Venus i tredje huset: "Sanningen finns inte"; omfamna flexibiliteten och ta del av sökandesvären för att helas. Älska. Gemenskap som öppnar en mental frihet. Sluta kontrollera "svar". Vara en FRI moralisk objektivist. "Ärlighet".
Pluto i första huset/Mars i sjunde huset (genom Venus): Exponera min sjävlrelation till förlust och fysisk/personlig förnedring och förvirring. GE UPP.
Acceptera "låga nivåer" utan att oroas (döma/definiera).
Saturnus/Neptunus i tredje huset: Känna kärlek. Fokusera på sanningen INOM mig, som är större än det verbala. Tro på mig själv. Sluta tro.
Månen-Jupiter i sjunde huset: Vara NÄRVARANDE i djupare nivåer av sanningen, och se igenom min egen relation till mina känsloprototyper (utifrån bl a uppväxen/andra). Sanningen är känslorna, inte bedömningen av.
Merkurius i tredje huset: Mogna. "Komma ut ur barnet". Förstå att inget handlar om att "göra" saker. Mobilisera resultatet på ett NYTT sätt; bli en kvinna, och upptäcka mitt förträngda barnväsen därmed komma ner på jorden.
Uranus i andra huset: Se bortom min sexuella alienation inför djupare rötter. Förstå alltings förändring för att uppleva den konkreta tron, och komma in i förståelsen för att ANDRA har liknande historier. Vara RADIKAL i den personliga relationen till mig själv.
= Miljön ÄR kreativiteten; en förnyad familj.
Den osynliga ANDLIGA meningen: SLUTETS varaktiga förändring.
Hela mitt horoskop verkar bäras av Merkurius, vilken också styrs av min södra nod i Jungfrun i tionde huset; att "mejsa fram" skenbara resultat ufrån idéer, utan att bry sig om djupet, och falla in i ett eget skådespel.
Skiss för Anna Saras karma-befrielse
Moderator: Moderatorgruppen
Är det inte lustigt, jag glömde SOLEN! Jag ser den inte ens. Den är så komplext placerad, och förändras egentligen aldrig utan måste BYGGAS UPP genom det övriga horoskopet för att få ljus till sin känslomässiga natur, och se sig själv. Eftersom den behöver en konkret/sann miljö, vill UTTRYCKA sin INDIVIDUALITET - GENOM att vara som alla andra; och finna lyckan i speglingens inre, och bidra med detta i en utmejslad genuin miljö. INTE att vara unik PÅ GRUND av andra.
Jag älskade t ex teater/drama när jag var liten, kanske som en flykt från sanningar in i mina verkliga emotioner. Den INRE kreativiteten/tillfredställelsen av DRAMATIK i en "högre närvaro". Men detta kändes som en föroläpning med relationerna till allt annat, alienationen. När jag växte upp blev jag förvirrad, eftersom jag själv också blev viktigare. Jag minns nu lite hur jag hade en större kontakt med det formlösa djupet då, men samtidigt i en infantil meningsgrund, där jag hela tiden kände att en tung utvckling låg framför mig, något jag också strävade efter att nästan njuta av.
Jag älskade t ex teater/drama när jag var liten, kanske som en flykt från sanningar in i mina verkliga emotioner. Den INRE kreativiteten/tillfredställelsen av DRAMATIK i en "högre närvaro". Men detta kändes som en föroläpning med relationerna till allt annat, alienationen. När jag växte upp blev jag förvirrad, eftersom jag själv också blev viktigare. Jag minns nu lite hur jag hade en större kontakt med det formlösa djupet då, men samtidigt i en infantil meningsgrund, där jag hela tiden kände att en tung utvckling låg framför mig, något jag också strävade efter att nästan njuta av.
Jag känner att jag redan förändrats (alltså nu) när jag börjar fokusera på livet på ett annat "högre"/formlöst sätt, som är djupare strukturer.
Ni förstår att lärdomsprocesser inte är misstag eller hur? Att gå vidare kanske handlar om det just så intensiva som att förstå att man aldrig kan lyckas med sin identitet.
Ni förstår att lärdomsprocesser inte är misstag eller hur? Att gå vidare kanske handlar om det just så intensiva som att förstå att man aldrig kan lyckas med sin identitet.
Det som börjar hända är att jag LÄR MIG genom att spegla mina fd beteenden i mina syskon, just eftersom de kommer från samma miljö och speglingar som jag.
Jag var som en "mamma" till mina syskon som liten, har använt ett självupptaget ansvar för att upprätthålla det glaumörösa i en roll. I förvirringens omvända dualitetstruktur (vilket gör att jag istälelt GÅR TILLBAKA än framåt, för att komma frammåt, vilket är ett problem då en GAMMAL historia försvaras) blockerades min egen spontana känslomässiga tillit/oskyldighet, jag levde "utanför" verkligheten i uppväxten eftersom jag bortkopplade mig från barnet i mig själv och som kontext, vilket gav mig den där komplicerade rollen.. De tomma stråken fortsätter så länge man inte kommer in/tillbaka i sig själv, UTAN BILD.
Jag var som en "mamma" till mina syskon som liten, har använt ett självupptaget ansvar för att upprätthålla det glaumörösa i en roll. I förvirringens omvända dualitetstruktur (vilket gör att jag istälelt GÅR TILLBAKA än framåt, för att komma frammåt, vilket är ett problem då en GAMMAL historia försvaras) blockerades min egen spontana känslomässiga tillit/oskyldighet, jag levde "utanför" verkligheten i uppväxten eftersom jag bortkopplade mig från barnet i mig själv och som kontext, vilket gav mig den där komplicerade rollen.. De tomma stråken fortsätter så länge man inte kommer in/tillbaka i sig själv, UTAN BILD.
Jag tror inte att det helt och hållet handlar om att släppa bandet till den man var, utan att det handlar om att hitta "någon annan" i sig själv, helt lösa upp sig själv som den kollektiva helhet man är. Allt annat är orimligt, i upplösningens ögonblick urkristallieras jagets centralisering vid karman, och återgår till ett medvetet syfte. Det är snarare samhället som dör.
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
Ja, tack. Du "ser" alltså det här? Det är därför jag tycker du ska studera din horoskopskarta själv, det är väldigt enkelt att plocka fram problem och utmaningar så. Du måste översätta dina system i något nyfött istället för att projicera dem. Tänk vilken succe det skulle bli den dagen Jimmy "kommer ut" astrologiskt medveten om sig själv på forumet t ex -han kanske har en potential till att "fördjupa" den tekniskt, om han förstår djupet i synteserna i sig. Jag erbjuder er alla: levande praktik. På det område ni söker: Gud.
Annars så vill jag be om ursäkt för att jag inte helt respekterar din integritet ibland.
Annars så vill jag be om ursäkt för att jag inte helt respekterar din integritet ibland.
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
Jag tar aldrig illa upp av vad du skriver, jag vet att du alltid är 100% sanningsenlig vilket jag respekterar väldigt mycket. Du är detta eftersom du har en barnslig naivitet, en oskuldfullhet. Det enda negativa med detta är att du svävar ut i idealistiska idéer. Har själv varit där, är delvis kvar där.
Du har inte låtit dig själv "besudlats" av andras ondska och avundsjuka vilket jag tycker är väldigt starkt av dig - du har alltså en väldigt stark "integritet" som ännu inte riktigt har hunnit blomma ut och förankrats i ditt beteende på ett stabilt sätt. Du försöker hitta former som passar dig, men det blir aldrig helt perfekt, det är ofta två steg frammåt ett steg tillbaka, - problemet är att du har för stora anspråk och detta har du för att du inte lyckats skapa en tydlig integritetsgräns mellan dig själv och andra människor. Men överlag tycker jag att du har en sund och stadig utveckling mot att bli en extraordinär människa.
Jag själv har varit väldigt naiv och värnat om integriteten (dvs. att människor inte kränks), men jag lät mig kränkas och fastnade i en slags offerroll, som jag den senaste tiden - lyckligt nog - lyckats ta mig ur - detta har dock gett mig väldigt dyrbara erfarenheter om varför människor blir missbrukare, väldigt viktigt! Samtidigt så har jag inte helt lyckats ta mig ur mina missbrukar mönster.
Du är inte ett offer, har aldrig varit det, har aldrig upplevt att du varit det, vilket jag ger dig mycket respekt för.
Du har alltså en slags "klarsynt rationalitet" som ännu inte fått blomma ut i ditt beteende/handlande.
Endel av de saker du "kritiserar" med mig, stämmer väldigt bra på dig själv med. Antar att det handlar om våran liknande bakgrund av övergrepp & psykisk sjukdom inom familjen. Det har öppnat upp en slags känslighet, som gör att vi, i perioder, har en överkänslighet av att vi själva eller andra blir kränkta - i perioder då vi har flyt är det då motsatsen - vi är totalt okränkbara eftersom vi är totalt sanningsenliga mot oss själva på en nivå som få andra människor är kapabla till eftersom de förnekar sin "rena, intuitiva, subjektivitet".
Vi har en förståelse för mysticism, dvs. det som alla av de största personerna i människorna varit öppna för, alla stora religiösa ledare, vetenskapsmän, etc.
Problemet är att vi ibland tenderar till att fastna i "för-rationella känslor".
Jag upplever att astrologi ofta är lite för för-rationellt. Jag ser fram emot att diskutera astrologi med dig EFTER du utvecklat mer rationella förmågor, jag tycker detta är ditt svaga område.
Att studera på ett universitet, förstå den vetenskapliga metoden, där referenser är viktigt, att inte bara använda induktion utan att kunna använda deduktion, att lära sig ha distans från magiskt tänkande (dvs att inte förväxla korrelation med kausalitet). Jag tycker många new agare och astrologer inte lever upp till dessa kriterier.
Jag tror du kan utvecklas inom astrologi, men jag tror även att du behöver bli mer "integralt balanserad", och detta innebär att du utvecklar rationella förmågor.
Många anklagar mig att vara orationell, men jag skiljer på förrationell och postrationell. Jag arbetar som sagt som programmerare, vilket innebär att jag uppenbarligen har välidgt högt utvecklade rationella förmågor. Programmering hjälper mig att få struktur.
Jag tycker att det är bra att du fördjupar dina astrologistudier, men samtidigt tycker jag att du bör studera litteratur som är mer rationell. Jag tror att många på detta forum har väldigt mycket att lära dig och ge dig stöd inom rationalitet - om du nyfiket börjar starta trådar om rationella ämnen. Jag förstår att du kanske tycker att astrologi är rationellt, men tro mig, det blir först rationellt när du fått en sund distans till astrologin.
...
Detta är som sagt ett "tips" som du inte bett, jag respekterar om du f.t. inte känner att det är läge att följa mitt råd. Men när du är redo, så ser jag fram emot detta.
....
Måttstocken för när du börjar utveckla rationellt tänkande, är då du KAN läsa detta inlägg, utan att ha behovet av att "psykologisera" det jag skrivit, utan att ta det jag skriver uppriktig, med integritet, dvs. att läsa det jag skriver UTAN att döma det. Jag dömer dig inte, och jag försöker inte "putta dig" åt något håll, jag står stilla och "pekar", då du vågar stå stilla och inte "putta andra" åt det håll du känner att de behöver utvecklas - då är du rationell, har integritet, och respekterar andras integritet, detta kommer göra att du skapar en gräns mellan dig själv och andra, som kommer vara gott för dig.
Detta var en hyllning till dig Anna Sara, du är bäst!
Du har inte låtit dig själv "besudlats" av andras ondska och avundsjuka vilket jag tycker är väldigt starkt av dig - du har alltså en väldigt stark "integritet" som ännu inte riktigt har hunnit blomma ut och förankrats i ditt beteende på ett stabilt sätt. Du försöker hitta former som passar dig, men det blir aldrig helt perfekt, det är ofta två steg frammåt ett steg tillbaka, - problemet är att du har för stora anspråk och detta har du för att du inte lyckats skapa en tydlig integritetsgräns mellan dig själv och andra människor. Men överlag tycker jag att du har en sund och stadig utveckling mot att bli en extraordinär människa.
Jag själv har varit väldigt naiv och värnat om integriteten (dvs. att människor inte kränks), men jag lät mig kränkas och fastnade i en slags offerroll, som jag den senaste tiden - lyckligt nog - lyckats ta mig ur - detta har dock gett mig väldigt dyrbara erfarenheter om varför människor blir missbrukare, väldigt viktigt! Samtidigt så har jag inte helt lyckats ta mig ur mina missbrukar mönster.
Du är inte ett offer, har aldrig varit det, har aldrig upplevt att du varit det, vilket jag ger dig mycket respekt för.
Du har alltså en slags "klarsynt rationalitet" som ännu inte fått blomma ut i ditt beteende/handlande.
Endel av de saker du "kritiserar" med mig, stämmer väldigt bra på dig själv med. Antar att det handlar om våran liknande bakgrund av övergrepp & psykisk sjukdom inom familjen. Det har öppnat upp en slags känslighet, som gör att vi, i perioder, har en överkänslighet av att vi själva eller andra blir kränkta - i perioder då vi har flyt är det då motsatsen - vi är totalt okränkbara eftersom vi är totalt sanningsenliga mot oss själva på en nivå som få andra människor är kapabla till eftersom de förnekar sin "rena, intuitiva, subjektivitet".
Vi har en förståelse för mysticism, dvs. det som alla av de största personerna i människorna varit öppna för, alla stora religiösa ledare, vetenskapsmän, etc.
Problemet är att vi ibland tenderar till att fastna i "för-rationella känslor".
Jag upplever att astrologi ofta är lite för för-rationellt. Jag ser fram emot att diskutera astrologi med dig EFTER du utvecklat mer rationella förmågor, jag tycker detta är ditt svaga område.
Att studera på ett universitet, förstå den vetenskapliga metoden, där referenser är viktigt, att inte bara använda induktion utan att kunna använda deduktion, att lära sig ha distans från magiskt tänkande (dvs att inte förväxla korrelation med kausalitet). Jag tycker många new agare och astrologer inte lever upp till dessa kriterier.
Jag tror du kan utvecklas inom astrologi, men jag tror även att du behöver bli mer "integralt balanserad", och detta innebär att du utvecklar rationella förmågor.
Många anklagar mig att vara orationell, men jag skiljer på förrationell och postrationell. Jag arbetar som sagt som programmerare, vilket innebär att jag uppenbarligen har välidgt högt utvecklade rationella förmågor. Programmering hjälper mig att få struktur.
Jag tycker att det är bra att du fördjupar dina astrologistudier, men samtidigt tycker jag att du bör studera litteratur som är mer rationell. Jag tror att många på detta forum har väldigt mycket att lära dig och ge dig stöd inom rationalitet - om du nyfiket börjar starta trådar om rationella ämnen. Jag förstår att du kanske tycker att astrologi är rationellt, men tro mig, det blir först rationellt när du fått en sund distans till astrologin.
...
Detta är som sagt ett "tips" som du inte bett, jag respekterar om du f.t. inte känner att det är läge att följa mitt råd. Men när du är redo, så ser jag fram emot detta.
....
Måttstocken för när du börjar utveckla rationellt tänkande, är då du KAN läsa detta inlägg, utan att ha behovet av att "psykologisera" det jag skrivit, utan att ta det jag skriver uppriktig, med integritet, dvs. att läsa det jag skriver UTAN att döma det. Jag dömer dig inte, och jag försöker inte "putta dig" åt något håll, jag står stilla och "pekar", då du vågar stå stilla och inte "putta andra" åt det håll du känner att de behöver utvecklas - då är du rationell, har integritet, och respekterar andras integritet, detta kommer göra att du skapar en gräns mellan dig själv och andra, som kommer vara gott för dig.
Detta var en hyllning till dig Anna Sara, du är bäst!
Jag har en överidentifikation ("besatthet") av att rationalisera allting eftersom jag upplever en paralysering i min utveckling och försöker manipulera, men det är en förvrängd rationalitet (som handlar mycket om känslan av att ha blivit lurad av föräldrarna).
Jag upplever på ett tragiskt sett att människornas gemenskap handlar om att följa stationer av resultatkurvor, vilket jag försöker kontrollera istället för att hamna i ett fängelse. Det är är infantilitet. Jag känner det väldigt starkt när jag pratar med dig, du verkar ha samma besatthet som jag, en slags inre dysfunktion i överkompensering över ett utsuddat ideal, ett vilset strukturttänkande. Det handlar egentligen om föräldraformer som man försöker/behöver förnya.
Alltså.. jag känner hela tiden att "samtalet", pratandet/skrivandet ytterligare förstärker mina förflutna tendenser, och därför söker jag en transcenderande aspekt. Ungefär som att börja på dagis för att lära sig måla.
Kändes sant att höra det här, jag ramlar ofta ner i ett dunkel känner jag eftersom det är så mycket som är osynligt.
Hmm.... Jag funderade på studier nyligen, men vet inte vad jag är ute efter eller vad jag behöver.
Alltså, så här är det. Jag känner "smärtan"/det förflutna när jag tvingas "sätta ord" på saker.. jag har gett upp och känner det här, det här är rollen jag burit på, och det är inget jag vill behöva längre -det är "verkligheten" jag inte behöver, och det är den som konfronterar mig och berättar var jag står. Det finns ingen passion i mitt intellekt, för mitt intellekt har börjat förstå sin natur till 50% eftersom jag fortfarande faller offer för sociala lekar med sinnet.
Jag har inte längre något KONKRET att presentera, eftersom jag ska presentera det GENOM mig INOM mig. Jag orkar inte uttrycka mig på det här sättet, formlöst strukturerat. Mitt medvetande har andra mål.
Jag har upplevt mycket intellektuella trauman som yngre, t ex talfel, och i skolan var jag duktig och lärarna tryckte ner mig. Hade social fobi fram tills kanske 15-16 års åldern. Man försöker kontrollera och ta över det som smärtar.
Jimmy: Jag känner att jag redan förstår just det som du överförtydligar eller lär ut. Jag har bara ett intellektuellt hinder. Jag känner mig handikappad.
Saker handlar mycket om att vidarebefodra.
Jag upplever på ett tragiskt sett att människornas gemenskap handlar om att följa stationer av resultatkurvor, vilket jag försöker kontrollera istället för att hamna i ett fängelse. Det är är infantilitet. Jag känner det väldigt starkt när jag pratar med dig, du verkar ha samma besatthet som jag, en slags inre dysfunktion i överkompensering över ett utsuddat ideal, ett vilset strukturttänkande. Det handlar egentligen om föräldraformer som man försöker/behöver förnya.
Alltså.. jag känner hela tiden att "samtalet", pratandet/skrivandet ytterligare förstärker mina förflutna tendenser, och därför söker jag en transcenderande aspekt. Ungefär som att börja på dagis för att lära sig måla.
Antar att det handlar om våran liknande bakgrund av övergrepp & psykisk sjukdom inom familjen. Det har öppnat upp en slags känslighet, som gör att vi, i perioder, har en överkänslighet av att vi själva eller andra blir kränkta - i perioder då vi har flyt är det då motsatsen - vi är totalt okränkbara eftersom vi är totalt sanningsenliga mot oss själva på en nivå som få andra människor är kapabla till eftersom de förnekar sin "rena, intuitiva, subjektivitet".
Kändes sant att höra det här, jag ramlar ofta ner i ett dunkel känner jag eftersom det är så mycket som är osynligt.
Hmm.... Jag funderade på studier nyligen, men vet inte vad jag är ute efter eller vad jag behöver.
Alltså, så här är det. Jag känner "smärtan"/det förflutna när jag tvingas "sätta ord" på saker.. jag har gett upp och känner det här, det här är rollen jag burit på, och det är inget jag vill behöva längre -det är "verkligheten" jag inte behöver, och det är den som konfronterar mig och berättar var jag står. Det finns ingen passion i mitt intellekt, för mitt intellekt har börjat förstå sin natur till 50% eftersom jag fortfarande faller offer för sociala lekar med sinnet.
Jag har inte längre något KONKRET att presentera, eftersom jag ska presentera det GENOM mig INOM mig. Jag orkar inte uttrycka mig på det här sättet, formlöst strukturerat. Mitt medvetande har andra mål.
Jag har upplevt mycket intellektuella trauman som yngre, t ex talfel, och i skolan var jag duktig och lärarna tryckte ner mig. Hade social fobi fram tills kanske 15-16 års åldern. Man försöker kontrollera och ta över det som smärtar.
Jimmy: Jag känner att jag redan förstår just det som du överförtydligar eller lär ut. Jag har bara ett intellektuellt hinder. Jag känner mig handikappad.
Saker handlar mycket om att vidarebefodra.
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
***
Kom ihåg detta:
* Läran är fordonet mot sanningen, inte sanningen själv.
* Sanningen är den "rena praktiken" inte den "rena teorin". När vi är i synkroncitet med sanningen kan vi kasta boken i sjön, eftersom boken bara pekar på synkroniciteten.
***
Därför är astologi och integral teori bara pekpinnar. Och det är oklokt att bli förälskad i dessa, det vi bör förälska oss i är våran tillit till både våran egna sanningsenlighet och till att vara rättvis mot en medmänniska som själv är sanningsenlig och försöker vara rättvis mot dig.
När båda är sanningsenliga mot sig själva, och rättvisa mot varandra, så kan de tillsammans hitta den högsta sanningen.
Kom ihåg detta:
* Läran är fordonet mot sanningen, inte sanningen själv.
* Sanningen är den "rena praktiken" inte den "rena teorin". När vi är i synkroncitet med sanningen kan vi kasta boken i sjön, eftersom boken bara pekar på synkroniciteten.
***
Därför är astologi och integral teori bara pekpinnar. Och det är oklokt att bli förälskad i dessa, det vi bör förälska oss i är våran tillit till både våran egna sanningsenlighet och till att vara rättvis mot en medmänniska som själv är sanningsenlig och försöker vara rättvis mot dig.
När båda är sanningsenliga mot sig själva, och rättvisa mot varandra, så kan de tillsammans hitta den högsta sanningen.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster