vilka de nu är, genom att hänvisa till alltings förmenta godtycklighet. Vidare kan man fråga sig vad som vore felet med att acceptera en godtycklig rättighetsteori om den likafullt leder till goda konsekvenser.

Alltings förmenta godtycklighet? Nej nej dra inte på så jävligt, jag menar bara att din moral är godtycklig, vilket jag visat på ganska tydligt.

Om jag nu tänker på retardokotlett eller mongobiff rättfärdigar det då mig, eller säg att vi är ett helt gäng, att göra slag i saken? Får jag då behandla denne människa som något mindre än mig själv som representant av "människa"?

Nej, givetvis inte. Det finns människor som inget hellre vill än att våldta och mörda barn - det rättfärdigar dock inte dylikt beteende. Att kränka en annans rättigheter är alltid omoraliskt.

Så du var bara retorisk då? Tja då är vi överens.

Sa jag det där om godtyckets moras? Nu är vi alla begravda, den här tråden är nog död. Intet kan ta sig ut ur dessa djupa grottor. Där likt minos bestar av antropomorfa slag väntar oss. (För inte skall vi väl kalla dem människor? Ni ständigt närvarande potentiella läsare, ge ert utslag, skall vi ge dem likheten till oss till skänks när de så uppenbarligen saknar det de hävdar inför sin sak; "sunt förnuft".)

Tja, om du med påståendet "allting är godtyckligt" som argument (vilket i sig måste vara godtyckligt, enligt dig själv) vill rättfärdiga mördandet och inmundigandet av förståndshandikappade får det stå för dig, men jag erbjuder dig ändå ett litet lästips:

http://www.nattvakt.com/akrobat/gastronomi.pdf

Varför rekommenderar du mig den där texten? Och varför denna defensiva attityd? Jag attackerar ju bara dina ord och inte dig, eller är du kanske lite för förankrad i din idé, har du övergivit dig själv, så att du tycker det är lämpligt?

[J R Auk]

Att kränka en annans rättigheter är alltid omoraliskt.

Och här trodde jag i min enfald att diskussionen rörde vilka som innehar rättigheter.

[Lägervall]

Jag kan erkänna axiom, men låter dem då husera inom det system de upprättar, inte som du låter dem spilla över alla bredder.

Det ligger i ett axioms natur att inte vara behov av "erkännande", och hur jag låter något såpass fundamentalt och allomfattande som identitetslagarna "spilla över alla bredder" begriper jag inte.

Kan du förklara varför det skulle vara svårt för mig att skriva ovan inlägg om jag inte erkände "lagarna"? Jag ser nämligen inte förkastandet av lagarna som något som helst problem även om jag vill behålla meningen i mina uttryck. De relativiseras bara på ett annorlunda sätt.

Om du inte implicit kan sluta dig till att ett tangentbord är ett tangentbord, att tangenten A är tangenten A, att ett forum är ett forum, att ett inlägg är ett inlägg, att ordet och är ordet och, ja då blir det ytterst komplicerat för dig att författa ett inlägg.

Vad är det här för svammel, vad fan har "resultat av medvetna mänskliga val" att göra med saken? Och hur vet du att grisarna eller hundarna aldrig kan lära sig innebörden? Hur kunde då människorna lära sig dessa begrepp? Gudagivet, satansstulet?

Barn är mänskliga varelser vilka vi medvetet satt till jorden, detta medför ett särskilt ansvar för dem, även då de ännu är för små för att fullt ut begripa sådant såsom rättigheter.

På den andra frågan svarar jag kort och gott: empiri.

Återigen kunde identitetslagarna hjälpa dig. Människor är människor och har en betydligt mer utvecklad hjärna än grisar och hundar. Påhittade abstraktioner har inget med saken att göra och behöver inte dras in i debatten.

Och för övrigt, du har själv gått i bräcshen för påståendet att alla inte har ett utvecklat rättighetstänk. Så då hemfaller du till att ge dem en rättighet för deras potential, och måste än striktare besvara varför inte någon sådan potential föreligger för annat än människor.

Bräschen och bräschen, jag erkänner naturligtvis att små barn och utvecklingsstörda eller förståndshandikappade inte kan besitta samma förståelse för rättighetsteorin som gemene man, att det därtill finns gott om människor som inte respekterar rättigheter är en annan sak. Den andra meningen förstår jag ärligt talat inte, och med risk för att feltolka dig får jag istället be att du omformulerar dig. Vad för potential och potential till vad?

Alltings förmenta godtycklighet? Nej nej dra inte på så jävligt, jag menar bara att din moral är godtycklig, vilket jag visat på ganska tydligt.

Om vi bortser från att jag leker Djävulens advokat förstår jag inte hur du har visat på att min moral är godtycklig. Att vi kan fatta godtyckliga (läs irrationella) moraliska beslut är förvisso sant, men med ett visst mått av sunt förnuft (läs rationalitet) är det enkelt att agera moraliskt.

Varför rekommenderar du mig den där texten?

Därför att du tycks ha en och annan lärdom att dra av den (det finns för övrigt gott om fördjupningar i ämnet).

Och varför denna defensiva attityd? Jag attackerar ju bara dina ord och inte dig, eller är du kanske lite för förankrad i din idé, har du övergivit dig själv, så att du tycker det är lämpligt?

Om jag är defensiv (vilket jag inte anser mig vara, tvärtom uppfattar jag det som att jag här måste gå till offensiv mot okunskap) är det därför att jag bedriver en debatt, och det vore menlöst att föra en sådan utan att resonera för sin sak. Jag är väl medveten om att du endast "attackerar" mina ord, och jag har heller inte tagit illa vid mig. Det är dock intressant att se hur provokativ i tonen du blir i meningens sista två bisatser (vilka nog egentligen borde utgöra en separat mening).

Och här trodde jag i min enfald att diskussionen rörde vilka som innehar rättigheter.

Varför bemödar du dig med att för andra gången citera en obetydlig truism vilken du inte ens anmärkte på du citerade den för första gången? Vilka som, enligt rättighetsteorin, innehar rättigheter är dock ingen diskussion, emedan detta sedan länge är klarlagt. Att Justin Case missförstått saken och påstått att även djur borde omfattas av samma rättigheter är inte så mycket att orda om, bevisbördan faller ju på Justin Case, som hittills inte på övertygande vis påvisat varför det skulle förhålla sig sålunda.

[suchanother]

Det ligger i ett axioms natur att inte vara behov av "erkännande"

Det är precis tvärtom. Ett axiom, till skillnad från en teori, är ett obevisat påstående och därmed i allra högsta grad behöver ett ”erkännande”. Detta är ju grunden för ett axiom att något accepteras obevisat.

[Lägervall]

Det är precis tvärtom. Ett axiom, till skillnad från en teori, är ett obevisat påstående och därmed i allra högsta grad behöver ett ”erkännande”. Detta är ju grunden för ett axiom att något accepteras obevisat.

[1]

1)
[jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.]

log. o. mat. (teoretisk) sats som ej kan o. ej heller behöfver bevisas, utan omedelbart framställer sig för för­ståndet ss. sann o. viss; själfklar sats. Det be­kanta axiomet, att det hela är större än hvar och en af dess delar.
STRÖMER Eucl. Inl. B 1 a (1744).
THORILD 2: 283 (c. 1790).
Axiom äro, enligt Kant, synthetiska sattser af omedelbar visshet. HÖIJER S. skr. 2: 64 (1799).
Sjelfva Mathematiken var (enl. T. Campanella) tvifvelaktig, ty axiomerne voro obeviste. EHRENHEIM Fys. 113 (1822).
En teore­tisk sats kan .. vara klar i sig sjelf och kallas då axiom (grundsats). MELLBERG Bergroth 8 (1876, 1885)

Om du jämställer "att något accepteras obevisat" med "att något inte behöver bevisas" får detta stå för dig, men ett axiom är aldrig i behov av ett erkännande, då det är just axiomatiskt. Vad som är självklart är inte i behov av ett erkännande, identitetslagarna gäller oavsett om man tror på dem eller ej (genom att förneka dem förhåller man sig till dem).

[J R Auk]

Vilka som, enligt rättighetsteorin, innehar rättigheter är dock ingen diskussion, emedan detta sedan länge är klarlagt. Att Justin Case missförstått saken och påstått att även djur borde omfattas av samma rättigheter är inte så mycket att orda om, bevisbördan faller ju på Justin Case, som hittills inte på övertygande vis påvisat varför det skulle förhålla sig sålunda.

Klarlagt? Av vem, och hur? De som stipulerade teorin? Erkänner du nu godtycket eller menar du att de inte har någon princip för vem eller vad som omfattas av rättigheterna.

Justin ifrågasatte ju just denna princip och frågade sig om det inte enligt principen också borde innefattas flera, omfånget breddas, eller färre, omfånget minskas.

Skönt att höra att du agerar djävulens advokat då förstår jag varför du försvarar teorin med denna bevänthet.

Barn är mänskliga varelser vilka vi medvetet satt till jorden, detta medför ett särskilt ansvar för dem, även då de ännu är för små för att fullt ut begripa sådant såsom rättigheter.

Inget vidare argument va? Vi inseminerar ju våra domesticerade djur och är alltså medvetna i det att vi "satt dem till jorden" varför de också skulle inbegripas.

Tror du på allvar att du inte någonstans i naturen bland djur skulle finna något som kan liknas vid ett mänskligt rättpatos? Är det verkligen rimligt att förlägga begreppsförståelsen som kriterium? Är det inte bevänthet med begreppets mening som vi eftersöker? Annars vore väl någon synnerligen idiot vad det gäller språk undantagen, om vi hypotetiskt tänker oss en sådan individ.

[J R Auk]

Det är precis tvärtom. Ett axiom, till skillnad från en teori, är ett obevisat påstående och därmed i allra högsta grad behöver ett ”erkännande”. Detta är ju grunden för ett axiom att något accepteras obevisat.

[1]

1)
[jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.]

log. o. mat. (teoretisk) sats som ej kan o. ej heller behöfver bevisas, utan omedelbart framställer sig för för­ståndet ss. sann o. viss; själfklar sats. Det be­kanta axiomet, att det hela är större än hvar och en af dess delar.
STRÖMER Eucl. Inl. B 1 a (1744).
THORILD 2: 283 (c. 1790).
Axiom äro, enligt Kant, synthetiska sattser af omedelbar visshet. HÖIJER S. skr. 2: 64 (1799).
Sjelfva Mathematiken var (enl. T. Campanella) tvifvelaktig, ty axiomerne voro obeviste. EHRENHEIM Fys. 113 (1822).
En teore­tisk sats kan .. vara klar i sig sjelf och kallas då axiom (grundsats). MELLBERG Bergroth 8 (1876, 1885)

Om du jämställer "att något accepteras obevisat" med "att något inte behöver bevisas" får detta stå för dig, men ett axiom är aldrig i behov av ett erkännande, då det är just axiomatiskt. Vad som är självklart är inte i behov av ett erkännande, identitetslagarna gäller oavsett om man tror på dem eller ej (genom att förneka dem förhåller man sig till dem).

Ok men då var det inte axiomatiskt, om jag använder den av dig föreslagna definitionen. Det framträdde inte omedelbart visst för mig.